• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Expo visar vägen?

I samband med Sverigedemokraternas 25-årsjubileum, i oktober 2012, sände Jimmie Åkesson ut sitt uppmärksammade brev om ”nolltolerans” till partiets förtroendevalda.

inmalado2

Där skrev han bl.a:

”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar. … Vår sak är alldeles för viktig för att låta några enskildas personliga problem utgöra hinder för vår framgång. Från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet.

Den som känner sig träffad av eller har problem med dessa skarpa formuleringar bör genast lämna Sverigedemokraterna frivilligt.”

Till TT förtydligade sig Åkesson:

”- Vi kommer inte att acceptera avvikelse i någon mening egentligen.”

Här används alltså samma epitet som Expo och PK-media brukar använda: ”rasister” osv.

De används dessutom på samma sätt – dvs utan att innebörden klargörs.

Terminologin om att ”städa upp” och ”hålla rent” ligger i linje med Expo och dess anklagelser mot kritiker för att inte vara ”rumsrena”. En terminologi som speglar en bestämd människosyn.

Luddigheten i de använda begreppen inbjuder till godtycke i tillämpningen av nolltoleransen. Begreppet ”rasist” har ju blivit liktydigt med allt som Expo kan ogilla.

• Antalet uteslutna ur SD har ökat särskilt under det senaste året.

• Sedan valet 2010 och t.o.m. hösten 2013 har SD uteslutit 54 medlemmar.

• Fler medlemmar har uteslutits ur SD än ur något annat riksdagsparti.

• Bland uteslutningarna finns flera tveksamma fall: medlemmar som burit upp ett lokalt eller regionalt partiarbete och där uteslutningarna verkar vara föranledda av politiska meningsskiljaktigheter av en karaktär som varje parti bör kunna rymma. Uteslutningarna av Mattias From, Patrik Ehn, Daniel Rondslätt, Oleg Datsishin och Richard de Garay ser ut att vara sådana exempel.

Unknown-1

SD:s nolltolerans har fått åtminstone fyra konsekvenser:

1. Godtycke och nyckfullhet. Olika måttstockar. Om nolltoleransen hade tillämpats med samma stränghet i Åkessons omedelbara närhet, då skulle även där personer ha blivit uteslutna.

2. Tyst i leden, ett klimat av rädsla. Det läggs sordin på det politiska meningsutbytet inom partiet, medlemmar emellan.

3. Fel fokus. Media inbjuds att avleda diskussionen från politiken, ordval blir viktigare än sakfrågorna. SD hamnar på defensiven.

4. Sammanväxning med Expo.

• Detta gäller helt uppenbart ideologiskt, med samma grundvärderingar och samma signalord.

• Ett Exposamarbete ser dessutom ut att ske praktiskt, genom informationsutbyten.

images

Läs mer

SD – ett filter?

jmkFör övrigt anser jag att Karthago…