”Ingen sanning kan döljas”

tolp

”Ingen sanning kan döljas, diktatorer kan ej gömma sig”.

Så deklarerade FN-ambassadör Jan Eliasson i TV4:s Nyhetsmorgon inför starten av NATO:s bombkrig mot Libyen våren 2011 och det mord på landets ledare Al-Gathafi som sedan följde.

natofrihet

Nog finns en hel del sanningar och anmärkningsvärda moment att här lyfta fram! 

Jag tänker på att:

• Var det rimligt att på detta sätt utnyttja FN-resolution 1973 om en ”flygförbudszon”?

• Libyen var Afrikas kanske bäst fungerande land.  Varför slå sönder detta samhälle?

• Som skäl angavs att Al-Gathafi var en diktator.

Vilka andra länder i Afrika eller arabvärlden var mer demokratiska?

• Som skäl angavs också att Al-Gathafi dödade individer ur sitt eget folk – hur mycket sanning låg i detta?

NATO:s halvårslånga bombkrig i Libyen dödade 700 personer och skadade 4000.

• I vilken utsträckning var kriget mot Al-Gathafi resultatet av ett folkligt upprop och i vilken utsträckning en utländsk intervention?

• Engagemanget var så stort från västländer när det skulle bombas, men så snart bomberna tystnat tystnade även intresset för situationen i Libyen.  På vad sätt har folket i Libyen nu en bättre situationen än innan bomberna började falla?

• Vilka lärdomar drar politiker och massmedia i Sverige av Libyenkriget 2001?

• Ingick Libyenkriget i en plan att underlätta ytterligare massinvandring till Europa från Afrika, eller blev detta bara en oavsiktlig konsekvens?

river

Framförallt förtjänar noteras att kriget mot Libyen och det där med våld framtvingade regimskiftet ingick i en plan från Washington, omfattande även en rad andra länder. Det ingår i en strävan efter världsdominans, där USA ska ha en ”exceptionell” roll.

På USA:s pluskonto kan sättas, att det finns framträdande amerikanska debattörer och politiker som motsätter sig denna politik.

Frågan blir dock: var finns de svenska debattörer och politiker som också gör det? Klart är att dit hör inte socialdemokraten Jan Eliasson.

Veckans fredagsbio heter  ”Toppdiplomaten och LIBYEN” och kommer här:


 

Mer:

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/failed-state-1-libyen/

http://www.bgf.nu/gb/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/15/hur-tanker-putin/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/10/karthago-och-libyen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/tv-om-libyen/


https://www.youtube.com/watch?v=xANMKj7Md0E

https://www.youtube.com/watch?v=xzeeYLoRY4k

https://www.youtube.com/watch?v=hTfewKWj9xA

https://www.youtube.com/watch?v=Iw5Ij_RFJ1Q

Svenska Krigs

dobro1

Om Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har jag skrivit tidigare här på bloggen. Den bildades redan på 1800-talet har bedrivit ett seriöst fredsarbete, t ex under ordförandeskap av författaren Per- Anders Fogelström på 60- och 70-talen och med Bertil Svahström som redaktör för tidningen Freden på 60-talet.

Nu heter ordföranden Anna Ek, filosofie magister i mänskliga rättigheter, och Svenska Freds har förvandlats till ett dåligt skämt.

I en värld där

• USA låter vidriga angreppskrig avlösa varandra

• NATO expanderar

• risken för ett totalt kärnvapenkrig är större än någonsin

har Svenska Freds ägnat sig åt att missionera ”demokrati” i Ryssland.

dobro2

Det senaste ”freds”-initiativet  utgör en ny markering mot Ryssland.

Ur pressmeddelande den 11 maj 2015:

Svenska Freds sjösätter välkomnande försvarssystem

Den 27 april sänktes ’The Singing Sailor Underwater Defense System’ ner i havet i skärgården utanför Stockholm. Systemet är alternativt försvarssystem för att stoppa eventuella ubåtsattacker.

Den sjungande sjömannen sänder i morsekod ut ’This way if you are gay’. För ubåtar som passerar i närheten är den även utrustad med en blinkande neonskylt med texten ’Welcome to Sweden. Gay since 1944.’ (året då Sverige legaliserade homosexualitet).

Den sjungande sjömannen som kostar en bråkdel av vad den svenska militärens resultatlösa ubåtsjakter kostat är också ett bidrag till debatten om att vi år 2015 borde flytta militära resurser till utveckling och nytänkande.”

Initiativet kombinerar alltså två moment:

– påstådda ryska ubåtskränkningar

– en påstådd rysk homofobi.

Båda baserar sig på fördomar, dvs förutfattade meningar med svag verklighetsförankring.

u206

• Som nyligen konstaterats här på bloggen genom två TV-program från Uppdrag Granskning, 2007 och 2008, har inga ryska intrång på svenska territorialvatten kunna konstateras , och man bortser från U137 i Karlskrona skärgård 1981 (men det var knappast en metod att spionera). Indikationer finns däremot om att NATO-ubåtar kränkt svenska farvatten.

• Vad gäller homosexualitet så är denna olaglig i många av världens länder. Dit hör dock inte Ryssland.

Den ryska positionen är att försöka skydda sina barn mot propaganda för homosexualitet. Om jag inte missförstått saken motsätter sig Ryssland också

– homoäktenskap, på samma sätt som äktenskap mellan par som (åtminstone i princip) kan alstra barn tillsammans

– barnadoptioner för homosexuella par.

Åtminstone intill nyligen har detta legat i linje med en självklar folkopinion även här i Sverige. Exakt hur läget är idag – efter år av en intensiv centraldirigerad propaganda – har jag dock ingen uppfattning om.

pride


Den f.d. fredsorganisationens nya initiativ är utslag av något som tyvärr blivit mycket svenskt.

Jag vill kalla det för GF-syndromet”. GODHETS-och-FÖRTRÄFFLIGHETS-syndromet.

