Situation för Stefan Löfvén, för SAP och för Sverige kan just nu sammanfattas i ordet KRIS.
Wikipedia definierar ”kris” som ”svår process”. Det är ett begrepp som vetter åt två håll:
a) problem, svårigheter
b) möjligheter, chans att skapa något nytt.
Problemen är mer än uppenbara.
Vad regeringen Reinfeldt lämnar efter sig är på många sätt ett konkursbo:
1. underskott i statsfinanserna och en enorm skuldsättning
2. hög arbetslöshet och stort bidragsberoende
3. akut bostadsbrist
4. hög privat skuldsättning och en farlig bostadsbubbla
5. nedsliten infrastruktur beträffande t ex järnvägar
6. obefintlig katastrofberedskap
7. importberoende beträffande matförsörjning
8. smyganslutning till NATO
9. medverkan i aggressiva USA-projekt
10. svällande byråkrati
11. orimligt skattetryck
12. sviktande folkhälsa
13. skola i förfall
14. allvarliga brister i sjukvård och äldreomsorg
15. etniska motsättningar, nya orättvisor
16. omfattande kriminalitet, växande otrygghet
17. vargar i bebyggda områden
18. likriktande och fördummande massmedia
19. antiintellektuellt samhällsklimat
20. demokratiska fri- och rättigheter på undantag
21. bakbunden polis och svagt rättssamhälle.
Betrakta detta diagram över socialdemokratiska valresultat sedan år 1940. Där framgår två moment:
• Svensk socialdemokrati hade ett mycket stort förtroende hos svenska folket både under kriget och under decennierna närmast efter kriget. Toppnoteringen var år 1940, med nära 54%. Även år 1968 nådde SAP egen majoritet. Det goda resultatet år 1994 på över 45% kan (S) tacka regeringen Bildts (1991-94) kompletta misslyckande.
• Även under perioden av borgerliga regeringar 1976-82 var SAP ett parti med över 40% av rösterna. Under den nivån halkade partiet först 1991 och där har det sedan parkerat sig från och med riksdagsvalet 1998.
Valen 2010 och 2014 är de första gångerna som SAP varit nära att ramla under 30%-nivån.
Behöver det vara så?
Måste Socialdemokraterna bli ständigt mindre?
Behöver SAP vara ett parti som kämpar för att nå över 30% av rösterna?
Mitt svar är NEJ!
I denna bloggtext vill jag presentera ett grundrecept på hur Stefan Löfvén skulle kunna lyckas som svensk statsminister. En framgång för hans s-regering kan medföra att SAP åter blir ett parti som ligger på en 40%-nivå, om det inte rentav skulle nå egen majoritet.
Framgången inbegriper och förutsätter naturligtvis att regeringen förmår lösa eller i varje fall minska många av de inledningsvis uppräknade problemen.
Steg 1 blir frågan om regeringsbildning och strategin för att kunna lotsa politiska förslag igenom riksdagen.
Utgångsläget är alltså att där finns åtta partier och att SAP av totalt 349 mandat förfogar över bara 112. För en riksdagsmajoritet krävs 175 mandat. Det fattas alltså 63.
I det läget bortfaller möjligheten för S att bilda
a) en egen majoritetsregering.
Återstår tre andra regeringsalternativ:
b) Koalitionsregering som ger majoritet.
c) Koalition som alltjämt är en minoritetsregering.
d) En ren s-regering, som blir en minoritetsregering.
Innebörden av och förutsättningarna för respektive alternativ:
b) Koalitionsregering som ger majoritet
Tillsammans med Moderaterna (84 mandat) skulle en sådan regering kunna komma till stånd. Så har man gjort i Tyskland och så skulle man tveklöst har gjort i Finland i motsvarande parlamentariska läge. (S) och (M) står varandra dessutom politiskt mycket nära.
