Kiev 2014 – Donbass

´1921

Donbass var redan på 1800-talet en ekonomisk motor och ett industriellt hjärta för Ryssland.  Det gällde även för Sovjetunionen, som denna propagandaaffisch från 1921 vittnar om. «DONBASS – Rysslands hjärta», lyder texten.

ekonomi

Donbass – eller Donetsbäckenet, som det även kallas –  ligger vid floden Donets i ett område rikt på kolfyndigheter, som sträcker sig från regionen Rostov vid mynningen av floden Don, över regionerna Lugansk och Donetsk och in i Dnipropetrovsk.

dfloden

Donbass är den mest industrialiserade delen av Ukraina och nästefter Kiev den mest befolkningstäta. Staden Donetsk är den femte i storleksordning efter Kiev, Charkiv, Dnipropetrosk och Odessa.

ustader

Vid bildandet av Ukrainska SSR 1922 drogs en gräns genom området så att huvuddelen hamnade i Ukraina, medan Rostov-vid-Don blev kvar på den ryska sidan.  Ekonomiskt, kulturellt och etniskt är det ändå ett ganska enhetligt område.

donkartan

Hur stor andel av invånarna i Donetsk kan betraktas som ryssar?

Här går det att skilja på personer vilka betraktar sig själva som etniska ryssar och personer med ryska som sitt modersmål. År 2001 hade en klar majoritet ryska som sitt modersmål, medan färre än hälften räknade sig själva som ryssar.

rydonetsk

Jämför vi olika regioner före Kievkuppen 2014 så fanns den högsta andelen rysktalande på Krim, följt av Donetsk, Lugansk, Zaporizhia, Dnipropetrovsk och Odessa.

ryandel


Vid presidentvalet 2010 var delningen i politiska sympatier mycket tydlig, mellan å ena sidan väster och norr, å andra sidan öster och syd.  Vinnaren Victor Janukovytj från Regionernas Parti hade sitt starkaste stöd i Donetsk och Lugansk, följt av Krim.

Även i de stora städerna Charkiv och Odessa var stödet starkt.

vjvalet


Detta ger en bakgrund till de folkomröstningar som hölls i Donetsk och Lugansk efter att Krim haft sin folkomröstning i mars 2014.

Dessa omröstningar hölls den 11 maj 2014, med ett valdeltagande på drygt 70%.  I Donetsk röstade 89% av de deltagande för självständighet, i Lugansk var siffran 96%.

Residents in eastern Ukraine vote on independence referendum

Två veckor senare, den 24 maj, hölls presidentval i Ukraina.  Drygt hälften av de röstberättigade deltog.  Av dessa lade litet mer än hälften sina röster på Petro Porosjenko.

pp


Omröstningarna i Donetsk och Lugansk hade föregåtts av demonstationer och ockupationer av myndighetsbyggnader där, ungefär så som tidigare skett i Kiev. Dock med den skillnaden att det inte gick lika våldsamt till. Man kastade inte gatsten och brandbomber på poliser.

Varför gjorde man inte detsamma i t ex Charkiv, Dnipropetrovsk och Odessa, som i Donetsk?

I själva verket försökte man, men det slogs ned brutalt av militanta och beväpnade våldsgrupperingar. I Odessa mördades många, även i Charkiv förekom dödligt våld. Envar som visade sig offentligt med symbolen för kuppmotståndet riskerade att bli misshandlad.

motstand

En hel del demonstrationer hölls ändå i östra och södra Ukraina, men detta blev föga uppmärksammat i västmedia.


unormalt

För att återvända till Kiev i februari 2014.

”Janukovytj har blod på sina händer”, deklarerade Carl Bildt. Den ukrainske presidenten borde dra tillbaka kravallpoliserna från centrala Kiev, tyckte både han och Barak Obama.

I andra länder skulle man i en motsvarande situation – då  poliser angreps med brandbomber och presidentens egen säkerhet var hotad –  förmodligen inte ha nöjt sig med insatser från polis. Man skulle ha proklamerat undantagstillstånd och satt in militär.

Men Carl Bildt hade här utvecklat en känslighet mot våld.

cb1

Denna känslighet var plötsligt som bortblåst, när Kievregimen mot de protesterande i östra Ukraina satte in inte bara polis, utan även militär. För detta hade den svenske utrikesministern så stor förståelse, att han närmast hejade på. Han tycktes direkt identifiera sig med de nya makthavarna i Kiev.

cb2

När bomber och granater började regna i östra Ukraina över civila – «terrorister» som de benämndes av kuppmakarna i Kiev – hade Bildt inga invändningar.

SR-webben i april 2014:

«Krisen i Ukraina är huvudämnet på EU:s utrikesministermöte idag. Inför mötet är utrikesminister Carl Bildt en av de som försvarar Ukrainas rätt att använda våld mot de proryska militanta grupperna.

- Ingen demokratisk stat kan tolerera att beväpnade, illegala grupper tar över polisstationer och administrationsbyggnader. Varje demokratisk stat måste reagera med de instrument som står till statens förfogande

sdb

Med Porosjenko som ny president utvecklades konflikten i öster snart till ett fullskaligt krig, med insats av stridsvagnar, militärhelikoptrar och jaktflyg.  Måltavlor blev inte bara beväpnade motståndare utan även civila – barn och kvinnor, gamla och sjuka.

Infrastrukturen i området maldes ned – människor som inte skadades eller dödades av explosionerna blev i stor omfattning utan mat och vatten, el och bostad. Resultatet blev enorma flyktingströmmar, främst in i Ryssland.  Över en halv miljon människor kan ha tvingats överge sina hem.

