Expressen har rätt

Sverigedemokraterna hatar. Så deklarerar Expressens ledare den 11/9 -10, under rubriken ”En farlig man” och en bild på Jimmie Åkesson.

Som sverigedemokratisk väljare kan jag bara ge Expressen rätt. Visst är det just så. De känslor som nu väckts inom mig kan nog betecknas som ”hat” , om jag känner efter. Framförallt känner jag ett bottenlöst förakt:

Sverigedemokraten David von Arnold överfölls i sitt hem i Malmö häromdagen. Under en kvart blev han torterad av maskerade män med arabisk brytning. De skar in ett hakkors i pannan på David. Passade även på att stjäla från honom.

Tidigare samma dag hade ett torgmöte för Sverigedemokraterna i vanlig ordning saboterats av en skränande mobb.

Tidigare i år var samme David von Arnold utsatt för ett allvarligt knivangrepp från politiska meningsmotståndare.

Det här är ju inte unikt. Många andra sverigedemokrater och andra invandringskritiker har genom åren också blivit utsatta för olika typer av attentat.

Denna verksamhet uppmuntras och möjliggörs genom medias konstanta hets mot sverigedemokraterna.

När det ändå gått så långt som detta angrepp mot en ung människa…

– pga hans politiska engagemang

– i hans eget hem

– med utövande av grovt fysiskt våld.

…då borde väl massmedia ändå reagera!

Men i nyhetssändningarna i TV samma kväll – inte ett ord om händelsen. TV4-nyheterna hade däremot ett längre inslag, baserat på uppgifter från Expo, om SD-kandidaters olämpliga kopplingar:

– några hade tidigare varit medlemmar i ND

– några hade köpt olämplig litteratur

– några hade deltagit på ett olämpligt debattforum på nätet.

Mer grundligt kan medias svek knappast manifesteras!

I den mån svenska dagstidningar alls skriver om händelser av denna typ så sker det efter Dagens Nyheters bråk-uppstod-koncept från 1997.

(lysande undantag: Per Gudmundson i SvD och Lotta Grönings Expressenblogg)

Detta är inget nytt. Redan 1996 skrev jag i Blågula frågor en ganska uppgiven artikel, ”Expressens sjuka värld”.

Vilket hyckleri av galaktiska dimensioner är det inte som Expressen och andra pk-media manifesterar:

• De förebrår en del invandringskritiker att vara ”extrema”, i bemärkelsen odemokratiska

• Samtidigt gör de allt för att stänga vägen för just en demokratisk verksamhet och ett normalt medborgerligt meningsutbyte.

Så javisst. Ett vitglödgat hat är nog vad jag, och många med mig, känner efter allt förtal, alla övergrepp och all förföljelse av oliktänkande i Sverige. Ett hat riktat mot dessa vedervärdiga redaktörer och journalister. Dessa satans åsiktsförmyndare.

Envar som älskar Sverige måste hata dessa greiderister.

Därmed inte sagt att jag ska försöka ta mig in i någons hem eller ge mig på något våldsangrepp. Inte heller att jag tillråder någon annan att företa sig sådant. Tvärtom. Vårt arbete som sverigevänner måste ligga på en helt annan nivå än greideristernas.

Det överordnade strategiska målet står klart: att bryta klimatet av rädsla, att förmå fler att engagera sig i politiskt opinionsarbete.

Ett viktigt led i det arbetet är att i år få in Sverigedemokraterna i riksdagen!

Lika viktigt är att se till att en tidning som Nationell Idag vinner ökad spridning!

PS

Läs även Julia Caesar, om Journalistpartiet!

Fyrfältsbild

Bloggen ”Beska droppar” hade igår en text som knyter an till ett ämne jag hade planerat att ta upp. Kommer därför in på detta redan idag.

Bloggen skriver, under rubriken ”Två slagsidor”:

”Om man la mångkulturens alla kritiker i en enda påse, skulle man hitta två tendenser, två överdrifter, två slagsidor. Å ena sidan sådana för vilka islam  utgör det enda eller huvudsakliga problemet (A). Å andra sidan det läger som på olika sätt relativiserar, trivialiserar eller t o m förnekar islamiseringen av Europa (B). ”

Jag ser här två variabler:

1. Hållningen till islam och muslimer, kontra hederskulturer i allmänhet

2. Hållningen till islam i Sverige, kontra islam i hela världen.

Min egen hållning blir:

1. Problemet utgörs inte bara av muslimer, utan av även andra grupper med hederskulturer och överdrivna släktlojaliteter.

2. Problemet är islam i Sverige, och för den delen  övriga Europa – inte islam i traditionellt muslimska länder.

Det skulle kunna gestaltas i en fyrfältstabell:

Där hamnar jag själv i ruta 3.

Inom Sverigedemokraterna finns en falang som verkar kunna placeras i ruta 2:

• de ser problem bara med islam, inte med  andra hederskulturer, som assyrier/syrianer (”kristna”)

• de vänder sig mot islam inte bara i vårt eget land och övriga Europa, utan även i Mellanöstern.

Det här är ju strategiskt!

Vi måste kunna samla oss bakom ett arbete för Sveriges bästa. Oavsett hur vi ser på USA:s utrikespolitik eller konflikten i Mellanöstern, kriget i Afghanistan eller situationen i Sydafrika, jordbrukspolitik eller energipolitik, jämställdhetsfrågor eller miljöfrågor, skoluniformer eller vargar, måste vi kunna förena våra krafter.

Förena oss mot massinvandringen från MENA-länder till Sverige och Europa, mot det mångkulturella projektet och medias förräderi.

Där måste alla vara välkomna att bidraga, alla sverigevänner kunna samverka.

Det får inte bli som i ett antal organisationer, kapade av pk-iter, där invandringskritiker utesluts från deltagande i verksamheten:

hur en  SIDOAGENDA  SMUGIT  SIG  IN, och tagit överhanden.