Haken här är att (M) nu saknar en partiledare och förmodligen vore oförmögna att ingå ett sådant samarbete. Dessutom vore det bara en kortsiktig lösning – inför nästa riksdagsval skulle detta bädda för nya stora valframgångar för SD.
c) Koalition som alltjämt är en minoritetsregering
För att kunna skrapa ihop ytterligare 62 mandat utan att ta hjälp från vare sig Moderaterna eller Sverigedemokraterna (49) skulle krävas medverkan från ytterligare minst tre andra partier: t ex Miljöpartiet 25, Centerpartiet 22 och Folkpartiet 20 (eller Vänsterpartiet 21/Kristdemokraterna 16).
Problemet där blir dels att flera av dessa är ovilliga, dels att det bli många viljor att jämka samman, vilket från början skulle bakbinda regeringen så att den inte kan ta sig an föreliggande problem.
d) En ren s-regering, som blir en minoritetsregering
Detta vore det överlägset bästa alternativet, och det jag här rekommenderar Stefan Löfvén!
Innebörden av detta vore alltså att INTE SÄTTA SIG I KNÄET PÅ MILJÖPARTIET, vilket just nu ser ut att vara aktuellt.
En knytning till mupparna för den fortsatta s-politiken blir förödande, med tanke på att just detta parti är riksdagens mest extrema och det som mer än något annat parti bär ansvar för den situation Sverige har försatts i.
En rent socialdemokratisk regering – om än en minoritetsregering – ger handlingsutrymme. Den skulle kunna konsekvent arbeta med HOPPANDE MAJORITETER i riksdagen.
S-regeringen kan då stödja sig på än den ena, än den andra, gruppen av partier. Socialdemokraterna slipper att permanent låsa upp sig i en samverkan med något enskilt parti, behåller handlingsfriheten att driva sin egen politik.
Det blir möjligt att lägga konkreta och genomarbetade förslag på område efter område, vilket tvingar övriga partier att ta ställning och bekänna färg.
Med bra förslag i folkets intresse och med gensvar i opinionen kan möjligheten till nyval hela tiden hållas fram som ett hot. De partier som fällt konstruktiva och positiva förslag från s-regeringen skulle då kunna emotse svidande valnederlag!
ÖVER TILL SAKPOLITIKEN.
Som klarsynta läsare redan insett är många av de inledningsvis uppräknade problemområdena kopplade till invandringen och den ansvarslöshet som hör ihop med denna.
Invandringspolitiken är som bekant en ”het potatis”.
Men den måste tacklas, det går här inte att komma förbi den.
Och just Socialdemokraterna har kanske särskilda förutsättningar att kunna klara det!
Varför just (S)?
Det beror inte bara på att (S) är det största partiet och det parti som under en stor del av 1900-talet varit statsbärande parti i Sverige. Det beror också på att (S) har traditioner och historia att knyta an till, på många sätt.
SAP – Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti – bildades 1889.
••• Från första början handlade det om att ta tillvara ”småfolkets” intressen. I centrum stod paroller som rättvisa och trygghet, frihet och solidaritet. Kampen gällde framförallt demokrati. Allmän och lika rösträtt uppnåddes 1919-1921, efter en lång och hård strid.
En självklar utgångspunkt var att vi svenskar fanns och att arbetarklassens intressen skulle tas tillvara. Vår röst skulle räknas.
••• Hösten 1938 sändes Lubbe Nordströms radioreportage ”Lort-Sverige”, om trångboddhet och dålig hygien, sjuklighet och misär. Konkret kunde det handla om TBC (tuberkulos), vägglöss, mm. När socialdemokratin sedan vann valseger efter valseger så var det ett kvitto på att partiet hade lyckats väl i kampen mot dessa slum-problem.
••• SSU hade bildats 1917, efter partiklyvningen samma år. En paroll för SSU blev ”VERKLIGHETSSYNENS UNGDOM” – i polemik mot kommunisternas dogmatism, verklighetsflykt och önsketänkande.