Sådant som i andra sammanhang brukar kunna kallas «etnisk rensning» och påkalla reaktioner från omvärlden.

fzon

Nya Tider 24/14:

”TT och andra svenska nyhetsmedia har fört det svenska folket bakom ljuset genom att påskina att attacken mot stadshuset skulle vara en del av pågående strider mellan beväpnade separatister och styrkor lojala med Kiev. I staden Luhansk pågick inga sådana strider. Det var bara civila som dog och skadades.»

«Att sätta in stridsflyg mot civila är ett av de allvarligaste krigsbrotten som kan begås och strider mot internationell lag. Detta argument har tidigare använts av USA och dess allierade för att införa flygförbudszoner i bland annat Irak och Libyen.

Var är kraven på  flygförbudszoner nu?”

Istället för att reagera på Kievs övergrepp mot människorna i östra Ukraina har Sverige och andra västländer reagerat mot Ryssland, och där infört alltmer skärpta sanktioner.

Varför?

uspark1


Det får bli  ytterligare en del – en femte och avslutande – i denna artikelserie. «Kiev 2014 – Ryssland».


 Mer

UKRAINA-meny

Skuldra vid skuldra?

skuldradk

“Tillsammans ska vi övervinna hotet. Vi står skuldra vid skuldra: muslimer, judar och kristna. Människor med olika politisk övertygelse. Vi står samman som danskar.»

Så uttalade sig den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt (s) efter terrorattentatet i Köpenhamn i februari.

Alla danskar står samman «skuldra vid skuldra». Uttalandet får tolkas som normativt, mer än deskriptivt. Dvs det ger uttryck  för en målsättning och önskan, mindre än en beskrivning av hur verkligheten faktiskt ser ut.

När attentatsmannen Omar Abdel Hamid el-Hussein sedan skulle begravas var det många muslimer som infann sig för att hedra honom.

farval


 Är situationen annorlunda i Sverige?

Mona Sahlin hör ju till de personer som i ovanligt hög grad bär ett ansvar för att Sverige nu har problem med våldsbejakande extremism. Av alla personer utsågs just hon att (på deltid, 70%)  vara «nationell samordnare»  av arbetet mot denna extremism!

ms

Mona Sahlin är verbal och har gjort bra ifrån sig med  one-liners i TV. Den första jag noterade, på 90-talet, var ”vi måste våga tänka nytt!. Men är one-liners något som kvalificerar till ett uppdrag som detta?

Jag ser Mona Sahlin, genom hennes ytlighet och konfrontativa stil, mer som problemskapare än problemlösare. Får hon mothugg i debatter låser hon sig i prestige istället för att ta till sig av kritik och anamma konstruktiva förslag. Jag tänker t ex på vad Richard Jomshof  säger 13.35 in i denna film.

Det är f.ö. fler än jag som har ifrågasatt Sahlins lämplighet för uppdraget – se här, här och här.

Ryggmärgsreflexen från politiskt korrekt håll vid våldsdåd från extrema muslimer är ju att bekymra sig mest för risken att detta skulle kunna leda till mer ovilja mot muslimer i allmänhet eller att SD kan gynnas. Mona Sahlin har där knappast varit avvikande.

islam


Häromdagen kom dock ett uttalande från Mona Sahlin som var just avvikande. Hon vände sig till muslimska församlingar i Sverige med en vädjan att de tydligare skulle ta avstånd från en organisation som IS – Islamiska Staten och terrordåd som de i Paris i januari och Köpenhamn i februari. Dåd, begångna av personer som kallar sig själva muslimer och i massmedia presenteras som sådana.

Sahlin:

«Om vi politiker ska kunna kämpa mot antisemitism och islamofobi måste de muslimska samfunden ta sitt ansvar.»

Hon rönte inte mycket förståelse:

«Det är en kollektiv skuldbeläggning som ju är själva definitionen av rasism», ansåg Elvir Gigovic, ordförande Sveriges muslimska råd.

eg

Om en kollektiv skuldbeläggning av muslimer i Sverige är ett problem, då kan muslimer i Sverige själva göra något för att motverka detta. Närmare bestämt just det som Mona Sahlin här är inne på: ett konsekvent, klart och tydligt avståndstagande.

Ett sådant skulle samtidigt vara ägnat att motverka rekryteringen till terrorverksamhet.


abug

Till aktörerna hör också svenska massmedia.

Hur använder redaktionerna sin makt?

Både Aftonbladet och SVT:s «Uppdrag granskning» har lånat sig till propaganda och reklam för terrorverksamheten. IS har givits möjligheter att på en gång sprida skräck bland allmänheten och nå ut till fler potentiella rekryter.


israel2

På webbsidan «Everykindapeople» läser jag om att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gärna ser att judar i Europa flyttar till Israel:

«Premiärminister Benjamin Netanyahu uppmanar till  ‘massinvandring’ av europeiska judar till Israel.

Kommentaren kom efter attacken utanför en synagoga i Köpenhamn,  där en dansk jude dödades i  söndags.
‘Denna våg av attacker väntas fortsätta.  Judar förtjänar trygghet i alla länder, men vi säger till våra judiska bröder och systrar att Israel är ditt hem.’

Det israeliska kabinettet godkände en $ 46-miljoners plan för att uppmuntra judisk invandring från Frankrike, Belgien och Ukraina, länder där ett stort antal judar har uttryckt intresse för att flytta till Israel.

Många arabers och muslimers mål och önskan är att utplåna Israel men det ironiska är att när de attackerar judar runtom i världen förstärker de nödvändigheten av staten Israel. Deras argument tycks vara att Israel är en onödig judisk nationalistisk cancer och för att bevisa detta argument  uppmanar de till att döda judar över hela världen, vilket gör att det finns ingen säkrare plats för judar än Israel.»

omar

Hade Omar Abdel Hamid el-Hussein tänkt sig det resultatet – att han skulle hjälpa Benjamin Netanyahu, i dennes politiska strävanden?