Inte bara ser man sig som moraliskt överlägsna andra folk, det är också så att att man vet bäst. Detta gör att man inte behöver ta till sig andras uppfattningar eller söka nya fakta – man har ju redan själv alla nödvändiga svar.

Med en något mer öppen och ödmjuk hållning skulle annars inte saknas möjligheter att närmare ta del av den ryska positionen kring homosexuella. Redan en snabb sökning på webben gjorde att jag hittade denna korta och koncisa film, där Vladimir Putin intervjuas i ämnet:


 

Är det ett fredsarbete som ”Svenska Freds” nu bedriver?

Nej. Jag vill påstå att det snarast slagit över i sin motsats.

Ett iofs inte unikt fenomen, att organisationer byter inriktning ”under resans gång”…

Centralt i ett verkligt fredsarbete måste, menar jag, vara att försöka skapa bättre internationell förståelse, vilket betyder att man försöker sätta sig in i varandras perspektiv, har en attityd av att själv vilja  lyssna och lära.

Det är bakgrunden till att jag nu vill döpa om ”Svenska Freds” till ”Svenska Krigs”.

stormakten

Svenska Krigs aktuella djupdykning må vara kränkande, men den räcker knappast för att provocera ryssarna. Krig och fred är för dem ingen lek.  De förlorade mer än 20 miljoner liv under det senaste världskriget. Dessa krigets fasor vill de inte behöva uppleva än en gång.

Snarare kan SK-dykningen riskera bli kontraproduktiv ur fredssynpunkt på så vis att den bidrar till att ytterligare hetsa okunniga svenskar och till nya nivåer trissa upp deras fientlighet mot ryssar.


Framförallt kan den få effekten att göra oss svenskar till än mer av åtlöje internationellt.

Det får mig att minnas ett tillfälle när jag reste i Jugoslavien på 60-talet och stötte på en ung amerikan. Han var från New York, men presenterade sig som kanadensare, medveten om att amerikaners anseende inte alltid var så högt.

Går vi nu mot en utveckling, där man som resande svensk hellre vill gälla för att vara t ex norrman eller schweizare?

schweizare

Sverige behöver en verklig fredsrörelse!


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2011/10/31/fredsarbetare/

https://janmilld.wordpress.com/2012/03/29/rott-kort-for-tolgfors/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/15/ryskt-hotbrev-2/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/26/blockopinion/

http://www.svenskafreds.se/singingsailor/sv.html

http://blueshift.nu/stockholms-nya-ubatsskydd-homosex-propaganda/

http://www.expressen.se/nyheter/svenska-freds-fracka-blinkning-till-ryssland/

http://www.bgf.nu/nr/98/1/int2.html

Vad vet Wolfgang Hansson?

irrgang

OK.  I förra bloggtexten använde jag ett begrepp, som ligger nära vad jag annars själv brukar kritisera.  ”Rusofobi”.

Det ligger ju nära ”islamofobi”. Så här resonerar jag:

1. Om ”islamofobi”

I praktiken sjukdomsdiagnosticerar man med det begreppet vad som i praktiken ofta är bara en saklig och återhållsam kritik av muslimsk extremism, islamisering av det svenska samhället eller vissa muslimers stötande kravfullhet.

Därmed används begreppet fel, det bör överhuvudtaget inte användas.

2. Om ”rusofobi”

Vad jag här syftar på är en överdriven och irrationell rysskräck eller en extremt negativ – enögd och partisk – hållning till Ryssland och rysk politik.

Tyvärr är rusofobin utbredd i Sverige. Inget åskådliggör väl detta tydligare än det faktum att så få svenskar har noterat NATO:s östutvidgning – i stället för nedläggning – efter år 1991, då Warszawapakten upplöstes.

Ett utslag av en osakligt antirysk hållning tycker jag Aftonbladets skribent Wolfgang Hansson gav prov på i en artikel den 9 maj 2015:

”…vill visa att man inte accepterar Putins annektering av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina där Ryssland är den drivande kraften. Putins aktioner hotar hela det säkerhetspolitiska system som byggts upp sedan Berlinmurens fall 1989.”

”Ingenting tyder … på att Putin är på väg att överge den väg mot konfrontation som han slagit in på.”

nato2

För att ingen ska kunna missförstå mig:

• Det är inte ”rusofobi” att kunna vara sakligt kritisk mot ryskt agerande, där detta är motiverat.

• Självfallet är det heller inte ”rusofobi” att sätta svenska intressen framför ryska, där dessa kan skilja sig.


Ytterligare ett exempel är från  Wolfgang Hanssons artikel den 28 april 2015, ”Putin vill skrämmas – inte kriga”. Där finns med kategoriska uttalanden av ”Göran Frisk, ubåtsjägare”, om att nationsbestämningar skulle ha skett flera gånger i samband med tidigare ubåtskränkningar i Sverige.

frisk

Som UG-programmen i förra bloggtexten visar stämmer detta dåligt.

Inte desto mindre är det här en verklighetsbild som Hansson tagit till sig, vilket framgår av den intervju som medborgarjournalisten Erik Johansson nu gjort med denne AB-journalist:

Den journalistik som alltmer dominerar i Sverige och andra västländer skulle jag beteckna som  ”pk-journalistik”, dvs man jagar i flock och förmedlar vad man får sig serverat.

Rent visuellt blev detta tydliggjort i samband med ubåtshysterin i början av 1980-talet. Som lydiga barn förmedlade dessa flockjournalister okritiskt vad de serverats uppifrån, i detta fall av marinledningen. Man hade samma frågor, undvek samma frågor och var helt enfaldiga (i ordets dubbla bemärkelse) i sina perspektiv.

Mot detta kan ställas vad jag vill kalla medborgarsjournalistik. Denna finns nu representerad av många webbsidor och skribenter på internet: K-O Arnstberg, Merit Wager, Fria Tider, mfl. Jag tänker på papperstidningen Nya Tider.

