Hetsen mot dissidenter

Edward Louis Barnays om ”samtyckets ingenjörskonst”, citerat ur DSM:

”Om vi förstår mekanismerna och motiven hos flocksjälen, är det möjligt att kontrollera och regissera massan efter vår vilja utan att det kommer till deras vetskap. Den nuvarande praktiken av propaganda har bevisat att det är möjligt, åtminstone upp till en viss nivå och inom vissa gränser.”

Under rubriken ”KONSENSUS ELLER DEMOKRATI?” skriver bloggen Hayekinstitutet efter riksdagsvalet i Sverige:

”Den verkliga innebörden i Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen är att Sverige, och svenska folket, för första gången i modern tid konfronterats med den parlamentariska demokratins faktiska innebörd.”

”Djupt rotat i den svenska kulturen finns en konsensusfilosofi. Offentlig debatt i Sverige går inte ut på att man ska förtydliga åsiktsskillnader så folk kan fatta ett självständigt beslut om vem man är enig med – om någon.

I Sverige går offentlig debatt i stället ut på att skapa konsensus, att styra bort från oenigheter och förenas i en samstämmig, ömsesidig åsikt. Från hembygdsföreningen till Riksdagen: utrymmet för divergerande uppfattningar är så litet …”

”Konsensuskulturen har låtit svenska folket undslippa svara på avgörande frågor som väljare i andra länder tagit sig an för länge sedan. ”

”Det verkliga brottet med den svenska konsensuskulturen kom i och med Sverigedemokraterna. Plötsligt fanns det en grupp människor som både ville bo i Brukssamhället och ta rätten att ha en avvikande åsikt i en känslig fråga.”

Redan under gymnasietiden förundrade jag mig över häxprocesserna i Sverige. De skedde ju för bara några sekler sedan, biologiskt var vi samma människor då som nu. Hur kunde så många bli så irrationella?

Sedan dess har vi fått erfara både kommunismen och nazismen, med en total likriktning av människor.

Ännu idag har vi Nordkorea, där hyllningarna av Ledaren – mitt i den bottenlösa misären – är extatiska. I Nordkorea råder ett långtgående politiskt förtryck, som gör att varje uttryck för opposition kan resultera i de allra grövsta fysiska bestraffningar.

Detta är vi – trots överfallet på David von Arnold och statsministerns applåderande av detta – inte i närheten av i Sverige. Ändå har hjärntvätten och indoktrineringen i Sverige varit mycket framgångsrik – manifesterat av massdemonstrationerna i måndags i Stockholm, Göteborg och Malmö, mot SD:s riksdagsinträde.

Det är djupt oroande, när människor görs oemottagliga för förnuftsmässiga resonemang, när man lärt sig att vända ryggen åt relevanta fakta, lärt sig att på greiderskt manér avfärda sådana som ”obehagliga”.

Man hävdar att man vänder sig mot ”hat”, men vad är det om inte just hets och hat som man här ägnar sig åt? Och vad ligger inte i förlängningen av detta, om inte öppet våld?

Vi har ett gigantiskt folkbildnings- och opinionsarbete framför oss! Men här finns också hoppingivande erfarenheter och nya möjligheter.

Mer om detta i morgondagens text.