Blågult problemland

Folket i Ukraina, eller i varje fall västra Ukraina, vill anslutas till EU.

I Ukraina har man det fattigt. Många EU-länder har hög levnadsstandard. Vad de ukrainska EU-anhängarna föreställer sig är att går Ukraina med i EU, då får man det lika bra som i t ex Tyskland. I varje fall får man det bättre, materiellt.

Så olika perspektiven kan vara!

Ur svensk horisont har ju EU blivit en svindyr affär. Dessutom gör fjärr- och detaljstyrningen från Bryssel att vår demokrati urholkas än mer.  Det förekommer en utbredd korruption inom EU – miljarder och åter miljarder euro går s.a.s. upp i rök. Redan direkta olagligheter förutan har EU medfört en nomenklatura med sanslösa förmåner.

Länder som Schweiz och Norge står utanför EU. De har det mycket bättre än både Sverige och Grekland. Både materiellt och beträffande medborgerligt inflytande.

Säkerligen har människorna i Ukraina mycket att vara missnöjda med. Där finns brister i såväl levnadsstandard som demokrati, men får man det bättre genom att komma med i EU?

Den statskupp som nu genomförts i Ukraina har inneburit inte bara många skadade och dödade samt ett stort mänskligt lidande. Den har också betytt månader av missade produktionsinsatser, höga kostnader för polis- och sjukvårdsinsatser samt en omfattande materiell förstörelse.

Nu ska EU och IMF gå in med olika räddningspaket. Där finns åtminstone två aspekter:

1. Vad kommer dessa räddningsinsatser att kosta ukrainarna? Blir det massarbetslöshet och svältprogram, ungefär som i Grekland?

2. Om man kommer lindrigare undan än grekerna – som från början var EU-medlemmar – var ligger rättvisan?

Det finns en helt annan ingång på händelserna i Ukraina. Det är den geopolitiska.

USA har redan åtskilliga gånger visat intresse för att styra utvecklingen i olika länder. Man har där inte dragit sig för höga kostnader, i både dollar och amerikanska liv. Än mindre har man dragit sig för de kostnader som åsamkats ”räddade” länder. Jag tänker på inte bara Afghanistan och Irak, utan även på Libyen och Syrien.

Det har funnits och finns en klar och konsekvent ambition att ringa in Ryssland. I östeuropeiska länder – grannar till Ryssland – som befriats från kommuniststyre har man nu installerat NATO-missiler, riktade österut. Ukraina blir ytterligare ett steg på vägen mot ett militärt strupgrepp på Ryssland.

Kostnaderna för USA i Ukraina lär ha varit små, jämfört med tidigare militära insatser i andra länder. USA-sändebudet Victoria Nuland talade om ”five billion dollars invested”. Nyheterna rapporterade om att de deltagande kämparna fick 25 dollar om dagen.

Ambitionen att påverka utvecklingen är inte att ta miste på.  Vi minns telefonuttalandet från  Nuland: ”Jag anser inte att Klytjko ska ta plats i regeringen. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Jag tycker inte att det är någon bra idé”.

Och några spärrar att tillgripa våld har aldrig funnits.

Vilket inte hindrade Carl Bildt att nyligen från riksdagens talarstol leverera anklagelser mot den ukrainske presidenten Janukovitj för att ”ha blod på sin händer”. Bildts egna gatukämpar var knappast mindre blodsbesudlade.

RT finns inte att tillgå som betal-TV-kanal i Sverige, men finns på Youtube och för dem som har egen parabol. Jag har sett RT-bilder från Kiev som visar hur det snarast var västs kämpar som hade initiativet. Deras brutalitet stod absolut inte kravallpolisens efter.

Medan kravallpolisen stod stilla i tredubbla led bakom sina sköldar rörde sig västs gatukämpar raskt och målmedvetet omkring, med militär disciplin. Poliser förvandlades till facklor genom brandbomber, de riskerade få skallarna inslagna med gatsten och flera tillfångatagna poliser slogs ihjäl.

Gör bara tankeexperimentet att occupy-wall-street-demonstranter i New York hade agerat med en motsvarande våldsamhet – hade NYC-polisen då avstått från att skjuta skarpt? Knappast!

I verkligheten har demonstranterna i New York agerat helt fredligt – ändå har de mötts av kraftigt övervåld. Och hur många är det där som ännu sitter fängslade på obestämd tid – utan rättegång, med stöd av Patriot Act?

Här mäts alltså med olika mått. Det finns inget västland, där staten inte förbehåller sig rätten att använda våld mot grupper som med våld försöker åstadkomma ett regimskifte. Det naturliga är att hänvisa till valurnorna – där ska avgöras hur majoriteten vill ha det.

I dagens våldshärjade Ukraina är det tveksamt hur någon verklig opposition mot de tre grupperingar som genomfört statskuppen kommer att kunna verka fritt.

För övrigt är Ukraina en speciell statsbildning, kluven mellan i väst icke-ryssar och i öst ryssar. Jag har svårt att se hur den kan vara en långsiktigt hållbar statsbildning.

Framförallt oroar mig det säkerhetspolitiska scenariot. USA accepterade inga ryska missiler på Kuba. Kennedy sade rakt ut till Chrusjtjov, att tog ryssarna inte bort sina missiler där är det krig.

I utbyte mot att de ryska missilerna på Kuba togs bort gick USA så med på att ta bort sina missiler från Turkiet. Nu ligger runt hörnet NATO-missiler i Ukraina, helt invid ryska gränsen – precis som skett i Polen.

Ett tredje världskrig rycker därmed mycket närmare – och det vid hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott.

Detta borde bekymra varje svenskt parti.

Läs mer

Russia Today

Rysk TV förbjuds?

Första världskriget

Ukraina