• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Solidaritet?

Jimmie Åkesson fick nyligen framträda i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

Han fick frågor om ”solidaritet”:

”- Solidaritet, vad är det för dig?

– Det är att man hjälper varandra, att de som har det litet bättre hjälper dem som har det litet sämre.

– Kan du utveckla det litet mer?

– Det svenska samhället bygger på en solidarisk idé att vi gemensamt ska finansiera välfärden efter förmåga och att vi ska få efter behov. Det tycker jag är en ganska bra utgångspunkt.”

Så här skriver Mona Sahlin i sin nya bok:

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är ett av mina politiska favorituttryck. Jag kan ännu rysa när jag säger eller hör de orden… På den principen har den svenska välfärdsmodellen byggts.”

”Jag vill leda utvecklingen av Sverige mot mer av sammanhållning och solidaritet.”

MONA SAHLIN missar att den svenska modellen förutsätter att det är ett slutet system, ett system av och för svenskar. Som det blivit har människor från alla delar av världen kunnat komma hit och göra anspråk på resurser ur systemet, människor som själva (eller vars föräldrar) aldrig bidragit till det.

Den ekvationen kan inte gå ihop. Sverige kan inte vara hela världens socialbyrå.

JIMMIE ÅKESSON borde ha påtalat att det inte blir fråga om ”solidaritet” ifall grupp A beslutar att grupp B ska ge pengar till grupp C. Ska man kunna tala om om ”solidaritet” måste de som ska avstå något själva få ha ”ett ord med i laget”.

Svenska folket har aldrig tillfrågats om den ”generösa flyktingpolitiken”. Hade så skett (och informationen blivit allsidig) skulle svaret ha blivit som det blev i Sjöbo 1988: nej!

Svenska folket ger varje dag uttryck för sin uppfattning i frågan genom en permanent pågående folkomröstning: man flyttar bort från ”utsatta områden”.

”Grupp A” i detta sammanhang är journalister och politiker, som har sin egen ekonomiska trygghet säkrad, genom att tycka som de tycker, eller säga/skriva som de gör. Själva bor de i områden med få invandrare.

Andra får betala. Det blir fråga om en springnota.

FÖR DET TREDJE. Solidaritet betyder sammanhållning, men den sammanhållning som flera etniska grupper visar omfattar bara den egna gruppen, inte samhället som helhet. Man har svaga eller inga lojaliteter med Sverige.

Vår (påtvingade) ”godhet” gör att vi svenskar betraktas som korkade, det väcker bara förakt:

• Vårt samhälle ses som en kossa, att mjölka genom diverse bidragstrixande.

• På sina håll råder nu stamtänkande och hämndkulturer.

”Mångkulturen” betyder att vi inte längre har en gemensam värdegrund. Det blir raka motsatsen till solidaritet.

FÖR DET FJÄRDE. Ingen ekonomi kan fungera utan att det finns en arbetsmoral och en ömsesidighet. Utgifter måste motsvaras av inkomster.

Kan människor få lika mycket pengar utan att behöva arbeta och får envar själv bestämma vad som är ens ”behov”, då kommer utgifterna att svälla. Alltfler kommer att föredra inkomster genom bidrag framför att låsa upp sig i ett förvärvsarbete.

Sovjetunionen och andra kommunistdiktaturer föll. Systemet fungerade inte. Ändå var det fråga om slutna system, till dessa stater förekom ingen omfattande invandring.

Den svenska varianten kommer också att falla.

Det är en matematisk ofrånkomlighet.