• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Sveriges farligaste man?

Plats för opposition?

Så här såg det ut nyligen, när Sverigedemokraterna skulle hålla valmöte i Göteborg.

De flesta av mötessabotörerna var uppenbarligen svenskar. Vad rör sig i skallen på dessa människor?

Hur kan de undgå att se det uppenbara, att det svenska samhället är på väg mot en avgrund genom massinvandringen? Hur brottsligheten ökat och tryggheten tagits i från oss, hur man bränner och vandaliserar. Hur man hotar och misshandlar – ibland med svenskfientliga förtecken, ibland med politiska, ibland med bådadera.

Människan är inte alltid rationell. Psykologiskt är det nog flera moment igång här. Traditionellt är ju förnekandet av sådant som är obehagligt och svårt att ta itu med. Det kan också finnas personliga och sociala skäl, att man ingår i ett sammanhang, är del av en grupp som man inte kan/vill bryta med. Manifestationer som dessa mötessabotage kan ge en känsla av gemenskap och spänning. Här kan också spöka ”Norrmalmstorgsyndromet”, att man tror sig kunna hålla de hotfulla och våldsbenägna ifrån sig, om man ställer sig på deras sida.

Föga heroiskt är det hursomhelst.

(Borttaget av Youtube – vi lägger in det på nytt, på en annan adress:)

(Gudrun-Schyman-intervjun finns här)

Dessa mötessabotage har kunnat pågå år efter år. I Piteå och Luleå år 2004 var inslagen av personer från MENA-länder påtagligt. Det blir ju helt galet: de uppges vara flyktingar, som vi räddat undan förföljelse, och vad gör de när de kommit till Sverige? Förföljer svenskar, förhindrar ett demokratiskt meningsutbyte medborgare emellan!

Och det stannar som bekant inte vid angrepp på torgmöten, men terroriserar även valkandidater, för att få dem att hoppa av. Detta lyckades tydligen till sist med 24-åre David i Malmö, efter den grova misshandeln av honom i hans hem.

Redan före detta illdåd levde han i en tillvaro av hot om knivattacker, varför han bar skyddsväst.

Jimmie Åkesson har nu skrivit till övriga partiledare. Han skriver:

”Tortyrattacken mot min unge partivän i Malmö var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi står nu vid ett vägskäl där vi antingen agerar gemensamt och bestämt eller fortsätter att förhålla oss passiva och successivt låter demokratins fiender erövra vårt samhälle. Även om vi Sverigedemokrater just nu är antidemokraternas främsta mål, så skall ni inte förledas till att tro att det slutar med oss. Jag vet att flera personer även i era organisationer redan har fått känna på avgrundsvänsterns bottenlösa hat och jag befarar att det kommer att bli allt vanligare om vi inte gör någonting nu.

För egen del har jag ett antal förslag som skulle kunna utgöra en början till en nödvändig offensiv mot extremvänstern och andra fiender till demokratin. Jag anser till exempel att vi borde kriminalisera medlemskap och aktivt stöd till organisationer som använder sig av våld som en del i sin politiska strategi. …”

Den sista meningen borde Göran Hägglund, Kristdemokraterna, ta till sig. KD har ju nyligen förespråkat kriminalisering av stöd till ”rasistiska” organisationer.

Hägglund har, mig veterligen, ännu inte reagerat på Åkessons brev.

Lars Ohly, Vänsterpartiet, har däremot tagit klart avstånd från illdådet i Malmö:

”-Det går inte att beskriva den avsky jag känner inför detta. Jag bekämpar Sverigedemokraternas politik på alla demokratiska sätt som jag kan, men det finns en klar gräns. Hot och våld får aldrig förekomma …”

Även Expo har uttalat sig. Först om att dådet var ”kontraproduktivt”, vilket ju i sak och principiellt inte betyder något avståndstagande. Ungefär som när Peter Wolodarski på DN hävdat att SD:are tycker om att utsättas för övergrepp, de vill vara ”martyrer”.

Nu har dock Daniel Poohl kommit med ett rakt och oreserverat fördömande, utan brasklappar:

”Det är så vedervärdigt, fegt och overkligt samvetslöst att det nästan känns överflödigt att understryka allvaret i dådet.

Just därför är det ändå nödvändigt. Politiskt våld måste fördömas. Det får inte förbises eller förminskas, oavsett vem som drabbas.

Sverigedemokraterna är upprörda över att inte tillräckligt många fördömande röster har hörts efter attacken. Det har de all rätt att vara. Det finns förmodligen en rädsla att ge attacken ‘för’ stor uppmärksamhet bland partiets motståndare och media. Med största sannolikhet skulle mycket uppmärksamhet kring attacken gynna Sverigedemokraterna nu i valrörelsens slutskede. Men den här typen av händelser måste och ska bedömas bortom sådana prioriteringar. Om det gynnar Sverigedemokraterna eller inte är ointressant.”

Vågar vi hoppas på en fortsättning, att Expo ska fördöma även dessa mötessabotage och detta sjuka politiska klimat som givit näring åt de rent fysiska angreppen?