Detta låg väl i linje med den praktiska inriktning som präglat moderpartiet, inte minst under den nästan oavbrutna perioden av regeringsinnehav 1932-1976.
”Pragmatism” har alltid varit ett honnörsord inom socialdemokratin. Därmed menas att utan skygglappar utgå från verkligheten som den är. Man står med fötterna på jorden, för att kunna lägga konkreta förslag som är ändamålsenliga, dvs ägnade att leda till önskade resultat.
••• När riksdagen 1968 tog beslut om en reglering av arbetskraftsinvandringen så skedde det efter påtryckningar från LO. En utgångspunkt där var att svenska arbetares intressen skulle sättas före utlänningars.
Migverkets webbsida:
”I slutet av 60-talet infördes den reglerade invandringen. För de som ville komma till Sverige för att arbeta krävdes att de hade både arbetserbjudande och bostad klara. Dåvarande Invandrarverket tillsammans med arbetsmarknadens parter gjorde en arbetsmarknadsprövning, och bara om Sverige behövde den utländska arbetskraften gavs tillstånd. Om det fanns arbetslösa i Sverige som kunde utföra arbetet beviljades inget uppehållstillstånd.”
••• I slutet av 1980-talet ökade antalet asylsökande kraftigt. Den sittande s-regeringen – med Ingvar Carlsson som statsminister och Maj-Lis Lööw som invandringsminister – vidtog då resoluta åtgärder.
Den främsta åtgärden var det s.k. Luciabeslutet från den 13 december 1989 om snävare bedömning i asylbeviljande. Detta blev till en signal, vilken snabbt resulterade i ett minskat antal asylsökande till Sverige.
Från s-regeringen låg dessutom en migrationspolitisk proposition färdig, men genom valnederlaget och regeringsskiftet 1991 blev den aldrig antagen av riksdagen.
Med Bildtregeringen ökade asylinvandringen åter – än mycket kraftigare än 1989.
När detta skrivs är det knappat tre månader kvar till Luciadagen 2014. En första åtgärd från regeringen Löfvén bör bli ett nytt Luciabeslut, beträffande såväl asylinvandring och anhöriginvandring som arbetskraftsinvandring.
Redan utan att behöva frångå internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa kan den pågående invandringen från andra världsdelar nedbringas väsentligt. Följande moment bör ingå i ett migrationspolitiskt paket från s-regeringen:
• inga permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt asylsökande – enbart tillfälliga (TUT)
• inga uppehållstillstånd med mindre än att man visar id-handlingar och resedokument
• tillämpning av Dublinkonventionen, dvs asyl ska ha sökts i närmaste konventionsland
• inga ekonomiska bidrag eller social service åt utlänningar som vistas illegalt i Sverige.
En s-politik med denna inriktning skulle ge en win-win-situation:
Samtidigt som allvarliga problem i det svenska samhället skulle åtgärdas, eller i varje fall lindras, skulle SAP kunna lägga grunden till en jordskredsseger i nästa riksdagsval.
Kombinationen av å ena sidan det historiska förtroendet för socialdemokratin, å andra sidan infångandet av den växande folkopinion som SD-segern i årets val gav uttryck för, skulle kunna återföra SAP till ett valresultat i nivå med vad som tidigare gällt under efterkrigstiden.
Staffan Torssell i Nya Tider:
”Det kanske inte är SD som parti som är lösningen, men SD:s valframgång visar att väljarna sagt ifrån.”
Skulle regeringen Löfvén missa det här tåget, vad händer då?
En konsekvens lär bli en fortsatt tillväxt av det då enda riksdagsparti som företräder ett positivt alternativ i invandringspolitiken, nämligen Sverigedemokraterna.
Alltsedan år 1998 har antalet SD-röster ungefär fördubblats i varje riksdagsval. En fördubbling även i nästa riksdagsval skulle kunna betyda att Sverigedemokraterna får 26% av rösterna.