Och på Granskning Sverige och dess medarbetare.

Erik Johansson tipsar i programmet ovan om ett viktigt tal av Vladimir Putin den 24 oktober 2014 – ett tal som en journalist med anspråk på att veta vad som rör sig i Putins huvud borde ha tagit del av…

Så synes dock inte vara fallet – Wolfgang Hansson är för sin del helt tillfreds med att  ”yla med vargarna”.

flockjakt



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/30/ny-fulltraff-av-granskning-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/17/skrackvalde/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/26/kiev-2014-donbass/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

Inte bara minkar…

intebaramink

Ämnet kan ju inbjuda till raljering, efter alla skruvade förklaringar och fantasifulla ”bevis” från svensk militär om ubåtskränkningar på 1980-talet.  Var de ljudupptagningar som påstods gälla ubåtspropellrar i själva verket bara från en passagerarfärja eller från djur i vattnet?

Det var tydligen en del av förklaringen, men bara en del. Det har också förekommit verkliga ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten, även efter grundstötningen av sovjetiska u137 i Karlskrona skärgård år 1981.

På två viktiga punkter har det dock blivit fel:

1. Ubåtarnas nationsbestämning

2. Marinens insatser.

1. 

När svenska massmedia förmedlat en bild av att dessa ubåtar skulle ha varit sovjetiska eller från annat land i Warszawapakten, då stämmer inte detta.

Eller mer exakt: teoretiskt sett kan iofs så ha varit fallet, men det är inget som har konstaterats. Inga verkliga bevis har någonsin presenterats för detta.

I Moskva har man konsekvent förnekat sovjetisk inblandning, och detta gäller även efter maktskiftet där 1991.

Däremot har nu konstaterats att det förekommit kränkningar från NATO-länder – Västtyskland säkert, sannolikt även Storbritannien.

uflocken

2. 

Den svenska marinen ville inte ha upp eller sänka några kränkande ubåtar. 

Vid minst ett tillfälle hade man möjlighet, men såg till att missa den.

Svenska folket skulle föras bakom ljuset – ”för vår skull” och ”av säkerhetsskäl” hemligstämplade man och lät dokument försvinna.

Man spelade ett djupt ohederligt spel, vilket också givit politisk utdelning.

Hur mycket av  rusofobin i Sverige bottnar inte i alla dessa mediadrev, denna symbios mellan militärledning och massmedia, där man hela tiden pekat finger österut?!

fingerpek


Djärva påståenden från min sida??

Jag stöder mig på två program från SVT:s Uppdrag Granskning, från åren 2007 och 2008.

Kolla särskilt 14.20 och 44.20  in i denna film:

Kolla också 3.15 och 52.10 in i denna film:



 

khboken

Kristoffer Hell, i sin bok ”DEMOKRATI TILL DÖDS – Sveriges väg in i den globala diktaturen”:

”Olof Palme mördades av CIA på uppdrag av det amerikanska imperiets ledarkader…”

”För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner.”

”Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Medieuppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt.

Hela världen var där.

Redan då, hösten 1982, ombesörjde nyckelpersoner inom det svenska försvaret och statsledningen att den svenska marinen aldrig skulle lyckas sänka en enda av inkräktarna.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den fd försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det sätt på vilket ubåtsfenomenet de kommande tre och ett halvt åren – mellan hösten 1982 och våren 1986 – politiskt spelades upp i Sverige resulterade i en till slut fanatisk misstro mot Olof Palme, som t.o.m. anklagades för att vara en aktiv sovjetisk inflytelseagent.”

militarer

”Det teoretiska crescendot nåddes strax innan julen 1985 när tolv sjöofficerare anförda av kommendörkapten Hans von Hofsten offentligt förklarade sitt misstroende mot statsministern.

I ett annat land än Sverige hade den här misstroendeförklaringen resulterat i degradering och avsked eller åtal för samtliga konspiratörer.”

”Drygt två månader senare, strax innan Palme skulle sätta sig i ett plan till Moskva för att försöka reparera de ansträngda förbindelserna med Sovjetunionen som de CIA-dirigerade ubåtskränkningarna orsakat, mördades han.”

Kristoffer Hell lyfter fram slutklämmen i den protestnot som regeringen Palme överlämnat till Moskva 1983:

”Den svenska regeringen begär av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen ger sådana instruktioner att kräkningarna av svensk territorium upphör.”

Formuleringen var ju dubbeltydig:

• Om man utgår från att de ubåtskränkningar som förekommit varit sovjetiska blir innebörden enkel: ryssarna måste upphöra med vad de  ägnat sig åt.

• Om man däremot utgår ifrån att ubåtarna kommit från NATO-länder och att den svenska marinen varit ovillig att sätta stopp för kränkningarna – då kan innebörden bli en helt annan!

Hell:

”Mottagaren var i själva verket USA och det här var beskedet: upphör med kränkningarna eller så kan den svenska regeringen komma att be Sovjetunionen om praktisk hjälp med att stoppa era ubåtar.”

”Vad hade hänt om Palme /i Moskva 1986/ återupprepat innehållet i ’protestnoten’ från 1983 och bett Moskva göra åt Sverige vad den svenska marinen uppenbarligen saknade vilja att göra – att tvinga upp eller sänka de kränkande Nato-ubåtarna?”

pmordet


 Mer

http://www.oikonomia.info/?p=24912

http://arbetartidningen.se/2011/03/marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/darfor-mordades-palme.html

https://parnassen.wordpress.com/2014/01/22/palme-i-ett-annat-ljus-u-batarna-kom-fran-vast/

http://www.jallai.se/2013/02/harsfjarden-1982-ett-landsforraderi/


https://janmilld.wordpress.com/2011/12/05/bildt-och-sanningen/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/21/tre-lognhistorier/

http://www.bgf.nu/ak07/v24.html

 

Replik om Ryssland

skrack

”Ryssland sätter skräck i världen”, deklarerar en rubrik på webbsidan  Nyheter Idag”, utifrån det faktum att Ryssland rustar och utvecklar nya vapen.

