Livräddande insatser?

omvarlden

Om Kievregimens av vår svenske utrikesminister påhejade militära insatser i östra Ukraina syftar till att rädda människoliv så är det ingenting nytt.

Detsamma gällde t ex år 1999, under NATO:s månadslånga bombkrig över Serbien.

Detsamma gällde också år 2011 under NATO:s halvårslånga bombkrig över Libyen.

Detta senare sanktionerat av FN så långt att man skulle upprätthålla en ”flygförbudszon” för Al-Gathafis flyg. Sedan tog NATO det hela ett par steg längre, genom att inte bara själva flyga över Libyen, utan dessutom släppa bomber och avfyra raketer.

delegation

I NATO-insatsen mot Libyen deltog även Sverige. Så här beskrivs detta på webbsidan ”Sweden abroad”, för ”Sveriges delegation vid NATO”:

Sverige deltog under 2011 i den Nato-ledda flyginsatsen Operation Unified Protector (OUP) över Libyen. Insatsen utgjordes utöver Sverige av 17 andra länder, både Natomedlemmar och partnerländer. Insatsen byggde på ett FN-mandat att skydda den libyska civilbefolkningen

FNs säkerhetsråd antog den 17 mars 2011 resolution 1973 som gav befogenhet till det internationella samfundet att upprätta en flygförbudszon över Libyen för att skydda landets civilbefolkning. Efter en inledande amerikansk ledning av insatsen övertog Nato den 31 mars 2011 ledningsansvaret under Operation Unified Protector (OUP). Nato-insatsen utformades till att upprätthålla en flygförbudszon, säkerställa det rådande vapenembargot mot landet och att värna om civilbefolkningens säkerhet. Insatsen i Libyen pågick i sju månader och avslutades i oktober 2011. 

Det svenska bidraget bestod som mest av åtta Gripenplan, spanings- och stödresurser, personal för informationsoperationer samt en enhet för lufttankning. Majoriteten av den svenska personalen på ca. 140 personer var baserade vid Naval Air Station, Sigonella, på Sicilien medan ett mindre antal ur personalen tjänstgjorde vid olika Nato-staber.

Huvuduppgiften för de svenska Gripenplanen var att inhämta information och underrättelse till stöd för insatsen. Under och efter insatsen uttrycktes uppskattning för hur väl det svenska bidraget genomförde sina uppgifter och vilken viktig tillgång det varit för den Nato-ledda insatsen.”

oup

”Operation Unified Protector” blir i svensk översättning ”Operation Förenade Beskyddare”.

Även om vi begränsar perspektivet till de sju månader som bombkriget pågick: räddades fler människor undan skador eller död än vad bombandet orsakade i skadade och döda?

• Hur många som skulle ha skadats eller dödats av Al Gathafis styrkor utan ett ingripande kan ingen veta, där kan vi bara spekulera. Själv misstror jag NATO-propagandan.  Al-Gathafi var väl att beteckna som en diktator, men vilken ledare i något arabland kan inte betecknas som sådan? Det är inte detsamma som att vederbörande i största allmänhet är blodtörstig och vill ta livet av sitt eget folk.

• Hur många libyer dödades genom bombandet och striderna fram till oktober 2011? Där varierar uppskattningarna, men som högst rör det sig – enligt  Wikipedia – om 30.000 dödsoffer.

natovingar

Dödandet har dock inte upphört efter mordet bombkrigets avslutning.

NATO-insatsen hade som uttalat syfte att ”värna om civilbefolkningens säkerhet”. Har det lyckats? Nej!

För merparten av libyerna har förändringen blivit drastisk.  Vapenembargot må ha gällt regeringsstyrkorna, men de olika rebellstyrkor som nu tagit över har mycket vapen – mer än vad de klarar att hantera.

Tidigare var Libyen Afrikas kanske mest välorganiserade och bäst fungerande land. Nu har lag och ordning fullständigt brutit samman och ingen går säker. Infrastrukturen är till stor del raserad.