Mer

https://www.youtube.com/watch?v=bTTmrZ05iGM

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/18/tre-sanningar/

http://snaphanen.dk/2015/02/22/sondagskronika-snabbspar-till-undergangen/

http://www.exponerat.net/fjardedel-av-muslimer-stoder-charlie-hebdomorden/

Ryskt hotbrev?

rubriker

Det ryska parlamentet, duman, har sänt ett brev till parlamentariker i väst, bl.a. ledamöterna i Sveriges Riksdag.  I svenska massmedia har det kategoriskt avfärdats. Det snällaste omdömet blev «PR-brev», andra rubriker talade om «propaganda» och «hotbrev».

Själv känner jag mig här ganska kluven.

Brevet är ju så töntigt skrivet, att det inte kan förklaras bara med en dålig googleöversättning:

«Det nya året 2015 har ställt oss alla inför nya allvarliga utmaningar.  Vi bevittnar att den allmäneuropeiska tragedin, följd av terrorattacker mot civila i Paris, Odessa, Donetsk och Lugansk samt upptrappning av den handelsekonomiska sanktionstvekampen, håller på att växa ut sig och redan hotar säkerheten av hela europeiska kontinenten.

Ledamöter i Ryska Federationens Federala Församlings Statsduma uppmanar alla sina kollegor – ledamöter i OSSE:s Parlamentariska församling, Europarådets Parlamentariska församling, Europaparlamentet, parlament i europeiska länder – att förena sina ansträngningar för att stävja krisen som redan inneburit elände och förstörelse Sydöstra Ukraina och nu äventyrar själva möjligheten till ett fredligt liv för över åttahundramiljoner européer.

2015 är ett år av det anmärkningsvärda sjuttioårsjubileet för antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och dess kumpaner, ..»

Mossiga formuleringar, med klang från sovjettiden, är dock inte detsamma som att brevet hotar någon. Det är väl snarare ett enkelt konstaterande som envar nu bör kunna göra – även ryska brev förutan – att Ukrainakrisen är farlig och kan hota freden i hela Europa.

Med en mer välvillig tolkning av brevet kan det ses som ett rop på hjälp.

hjalp

Man försöker slå larm om att vi alla håller på att glida mot en avgrund.

Jag ser tre moment:

A. Säkerhetsintressen

Ryssarna önskar få leva i fred, men upplever ett hot genom NATO:s expansion österut.

B. Akut krigshot

Efter kuppen i Kiev i februari 2014 och kriget i östra Ukraina, den upptrappade ekonomiska krigföringen mot Ryssland och USA:s militära uppladdning i Rysslands närhet ökar risken för en direkt konfrontation, med oöverskådliga konsekvenser.

Detta vill ryssarna undvika, men kan nu inte backa längre än vad de redan har gjort.

C. Info-ridå

Allmänheten i Sverige och andra västländer har lite förståelse för ryska perspektiv. Det har samband med mediasituationen. Svenska massmedia ägnar sig, när det gäller Ryssland, åt en ihållande propaganda. Ryssland försöker nå ut med sin verklighetsbild genom egna kanaler, som TV-kanalen RT. Denna ses dock av få svenskar, eftersom den dels är på engelska, dels blockerats som betal-TV-kanal.

vapenbroder

I rapporteringen kring Ryssland och Ukraina är svenska massmedia extremt ensidiga och dessutom ihärdiga. Som resultat av detta är de flesta svenskar här grundligt indoktrinerade. Många förmår inte tänka rationellt, gör sig otillgängliga för fakta och argument.

Här har vi, precis som kring invandring och integration, en fördummad offentlighet.

Nu gäller det säkerhetspolitik, och då blir det direkt livsfarligt. Tag bara tesen om att en direkt anslutning till NATO skulle kunna ge oss svenskar mer säkerhet. Fp-ledaren har talat om detta som att ta en ”försäkring”.

Dubbelfel, vill jag påstå:

• För det första är NATO den aggressiva parten och medlemskap där är ägnat att öka spänningen i världen.

• För det andra skulle ett medlemskap göra Sverige till en mer självklar måltavla för ryska angrepp, vid en konflikt.

fordumning


Som ett alster av ”propaganda”, riktat till svenskar år 2015, var brevet från den ryska duman alltså ingen höjdare.  Men vill man förstå, då är det ändå möjligt att förstå – utifrån kunskaper som envar, helt bortsett från brevet, bör ha kunnat tillägna sig:

1945

Kriget mot Hitler-Tyskland hade 1945 kostat Sovjetunionen över 20 miljoner dödade och dessutom miljontals skadade. Den materiella förstörelsen och det mänskliga lidandet var enormt omfattande – ingenting som vår fattningsförmåga kan komma i närheten av. Detta totala helvete ville ryssarna rimligen slippa att behöva uppleva en gång till!

Som bekant följdes Röda Arméns erövring av Östeuropa av att kommunistregimer installerades i dessa länder. Hur tolka detta?

En mindre välvillig tolkning är att det rörde sig om ideologisk fundamentalism och/eller en vilja att lägga andra folk under sig. Moskva var expansionistiskt.

En mer välvillig tolkning är att det primärt handlade om ryska säkerhetsintressen. Man vill ha en buffertzon mellan sig och västvärlden.

Resultatet blev hursomhelst «järnridån» mellan öst och väst tvärsigenom i Europa.

ic

För den andra tolkningen ovan talar två moment.

Finland hade från 1809 fram till 1917 tillhört Ryssland. 1945 kunde hela Finland lätt åter ha besatts av sovjetryska trupper, men man avstod. Hellre ett neutralt Finland som buffert västerut.

Österrike var efter 1945 uppdelat på motsvarande sätt som Tyskland, i fyra ockupationszoner, varav en sovjetisk. Detsamma gällde huvudstaden Wien.