Tveklöst gör sig Chang Frick här till tolk för en massivt bred opinion i Sverige.

Det är en helt självklar svensk reaktion att tolka verkligheten på det viset:

A. Ryssland rustar upp militärt.

B. Detta sker oprovocerat.

C. Det utgör ett hot mot Sverige.

Bakom denna tolkning står samtliga riksdagspartier, alla massmedia och även ”mannen/kvinnan på gatan”.

Jag vill ändå – eller kanske just därför – replikera.

Man skulle, möjligen tillspetsat, kunna helt vända på resonemanget i Nyheter-Idag-rubriken ovan:

1. Ryssland önskar fred, men fruktar ett angrepp från NATO.

2. För att kunna avskräcka NATO från att angripa behövs ett militärt starkt Ryssland.

3. Blir Ryssland bara tillräckligt starkt för att klara detta, då kan freden räddas.

Det resonemanget utgår alltså ifrån att NATO utgör den aggressiva parten. Finns det någon saklig grund för den tesen?

Jag menar att så är fallet!


SONY DSC

Jag har just läst färdigt boken ”The War against PUTIN”, av M.S.King. (212 kr på Bokus).

Den rekommenderas, som motvikt till den ensidiga anti-Putin-propaganda som vi i väst ständigt bombarderas med!

Låt mig citera:

”What could  Vladimir Putin possibly have done to merit such disrespect and enmity from Americas ruling class? 

Has Russia bombed sovereign states into submission? 

– No, that was the US that did that (Iraq, Afghanistan, Libya).

Has Russia set up torture camps for prisoners of war?

– No, that was the US that did that (Guantanamo, Abu Grai).

Has Russia killed woman, elderly and children with Predator Drones?

– No, that was the US that did that (Pakistan, Yemen, Sudan, Somalia).

Has Russia used subversion to foment ’spontaneous’  protests and internal coups of  foreign governments?

– No, that was the US that did that (Georgia, Ukraine (twice!) Egypt, Tunisia and many more).

Is Russia threatening to attack any other country?

– No, that is the US doing that (N.Korea, Iran, Lebanon, Syria).”

Med andra ord: om Ryssland gjort sig skyldigt till bara en bråkdel av vad USA gjort alltsedan Sovjetunionens kollaps och upplösningen av Warszawapakten 1991, och särskilt efter WTC-dådet 2001, då kunde möjligen finnas saklig grund att känna skräck inför ryska rustningar…


utur

Därmed inte sagt annat än att Sverige militärt skulle bli en måltavla för Ryssland i händelse av ett storkrig.

Men det är ju självvalt från svensk sida!

Genom värdlandsavtal och nära samarbete med NATO betraktas Sverige nu av Ryssland som en defacto-medlem i NATO. Det gör att vi inte kommer att kunna stå utanför ett kommande krig när det bryter ut. Några ytterligare svenska ubåtar eller ej kommer då inte att göra någon skillnad. Vårt samhälle är extremt sårbart, skulle kunna slås ut på ett ögonblick bara genom en kraftig EMP-puls, gissar jag.


Hela denna situation är självförvållad från västs sida!

Man missade ju tillfället 1991, att lägga ned NATO. Då hade vi fått en fortsatt avspänning. Ett ömsesidigt förtroende hade kunnat byggas upp och en långtgående nedrustning genomföras på båda sidor.

Inte bara försummade man att skrota NATO. Denna ”försvarsorganisation” byggdes istället ut, fick 12 nya medlemmar och kom närmare Moskva med sina missiler.

Jag upphör aldrig att förundras över att detta så elementära, så uppenbara och så viktiga faktum inte rönt större uppmärksamhet i Sverige!

natoexpansion2

PS

Av Kings bok framgår att Putin gjort Alexander Solsjenitsins bok Gulagarkipelagen till obligatorisk läsning för ryska gymnasieelever.


Mer

http://www.janmilld.se/nato/index.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/27/osakerhetspolitik/

https://janmilld.wordpress.com/2014/04/21/sverige-och-nato/

I Bildts fotspår

ibfbm

Löfvenministären blev ju inget lyft för Sverige.

Efter USA-papegojan Carl Bildt på posten som svensk utrikesminister närde jag en förhoppning om att socialdemokraten  Margot Wallström i utrikespolitiken skulle innebära en förändring, i linje med vad de mördade s-ledarna Olof Palme och Anna Lindh  kunde ha företrätt.

I november 2014 var Margot Wallström på besök i Kiev. Några synpunkter på regimens krig mot befolkningen i östra Ukraina yppades därvid inte från hennes sida, måltavla för löfvenministerns kritik var bara Ryssland.

mwkiev

SVT-webben den 25/11 2014:

”– Mitt budskap i dag är att Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina. Dels genom fortsatt bistånd, dels genom att politiskt fördöma rysk aggression samt agerar för fortsatta sanktioner mot Ryssland.

Margot Wallström guidades runt på Maidantorget av aktivister som startade protesterna för ett år sedan.”

”Aktivisterna påminde också Wallström om att förre utrikesministern Carl Bildt var en av de första bland EU:s utrikesministrar att ge stöd till aktivisterna på Maidan.

– Det ska Carl Bildt ha heder för sade Margot Wallström.”

uflygare

Expressen 26/11 2014:

”Margot Wallströms företrädare Carl Bildt har det senaste året besökt Ukraina åtta gånger.”

”I dag möter hon landets premiärminister och president med budskapet att Carl Bildts linje fortfarande gäller.

”Wallström är tydlig med att den svenska linjen kan innebära krav på nya ekonomiska sanktioner mot Ryssland…  talar gång på gång om ‘den ryska aggressionen’ och om Putins olagliga ‘folkrättsvidriga handlingar’.