Sverige gjorde med sin spaning och info-insamling enligt NATO en viktig insats.  Var det kanske svenska piloter som lokaliserade Al-Gathafi när han slutligen flydde för livet och möjliggjorde att han kunde gripas och sedan torteras ihjäl?

rebeller2

Varför var det så viktigt att störta Al-Gathafi?

Föregivna syften var höga ideal som demokrati, frihet och trygghet. NATO sade sig ingripa för  befolkningens bästa i Libyen.

Om det verkligen var så, då måste nu konstateras att man kapitalt misslyckades!

NATO tycks dock inte ha lärt något av sitt ”misslyckande”.

Nu är det Ukraina som står på menyn.

natomenyu

Därtill hägrar väl fortfarande Syrien och Iran.

dubbelmeny

I dessa kretsar av neokonservativa förekommer kanske även drömmar om Ryssland.

natory

PS

Al-Gathafi hade sin ”Gröna bok” i vilken han bl.a. förklarar varför han misstror demokratin som styresform. Man måste nog ändå fastslå att han var en ganska progressiv diktator som i stor utsträckning använde statens inkomster till saker som var bra för landet och dess befolkning – som fri sjukvård, fri utbildning, och ett stort penningbidrag till bostad åt nybildade familjer.

http://www.globalresearch.ca/nato-s-war-on-libya-is-directed-against-china-africom-and-the-threat-to-china-s-national-energy-security/26763
http://openanthropology.org/libya/gaddafi-green-book.pdf
http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Man-Made_River

Läs mer:

Europas största stridsövningsplats

Karthago och Libyen

TV om Libyen

Libyen i riksdagen

Motiv för Libyenangreppet?

Libyenmysteriet

Frågor kring Libyen

Filmer:

Recept för framgång

Libyen, NATO och Sverige

TV-nyheter

Mer historia

Igår gjorde jag s.a.s. en historisk återblick, till februari 2014 – påkallad av våra TV-journalisters och politikers uppenbart dåliga minne.

osthorisont

Går man tillbaka till 1991 och vad som hänt därefter, kan man finna att NATO flyttat fram sina positioner österut, på ett dramatiskt sätt. Se där kanske en nyckel till att kunna förstå mer av vad som nu händer i Ukraina!

Går man tillbaka ända till 1962 och Kubakrisen, ska man finna att USA då såg ryska kärnvapenmissiler på Kuba som ett hot mot USA:s vitala säkerhetsintressen. Så allvarligt bedömde president Kennedy det hotet, att han var redo att om nödvändigt starta ett kärnvapenkrig mot Sovjetunionen. Missilerna måste bort från Kuba!

Har inte även Ryssland rätt till säkerhet?

x

I DAGENS TEXT vill jag gå tillbaka inte mindre än sju decennier i tiden, ända till 1945. Det var året då USA fällde sina två atombomber över Japan.

2bomber

• Atombomben över Hiroshima den 6 augusti 1945 – kallad ”Little Boy” – använde uran 235 som klyvbart material.

• Atombomben över Nagasaki den 9 augusti – kallad ”Fat Man” – använde plutonium som klyvbart material.

Wikipedia:

Fat Man var konstruerad enligt ’kompressionsmodellen’ vilket innebar att en sfär av plutonium komprimerades av en omslutande sprängladdning, så att en kritisk massa erhölls. Detta är, tekniskt sett, en mer avancerad konstruktion än den som användes vid utformningen av Little Boy, som fälldes över Hiroshima.

De första sex minuterna i denna film - ”Warning the World” - gäller också Hiroshima.

fraga

Var atombombfällningarna över Japan nödvändiga för att få slut på kriget, och ”rädda liv”, som det amerikanska försvaret av den gör gällande?

Med en portion god vilja skulle man kanske kunna sätta viss tilltro till den förklaringen beträffande Hiroshima – men Nagasaki, bara 3 dagar senare?!

Kunde man inte givit japanerna litet mer tid att reagera på Hiroshima? Gjorde USA överhuvudtaget några försök att få kontakt med den japanska politiska ledningen efter Hiroshima, för att få en kapitulation?