I så fall tas 13 procentenheter från övriga partier. Antag att hälften av dessa skulle tas från (S). I så fall skulle SAP kunna backa till 25%, och bli riksdagens i storlek bara andra parti. Störst parti skulle bli Sverigedemokraterna.
Ett icke-önskvärt och samtidigt onödigt scenario – eller hur, Stefan Löfvén?
PS
Sedan kan man ju undra, efter att detta scenario förverkligats, om Jimmie Åkesson kommer att bli inbjuden till Nobelmiddagar...
Läs mer
Valkommentar 1: SEGERVAL!
Valkommentar 2: NÖDROP!
Arnstberg: Hur SD kan bekämpas…
Wager: Med förvåningens finger…
Kamikaze
Filed under: Blågula frågor, demokrati, historia, invandring, motstånd, partier, sd, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, val | Tagged: invandring, motstånd, partier, riksdag, sd, Socialdemokraterna, val |
Jan Millds blogg 
Du verkar glömma att det faktiskt finns enormt många väljare som på allvar vill ha denna invandingspolitik. Och efter en sån här kovändning så kan S glömma allt stöd från Mp tex. Det skulle anses vara ett väljarsvek att närma sig SDs politik. Dom som förstått SDs politik röstar i dag redan på dem.
Och jag tvivlar på att S skulle våga satsa allt på ett kort. Dessutom är mångkulturismen/kulturmarxismen så impregnerat i S vid detta laget att rörelsen skulle känna sig personlighetskluven. Om S idag återgår till att vara pragmatiska så blir det idag ett nytt parti. Dom har gjort sitt val – kulturmarxism. Och från det finns ingen återvändå tror jag. Det skulle ta lång tid att repa sig från alla avhopp och interna strider.
Mångkultur är big business för många inom rörelsen. Det genererar styrelseuppdrag och ministerposter mm.
Jag tror att M är de enda parti som kan reformeras till att bli mer SD lika. I framtiden kommer nog SD var deras ”signalröstningsparti”.
Instämmer!
Gud bevare oss för Moderaterna! Reinfeldt och Borg försvinner nu, men de har endast varit galjonsfigurer; landsförrädaren och USA-lakejen Bildt har varit den som har dragit i tåtarna. Hans vedervärdiga personlighet gör honom olämplig som partiledare, men han kommer nog att hitta någon ny nickedocka att gömma sig bakom. Vi får tacka vår skapare, att nästan 80% av svenska folket fått upp ögonen för den ondskefulla agenda, som styr detta parti.
Min tro är, att Milld har helt rätt i sin analys: Antingen lägger S om sin politik – på många områden – eller så springer utvecklingen ifrån partiet. Innerst inne inser alla, även politiker, vart den nuvarande politiken leder. Politiker är uttalade kappvändare: Om Löfvén har stake nog – och ledarskapsförmågan – att genomföra en omläggning av politiken, kommer de flesta av hans partikolleger att tacksamt ta emot den och de övriga snällt anpassa sig, för att få sitta kvar vid köttgrytorna. Resterande partier – undantagandes F! och MP – kommer, även de, att ta emot en återgång till pragmatism och sunt förnuft med öppna armar.
Det handlar enbart om ledarskap och retorik. Löfvén har gedigen förmåga att förhandla, övertyga och kompromissa, annars hade han inte varit fackföreningsledare så länge. I befolkningen finns redan ett mycket stort stöd för en kraftig begränsning av invandringen, i LO-kollektivet över 50%; succén för partiet skulle vara given.
Pressen och övriga media kommer att skria som istadiga åsnor, men svenskarna har redan tappat allt förtroende för dem, så det skulle inte betyda ett smack. Otroligt många människor inom maktapparaten – jurister, tjänstemän på Migrationsverket och i socialtjänsterna, kommunalpolitiker m.fl. m.fl. – skulle äntligen få känna att de kan leva upp till sina egna ideal och inte bara anpassa sig till överhetens tvång.