– Vi kan bara konstatera att det är en rysk aggression av ett slag som vi inte har sett sen lång tid tillbaka, och hur världen med oro ser och undrar vad nästa steg ska bli. Det här måste upphöra.”

Sveriges nya utrikesminister lovade att Sverige skulle plussa på tidigare svenskt bistånd till Ukraina med ytterligare 10 miljoner kronor.

hot

I SvD skrev Margot Wallström den 6/3 2015:

För ett år sedan togs de sista stegen för att fullborda Rysslands ockupation och olagliga annektering av Krim… Propagandamaskinen drogs igång på högvarv för att förbereda för en folkomröstning som i strid mot ukrainsk lag skulle bereda väg för formell anslutning till Ryska Federationen.”

”…en fast politik gentemot Ryssland, med krav, konsekvenser och öppen kommunikation. Detta är byggstenarna i den politik vi vill föra för att möta den allvarliga utmaning mot europeisk fred och säkerhet som tog sin början på Krim,..”

Men från svensk sida hördes inga protester när Kosovo bröts loss från Serbien.


slbesok

Nu har även Stefan Löfven har varit på besök i Kiev.

En vink om hans hållning gavs redan dagarna efter kuppen.  I en intervju i SVT:s Agenda den 9/3 talade han om  kuppregeringen som ”den demokratiskt valda regeringen” – 0.30 och 03.30 i denna film.

Den svenske statsministerns Kievbesök skedde i mars 2015.

Aftonbladet 11/3 2015:

”Stefan Löfven och Ukrainas president Porosjenko ler brett mot varandra.

Intrycket av deras pressträff är närmast total enighet.

– Vi är mycket tacksamma för Sveriges starka stöd, säger Porosjenko som visar upp det allra bredaste leendet.”

”Löfvens roll i dramat är att ge sin ukrainske värd ekonomiskt och verbalt stöd. Det uppfyller Löfven med råge.”

”För att visa att han verkligen menar allvar lovar Löfven att Sverige ska låna Ukraina 100 miljoner dollar till förmånlig ränta.” 

100lador

100 miljoner dollar motsvarar med dagens växelkurs cirka 850 miljoner kronor. Tidigare har finansminister Magdalena Andersson  deklarerat att ”ladorna är tomma”.

Varifrån ska dessa 850 miljoner komma?  Jo, Sverige lånar upp 100 miljoner dollar från internationella banker och lånar sedan ut dem till Ukraina som en osäker fordran.

Nu ska Sverige satsa mer på sitt militära försvar och finansministern meddelar att skatterna måste höjas. Inte pga pengarna till Ukraina, och inte pga invandringen, utan pga försvarsutgifterna…

tomteskaket

”– Pengarna behövs för att Ukraina ska kunna försvara sig själv och sitt land mot Rysslands aggression, slår Löfven fast. Ukraina måste kunna försvara sig även ekonomiskt.

Statsministern uppmanar andra länder att följa Sveriges exempel. Därtill skrivs ett avtal på som ger Ukraina ett fortsatt stöd på 220 miljoner kronor om året i sju år framåt.

När Ukrainas finansminister Natalie Jaresko får höra om lånet utbrister hon spontant med perfekt amerikansk accent.

– Jag älskar det. Sveriges stöd är viktigt inte minst som en symbol.

Löfven slår fast att det enda som kan få Sverige att förespråka en lättnad av sanktionerna mot Ryssland är positiva förändringar på marken i östra Ukraina. Något han inte sett.

– Ingen tvekan råder om att det som hände i Debaltseva efter att vapenvilan signerats var ett brott mot den. Därför är vi för att förlänga sanktionerna. Även att utöka dem om så krävs,

Vilket är precis vad Porosjenko ville höra. Han belönar Löfven med ännu ett brett smil och nya lovord.”

ansvarigtAftonbladet 10/3 2015:

”Den ukrainska journalisten … pekar på några foton där poliser i uniform skjuter med gevär.

– Titta på deras beteckningar på uniformen, säger hon och Löfven sänker huvudet för att se bättre.

– Det råder ingen tvekan om att det var den ukrainska polisen som sköt. Konspirationsteorierna är helt fel.”

”– Med mitt besök vill jag hedra alla dem som miste livet i sin kamp för frihet, säger Löfven. Fantastiskt att Natalya som var med hela tiden kunde visa mig. Det är en så stark upplevelse att få se alla dessa blommor som tecken på alla människor som ville förändring.”

spegelgojor


Den bild som statsminister Löfven och utrikesminister Wallström har av händelseutvecklingen i Ukraina ligger väl i linje med den som presenterats i svenska massmedia.

ukraina

Jag vill dock resa invändningar.


1. Orangea revolutionen

När Viktor Jusjtjenko år 2005 valdes till president i Ukraina var det efter att presidentvalet 2004 – där Viktor Janukovytj segrat – hade ogiltigförklarats.

Den proteströrelse som – med stöd av mångmiljonärer som Boris Berezovsky och Petro Porosjenko – växte fram efter valet 2004 kallas den ”orangea revolutionen”. Kolla 5.15 in i denna film.

I presidentvalet 2010 fick Jusjtjenko bara 5% av rösterna. I en andra valomgång valdes Viktor Janukovytj – han besegrade Julia Timosjenko med 49% av rösterna mot 45%. Övervikten för Janukovytj var 3,5 procentenheter, vilket motsvarade 888.000 röster.

Sitt starkaste stöd hade Janukovytj i östra och södra Ukraina, där en stor andel av befolkningen har ryska som modersmål.

uval10


2. Olika intressen

I botten finns olika intressen – kulturellt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt. I västra och norra Ukraina önskar man en närmare knytning till EU och till NATO, i östra och södra Ukraina ser man hellre nära band till Ryssland.

USA har ett intresse av att få med Ukraina i NATO, Ryssland har ett intresse av att Ukraina förblir alliansfritt och utan amerikanska militärbaser.