Eller var det precis tvärtom, att den japanska ledningen gjorde förtvivlade försök att nå fram med ett kapitulationsbesked, men att den amerikanska ledningen gjorde sig onåbar?

Jag tror att det kan vara just så. Utan Nagasaki hade ju USA missat tillfället att kunna testa även plutonium-modellen på människor.

nagasaki

Viktigare är idag en annan fråga: inser alla nu innebörden av kärnvapens effekter? Har vi lärt oss tillräckligt mycket, för att kärnvapen aldrig mer ska komma till användning mot människor?

I slutet av denna film påstås att Hiroshima lärde mänskligheten sanningen om kärnvapen.

Jag är inte övertygad om den saken.

Redan under det Kalla kriget förbehöll sig USA rätten att kunna slå till först med kärnvapen, dvs bli den som för tredje gången använder kärnvapen mot människor. Därvid förutsattes att Sovjetunionen i Europa var överlägset beträffande konventionella styrkor.

Nu låter det – av denna film att döma – som att  Vladimir Putin förbehåller Ryssland rätten att bli först i att tillgripa kärnvapen, ”som en sista utväg”.

I filmen nämns också uttalandet från Julia Tymosjenko i telefonsamtal med parlamentsledamoten Nestor Shufrich. Ett samtal som buggats och spelats in. Tymosjenko talar där om att ösa på med kärnvapen mot ryssarna i Ukraina – vilket skulle förvandla deras områdena till obeboeliga brända fält.

samtal

Se även denna film. om samma samtal. 1.20 och 1.50 in i  filmen kommer de uppseendeväckande uttalandena:

 

”Vad göra med de 8 miljonerna ryssar i Ukraina?” lyder en fråga.

De ska ”förintas med kärnvapen”, svarar Julia Tymosjenko.

Kanske ska detta uttalande inte tas helt bokstavligt, men klart är att Tymosjenko vill bli av med den ryska befolkningen i Ukraina, och då är varje medel tillåtet.

Julia Tymosjenko är inte vemsomhelst.

Hon har tidigare varit premiärminister i Ukraina. Hon är dessutom presidentkandidat inför valet nu i maj, kanske med vissa chanser att bli vald.

Klart är att hon är kompis med  USA:s Victoria Nuland.

2damer

Läs mer

Europas farligaste kvinna

Bubbel med kluven tunga

Krig och sanning (3)

Värsta hotet

Säkerhet?

Bubbel med kluven tunga

ukarta

Två moment glöms i dessa dagar bort av våra TV-journalister, när de upprörs över händelserna i östra Ukraina. Beror det på att det ligger så långt tillbaka i tiden som februari 2014?

1.

Det första momentet är att det som nu händer i östra Ukraina har sin direkta motsvarighet i vad som då hände i Kiev. Med den skillnaden att i östra Ukraina blir inga poliser allvarligt skadade.

2.

Det andra momentet är att det som nu händer i östra Ukraina inte skulle ske utan  det som dessförinnan skett i Kiev, med det västinitierade störtandet av den valde presidenten.

Victoria Nuland, USA:s biträdande utrikesminister, uppgav i ett inspelat telefonsamtal vem hon ville se som premiärminister i en ny ukrainsk regering. Hon önskade sig Arsenij Jatsenjuk.

Så blev det. 5.000 miljoner dollar hade USA satsat på att få denne Jatsenjuk på plats.

En figur som nu vet sin plats.

aj

Det gör även Carl Bildt. Precis som Victoria Nuland blir hans bedömning att det i Kiev rörde sig bara om fredliga demonstranter.

Jag börjar känna att Carl Bildt måste vara en av Sveriges genom tiderna mest förutsägbara politiker. 

Bloggaren Peter Harold har hävdat att Carl Bildt är oberäknelig, i polemik mot ett blogginlägg från Bildt, där denne hävdar att Ryssland är oberäkneligt.

Rätt kan jag ge Harold såtillvida att de bildtska ställningstagandena inte följer några principer.

  Om självständighet från Serbien ska gälla för Kosovo, så behöver det inte gälla för Krim gentemot Ukraina.

