• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Estelle och Folke


Antag att Victoria och Daniel istället hade fått en son. Vilket namn skulle man då ha valt?

Min gissning: ”Folke”.

Efter Folke Bernadotte, mördad av judiska terrorister i Jerusalem den 17 september 1948.

Hans fru hette Estelle. Hon var amerikanska och paret var gift sedan 1928.


Under slutskedet av Andra världskriget hade Folke Bernadotte gjort hjälteinsatser i Tyskland, för att genom konvojer av vita bussar rädda koncentrationslägerfångar – inte minst judar – till livet.

Från webbsidan Folke Bernadottes Minnesfond:

”Sammanlagt räddade de svenska vita bussarna, under Folke Bernadottes ledning, över 30 000 människor till livet. Av dessa var minst 10 000 judar. Det var… i första hand Folke Bernadottes förtjänst att alla dessa tusentals judiska människoliv räddades.

Trots alla andra personer som genom olika kanaler medverkade i denna humanitära hjälpinsats var det Folke Bernadotte personligen som genom sina skickliga direktförhandlingar med Himmler successivt lyckades vidga gränserna för den svenska hjälpinsatsen. ‘För en som var med vid många av hans funktioner och samtal i Tyskland våren l945 är det svårt att tänka sig en person som i det läget skulle varit lämpligare som förhandlare, expeditionsledare och mellanhand. – Som förhandlare var Bernadotte på en gång lugn, uppslagsrik, tålmodig och alert- (Torsten Brandel, Svenska Dagbladet l975-04-23). Den svenska hjälpinsatsen skedde hela tiden under stora personliga risker.”


Några år senare, i maj 1948,  utsågs Folke Bernadotte till FN-medlare i Palestinakonflikten.

Ur Folke Bernadottes Minnesfond:

”Den 29 november l947 hade FN:s generalförsamling antagit en plan för Palestinas delning i två stater, en arabisk och en judisk, inom ramen för en ekonomisk union. Jerusalem, inklusive omgivande städer och byar, skulle vara demilitariserat och neutralt område.

Kort därefter utbröt inbördeskrig i Palestina i vilket de judiska styrkorna gick till offensiv i april och maj l948. Den 14 maj utropades staten Israel, men inte någon arabisk-palestinsk stat.

Den 15 maj l948 intervenerade väpnade styrkor från Egypten, Transjordanien, Irak, Syrien och Libanon för att bistå sina arabiska bröder i Palestina. Det första kriget mellan arabstaterna och Israel hade brutit ut.

I resolution l86 av den 14 maj 1948 gav generalförsamlingen FN-medlaren i Palestina befogenhet att bl.a.:

    •    bistå de lokala myndigheterna med att nå en fredlig reglering av den framtida situationen i Palestina…”

”Detta var första gången som FN direkt ingrep i en politisk konflikt och som världsorganisationen utsåg en medlare att lösa denna. Man bör dock notera att resolutionen inte gav FN-medlaren några som helst maktresurser.”

”Arrangemangen kring vapenvilan i Palestina skulle övervakas av en FN-enhet, upprättad av FN-medlaren. Bernadotte var tvungen att börja från grunden. Begreppet ‘FN:s fredsbevarande operationer’ fanns ännu inte. Bernadotte lyckades dock på mycket kort tid skapa en liten enhet för övervakning av vapenvilan…”

”En annan framgång för Bernadotte var hans hantering av flyktingfrågan… Redan i sin första plan…talade Bernadotte om ‘rättigheten för dem som är bosatta i Palestina… att återvända till sina hem utan restriktioner och att återfå sin egendom.’

Detta är ursprunget till FN:s viktiga resolution av den 11 december 1948, som gav flyktingarna rätten att återvända till sina hem.”

”I den första planen, daterad den 27 juni, föreslogs att Palestina – som här definierades som l922 års mandat och följaktligen inkluderade Transjordanien – skulle bilda en union bestående av två ‘medlemmar’. ..
…förkastades av båda sidor. Araberna var helt emot en judisk stat i Palestina. Även Israel avvisade Bernadottes förslag kategoriskt och fastslog att inga intrång i eller begränsningar av staten Israels suveränitet kunde godtas. Speciellt starka invändningar hade israelerna mot medlarens överlämnande av Jerusalem till araberna. Bernadotte kom nu att bli en hatad man i Israel.”

”I Bernadottes andra plan, undertecknad den l6 september, erkände medlaren den judiska staten som ett faktum. … Jerusalem skulle nu ställas under FN:s kontroll.”

Dagen därpå blev Folke Bernadotte mördad i ett bakhåll i den israelisk-kontrollerade delen av Jerusalem.

Den som höll i vapnet var Yehoshua Cohen, men mordet var beordrat av Sternligan (LEHI). I ledningen för denna satt en man som senare blev Israels premiärminister.

”Mördarna greps aldrig och ingen har någonsin dömts för mordet. … Det är idag klarlagt att beslutet att mörda FN-medlaren fattades av LEHI:s centralkommitté, där Yitzhak Yezernitzky-Shamir ingick. LEHI såg i Bernadotte det viktigaste hindret för en israelisk annektering av Jerusalem och för judisk kontroll av hela Palestina. (Yitzhak Shamir blev senare Israels premiärminister åren 1983-84 och 1986-92.)”

”Mordet på FN:s medlare i Palestina sände en chockvåg genom världen… Men några sanktioner eller andra krafttag mot Israel vidtogs aldrig. FN svalde den oerhörda utmaningen…

I Israel möttes mordet på Bernadotte med likgiltighet. Inga egentliga försök att gripa mördaren gjordes av polisen i Jerusalem. Det fanns en rädsla för vedergällningsaktioner från den underjordiska rörelsen. Efter några år ingicks en tyst överenskommelse mellan FN, den svenska regeringen och Israel att hölja mordet på Folke Bernadotte i tystnad.”


En bok om mordet på Folke Bernadotte, skriven av Göran Burén, utkommer i dagarna.

Burén skriver på Newsmill:

”Det finns många ouppklarade omständigheter kring mordet. Ingen har ställts till ansvar för det, trots att det ganska snart blev väl känt vilka som låg bakom. En av dem hette Yitzak Shamir och blev senare Israels premiärminister.

Svenska myndigheter och den svenska opinionen var mycket missnöjda med hur israelerna skötte sina mordspaningar. ”

”Den israeliska regeringen lovade högtidligt en gång i tiden att fortsätta spaningarna efter mördarna, men ingenting hände, trots att gärningsmännen några årtionden senare framträdde helt öppet och erkände vad de gjort. Och svenska regeringar har efter 1950, när fallet begravdes, aldrig frågat hur det gick med efterspaningarna.”


47 år efter mordet på Folke Bernadotte – 1995 – mördades Israels dåvarande premiärminister,  Yitzhak Rabin.  Också det mordet skedde i Israel, också han hade stått i vägen för vad judiska extremister uppfattat som sina intressen.

Därutöver har vi de politiska morden på Bröderna Kennedy 1963/68 och Olof Palme 1986 – mord som öppnade vägen för nya politiska agendor, mord som undanröjde hinder för ”utvecklingen”.

Precis som morden på 2.700 amerikaner i New York år 2001.

Se även ”Drottningjakten”:
http://www.youtube.com/watch?v=KZ7fLcMiRZ4