Lövén får sina order från samma club som Bildt och Borg: Bilderberg. Han är deras marionett.
http://en.wikipedia.org/wiki/Fall_guy
http://demokratbloggen.blogspot.se/2014/08/globalismens-gift.html
Risken är hög, att du har rätt!
Samtidigt ska man inte helt utesluta möjligheten av att (S) kan komma att skifta kurs inom invandringspolitiken. För detta talar åtminstone två moment:
1. Socialdemokrater hatar valnederlag.
2. Verkligheten ute i kommunerna gör en fortsättning av det reinfeldtska vansinnet nästintill omöjligt.
(S) har nu en historisk möjlighet, men står samtidigt inför endera av två alternativ:
A. vinna
B. försvinna.
Missar (S) detta tåg, då har man inte bara låtit ett tillfälle gå sig förbi. Då har man också bekräftat din tes, Vauen.
Det som här gäller för (S) kan gälla även för (M): vinna eller försvinna.
Sverigedemokraterna har i detta val fullgjort en historisk mission, kan man säga. SD erbjöd en möjlighet till signalröstning, vilken tillräckligt många väljare tog till vara för att sända chockvågor genom det politiska landskapet.
Jag vill lägga till denna länk. Lägg märke till det som sägs i slutet av videon: ”unlawful siezure of power”. Det betyder att den dag svensken anser att det är dags för revolution så kommer Nato in och stoppar det.
http://www.friatider.se/h-r-var-nato-p-att-kriga-mot-svenskar
Vi kan med andra ord inte hindra att få en Bilderbergvänlig regering.
Sd har utvecklats till att bli ”kontrollerad opposition” iom sionismens infiltrering i partiet. Jag förutspår att Sd kommer vara delaktiga i att förbjuda ”högerextremistiska” partier.
Mycket intressant analys och förslag. Som anhängare till folkhems-tanken, skulle en sådan omläggning, av den socialdemokratiska invandringspolitiken, tveklöst få min röst.
Sverigedemokraternas partiprogram innehåller mycket av (S)’ ursprungliga folkhemsidé, vilket fått mig att rösta (SD) i nu tre val – förutom förstås att de kraftigt vill begränsa invandringen.
Invandringen har nu växt landet och dess ekonomi över huvudet, kollapsen lurar runt hörnet. Om landet inte skall störtas i total anarki, krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder. Att (SD) då har tonat ned invandringsfrågan och börjar att slira, vad gäller Sverige och svenskarna, är utomordentligt illavarslande. Detta, i kombination med partiets nära samarbete med den rasistiska terrorstaten Israel, gör att jag önskar ett alternativ till (SD). Eftersom något realistiskt sådant alternativ inte finns i vårt land, måste jag fortsätta att rösta (SD), trots ovanstående invändningar.
Det parti, som byggde det svenska folkhemmet, med demokrati och välstånd för hela folket – VÅRT folk – är det jag vill ge min röst. Men då måste det föra den politik, som dess stora ledare – Branting, Per-Albin Hansson m.fl. – förde. Med Palme började förfallet in i högskatte- och bidragssamhället, vilket ledde till borgarpartiernas renässans. Om det finns någon socialdemokrat, som skulle kunna genomföra en sådan återgång till klassisk socialdemokrati, torde det vara Löfvén, med hans rötter i arbetarfacket; och lyckades han med det, blir nästa val ett jordskred och vi kommer att ha en ny ‘landsfader’.
Mycket bra skriven som vanligt Jan!