Detta får en relief mot bakgrund av att NATO efter Sovjetunionens kollaps 1991 inte lades ned.  Istället utvidgades NATO österut – på tvärs mot amerikanska löften till Gorbatjov.

svek


3. USA-kupp

Viktor Janukovytj valdes år 2010, på en femårsperiod. Möjlighet att på demokratisk väg byta ut honom skulle alltså komma år 2015. Varför kunde man inte vänta tills dess?

Klart är att USA satsat så mycket som 5 miljarder dollar på att få bort Janukovytj, det säger USA:s biträdande utrikesminister Victoria Nuland 7.30 in i denna film. Dessa pengar begränsades inte till att få igång demonstrationer, här handlade det om att organisera, beväpna och utbilda gatukrigare.

Till Kiev reste olika västpolitiker i skytteltrafik, för att uppmuntra oppositionen mot den valde presidenten. En av dem var Carl Bildt.

besokare


4. Förkastad uppgörelse

Efter månader av demonstrationer och våldsamheter träffades den 21 februari 2014 en uppgörelse mellan Janukovytj och oppositionspartierna. Innebörden av denna var:

• en återgång till 2004 års konstitution, dvs återkallande av en lag från januari 2014

• konstitutionell reform före september 2014

• nya presidentval senast i december 2014

• bildandet av en samlingsregering

• stopp för ockupationer av offentliga byggnader

• inlämnande av skjutvapen

• en förbindelse från båda sidor av avstå från våld.

Som garanter för uppgörelsen stod tre länder: Polen, Tyskland och Frankrike.

Uppgörelsen förkastades av Högra sektorn, som krävde presidentens omedelbara avgång och bestraffning av ledningen för kravallpolisen.

Efter detta föll överenskommelsen.

trepartier


5. Oskyddad president

I samma skede drogs kravallpolisen tillbaka från centrala Kiev och aktivister kunde ockupera regeringsbyggnader.  Därmed efterkoms ett krav som länge rests från USA.

I denna situationen var president Janukovytj oskyddad, och han lämnade Kiev.

Förmodligen ville han inte riskera ett öde, liknande Al-Gathafis i Libyen 2011.

algathafi


6. Krypskyttarna

Tillbakadragandet av kravallpolisen kan ha haft samband med de många dödsoffren till följd av krypskyttar. Dessa sköt på både demonstranter och poliser. Uppgifter pekar på att de arbetade för någon falang inom oppositionen, men den nya regimen i Kiev gör inget för att utreda saken. Riksåklagare är Oleg Machnizki från Svobodapartiet.

När Lövens guide i Kiev visar bilder på poliser som skjuter så kan det nog stämma.  Vad guiden inte nämner för Löfven är att polisens skott kan vara ett svar på en beskjutning från krypskyttar som satte igång skottväxlingen.

kievskott


7. Våldet

Mot poliserna i Kiev kastades både gatsten och brandbomber.  Systematiskt och inför öppen ridå.  Till detta finns vittnen, det finns dessutom dokumenterat på bilder och filmsekvenser.

Där fanns andra poliser närvarande, som kunde ingripa för att hjälpa. Även fast det blev brännskador, så omkom förmodligen ingen polis av sina brännskador.

Men med en sådan frånvaro av spärrar – vad händer om sådana bombkastare blir ensamma med sina offer, om de lyckas stänga in dem utan vare sig vittnen eller någon som kan bistå offren? Där har vi s.a.s. facit. Just detta inträffade i Odessa den 2 maj 2014, i Fackföreningarnas Hus.

Dessa gränslösa grymheter har applåderats av en framträdande riksdagsledamot från Svobodapartiet, som efter kuppen fick fyra platser i regeringen.

Stefan Löfven har kallat Sverigedemokraterna  för ”nyfascister” – vilket epitet tycker han då kan passa för Svoboda?

kievbrand


8. Krim

På Krimhalvön utgörs majoriteten av befolkningen ryssar och i folkomröstningen den 16 mars 2014 uttalade sig nära 97% av de röstande för en anslutning till Ryssland.

Ska inte den folkviljan respekteras?

Ryska trupper spärrade av Krim, så att våldsgrupperingar från västra Ukraina inte kunde ta sig dit och terrorisera befolkningen, det är sant. Men det kan sägas ha skett på förekommen anledning.

Många krimbor som rest till Kiev för att deltaga i opinionsyttringar på Maidan fick vid hemresan erfara hur deras bussar stoppades av extremister och passagerarna blev  misshandlade.

Krim har inte annekterats av Ryssland – det var en anslutning som gav uttryck för befolkningens egen vilja.  Löfven talar om en ”kamp för frihet” och ser händelserna på Maidantorget i Kiev som exempel på detta.

Ska inte rätten till frihet gälla även för ryssar?

krimfinger


9. Demokrati? 

Inte bara var Kievkuppen i sig odemokratisk.

Efter kuppen råder ett klimat av hot och fruktan i Ukraina, som omöjliggör demokratiska processer. Motståndare till kuppen kan misshandlas och mördas, som i Odessa, i Charkov och i andra regioner. Dumaledamöter som misshagat extremister riskerar att bli utsatta för fysiska angrepp.

Motkandidater till Petro Porosjenko i presidentvalet i maj 2014 upplevde en sådan hotbild att de inte kunde bedriva någon valkampanj.

odessa


10. Donbass

Carl Bildt fördömde kravallpolisens våld mot aktivister i Kiev i februari 2014, men har snarast applåderat det urskiljningslösa militära våld som kuppregimen sedan utövat mot befolkningen i Donetsk och Lugansk.

Hur det här mäts med olika mått blir också tydligt vid en jämförelse med Libyen 2011, då det räckte med verbala hot från regimen i Tripolis för att FN skulle besluta om en flygförbudszon.

ejflyg

Det motstånd som Kiev möter i östra Ukraina har samband med befolkningssammansättningen och opinionen där.  Varför skulle befolkningen där acceptera att den president som den gång röstat fram blev avsatt genom en kupp?