Denna uppdelning mellan öst och väst bestod fram till 1955. Då gick Sovjetunionen med på att dra bort sina trupper – i utbyte mot att Österrike som helhet blev neutralt, dvs inte anslöt sig till NATO.


Jag var själv aktiv i den svenska fredsrörelsen under många år – från tidigt 60-tal inpå 80-talet. Min hållning var att ryssarna borde utrymma Östeuropa och låta varje land där gå sin egen väg.  Med sina krigserfarenheter kände ryssarna ett säkerhetsmässigt behov av en buffert västerut, men jag menade att det inte gav någon säkerhet, eftersom USA-missiler ändå kunde nå varje del av Sovjetunionen.

Receptet för säkerhet var avspänning och ömsesidigt förtroende. Till detta skulle ryssarna kunna bidraga genom att lämna Östeuropa.

Åren 1989-91 skedde just detta!

Berlinmuren föll och Tyskland kunde återförenas. Hela Östeuropa, inklusive de tre baltiska länderna, återfick sin frihet.  Warszawapakten upplöstes och Sovjetunionen kollapsade.  Slut med kommunismen!

dromlage

Vilken historisk möjlighet för avspänning, fred och nedrustning!

Utan kommunismen fanns för USA inte längre någon fiende i Europa.

Redan av detta skäl borde NATO ha kunnat läggas ned 1991.

Under alla omständigheter borde NATO avhålla sig från att expandera österut.

I den delen hade amerikanska företrädare dessutom givit uttryckliga utfästelser till Moskva.

Som vi vet blev det inte så. Sovjetunionens kollaps innebar svåra ekonomiska problem och direkt nöd i Ryssland, så allvarligt att befolkningen minskade.

demografi

I denna period av rysk svaghet kunde USA flytta fram sina positioner. Inte bara kunde man terrorbomba ryssarnas vän Serbien 1999. Dessutom hade NATO snart utvidgats med 12 nya medlemsstater och flyttat fram sin gräns närmare Moskva.

Nöjde sig USA och NATO med detta?

Svar: Nej.

umeny

Mer om den saken i kommande bloggtext.


Läs mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/01/usas-brutna-lofte/

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/15/moskvas-misstag/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/26/blockopinion/

http://www.janmilld.se/nato/index.html

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.bgf.nu/wtc/

Gladio

gladio

Vilka större terrordåd inträffade före WTC år 2001?

Innan jag ger mig på att försöka inventera detta vill jag göra en mer avgränsad redovisning – nämligen kring dåd, kopplade till vad jag här rubricerar som «Gladio».

Namnet «Gladio» syftade från början bara på NATO:s stay-behind-grupp i Italien, eftersom det var den som först blev känd. Gladios existens erkändes officiellt 1990, genom ett tal av Italiens premiärminister Giulio Andreotti.

Italien var dessutom det land som drabbades både först (Milano 1969) och värst (Bologna 1980) av terrorattentat. Av skäl som ska framgå nedan.

Låt oss börja med denna 47-minuters film, «NATO:s Secret Armies»:

Grundtanken med «stay-behind» var från början att länder i Västeuropa skulle ha en beredskap, om den sovjetiska Röda Armén skulle rulla vidare västerut och ockupera fler europeiska länder. Då skulle kunna finnas grupper av vapenkunniga och stridsberedda med tillgång till vapengömmor, grupper som på en given signal skulle kunna väckas till liv och organisera ett motstånd. Enskilda individer i grupperna gavs ingen helhetsbild, envar hade kontakt kanske bara med en person som förmedlade order.

Konceptet var ett arv från Andra världskriget och motståndet mot de tyska ockupanterna, bakom deras linjer.

berlin

1948 skärptes motsättningarna mellan öst och väst genom dels kommunistkuppen i Prag, dels Berlinblockaden. 1949 slöts Atlantpakten och 1950 utbröt Koreakriget. Det Kalla kriget gav näring åt föreställningen att stay-behind-grupper kunde komma att behövas.

Dessa grupper fanns snart i 15 länder och fick en knytning till NATO. De utgjordes av övertygade antikommunister och rymde inte bara demokrater, utan även fascister och SS-folk. Det kunde variera från land till land. Verksamheten stod utanför parlamentarisk kontroll.

pci

I framförallt Italien sågs ett kommunistiskt hot även inrikes, genom PCI – det italienska kommunistpartiet. PCI var det största kommunistpartiet i väst, hade över en miljon medlemmar och uppnådde 30-40% av rösterna i val. Det fick ekonomiskt stöd av Moskva och moskvatroheten manifesterades genom PCI:s fördömande av Ungernrevolten 1956.

Inom Gladio utvecklades en strategi för spänning, i syfte att motverka kommunistiskt inflytande. Genom skapande av rädsla hos människor skulle man få fler att söka sig mot den politiska mitten, i hopp om att där finna skydd undan terrorn.

Ett viktigt möte hölls tydligen i Rom 1965 (30 min in i filmen ovan).

1969

De första bombdåden skapade bara materiell förstörelse, men med bomben i Milano 1969 ändrades detta. Den sprängdes på ett bankkontor, varigenom 17 personer dödades och 88 skadades.

Under 1970-talet följde ytterligare tre bombdåd i Italien:

1972 Peteano

1974, Brescia

1974, tåget Rom-München.

Det värsta våldsdådet inträffade i Bologna 1980, när en bomb detonerade på Centralstationen i staden. 85 personer dödades och 200 skadades.

