Hemma bra, men borta bäst?

Hemma efter en vecka på norra Cypern (TRNC), på besök hos Lena Holfve.  Det väcker funderingar.

•  Var är fattigdomen?

•  Var är alla brottslingar? 

•  Var är kvinnoförtrycket? 

Inte en polis, inte en hucklekärring, inom synhåll!

För att börja med det senare:

Föralldel – visst kan man se kvinnor med hucklen, men det är snarast en arbetsklädsel, precis som tidigare i Sverige inom jordbruket. Odramatiskt, utan religiös innebörd, vad jag kunde uppfatta.

Precis som  Turkiet är TRNC  visserligen muslimskt, men sekulariserat. Allt är avspänt. De kristna kyrkor som fanns där 1974 har fått stå kvar. I dem tänds det fortfarande levande ljus.

Jämställdhetsmonumentet i Girne har en motsvarighet i verkligheten, i kvinnors ställning.  Jag tror på  Lena, när hon försäkrar att på norra Cypern finns en ”äkta jämställdhet”. Det stämmer med Karins och mina intryck – kvinnorna där är inte förtryckta.

Inte heller finns där plats för något kravmaskineri och pk-kör av det slag vi fått vänja oss vid i Sverige.

Jag kan inte låta bli att tänka på Alia Khalifa, som kom till Sverige från Egypten som fyraåring. Kring henne blev det stort mediapådrag för några år sedan, då hon dragit på sig en heltäckande slöja, tältmodell, och ville arbeta med små barn, på en förskola.

En fp-politiker i Stockholm dristade sig till att resa invändningar, så det blev ett särskilt inslag om saken i Agenda.

Många opinionsbildare stödde Alia Khalifas krav. När hon ändå inte fick som hon ville blev det en DO-anmälan.

Några sådana politiska galenskaper framstår som helt otänkbara på norra Cypern (säkerligen även på  grekisk-ortodoxa södra Cypern).

Överhuvudtaget såg vi aldrig någon burkaförsedd kvinna i det offentliga rummet. Den typen av fundamentalistiska muslimer fanns inte i TRNC.

Och då kan man ju undra: varför ska vi behöva dras med dem i Sverige?

Egentligen finns här två moment:

A. 

Detta extrema, offensiva och aggressiva. Där man använder sin klädsel som ett vapen, en spjutspets, för att gå till attack mot det samhälle man hamnat i.

B.

Demografi-aspekten, kvantiteten och andelen (lagom är bäst!).

I gatubilden behöver väl ett begränsat antal främlingar inte utgöra något problem, men när de blir så många att hela staden byter skepnad, då kommer allt färre infödingar att kunna känna sig hemma där.

Även bortsett från ökad brottslighet och ekonomiska kostnader blir fjärrinvandring ett problem, om många svenskar känner att vi håller på att bytas ut som folk.

Jag förstår hur John Cleese känner, när han konstaterar att London inte längre är en brittisk stad.

Brottsligheten på norra Cypern är låg, även om den kan ha ökat något under de senaste decennierna. Fortfarande är den dock så ovanlig, att man reagerar även på sådant som vi i Sverige lärt oss att betrakta som ”normalt”.

Våldtäkter – där Sverige ju är världsledande, nästefter Lesotho i Afrika – förekommer sällan eller inte alls på norra Cypern.

 Lena Holfve summerar brottsligheten under en vecka:

”Jag hittar en eventuell förrymd ifrån Australien som kanske gömmer sig här. Det är en knarkhandlare, och en av Australiens ‘most wanted’ kriminella, och nu är det nog kört för honom för det är en gigantisk bild på honom i tidningen.”

”En kyckling, lite tobak och 20 lira är stulet ifrån en kvartersbutik och ägaren är arg. Polisen letar nu efter en gärningsman, och han eller hon lär nog åka dit. 99% av den lilla brottslighet som finns klaras upp.”

I TRNC väcker även mindre brott uppmärksamhet och polisen visar nolltolerans.  Exempelvis blev två studenter (kurder) deporterade direkt till Turkiet, efter att ha startat ett slagsmål på universitetet.

Lena förklarar hur turkcyprioterna fungerar. De är gästfria och hjälpsamma mot främlingar. Främlingar är gäster, och gäster behandlar man väl. Men det förutsätter att gästerna uppträder som gäster förväntas göra. När de inte gör det, då blir det: ut!

STRAFF ÄR INTE det primära i brottsbekämpningen på norra Cypern.  Det sitter inte många människor i fängelse.

Viktigast är istället två moment:

1. Förövaren ska märka en snabb och tydlig reaktion, på även mindre brott – för att länkas bort från en brottskarriär.

2. Den/de drabbade ska gottgöras, av förövaren.

Uppklarningsprocenten för brott är alltså extremt hög. En del av förklaringen till detta är att i TRNC berättar människor för polisen vad de sett och hört, de är inte rädda för att vittna.

Genom Lenas försorg fick vi träffa en hög politiker på norra Cypern: Serdar Denktas, ledare för Demokratiska partiet, landets tredje i storlek. Han är son till Rauf Denktas, som var TRNC:s förste president och hade den posten i 22 år.

Vi träffade Serdar Denktas på hans kontor, där han satt under porträtt på dels Kemal Ataturk, dels Rauf Denktas.

Han berättar att i landets fängelser sitter 167 personer, vilket per invånare blir väsentligt mindre än för såväl Sverige som södra Cypern.

Dubbelt intressant blev hans svar på vilka dessa intagna var – fanns där en stor andel utlänningar?

Jovisst: samtliga var utlänningar!

Och till kategorin ”utlänningar” räknades även turkar.

Till bilden hör att man inte gjort någon folkräkning i TRNC, så uppgifterna om antalet invånare varierar. I diagrammet har jag utgått från siffran 300.000.

Av dessa är cirka hälften födda i  Turkiet eller barn till turkar, hälften turkcyprioter. Där bor även en del britter.

Det är alltså kriminella utifrån som står för nästan all den allvarliga brottsligheten i TRNC. Ett mönster vi kan känna igen från Sverige, även om det här är än tydligare.

Många av turkarna skulle turkcyprioterna nog gärna slippa – däremot inte den turkiska armén, som fortfarande finns kvar där efter invasionen 1974.

Till historien bakom denna ska jag komma i nästa Cyperntext.