I denna andra bloggtext utifrån Kevin MacDonalds bok
”Att förstå det judiska inflytandet” ska jag främst fokusera på:
• Situationen i USA
Det är ett nu ovedersägligt faktum, att i USA finns judiska lobbygrupper med ett otroligt starkt inflytande. Detta blev helt uppenbart våren 2011, när Israels premiärminister talade inför USA-kongressen. Han lade ut texten om hur hela Västbanken tillhör och ska fortsätta tillhöra Israel, varpå det blev 29 stående ovationer, som i den mest totalitära diktatur.
I USA blir ingen kongressledamot omvald efter att ha ådragit sig missnöje från AIPAC (The American Israel Public Affairs Committee) eller liknande judiska lobbygrupper. Utifrån den insikten uppträder ”de folkvalda”, lydigt applåderande som på beställning.
MacDonald citerar presidentkandidaten Adlai Stevenson:
”Det finns en med skrämseltaktik arbetande aktivistisk minoritet av amerikanska judar som stöder den israeliska regeringens beslut, vare sig dessa är riktiga eller felaktiga. De gör detta mycket högröstat och mycket aggressivt, varvid de skrämmer andra, så att det blir deras röst – trots att det är en minoritet – som hörs i den amerikanska politiken. Men den är ändå mycket mer högljudd i Förenta staterna än i Israel. Med andra ord har man en mycket starkare, mycket mer högröstad avvikande åsikt i Israel än inom det judiska samfundet i Förenta staterna. Israels premiärminister har ett långt större inflytande över den amerikanska utrikespolitiken i Mellanöstern än allmänt sett över sin egen regering.”
Det judiska inflytandet har framförallt haft betydelse för den amerikanska
a) mellanösternpolitiken
b) invandringspolitiken
MacDonald:
”…de har varit drivande krafter i den kulturella och etniska revolution som inleddes i Förenta staterna efter 1965 och vari förordandet av icke-vit massinvandring till europeiska och av européer befolkade länder ingått.”
Vi invandringskritiker har ju kunnat notera, hur samma utveckling sker samtidigt i de flesta västländer: massinvandring och mångkultur. Någonstans verkar det finnas en gemensam ”styrhytt”.
Har Kevin MacDonald här kommit denna styrhytt på spåren? Hans tes får ju stöd genom vad såväl den judiska lobbyisten Barbara Spectre som rabbinen Baruch Efrati har sagt – högt och tydligt.
”…lika klandervärt att utestänga muslimer från att invandra till Amerika som att vilja utestänga katoliker eller judar.”
”När judar så lägger ihop föreställningen att ‘alla sociala fördomar och utestänganden potentiellt leder till Auschwitz’ med föreställningen att ‘all fördomsfullhet är odelbar’, måste de draga slutsatsen att vartenda utestängande av varenda grupp, oavsett hur främmande den kan vara för värdsamhället, är ett potentiellt Auschwitz.
Här har vi det alltså. Vi har nått in till själva kärnan i den judiska övertygelse som får judar att oförtrutet trycka på för massinvandring, även massinvandring av deras värsta dödsfiender. Enligt judars tänkesätt är det lika illa att utestänga judehatande muslimer från Amerika som att bereda vägen för en ny judisk Förintelse.”
”I den samtida världen är det organiserade amerikansk-judiska lobbygrupper och djupt engagerade judar inom Bush-administrationen och massmedierna, som ligger bakom den amerikanska proisraeliska utrikespolitiken, som leder till ett krig mot praktiskt taget hela arabvärlden.”
Paradoxalt kan synas, att verka för en sådan massinvandring av inte minst araber i kombination med denna arabfientliga utrikespolitik.
Paradoxalt blir det naturligtvis också genom att det i olika västländer blir en otryggare miljö för judar genom islamiseringen. Men här finns alltså en överordnad agenda, av samhällsomvandling.
Hur gick det till att judiska grupper erövrade denna maktposition i USA, och därmed hela världen?
MacDonald:
”…är judar etnocentriska och kan samarbeta i väl organiserade, sammanhållna och effektiva grupper.”
I korthet handlar det om hög intelligens, långsiktigt arbete och stark gruppsammanhållning. Samt tillgång till enorma ekonomiska resurser.
När Björn Rosengren som svensk näringsminister såg till att slussa över 85 miljoner kronor av svenska skattemedel till Goldman Sachs var det bara som fickpengar i det större sammanhanget.
MacDonald:
”Gott och väl en tredjedel av alla amerikanska mångmiljonärer är judar.”
”År 1996 fanns det ungefär 300 rikstäckande judiska organisationer i Förenta staterna, och de hade en sammanlagd budget, som kan uppskattas till omkring 6 miljarder dollar – en större summa än bruttonationalprodukten för hälften av Förenta nationernas medlemsstater.”
MacDonald:
”Viktig är även den höga intelligensen, som innefattar intelligensens användbarhet för att nå rikedom, framträdande positioner i medierna, framgång i den akademiska världen och på den juridiska banan. ”
”Den stora majoriteten av judarna i Förenta staterna är aschkenazijudar. Detta är en mycket intelligent grupp, med en genomsnittlig IQ på cirka 115 och en verbal IQ, som ligger avsevärt högre. Eftersom verbal IQ är den bästa förutsägaren av framgång i yrkeslivet och rörlighet uppåt i samtida samhällen, förvånar det inte att judar är en elitgrupp i Förenta staterna.”
fortsättning följer
Filed under: extremism, invandring, israel, judar, mångkultur, palestina, usa | Tagged: extremism, invandring, judar, mångkultur, palestina, usa |
Jan Millds blogg 
”När judar så lägger ihop föreställningen att ‘alla sociala fördomar och utestänganden potentiellt leder till Auschwitz’ med föreställningen att ‘all fördomsfullhet är odelbar’, måste de draga slutsatsen att vartenda utestängande av varenda grupp, oavsett hur främmande den kan vara för värdsamhället, är ett potentiellt Auschwitz.”
Ja, om folk vaknar upp och börjar ifrågasätta så bara en grupps närvaro i sitt land, kanske det skulle räcka för att väcka en rädsla hos judarna, och en föraning om att de själva kan bli måltavla för ogillande i någon form. Därav deras fördunklande av västerlänningars sinnen.
Jag tänker bl. a. på hur David Schwarz uttryckte sig med laddade ord och beskrivningar, såsom att det svenska samhället inte ”erkänner judarnas existensberättigande”, i Sverige rådde ett ”förhärskande synsätt” som gick ut på att det var ”ett handikapp att tillhöra en annan etnisk grupp än den svenska”, den omfattande invandring som oundvikligt skulle komma gick inte att stoppa, etc. – man spelade på känslor där majoritetsbefolkningen var skurkarna, och minoriteterna oskyldiga offer, för att få gehör.
Under senaste bokmässan (som f.ö. var en orgie i PK-ism) gav Göran Rosenberg uttryck för detsamma, när han berättade om sin senaste bok om det ”dödsläger” hans far ska ha sluppit undan. När han och andra judar kom till Sverige fanns det dem här som ifrågasatte det lämpliga i att ge nykomlingarna medborgarskap, att de visst kunde få komma, men att det inte var någon självklarhet att de skulle få stanna för all tid. När Göran berättade om detta talade han om ett Sverige som ”kanske inte var främlingsfientligt, men åtminstone främlingsovant”. Jag vet inte om det var meningen att de svenskar som lyssnade skulle känna tacksamhet över att för en gång skull få slippa den förstnämnda etiketten, att få höra att man endast är ”ovan” vid främlingar.
Jag har väldigt svårt att förstå den här inställningen. Att vara gäst eller att ha blivit inbjuden till ett annat land och folk, och väl på plats börja göra sig bred och ställa krav – speciellt om man säger sig ha blivit räddad av det folket undan en nödsituation.
Till sist kan jag konstatera att, åtminstone den offentliga, debatten på 60-talet verkar ha låtit precis som den gör idag:
Då utgjordes sidorna endast av de som förespråkade mångkultur, samt de som ville ha assimilation – ett ifrågasättande av invandringen i sig fanns inte.
Ja, denna självklara dryghet har jag också noterat – och den stör mig. Där är Göran Rosenberg ett bra exempel.
Vi är alla brickor som spelas ut mot varandra: http://www.henrymakow.com/were_illuminati_jews_responsib.html
[…] inflytande (1) Judiskt inflytande (2) Judiskt inflytande (3) Judiskt inflytande (4) Judiskt inflytande (5) Judiskt inflytande […]
[…] Judisk inflytande 2 […]
Är den mer lättläst än ”Kritikkulturen” också förutom att den är kortare?
God Jul!
Absolut! Det är min erfarenhet. God Jul.
Judarna verkade dock för ”mångkultur” långt innan förintelsen ägde rum, t ex släppte de in morerna i många spanska städer (se boken ”Änglarnas levnadsöde”).
Tycker inte att man ska underskatta deras stora fördel som en liten men etniskt medveten och mycket välorganiserad minoritet i många länder. De må ha hög verbal IQ, men många av dem tycks t ex sakna sunt förnuft.
Till stor del kommer judarnas makt också från deras kontroll över bankerna. ”Ge mig kontroll över en nations pengar – och jag bryr mig ej om vem som skriver lagarna.”
– Mayer A B Rothschild, grundaren av Rothchilds världsomspännande bankimperium.
Hörde från en gammal bekant (en antirasist) att kristna inte fick låna ut pengar mot ränta av religiösa skäl, vilket judarna drog fördel av.
Läste att en judisk affärsman i Sverige hade tjänat mycket pengar på att blanka aktier innan finanskrisen (tidningen nämnde dock inte att han var jude). En grupp som kontrollerar storbankerna, FED, många internationella storföretag, en stor del av världens massmedia (96% ?) och har stort politiskt inflytande i många länder kan naturligtvis också styra utvecklingen på världens börser. I ett land som USA, där många i regeringen är judar, kan jag tänka mig att judar som bestämmer kan gynna judiskt ägda företag eller tipsa andra judar om att ett företag kommer att få en stor order från regeringen. Judar som fått inflytande på t ex universitet har ofta sett till att gynna andra judar. Judiska artister, forskare m fl gynnas säkert i många fall av att media kontrolleras av judar. Skolorna har försämrats mycket i Väst p g a invandringen m m, men det drabbar inte barn till rika, som har råd med dyra privatskolor eller -lärare.
Jag tycker som sagt att det finns flera förklaringar till många judars ekonomiska framgångar.
[…] Att förstå det judiska inflytandet 1 Att förstå det judiska inflytandet 2 […]