Det ligger i sakens natur att mycket är hemligt och löst i konturerna. Gladio som helhet kan knappast knytas till något enskilt dåd, men tre moment verkar gå igen:

1. De skyldiga skyddas av krafter med inflytande, högt upp – kan från första början påräkna straffrihet.

2. Dåden skylls gärna på kommunister eller anarkister.

3. Dåden kan delvis ha utförts av «nyttiga idioter», som blivit utnyttjade.

moro

Till händelserna i i Italien hör även mordet på Aldo Moro, partiledare för Kristdemokraterna. Han kidnappades 1978 av organisationen Röda Brigaderna och hölls fången några veckor, tills han avrättades. Moro hade varit förespråkare av en regeringskoalition mellan Kristdemokraterna och PCI.

Röda Brigaderna var infiltrerade av säkerhetstjänster, som dels gav kapacitet att utföra den avancerade kidnappningen mitt inne i Rom, dels möjliggjorde en styrning av gruppens agerande.

Notera uppgifter 2.07.00  in i denna långfilm, om att både italienska Röda Brigaderna och västtyska Baader-Meinhof-ligan var infiltrerade från Gladiohåll. Baader-Meinhofligan fick dessutom stöd från DDR och var infiltrerad av Stasi. Bilden blir att mer än en part kan vara intresserad av destabilisering.

Baader-Meinhof gav också prov på hur individer kunde skifta från extremism med vänsterförtecken till extremism med högerförtecken. Steget däremellan behöver inte vara så långt.

bm

Till våldsdåd med anknytning till Gladio-grupper i andra länder än Italien hör, som framgår av filmen «NATO:s Secret Armies»:

- 1980, TysklandRörbomb vid Oktoberfesten i München med många offer.

- 1985, BelgienSkjutning i köpcentra i Aust. Belgien genomled en 15-årsperiod av olika terrordåd.

På repertoaren har alltså stått både bomber och urskiljningslöst skjutande för att döda och skada.

Dit hör också politiska mord:

• Ledaren för kommunisterna i Belgien, Julien Lahaut, mördades 1950.

• Ledaren för kristdemokraterna i Italien, Aldo Moro, mördades 1978.

• Ledaren för socialdemokraterna i Sverige, Olof Palme, mördades 1986.

2mordade


 

Mer

Gladio Historian speaks out

Gladio – NATO:s Daggger at the Heart of Europe

Den europeiska terrorismens ansikten


Se mer

The Cold War ‘Black Op’ Continues

 

 

Vad är ”FN”?

Denna text ska inte handla om Front National i Frankrike. Nej, «FN» står här för Förenta Nationerna, det som på engelska förkortas UN.

dagfn

Alltsedan starten 1945 och särskilt med svensken Dag Hammarskiöld som FN:s generalsekreterare 1953-1961, har inställningen till FN från svensk sida varit okritiskt positiv. Jo, ibland närmast lyrisk, som i denna filmsnutt med en lövenminister. FN ses som som en inkarnation av godhet och rättvisa.

Om inte förr så i samband med FN:s «flygförbudszon» över Libyen 2011, som möjliggjorde ett halvårslångt bombkrig av NATO, stod dock klart att bilden blir s.a.s. mer sammansatt.

Dessförinnan, från 1990 och fram till USA:s invasion 2003, upprätthöll FN ekonomiska sanktioner mot Irak, med resultat att mer än 1 miljon människor dog.

Ur Inga-Britt Ahlenius bok om FN under Ban Ki-moon:

«När journalisterna frågade om generalsekreterarens syn på frågan om ett amerikanskt tillbakadragande från Irak, svarade han: ‘Det ankommer inte på mig att lägga mig i en diskussion som pågår mellan det amerikanska folket, administrationen och kongressen’

Närvaron av FN-trupper hindrade inte folkmordet i Ruwanda 1994, ej heller massakern i Srebrenica 1995.

libyenbkm

FN-byråkratin har växt från mindre än 2.000 personer vid starten till nu över 60.000. Detta tillsammans med korruptionsproblem har gjort att kostnaderna skjutit i höjden.

Allt detta hindrar inte en hög svansföring och uppskruvat tonläge kring «mänskliga rättigheter», där enskilda länder kan s.a.s. tas i örat.

Just Sverige har flera gånger drabbats av detta.

• På BGF-sidan noterade vi detta år 2000, när någon anställd på UNHCR underkände EU:s flyktingpolitik.  Asyl var enligt vederbörande «en fundamental mänsklig rättighet».

• År 2008 kom nästa salva, direkt riktat mot Sverige.  Avsändare var FN-byråkraten Paul Hunt. Hans krav var mer av svensk vård åt utlänningar som uppehåller sig olagligt i Sverige («papperslösa»).

oro

• Nu är man igång igen. «FN riktar skarp kritik mot Sverige».

Oroande ökning av ”hatbrott”.

’Det är oroande med allt fler rapporter om hatbrott mot minoriteter som muslimer, afrosvenskar, romer och judar i Sverige, särskilt från högerextremistiska politiker. Det omfattar även fysiska attacker och attacker mot deras religiösa platser. Bekymrande är också ökningen av hatbrott i medierna och på internet’, skriver FN.

I rapporten skriver FN bland annat hur aktiviteten hos rasistiska partier har ökat i Sverige. Organisationen ställer sig kritisk till att hatbrott ökar samtidigt som utredningar och åtal mot dessa minskar. FN skriver bland annat följande:

‘Sverige måste se till att rapporter om främlingsfientliga och rasistiska hatbrott leder till bättre utredningar, åtal och straff. Polis över hela landet bör upprätta särskilda hatbrottsenheter.’

Notera denna formulering:

«hatbrott … särskilt från högerextremistiska politiker»

• Vilka politiker är det då man syftar på? Sverigedemokrater? 

• I så fall: vilka personer? Är det någon i partistyrelsen? Någon riksdagsledamot?

• Och vilken typ av «hatbrott» syftar man på?

• Har någon fysiskt angripit en annan människa? 

