Judiskt inflytande (5)

I denna femte bloggtext utifrån Kevin MacDonalds nya bok ska jag fokusera på dessa två aspekter:

• Gruppsammanhållning

• Dubbel moralstandard

Vare sig debatten gäller invandring eller Israel är det ett moment som går igen: förmågan att se det onda bara hos sin meningsmotståndare, tillämpandet av dubbla måttstockar.

• För Sverige och andra västländer är det ”mångfald” och ”pluralism” som ordineras.

• För Israel gäller motsatsen – det ska vara en judisk stat, och där finns följaktligen ingen diskrimineringsombudsman…

MacDonald:
”Ett huvudtema i Kritikkulturen är att judiska organisationer spelade en avgörande roll i motståndet mot tanken att Förenta staterna borde vara en europeisk nation. Likväl har dessa organisationer utgjort ett starkt stöd för Israel såsom en nation för det judiska folket. ”

MacDonald citerar ur ett pressmeddelande från ADL1999:
”Anti-Defamation League (ADL) berömde i dag antagandet av genomgripande förändringar i Tysklands invandringslag. ADLs nationelle direktör Abraham H. Foxman sade att mildrandet av nationens en gång stränga krav för erhållande av medborgarskap ‘kommer att skapa ett klimat för mångfald och acceptans. Det är uppmuntrande att se hur pluralismen rotar sig i ett samhälle, som trots sin starka demokrati i årtionden bibehållit en orubblig politik om att medborgarskapet skall grundas enbart på blodet och härstamningen. … ..begreppet ‘vi och de’ kommer att ersättas med principen om medborgarskap för alla.”

MacDonald kommenterar:
”Inget nämns här om att motsvarande lagar om att medborgarskapet skall grundas enbart på blodet och härstamningen är i kraft i Israel och inskränker invandringen till judar, och inget nämns heller om Israels sedan länge rådande politik att avvisa möjligheten av repatriering för palestinska flyktingar, som önskar återvända till det som numera är Israel eller till de ockuperade territorierna. Den emotsedda förändringen av den ”vi och de”-inställning som påstås känneteckna Tyskland applåderas, medan den ”vi och de”-inställning som utmärker Israel och utmärkt den judiska kulturen historien igenom icke omnämnes.”

Någon motsättning mellan sionism och nazism har inte alltid varit självklar. Det har funnits sionister som välkomnade att judar förmåddes att flytta från Tyskland till Palestina.

MacDonald:
”År 1929 fördömde de sionistiska ledarna för Berlins judiska församling blandäktenskap som ett hot mot ‘rasens renhet’ och hävdade sin åsikt att ‘köttets blodsfrändskap och själens sammanhållning’ var väsentliga för framväxten av en judisk nation, liksom viljan att grunda ett slutet brödraskap mot alla andra samfund på jorden.”

Ställ detta mot alla de skarpa fördömanden som i vår tid riktats mot Rasbiologiska institutet, ja redan tanken att gener har betydelse och att ett friskt folk bör eftersträvas inför framtiden avfärdas.

MacDonald:
”Den judiska etnocentrismen är väl grundad i bemärkelsen att vetenskapliga studier till stöd för judiska gruppers etniska sammanhållning fortsätter att publiceras. Av de nyare studierna är den mest anmärkningsvärda den som Michael Hammer utfört. På grundval av Y-kromosomdata drar Hammer med flera slutsatsen att under en 2000-årsperiod 1 av 200 parningar inom judiska samhällen skedde med ickejudar.”

”Medan västerländska samhällen tenderar till individualism, är den grundläggande judiska kulturformen kollektivism, vari finns en stark känsla för gruppens identitet och gränser. Antropologer beskriver samhällen i Mellanöstern såsom ‘segmenterade samhällen’, vilka är organiserade i förhållandevis ogenomträngliga grupper byggda på släktskap.”

”…Chernin framlägger den judiska moraliska partikularismens psykologi:
…’Hotade som vi alltid inbillar oss vara, hotade som vi envisas med att vara, överdriver vi allt negativt, all kritik eller allt klander, också den som kommer från våra egna, och uppfattar vi all sådan kritik som en livsfarlig attack. Vägen till fruktan är banad. Men vår benägenhet till denna uppfattning är i sig en av våra oinsedda faror. Allt medan vi samlar material för att bevisa vår farofyllda belägenhet i världen, leds vi steg för steg till en selektiv uppfattning av denna värld. När vår uppmärksamhet är riktad på oss själva som en hotad art, tycks det följa att vi själva inte kan göra någon skada…'”

”Kim Chernin undrar där varför så många judar ‘har svårt att vara kritiska mot Israel’.

Hon finner att kritiken av Israel möter flera hinder:
1. En övertygelse om att judar alltid svävar i fara, alltid har gjort det och alltså svävar i fara nu. Detta leder till: 2. Det envisa hävdandet att kritik är angrepp och kommer att medföra vår förintelse. Detta har sitt ursprung i: 3. Antagandet att allt negativt som riktas mot judar (eller Israel) är ett tecken på antisemitism och (återigen oundvikligen) leder till vår förintelse…  6. En ännu mer dold tro att en tillräcklig mängd lidande ger rätt att bruka våld. 7. Övertygelsen att vår tro, vår ideologi (eller teologi) betyder mer än andra människors liv.”

”…ett ‘sluttande planets argument’, … Schemat ser ut som följer: Kritik av judar anger ogillande av judar. Detta leder till fientlighet mot judar, vilken leder till Hitler och slutligen till massmord. Därför måste all kritik av judar undertryckas. Med detta slags logik är det lätt att avfärda argument om palestinska rättigheter till Västbanken och Gaza, eftersom ‘Israels överlevnad’ står på spel.”

Detta skapar ett tryck för konformitet, som jude är det inte lätt att avvika och tycka annorlunda:

”I denna atmosfär betraktas oliktänkande judar som förrädare och hyser liberala judar en stark ängslan för att stötas ut ur den judiska gemenskapen för att de kritiserar Israel.”

”Argumenten om ‘Israels överlevnad’ övertrumfar således bekymmer över knappa tillgångar som vatten, konfiskationen av palestinsk mark, kollektiv bestraffning, tortyr och palestinska samhällens fullständiga nedsättande till isolerade, av militär ockuperade bantustanliknande enklaver. Logiken innebär att kritiker av Israels ockupation av Västbanken och Gaza också förordar Israels förstörelse och således massmord på miljoner judar.”

”Mångfald” hyllas – men för andra länder än Israel:

”…tron att en större mångfald gör judarna tryggare och en intensiv känsla av historisk oförrätt gentemot Förenta staternas och Europas traditionella folk och kulturer. Dessa två känslor belyser även den judiska moraliska partikularismen, eftersom de i det invandringspolitiska tänkandet lämnar andra folks etniska intressen obeaktade.”

Just där är vi ju!

• I agendajudarnas ögon väger svenskars intressen fjäderlätt – vi får inte ens tro att vi existerar.

• Samma linje drivs gentemot palestinierna: inga sådana existerar. Bara araber.

Och precis som man genom alla bosättningarna runt Jerusalem och på Västbanken skapar fakta och realiteter på marken sker detta idag i Sverige genom alla ”utsatta områden” som uppstår genom vågorna av somalier, araber och andra fjärrinvandrade.