Det där med en socialdemokratisk minoritetsregering låter intressant men kag kom ändå till att fundera på en koalitionsregering. I ett sådant fall skulle jag tro att den bästa typen av koalitionsregering med egen majoritet skulle vara en regering bestående av S+SD+C. Nu har S precis som de andra partierna upprepade gånger betonat att man inte kan tänka sig att regera tillsammans med SD. Å andra sidan vet vi alla att sådant inte behöver betyda något inom politiken. Inom politik kan läget förändras fullständigt helt plötsligt. Sedan är något som skulle tala för en sådan koalitionsregering att FP, V och MP är de stösta invandringsförespråkare i riksdagen och utan dessa i en regering kan det finnas en teoretisk chans för SD att vara del av regeringen. C är också en invandringsförespråkare men deras retorik har inte varit såpass aggresivt som andra partier och vem vet kanske är de ett ganska opportunistiskt parti i själva verket. Något annat som skulle tala för en sådan regering är att S precis som SD har som det enda partiet betonat inför valet att man vill minska invandringen samtidigt som man också vill precis som SD beskatta bankerna och öka välfärden. En sådan regering skulle också kunna dra fler invandringskritiska röster till S av andra etablerade partier vars väljare är invandringskritiska men inte vågar att rösta på SD. Något annat som jag anser som också skulle tala för en sådan regering är att debatten kring invandring har varit mycket polariserat under de senaste åren och ett större kompromissande verkar snarare ligger i svenskens natur istället för ständiga hetsjakter. Om S skulle minska invandringen kraftigt kunde faktiskt t.o.m. några av SD:s väljare byta till S som i rollen som ett Sveriges största parti kan verka vara förlockande för många. Samtidigt är jag medveten om att en sådan regering också kan leda till att SD ändå ökar då många inser då att SD faktiskt kan påverka och kan visa sig som ett regeringsdugligt parti ett parti beredd till att ta ansvar för de stora frågorna. Hursomhelst tror jag att S skulle gynna starkt av en sådan regering som på nytt skulle kunna återge S mycket av det förlorade förtroendet. Samtidigt handlar också mycket om hur starkt invandringen skulle begränsas i ett sådant fall. Jag tror faktiskt inte att S skulle gå med på att minska invandringen med hela 90% som nog SD tänker göra. Det skulle vara alldeles för extremt för en del av S:s väljare tror jag. Det är snarare troligt att man kan enas om någonstans mellan 30-50% tror jag. Det gäller för S att visar att man är det starkare partiet och även själv få en del berömd för en minskning av invandringen och denna minskning skulle av väldigt många kunna uppfattas som lagom men samtidigt göra SD-väljare som hade hoppats på mycket mer besviken och antingen få att byta till det bekvämare alternativet S istället eller gå till SvP eller helt avstå från att rösta.
Vad tycker du om det Jan?
Är det tänkbart eller tror du att SD behöver växa ytterligare för att ett sådant fall ska kunna inträffa?
Jag ser det inte som viktigt att minska invandringen, inte i sig.
Däremot måste något göras åt probleminvandringen.
Den behöver inte bara minskas – den måste helt upphöra!
Sedan handlar politik mycket om att kryssa mellan olika krafter och att kunna rädda ansiktet. Ett direkt samarbete mellan (S) och SD ser jag som på kort sikt helt uteslutet. Det bästa vi kan hoppas på är att (S) lägger egna förslag, som SD och andra sedan kan ansluta sig till.
Skulle en minoritetsregering för inte vara problematiskt eftersom partiet är så långt ifrån en egen majoritet och troligtvis kommer att ha en stor majoritet mot sig i riksdagen när det gäller beslutsfattande? Är det inte lättare för en minoritetsregering bestående av S+V+MP att kunna få majoritet för sina förslag i riksdagen? Problemet med en sådan regering skulle såklart vara att V och MP är för extrema för väldigt många och att S då troligen inte skulle få bestämma om så mycket som skulle leda till att partiet skulle tappa ytterligare troligtvis till.
Probleminvandringen är i främsta hand invandringen från Nordafrika och Mellanöstern.
Att ifrågasätta denna är enligt Expo rasism och Expo har väl ett rätt stort inflytande ännu, inte minst över socialdemokraterna.
