Finns vi svenskar? Får vi tro det?

Så här uttryckte sig Fredrik Reinfeldt, i sitt famösa uttalande:

”… att de som lever på att driva upp ett vi- och-dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade…”

Ett ”vi-och-dom-tänkade”.

Ett sådant är alltså fel. Och så till den grad fel att det kan rättfärdiga de allra grövsta former av övergrepp.

Vad menas konkret, med ett ”vi-och-dom-tänkande”?

– Får vi inte tro att vi finns, som svenskar? Avkrävs vi att förneka vår egen existens som folk?

– Ska vi i så fall förneka existensen av även andra folk? Finns heller inga tyskar eller ryssar, kineser eller japaner?

– Eller tillstår man att både svenskar och andra folk finns, vi får bara inte som svenskar visa självbevarelsedrift, försöka att värna våra intressen och ta ansvar för vår egen framtid?

Blir det ofrånkomligen ”hatfyllt”, att visa ett sådant intresse?

I så fall måste väl konstateras att både Per-Albin Hansson och Tage Erlander, ja de flesta statsministrar och ledande svenska politiker under 1900-talet, var sådana ondskefyllda figurer.

Själv var jag det redan när jag på 1960-talet gick med i SSU. Dock lyckligt omedveten om saken. Även om jag då pläderade starkt för internationell solidaritet så förutsatte jag ju att vi svenskar existerade som ett folk, att vi hade ett eget land och att vi skulle vara rädda om detta land.

De politiskt korrektas förebråelse mot sverigevänner för ”vi-och-dom-tänkade” blir anmärkningsvärd också ur en annan synpunkt. Dessa pk-iter har ju själva konsekvent pekat ut just svenskar som ansvariga för än det ena, än det andra. I det sammanhanget finns i allra högsta grad ett ”vi och dom”.

En viss hatfylldhet har heller inte saknats i sådana sammanhang, ett hat som inte stannat vid ord. Vilket tagit sig uttryck i inte bara mötessabotage utan även fysiskt våld, som t ex misshandeln av 24-årige David i hans hem i Malmö.

Jag tror inte att det kan komma något gott ur att frånkänna oss svenskar rätten till rötter och sammanhang, till en identitet, gemenskap och stolthet. Man kan inte ha respekt för andra kulturer om man inte har respekt för sin egen.

I längden kan vi hjälpa vare sig oss själva eller andra om vi låter vårt land utplånas som demokrati och välfärdssamhälle, om Sverige förvandlas till en bananrepublik.