• Eller är det bara någon som sagt något, som någon annan har ogillat?

esack

Mikael Styrman kommenterar på sin blogg:

«Och nu har FN tagit ännu ett steg för att demontera vad som trots allt återstår av den USA-styrda potemkinkulissen som denna ädla rättrådiga tanke – Förenta Nationerna – degenererats till. Nu ska även FN blanda sig i svensk inrikespolitik och ställa upp i kampen mot de farliga högerextrema i Sverige. En sådan här sak måste ha varit i säck innan den hamnat i påse

Det är svårt att inte sätta det i samband med att den gamla diplomaten och sossepolitruken Jan Eliasson är FN:s vice generalsekreterare.

Det finns inte på kartan, menar jag, att detta skulle kunna ske utan att Eliasson är inblandad….»

Antag att det skulle vara just som Mikael Styrman misstänker: Sveriges eget FN-sändebud skulle ha varit med och konspirerat mot Sverige, spelat under täcket med utlänningar?

Helt orimligt!

jeglorian

Eller…?

Jag tänker på vad Alice Bah Kuhnke, lövenminister,  skrev i DN två dagar efter terrordådet i Paris:

«I vår del av Europa har vi vår beskärda del av angrepp på demokratin. De senaste årens attentat mot moskéer och synagogor i Sverige är ett exempel. Nazisternas attacker mot demonstrationen i Kärrtorp ett annat…»

«Samtidigt med detta ser vi hur extremismen och polariseringen växer sig starkare inom EU. På många håll, även i Sverige, tar främlingsfientliga partier plats i parlament och andra valda församlingar…»

Redan det faktum att SD finns i riksdagen jämförs med fysisk likvidering av människor!  Denna uppfattning finns nu alltså företrädd ända upp på regeringsnivå.

Oavsett vad som hänt, oavsett vem som gjort vad mot dem, oavsett var och när,  så är det förutbestämt i vilken riktning man ska peka finger – nämligen mot ”högerextremisterna” här hemma.

forhor

 Ur SvD den 26/1 -15, rubrik «Svidande FN-kritik mot Sverige» (TT-telegram): 

«På måndagen hamnade Sverige under lupp för andra gången om hur väl landet följer FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. «

– Rapporter om ökad rasism och främlingsfientlighet i Sverige är djupt oroande. Diskriminering av romer, muslimer och migranter, hatbrott inklusive bränder mot moskéer samt det hemliga romregistret bör särskilt uppmärksammas, speciellt i ljuset av fler neonazistiska och rasistiska rörelser, sade Essameldin Ahmed, Egyptens representant vid mötet.»

«– Det finns ett stort gap mellan ökningen av hatbrott i Sverige och minskningen av antalet utredningar och straff, sade Brasiliens FN-ambassadör Regina Maria Cordeiro Dunlop.

Andra uttryckte oro för växande högerextremism i Sverige.

– Särskilt oroande är att det ofta görs diskriminerande deklarationer i den politiska debatten i Sverige, särskilt av politiker i högerextrema grupper, sade Pablo Berti Oliva, Kubas representant

«Annika Söder, kabinettssekreterare vid UD och Sveriges representant vid mötet, medgav att ‘det finns en minskning av toleransen i många länder, bland dem Sverige’”·

”– Men vi är fast beslutna att bekämpa rasism och främlingsfientlighet i Sverige.»

Vilka är dessa personer – Ahmed, Dunlop och Oliva? Är de verkliga företrädare för sina folk? Nej, mest av allt är de nog välbetalda FN-byråkrater, kompisar till Jan Eliasson.

asoder

Mer ur Aftonbladet:

«Men kritiken slutar inte där. FN:s lista över kritik mot svenska förhållanden fortsätter.

FN konstaterar bland annat att ensamkommande flyktingbarn inte är tillräckligt skyddade och att Sverige måste öka skydd och kontroll av personer som tar hand om barnen.»

«Andra punkter på listan gäller bland annat rapporter om polisvåld och övervåld från polisers sida, brister i samernas rättigheter och en diskriminering mot romer.»

Om ankarbarnen har jag skrivit i vitboken, har även gjort en film.

«Ensamkommande flyktingbarn», som propagandabenämningen lyder. «Skäggebarn», som själv hellre säger, eftersom det ofta rör sig om unga män. Eller ”ankarbarn”. Kostnaderna för en sådan utlänning blir mångdubbelt högre än för andra utlänningar. Här ställs särskilt långtgående krav på service och uppassning.

I Nya Tider nr 4-2015 läser jag om en lavinartad ökning av ankarbarn till Sverige. År 2004 ansökte mindre än 400 sådana om asyl i Sverige. Tio år senare är antalet uppe i mer än 7.000!

Detta hindrar alltså inte att Sverige nu får kritik, från «FN». Aldrig är det nog!  ”Otack är världens lön”, kanske man kan summera. Så gick det med ambitionerna att göra Sverige till en ”humanitär stormakt”!

stormakt2

Jan Eliasson borde på ett tidigt stadium varit informerad om denna kritik mot Sverige och haft tillfälle att reda ut begreppen. Själva initiativet kan dock ha härstammat från Aleksander Gabelic och hans «Svenska FN-förbundet».

Bloggen «Fnordspotting», skriver, under rubriken «Att göra sig till en nyttig idiot för dunkla krafter»:

«Gissningsvis var en stor anledning till kritiken en rapport som Svenska FN-förbundet lämnade över till FN förra året, med anledning av det kommande ‘förhör’ i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) som så småningom kom att utmynna i denna kritik.»