Demonstranterna på Majdan drev igenom en revolution i Kiev, men ukrainarna i östområdena ville inte vara med om detta. De ville helt enkelt ha kvar Ukraina som det var, åtminstone till det ordinarie parlamentsval.

Det var revolutionsregeringen som tog till vapen och krävde östområdenas underkastelse. Och de ville förbjuda det ryska språket.

Den naturliga lösningen kan finnas i en konfederation med långtgående självstyre för de olika delstaterna, kanske med Förbundsrepubliken Tyskland som förebild.

Ryssland har inget intresse av att området överförs till Ryssland, snarare tvärtom. Rysslands primära intresse är säkerhet, och då handlar det om att Ukraina inte går med i NATO.

upplevelse


I väst bör vi försöka se situationen även ur ryssarnas horisont, intressera oss för även ryska legitima säkerhetsintressen.

Olof Palme var en gång ordförande för samma (?) parti som nu Stefan Löfven. Han engagerade sig i fredsfrågan och insåg att säkerhet är något att uppnå ömsesidigt.

Trygghet kan inte vinnas på bekostnad av andra länder och folk. Otrygga grannar kan vara farliga grannar.

Se där en möjlighet att spara miljarder!

palmefred


PS

Som Emil Sanchez noterar i denna film:

Det är ingen bra kombination att hetsa mot sin granne Ryssland samtidigt som man själv har ett svagt militärt försvar.

Inte klokt agerat, att lånar pengar till krig utomlands samtidigt som man bedriver en politik som pekar mot en krasch här hemma!

Lövenministären har givit den totala inkompetensen ett ansikte.

En katastrof för hela Sverige!

Denna regering måste avgå – omgående!

 


Mer

http://antropocene.se/2015/march/fredsprojektet-eu-havererar-snart.html

newsvoice.se/2015/03/12/stefan-lofven-och-margot-wallstrom-i-det-militara-industriella-komplexets-klor/

http://cyberliv.bloggplatsen.se/2015/03/15/11045655-peter-harold-en-gang-for-alla-jag-ar-inte-kommunist-plus-en-kommentar-om-dagens-ryska-uslighet/

http://www.8dagar.com/2015/03/billig-rysk-propaganda.html

http://www.friatider.se/blogg/dn-bluffen-om-ryska-mordet

http://www.friatider.se/svenskt-bist-nd-ska-ge-genus-i-ukraina

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/14/fy-bubblan/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/08/strukturerat-om-lofven/

http://www.boilingfrogspost.com/2015/02/28/the-neoconservative-threat-to-world-order/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

Kiev 2014 – Ryssland

kievbrand

Är det Vladimir Putins fel, det som nu händer i Ukraina?

Får man tro svenska massmedia är det så. Häromdagen hade exempelvis  TV4-nyheterna ett inslag som tolkade händelseutvecklingen i Ukraina under det senaste året som en konsekvens av ryskt agerande. Moskva hade haft «en plan», som  följdes.

Tonen slogs an av Carl Bildt redan under kuppen i Kiev. DN den 19/2 2014 rapporterade detta uttalande: «Brutala ryska påtryckningar är den starka kraften bakom det dödliga våldet i Kiev. «

Dygnet innan hade inte mindre än 25 personer dödats av krypskyttar i Kiev. Drygt en tredjedel av de dödade var poliser.

DN-kommentatorn Winiarski den 18/2 2014:

«…de ihjälskjutna demonstranterna vid självständighetstorget i Kiev talar sitt tydliga språk: president Viktor Janukovytj bestämde sig någon gång under de senaste veckornas många överläggningar med sin ryska storebror Vladimir Putin att den ukrainska oppositionen skulle krossas med brutalt våld.»

Det blev många DN-rubriker om detta i dessa dagar.

dnagenda

Som senare framkommit blev både poliser och demonstranter beskjutna – av samma krypskyttar. Det var alltså en false-flag-operation, i syfte att öka spänningen och att diskreditera president Janukovytj – på vilken skulden lades. Framgången uteblev inte – kravallpolisen drogs tillbaka från centrala Kiev och Janukovytj var snart på annan ort. Duman utsåg raskt en ny statsledning.

Pågår nu någon utredning kring detta centrala skeende (i Expressen betecknat som en  ”historisk vändning”), från de nya myndigheterna i Kiev? Om alls, så sker detta utredande påfallande långsamt! Riksåklagaren Oleg Machnizki från Svoboda gör inget för att skapa klarhet, som framgår av denna tyska film.

kievskott

En annan false-flag-operation inträffade några månader senare, när det malaysiska passagerarplanet MH17 sköts ned över östra Ukraina. Skulden lades omedelbart på  Vladimir Putin. Han skulle ha försett separatisterna med avancerade BUK-missiler, sådana som kunde nå flygplan på 10.000 meters höjd, och separatisterna skulle ha utfört nedskjutningen. Nu i efterhand tyder mycket på att det istället var ett ukrainskt stridsflygplan som sköt ned passagerarplanet.

putin


Förmodligen stämmer uppgifterna i TV4 om att Ryssland hade en i förväg utarbetad plan för annekteringen av Krim. Detta kan, tillsammans med närvaron av ryska soldater i flottbasen Sevastopol, förklara att annekteringen kunde ske så snabbt och utan strid med dödsoffer.

Detta är dock inte detsamma som att planen skulle ha satts i verket, om inte USA-kuppen i Kiev först hade genomförts. Den enorma satsningen som Ryssland gjorde på  Vinterolympiaden i Sotji den 7-23 februari tyder på en avsikt att vinna sympati i omvärlden, en goodwill som ju till stor del raserades genom Krim-annekteringen.

Begreppet «annektering» blir dock missvisande. Till bilden hör ju att befolkningen på Krim själv önskat en återanslutning till Ryssland.

krimomr


I USA förekommer även en mer yvig antiputin-propaganda.

