• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Kollapsbok (1)

”KOLLAPS – livet vid civilisationens slut” av David Jonstad är utgiven år 2012, omfattar 210 sidor och kostar 179 kr på AdLibris.

Nästefter Björn Forsbergs ”Omställningens tid” är det, tycker jag, den hittills bästa boken inom ämnet på svenska.

Låt mig dock först klara av ett moment där jag är starkt kritisk till boken. Temat är vårt samhälles förestående kollaps, men hur nära förestående är denna kollaps och hur total kan den förväntas bli? Där blir David Jonstad aningen svajig.

Några citat:

”Den världsekonomi som under flera decennier pumpats upp med hjälp av billiga krediter är bakom fasaden inte mycket mer än ett luftslott, ett korthus, ett pyramidspel eller – som finansmannen George Soros valt att kalla den – en superbubbla.”

”Buzz Holling menar att vår egen civilisation uppfyller alla kriterier som gör ett system bräckligt… ett sammanbrott i en del av systemet kan sprida sig blixtsnabbt till resten. Risken… en ‘djupkollaps’, det han beskriver som ‘en sorts total implosion av hela systemet’.”

”… så fort tillväxten stannar av blir det problem. När arbetslösheten ökar kan färre personer köpa företagens varor samtidigt som statens kostnader går upp på grund av minskade skatteintäkter och högre utgifter. Risken är stor att en spiral av ekonomisk nedgång uppstår, med förödande sociala konsekvenser som följd – särskilt för dem i samhället som har minst resurser. Också de politiska följderna blir svåra.”

”Framstegssagan har lärt ut att det till varje problem finns en lösning – att varje kris är en möjlighet. Det är ett tacksamt budskap att sprida, men det är inte särskilt realistiskt. Ett mer verklighetsnära förhållningssätt är att betrakta civilisationens kris, inte som ett problem, men som ett predikament – en besvärlig situation som vi får lära oss att hantera.”

”… de system som omger våra tre E:n – energin, ekologin och ekonomin – har alla inbyggda tipping points, trösklar. Fram till att dessa trösklar överträds kan system verka stabila. Även om de utsätts för stress klarar de av att stå emot utan några större problem. Men det som sker när trösklarna nås är att systemen kastas in i självförstärkande processer av abrupt och icke-linjär förändring.

Det är så som en lavin fungerar…”

Bistra besked, alltså!

Det är ingen ”tebjudning” som väntar.

DETTA HINDRAR INTE

David Jonstad från att föreställa sig att nuvarande svenska flykting- och invandringspolitik ska fortsätta som hittills även i denna akuta krissituation, där vi har att kämpa för elementär överlevnad!

I slutet av sin bok skriver han:

”Trots allt som hittills skrivits – i en kaotisk värd har Sverige en bättre utgångspunkt än många andra länder i världen. Vi har gott om basresurser som mark, skog och vatten, vi har en relativt liten befolkning utan stora etniska motsättningar, och en lång historia av fred och stabilitet…. Sammantaget gör detta att Sverige har alla förutsättningar och skyldigheter att agera solidariskt när kriserna drabbar andra människor hårdare än oss.

Bortsett från det uppenbara – att ta emot flyktingar, ge bistånd och nödhjälp, bekämpa förtryck och stödja folkligt motstånd mot förtryck – hur ska Sverige agera solidariskt i en värld präglad av resursbrist?”


Svaret på den fråga har David Jonstad egentligen redan givit själv, tidigare i boken:

”… de ekonomiska förberedelserna som har föreslagits här ska läsas som en solidarisk handling snarare än ett försök att bara skydda sig själv.”

Detta syftar iofs på situationen i Sverige, men det gäller ju även globalt. I nuläget importerar vi en stor del av vår mat. Om vi klarar vår egen överlevnad på den brukbara jord som finns i Sverige kan jorden i andra länder nyttjas för respektive folks egna behov. Redan detta utgör ett steg i solidarisk riktning.

Den omställningsrörelse som nu växer fram i Sverige måste

• å ena sidan vara inkluderande, dvs ge plats för alla som vill medverka, oavsett politiska åsikter

• å andra sidan hålla kontroversiella frågor på säkerhetsavstånd, så långt möjligt.

Det gäller att samlas krig det centrala, kring en minsta gemensam nämnare.

Oavsett åsikter kring invandringspolitik, rovdjurspolitik, genusfrågor eller annat kontroversiellt måste man vara välkommen att deltaga i omställningsarbetet.

Eftersom Jonstad ändå fört upp denna fråga vill jag för min del konstatera att:

1. Ju fler människor, desto fler munnar att mätta.

2. Fler människor i samhällen med hög resursförbrukning utgör en särskild påfrestning.

3. En omfattande invandring från fjärran kulturer kan bli till en komplikation, när det gäller att kunna agera disciplinerat och målmedvetet, samordnat och solidariskt.

Fortsättning följer