«Ännu mer anmärkningsvärt är att Svenska FN-förbundet (som för övrigt är en från FN helt fristående organisation) skrev rapporten … Att Aleksander Gabelic, det vill säga Svenska FN-förbundets ordförande, får komma till tals i artikeln utan att hans roll i kritiken nämns med ett enda ord är också högst anmärkningsvärt. «

ag

Den 23/1 2015 fick Aleksander Gabelic åter komma till tals i Aftonbladet. Ett av hans krav gällde att minska yttrandefriheten på internet:

«Omkring 5 000 hatbrott anmäls varje år och mörkertalet är sannolikt stort. Rasistiska partier och organisationer har ökat sin aktivitet och hatbrottslagstiftningen tillämpas inte i tillräcklig utsträckning. Effektiva åtgärder krävs mot rasistisk propaganda på internet.»

Med sig bakom detta krav hade han företrädare för ett stort antal godhetsorganisationer, där statliga och kommunala bidrag sannolikt spelar en central roll.

Aleksander Gabelic har varit i farten många gånger tidigare – se här, här, här, här och här.

godhet


Låt mig avslutningsvis citera vad webbsidan «Rysslands röst» skriver, under rubriken «FN missnöjda med Sverige»:

«Representanter för den svenska regeringen var i går tvungna att ursäkta sig inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. För andra gången i historien fokuserar FN på hur Sverige följer de mänskliga rättigheterna.

Det fanns en rad allvarliga klagomål mot Sverige.«

«Svenskarna har all anledning att vara sura. Sverige ger ju så gärna asyl till alla som ber om antingen politiskt eller humanitärt skydd. År 2013 tog landet emot 29 000 flyktingar. Till Norge kom då 6 000, till Danmark – 4 000, till Finland – bara 2 000 personer. När det gäller uppehållstillstånd var 2013 ett rekordår – det utfärdades 67 procent fler tillstånd än 2012.

En massa nya medborgare med annorlunda kulturer, mentaliteter, värderingar är egentligen ett allvarligt problem. Det är svårt att integrera så många migranter. Det kräver medel, som vanligen kommer från skattebetalare. Och svenska skattebetalare är missnöjda.

När det inte finns så många migranter i landet påverkas ekonomin inte särskilt starkt, och den infödda befolkningen slipper reagera. Under kriser och vid en stor tillströmning av flyktingar börjar befolkningen uppfatta migranterna som fientliga. Särskilt om migranterna ogärna integreras i samhället.»

«Ur denna synvinkel förtjänar Sverige medkänsla. Landet ville hjälpa flyktingar och lydde internationella organisationers rekommendationer. Nu får Sverige en skarp reprimand från de här organisationerna.»

fndodskalle


Läs mer

http://vitbok.se/10/e.html

https://janmilld.wordpress.com/2011/11/22/ahlenius-om-fn/

https://janmilld.wordpress.com/2011/11/23/verklighetens-fn/

https://janmilld.wordpress.com/2011/11/24/manskliga-skyldigheter/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/04/sverige-ater-i-krig/

https://janmilld.wordpress.com/2014/04/17/livraddande-insatser/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/08/reflexioner-i-krigstid/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/gummeson-farligaste-svenska-operationen-pa-lange_4314383.svd

Oseriös granskning

*OBS LITEN WEBBBILD*

Gårdagens program av SVT:s «Uppdrag Granskning» handlade om «islamofobin» i Sverige.

Det föll in i vad som alltmer framtonar som ett mönster: 

Oavsett vad som hänt, oavsett vem som gjort vad mot vem, så ska det pekas finger mot «högerextremister».

• När lövenministern Alice Bah Kuhnke skulle kommentera avrättningarna i Paris så hamnade hon vid att det fanns sverigedemokrater invalda i den svenska riksdagen.

•  När Mona Sahlin ska «samordna» arbete mot «våldsbejakande extremism» så är hon helt förutsägbar: huvudproblemet är grupper som inte visat sig våldsamma…  Helt vilse i pannkakan! (PS: Mer om sahlinismen här)

•  På det spåret ångar nu SVT-redaktionen vidare. Återigen visas okritiskt en bild på dörrarna till en moské. Någon har kluddat dit ett stort antal fula hakkors.

Javisst! Men vem eller vilka?!?

Hur sannolikt är att de skyldiga skulle vara nazister?

• Är det överhuvudtaget belagt att vare sig SMR eller någon annan gruppering som kallas sig nationalsocialistisk skulle ha den typen av verksamhet på sin repertoar?

• Om verkliga nazister skulle måla hakkors, skulle de då inte klara av att måla rätt från början?

På bilden här framgår ju med all önskvärd tydlighet, att man först misslyckats, för att sedan måla över sin egen målning.

*OBS LITEN WEBBBILD*

Återgivande av en bild som denna från UG-redaktionens sida väcker ju frågan: tror de själva att nazister har stått för detta kluddande?

Om ja – då brister de uppenbart i omdömesförmåga!

Om nej - då ägnar de sig åt medveten desinformation!

Om de som sannolikt stått för kluddandet i själva verket är s.k. antifascister – är inte det värt att notera?!


Detsamma gäller då man kommer in på moskébränder:

Branden i Eskilstuna på Juldagen beskrevs av både polis och media direkt som ett attentat, snart framkom dock att det rörde sig om en olyckshändelse, tydligen vållad av någon muslim.

Detta måste man på moskén från första början ha känt till – ändå höll man god min och lät sin moské ”kärleksbombas”.

Detta granskades inte av «Uppdrag Granskning», istället vidarebefordrades okritiskt en ensidig bild kring moskébränder.

eskilstuna


Redan användandet av ett epitet som «islamofobi» är oseriöst.

Begreppet indikerar ju att envar med kritiska synpunkter på massinvandringen av muslimer till Sverige, eller på muslimers agerande, är att klassa som mentalt störd. Dessutom är begreppet luddigt.

Grundproblemet är ju att så många svenskar känner en desperation och frustration över utvecklingen. Känner sig svikna, överkörda och trampade på. Känner att mattan rycks undan fötterna på dem. På goda grunder.