Ur skriften «Bakom kulisserna i Kiev» (Parry):

«Den grundläggande lögnen i det senaste ‘grupptänkandet’ i det officiella Washington var att den ryske presidenten Vladimir Putin skulle ha anstiftat krisen i Ukraina som ett led i en diabolisk plan för att återta forna sovjetiska territorier, däribland Ukraina och de baltiska staterna…»

En propaganda som varit konstant återkommande från både makthavarna i Kiev och företrädare för Washington är att Ryssland skulle ha invaderat Ukraina militärt. Detta är vad som, vid sidan Krim-annekteringen, fått motivera sanktionerna mot Ryssland.

Sanktioner som skadar Europa och som rimmar illa med idéer om frihandel.


konvoj

Ett omfattande humanitärt stöd från Ryssland till Donetsk och Lugansk har skett helt öppet, i form av långa konvojer av vita lastbilar. Jag bedömer det som sannolikt att Ryssland, på olika sätt, även hjälpt sina fränder med vapen och militär utbildning –  att det som stridande på separatisternas sida har funnits ”frivilliga” från Ryssland. Man kan naturligtvis spekulera om hur mycket ”frivillighet” det är fråga om, men det vore konstigt om inte ryssarna skulle ha ett intresse av att hjälpa sina vänner, när de ser hur Kiev får hjälp från Väst.

Däremot har inte Röda Armén gått in storskaligt över gränsen. Skulle det ha skett, då skulle nog de ukrainska trupperna snabbt ha drivits bort från östra Ukraina.

putin2

Mycket i  Vladimir Putins agerande motsäger bilden av att han skulle stå för en aggressiv politik i Ukraina:

• Han har tillåtit ukrainska spaningsflygningar över sitt territorium, för att de ska kunna förvissa sig om att inga ryska trupprörelser sker mot Ukraina.

• Han har flyttat de ryska trupper som legat vid den ukrainska gränsen bort från gränsområdet.

• Han har föreslagit en uppskjutning av folkomröstningarna i Donetsk och Lugansk.

• Han har deklarerat att Ryssland inte eftersträvar någon territoriell expansion genom införlivande av det ukrainska Donbasområdet.

Vad mer kan väst begära av Moskva?

«Moskva måste upphöra med sin militära intervention» säger man, men har en sådan överhuvudtaget förekommit? Det stöd som Ryssland ger separatisterna har sin motsvarighet i ett stöd som USA ger Kievregimen.

Grunden till konflikten i östra Ukraina är att där bor en ryskspråkig befolkning, med egna intressen och krav. Man önskar självständighet eller i varje fall mer autonomi i förhållande till Kiev. Varför inte gå med på det?

ejflyg


En kritik kan riktas mot Putin även med helt andra utgångspunkter – nämligen att han varit för mjuk och eftergiven! 

I Libyen 2011 införde FN+NATO ett flygförbudszon, efter att Al-Gathafi uttryckt sig hotfullt mot rebeller i öster. I östra Ukraina har det visat sig handla om mer än ord. Där har – dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad – pågått en slakt på civila av en omfattning som vi i Europa får gå tillbaka till Andra världskriget för att finna en motsvarighet till.

Sakligt och moraliskt vore det rimligt att Ryssland över östra Ukraina direkt hade proklamerat en flygförbudszon för Kievs stridsflyg.

Amerikanen Paul Craig Roberts går längre än så. Han anser att Ryssland helt enkelt borde ha accepterat framställan från Donetsk och Lugansk om att få tillhöra Ryssland. Det skulle, menar han, betyda ett skydd för befolkningen där. Så som skedde på Krim.

plain

Parallellen till München 1938 är föralldel sliten, men linjen har ju varit konsekvent från Vladimir Putin och Segeij Lavrov att vara tillmötesgående intill undfallenhet. Deras utgångspunkt har uppenbarligen varit att de har med civiliserade motståndare att göra, som också de söker rimliga kompromisser och kan belöna visad god vilja med några former av eftergifter.

Vilket leder över till frågan:

A.  Vilka grundläggande intressen och mål har Moskva?

B.  Vilka grundläggande intressen och mål har Washington?

Är de förenliga?


fredsduva

A.

Moskvas uppenbara intresse är säkerhet.

Det betyder att de inte vill se Ukraina bli medlem i NATO och således härbärgera militärbaser och missiler, riktade mot Ryssland.  Ryssland har därför ett intresse i att Ukraina blir en federation där Donetsk och Lugansk ingår som en ryssvänlig del

Krim är speciellt, framförallt genom flottbasen Sevastopol och att Krim tidigare under sekler tillhört Ryssland.

Ryssland önskar en multipolär värld, styrd av vissa principer, där varje land har rättigheter och där meningsskiljaktigheter regleras fredligt.


police

B.

Washingtons främsta intresse är total dominans och kontroll.

USA:s ledning vill nu gå vidare, efter NATO:s östutvidgning sedan 1991 och efter kuppen i Kiev i februari 2014.

I The Grand Chessboard står det i klartext, om hur överföringen av Ukraina till Väst är en del i en än större plan för just världsdominans.

Ett regimskifte i Moskva är ett viktigt delmål.

Då blir det ändamålsenligt med sanktioner som skapar ekonomiska problem i Ryssland.

Då blir det ändamålsenligt med kaos och oro invid ryska gränsen.

Då blir det ändamålsenligt med massmedia som fördummar, indoktrinerar och hetsar för krig.

Då blir det ändamålsenligt att demonisera Vladimir Putin.


 Mer

5 x Kiev 2014

UKRAINA-meny

Relationerna mellan Ryssland och USA hotar världsfreden

The Grand Chessboard

chessfire

BBC: Ukaraine – as viewed from Moscow

Putins brev i New York Times 2013

300 amerikanska soldater på väg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare