• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Fyrfältsbild

Bloggen ”Beska droppar” hade igår en text som knyter an till ett ämne jag hade planerat att ta upp. Kommer därför in på detta redan idag.

Bloggen skriver, under rubriken ”Två slagsidor”:

”Om man la mångkulturens alla kritiker i en enda påse, skulle man hitta två tendenser, två överdrifter, två slagsidor. Å ena sidan sådana för vilka islam  utgör det enda eller huvudsakliga problemet (A). Å andra sidan det läger som på olika sätt relativiserar, trivialiserar eller t o m förnekar islamiseringen av Europa (B). ”

Jag ser här två variabler:

1. Hållningen till islam och muslimer, kontra hederskulturer i allmänhet

2. Hållningen till islam i Sverige, kontra islam i hela världen.

Min egen hållning blir:

1. Problemet utgörs inte bara av muslimer, utan av även andra grupper med hederskulturer och överdrivna släktlojaliteter.

2. Problemet är islam i Sverige, och för den delen  övriga Europa – inte islam i traditionellt muslimska länder.

Det skulle kunna gestaltas i en fyrfältstabell:

Där hamnar jag själv i ruta 3.

Inom Sverigedemokraterna finns en falang som verkar kunna placeras i ruta 2:

• de ser problem bara med islam, inte med  andra hederskulturer, som assyrier/syrianer (”kristna”)

• de vänder sig mot islam inte bara i vårt eget land och övriga Europa, utan även i Mellanöstern.

Det här är ju strategiskt!

Vi måste kunna samla oss bakom ett arbete för Sveriges bästa. Oavsett hur vi ser på USA:s utrikespolitik eller konflikten i Mellanöstern, kriget i Afghanistan eller situationen i Sydafrika, jordbrukspolitik eller energipolitik, jämställdhetsfrågor eller miljöfrågor, skoluniformer eller vargar, måste vi kunna förena våra krafter.

Förena oss mot massinvandringen från MENA-länder till Sverige och Europa, mot det mångkulturella projektet och medias förräderi.

Där måste alla vara välkomna att bidraga, alla sverigevänner kunna samverka.

Det får inte bli som i ett antal organisationer, kapade av pk-iter, där invandringskritiker utesluts från deltagande i verksamheten:

hur en  SIDOAGENDA  SMUGIT  SIG  IN, och tagit överhanden.

2 svar

  1. Återigen visar du, Jan Milld, att inget egentligen är så självklart som etnopluralism.

    • Javisst.

      Jag kan väl själv beteckna mig som ”etnopluralist” redan när jag 1962 gick med i SSU, även om begreppet kanske då inte var uppfunnet.

      Och Tage Erlander var nog också etnopluralist, ända till sin död.

Lämna en kommentar