Underligt vore väl om inte detta genererar negativa känslor!

Och det blir inte ett dugg bättre av UG-program som detta.

Fast en detalj flimrade faktiskt till i programmet, när en telefonintervjuad svensk kvinna uppgav något om nivån på sin pension (inte många tusenlappar!).


offerkofta

Ett annat moment som kan bidraga till ökade motsättningar är alltför många muslimers offerkoftande. En ofta både överdriven och förmodligen spelad lättkränkthet. Sådant kan reta många svenskar, helt i onödan.

Detta fenomen uppmuntras genom en lagstiftning med slagsida, den om «hatbrott». En typ av brott som har svenskar bara som förövare, inte som offer.

Löfvenminister Löfven talade på förintelsedagen om 5.500 hatbrott i Sverige varje år. Siffran för misshandelsfall är dock närmare 90.000.  I hur många av de fallen hade förövaren utländsk bakgrund medan offret var svensk? Det får vi inte veta.


Ett annat moment i UG är språk och klass.

Svenskar ur arbetarklass, med bara lägre utbildning och ovana vid politik, kan ha svårt att formulera sig. Samtidigt letar journalister ofta efter vad de finner olämpliga ordval, hänger gärna upp sig mer på yta än på realiteter.


Sedan kan ju jag vara mindre bekväm med SD:s extrema israelvänlighet, känner att här kan lura en biagenda mot islam och muslimer i allmänhet, som jag inte ställer upp på.

Detta knyter an till WTC och USA:s ”krig mot terrorismen” – mer om det i senare bloggtexter.

dodade


Läs/se mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/07/28/false-flag-2/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/17/tva-filmer-2/

https://www.motgift.nu/2015/01/lat-inte-media-komma-undan-med-logner-och-skendebatter/

Blockopinion

utur

«Blockpolitik» har vi ju hört talas om. Det är vad vi haft i Sverige alltsedan krigsslutet 1945.

Här vill jag reflektera kring vad som skulle kunna kallas «blockopinion».

Med det menar jag hur åsikter i helt olika frågor kan tendera att komma tillsammans/separeras på ett irrationellt sätt.

Jag tänker närmast på två ämnesområden:

1. Fredsfrågan. Synen på Ryssland och svensk anslutning till NATO.

2. Invandring, svenskhet och mångkultur.

De är båda som isolerade paket, där det första är inmutat som «vänster», det andra som «höger».


På mina webbsidor har jag  flitigt använt bildmontage som signalerar en kritisk inställning till NATO.

nato1

Sakligt sett baserar sig detta på:

1. NATO:s roll

Globalt spelar NATO en aggressiv roll.  Jag syftar då på

a) Expansionen österut, genom många nya medlemsstater.

b) Kuppen i Kiev förra året, med en ytterligare framflyttning närmare Moskva.

natoexpansion

2. Sverige och NATO

En svensk NATO-anslutning skulle öka vår osäkerhet.

a) Det skulle inte minska risken för ett storkrig, men det skulle göra Sverige till en mer självklar måltavla för Ryssland vid ett sådant krig.

Särskilt oroande i en tid då vårt samhälle gjorts så sårbart – en kraftig EMP-puls över Sverige skulle plötsligt kunna lamslå det mesta av vår elektronik.

b) Som NATO-medlem kan vi vara förpliktade att deltaga i krig som vi annars kunde ha hållit oss utanför.

nato2

När jag söker på webben efter liknande bilder som mina NATO-montage, då hamnar jag bland olika vänstersidor, från kommunistiska eller socialistiska organisationer.

För att leka med tanken att söka politisk samverkan med dessa – skulle då finnas en chans att få med även invandringskritiker?

Utbredd är en russofobi, helt i linje med den massiva antiryska propaganda som pågår i våra massmedia. Ämnet fred har också kommit att associeras med flum och mupperi.

rfmarke

Skulle ens dessa vänsterorganisationer vara intresserade, om det gällde att i fredsfrågan samverka med ”rasister”? Det är nog mindre sannolikt!


nedmonterat

Eller om vi  börjar i andra änden: 

Massinvandringen av bidragstagare och kulturfrämlingar till Sverige slår nu alla rekord. Man kan på goda grunder tala om ett folkmord.

Under alla omständigheter handlar det om en torpedering av välfärdsstaten, i raketfart.

Mot den bakgrunden borde det vara både sakligt motiverat och genomförbart att mot detta kunna mobilisera en bred front av motstånd.

Ämnet är dock sedan länge inmutat som «höger». Någon anslutning från vänsterfolk skulle därför knappast bli aktuell.



vapenbroder

Något som fredsfrågan och invandringsfrågan tydligt har gemensamt är att de båda är föremål för en intensiv mediapropaganda och desinformation.

Skulle detta faktum kunna fungera som en slags brygga – att den som genomskådat medias medborgarfientliga roll på det ena området, kan bli mer öppen för att se igenom ljugeriet även på det andra området?


PS

Jag ser ju gärna på RT – Russia Today. Inte så att jag föreställer mig att de är felfria och alltid ger en riktig bild, men de utgör ändå en hälsosam motvikt till svenska etermedia (kring invandring är RT dock svajiga).

Det faktum att RT hålls borta från samtliga betal-TV-företags utbud i Sverige  (fri konkurrens?) är intressant. Eller hur?

rt


Läs/se mer

http://www.8dagar.com/2015/01/klarhet-i-invandringsfragan.html

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/02/abdikerad-vanster/

https://janmilld.wordpress.com/2011/10/25/bombvanstern/

https://janmilld.wordpress.com/2013/04/11/vanstern-som-forsvann/

https://www.youtube.com/watch?v=D6tLt8N3ugQ

https://www.youtube.com/watch?v=FMv4Iryfyp0

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 154 andra följare