  Om SD i Sverige är riktiga hemskingar så gäller inte motsvarande för Svoboda i Kiev, då de kan tjäna amerikanska intressen.

Jag hävdar dock att Carl Bildt samtidigt är väldigt förutsägbar:

• hans ställningstaganden rimmar konsekvent med önskemål i Washington, han är lojal.

• till hans förutsägbarhet bidrar också ett primitivt  rysshat, som verkar nästan genetiskt.

• eller är det bara så att han gjort tidiga erfarenheter som visat hur det kan vara politiskt lönande att hela tiden hetsa mot ryssen.

cbusa

Över till Peter Harold. På sin blogg den 19/3 skrev han om Ryssland och Ukraina:

”Carl Bildt noterar en ’nationalistisk yra’ i Ryssland. Eftersom han inte förstår den ryska nationalismen har händelseutvecklingen i Krim tagit honom med förvåning. Nu är detta bara retorik; Carl Bildt råkar faktiskt vara en expert på rysk politik. Det är därför han anlitats som sprattelgubbe på uppdrag av Vita huset via EU-kommissionen. Carl Bildt vet vad han skall säga offentligt, vare sig det är meningslösa plattetyder eller uppenbara lögner.”

”Men NATO finns kvar trots att det största hotet mot fred och demokrati under kalla kriget utplånats. Varför? Min misstanke är att väst aldrig upphört att misstro Ryssland. Nu får vi betala tillbaka för det.

Utrikesminister Carl Bildt kan inte vara omedveten om hur Ryssland ser på oss i väst när vi visat att vi talat med kluven tunga. Medan Ryssland förföll och plundrades under 1990-talet fortsatte NATO att expandera. Ett stort antal av de forna öststaterna har valt att inte bli neutrala länder, utan har istället blivit medlemmar i NATO – exempelvis Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Gränsen mellan öst och väst har förflyttats långt högerut på Europakartan.

Carl Bildt erkänner inte att utvecklingen efter 1990-talets början följer ett mönster som påverkar Ryssland och det landets syn på säkerhetspolitiken, inte minst med tanke på att NATO också vill bygga upp en missilsköld som gör att vapnen bara kan användas i ena riktningen, d.v.s. mot Ryssland. Självklart tror Carl Bildt inte det. Men i den här frågan har han betalt för att bubbla med kluven tunga. Och har han inte med vetskap om detta lyckats göra en adekvat analys, då skall han definitivt inte ha med EU:s säkerhetspolitik att göra.”

bubblaren

Carl Bildt pläderar nu för att kuppregimen i Kiev ska använda våld mot dem som gör uppror i Donetsk och andra städer i östra Ukraina. Här handlar det inte bara om insats av polis utan även militär. I Ukrainas konstitution förbjuds användning av militär mot det egna folket, men det bekymrar inte Sveriges utrikesminister.

I ett radioinslag kommer han på sedvanligt sätt undan kritiska motfrågor,  framställer saken som att det skulle handla bara om polisinsatser.

Går vi två månader tillbaka i tiden strömmade ur bildts mun andra utsagor. Då gällde saken det våld som den valde presidenten i Ukraina, Victor Janukovytj, svarade för. Han hade inte satt in någon militär, han hade inte ens låtit kravallpolisen använda sina skjutvapen.  Med sköldar och batonger skulle de värja sig mot skurar av gatsten och brandbomber.

Den bildtska kritiken riktade sig ändå inte mot bombkastarna, utan mot kravallpolisen!!! Som ansvarig för denna hade presidenten ”blod på sina händer”.

Möjligen kan Carl Bildt där framstå som inkonsekvent, men det ger alltså inte hela sanningen. Hos honom finns samtidigt en konsekvens, och den går tillbaka ända till 1709.  Allt som är mot ryssen är bra – allt som är för ryssen är illa. Envar som är ryssars vän är Bildts fiende - och tvärtom.

Carl Bildt är en relik från på en gång Poltava och det Kalla kriget.

På historiens skräphög hör han hemma.

1709

Läs mer

Bildt och Nuland

Bildt och sanningen

Hur mycket kostar Carl Bildt?

Referendum!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare