Bubbel med kluven tunga

Två moment glöms i dessa dagar bort av våra TV-journalister, när de upprörs över händelserna i östra Ukraina. Beror det på att det ligger så långt tillbaka i tiden som februari 2014?

1.

Det första momentet är att det som nu händer i östra Ukraina har sin direkta motsvarighet i vad som då hände i Kiev. Med den skillnaden att i östra Ukraina blir inga poliser allvarligt skadade.

2.

Det andra momentet är att det som nu händer i östra Ukraina inte skulle ske utan  det som dessförinnan skett i Kiev, med det västinitierade störtandet av den valde presidenten.

Victoria Nuland, USA:s biträdande utrikesminister, uppgav i ett inspelat telefonsamtal vem hon ville se som premiärminister i en ny ukrainsk regering. Hon önskade sig Arsenij Jatsenjuk.

Så blev det. 5.000 miljoner dollar hade USA satsat på att få denne Jatsenjuk på plats.

En figur som nu vet sin plats.

Det gör även Carl Bildt. Precis som Victoria Nuland blir hans bedömning att det i Kiev rörde sig bara om fredliga demonstranter.

Jag börjar känna att Carl Bildt måste vara en av Sveriges genom tiderna mest förutsägbara politiker. 

Bloggaren Peter Harold har hävdat att Carl Bildt är oberäknelig, i polemik mot ett blogginlägg från Bildt, där denne hävdar att Ryssland är oberäkneligt.

Rätt kan jag ge Harold såtillvida att de bildtska ställningstagandena inte följer några principer.

•  Om självständighet från Serbien ska gälla för Kosovo, så behöver det inte gälla för Krim gentemot Ukraina.

•  Om SD i Sverige är riktiga hemskingar så gäller inte motsvarande för Svoboda i Kiev, då de kan tjäna amerikanska intressen.

Jag hävdar dock att Carl Bildt samtidigt är väldigt förutsägbar:

• hans ställningstaganden rimmar konsekvent med önskemål i Washington, han är lojal.

• till hans förutsägbarhet bidrar också ett primitivt  rysshat, som verkar nästan genetiskt.

• eller är det bara så att han gjort tidiga erfarenheter som visat hur det kan vara politiskt lönande att hela tiden hetsa mot ryssen.

Över till Peter Harold. På sin blogg den 19/3 skrev han om Ryssland och Ukraina:

”Carl Bildt noterar en ’nationalistisk yra’ i Ryssland. Eftersom han inte förstår den ryska nationalismen har händelseutvecklingen i Krim tagit honom med förvåning. Nu är detta bara retorik; Carl Bildt råkar faktiskt vara en expert på rysk politik. Det är därför han anlitats som sprattelgubbe på uppdrag av Vita huset via EU-kommissionen. Carl Bildt vet vad han skall säga offentligt, vare sig det är meningslösa plattetyder eller uppenbara lögner.”

”Men NATO finns kvar trots att det största hotet mot fred och demokrati under kalla kriget utplånats. Varför? Min misstanke är att väst aldrig upphört att misstro Ryssland. Nu får vi betala tillbaka för det.

Utrikesminister Carl Bildt kan inte vara omedveten om hur Ryssland ser på oss i väst när vi visat att vi talat med kluven tunga. Medan Ryssland förföll och plundrades under 1990-talet fortsatte NATO att expandera. Ett stort antal av de forna öststaterna har valt att inte bli neutrala länder, utan har istället blivit medlemmar i NATO – exempelvis Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Gränsen mellan öst och väst har förflyttats långt högerut på Europakartan.

Carl Bildt erkänner inte att utvecklingen efter 1990-talets början följer ett mönster som påverkar Ryssland och det landets syn på säkerhetspolitiken, inte minst med tanke på att NATO också vill bygga upp en missilsköld som gör att vapnen bara kan användas i ena riktningen, d.v.s. mot Ryssland. Självklart tror Carl Bildt inte det. Men i den här frågan har han betalt för att bubbla med kluven tunga. Och har han inte med vetskap om detta lyckats göra en adekvat analys, då skall han definitivt inte ha med EU:s säkerhetspolitik att göra.”

Carl Bildt pläderar nu för att kuppregimen i Kiev ska använda våld mot dem som gör uppror i Donetsk och andra städer i östra Ukraina. Här handlar det inte bara om insats av polis utan även militär. I Ukrainas konstitution förbjuds användning av militär mot det egna folket, men det bekymrar inte Sveriges utrikesminister.

I ett radioinslag kommer han på sedvanligt sätt undan kritiska motfrågor,  framställer saken som att det skulle handla bara om polisinsatser.

Går vi två månader tillbaka i tiden strömmade ur bildts mun andra utsagor. Då gällde saken det våld som den valde presidenten i Ukraina, Victor Janukovytj, svarade för. Han hade inte satt in någon militär, han hade inte ens låtit kravallpolisen använda sina skjutvapen.  Med sköldar och batonger skulle de värja sig mot skurar av gatsten och brandbomber.

Den bildtska kritiken riktade sig ändå inte mot bombkastarna, utan mot kravallpolisen!!! Som ansvarig för denna hade presidenten ”blod på sina händer”.

Möjligen kan Carl Bildt där framstå som inkonsekvent, men det ger alltså inte hela sanningen. Hos honom finns samtidigt en konsekvens, och den går tillbaka ända till 1709.  Allt som är mot ryssen är bra – allt som är för ryssen är illa. Envar som är ryssars vän är Bildts fiende – och tvärtom.

Carl Bildt är en relik från på en gång Poltava och det Kalla kriget.

På historiens skräphög hör han hemma.

Läs mer

Carl Bildts värsta mardröm

Bildt och Nuland

Bildt och sanningen

Hur mycket kostar Carl Bildt?

Referendum!