Socialdemokraterna är som så mycket annat i Sverige utan moralisk kompass och etiska skrupler, en del av ett samhälle som i grunden är genomkorrumperat.
Det låter gammaldags religiös predikan, men Sverige skulle antagligen behöva en genomgripande moralisk upprustning för att komma vidare!
Folk med hög anständighetskänsla (och sådana finns väl ännu) bör rimligtvis må illa i landet och saknar tillit till styrande och opinionsbildare.
Löfven vandrade omkring i Kärrtorp i december 2013 i stöd för en vänsterextrem antirasistdemonstration.
Men även Paulus omvändes, undrens tid är kanske inte förbi?
Glömde att säga att jag dock tror att bästa alternativet skulle vara nyval. Ifall av nyval om några månader så tror jag att det skulle främst gynna både SD och SvP. Många som var osäkra om dessa partier verkligen skulle öka rejält och därför röstade på något av de etablerade partierna skulle tro jag i ett sådant fall bestämmer sig för att istället rösta på SD eller SvP. Dessutom så hade många som annars hade tänkt rösta på SD röstat på något av allianspartierna för att de var rädda för att de rödgröna annars skulle vinna och det därmed skulle bli ännu sämre. Nu har det dock visat sig att varken det ena eller det andra blocket har förmågan att få egen majoritet och därmed kan resonemanget inte ses som giltig. Vad gäller SvP så var det många som stödröstade på SD istället för att de var osäkra hur resultatet skulle bli för SvP men nu när det ser ut att partiet ökar rejält om även på en mycket liten nivå alltså kanske mellan 4000-6000 röster så kan det ändå vara tillräckligt för att motivera betydligt fler. Om SvP skulle få kring 5000 röster nu i valet så är jag säkert att de i ett nyval skulle kunna fördubbla sitt resultat. Vad gäller SD så tror jag att partiet skulle hamna någonstans mellan 15-20%. Personligen skulle jag gissa på 18%.
Nyval skulle gagna SD och övriga partier skulle förlora på det.
Därför vill man undvika nyval – vilket skapar ett tryck på att försöka komma överens.
[…] Källa: Tänd ett ljus […]
Jan Milld har fantastiska presentationer. Min syn på saken är att S idag lockar ytterst få av de som arbetar och är yngre. Man har numera sin allra största bas hos invandrare och de pensionärer som alltid röstat S.
Tvärtom vad Jan Milld anser, tror jag det är S enda möjlighet att överleva genom att fortsätta massinvandringen – det är ju genom den man ännu kan upprätthålla 30%. Bara att titta på S valvakor och då inte minst ungdomsförbundet. Finns det över huvud taget några svenskar där?
De Rödgrönas politik är begriplig. I takt med att även de sämst ställda för det bättre kommer basen för deras makt försvinna. Lösningen blir då att importera en ny underklass. Den pressar också på så att de med lägst löner som redan bor här tvingas ner i lön och därmed får massimporten av bidragstagare en dubbel effekt. Kanske kan vi kalla det en dubbelstöt mot de svenska outbildade arbetarna.
Alliansens vägval är däremot obegriplig. De får med dagens politik aldrig mer makten i Sverige. De anser förmodligen att det är värt det priset bara Sverige fortsätter vara en humanitär stormakt.
Låt oss först enas om detta: Om inget görs åt den katastrofala invandringen, står kaos och ekonomisk ruin för dörren. Då är enstaka partiers överlevnad ointressant.
”S idag lockar ytterst få av de som arbetar och är yngre.”
Så sant, så sant. Nya Moderaterna har köpt S’ kärnväljare med låga skatter. De övriga söker sig i stor utsträckning till SD.
”S enda möjlighet att överleva genom att fortsätta massinvandringen”. S har köpt invandrarröster med generösa bidrag. Under kommande mandatperiod är pengarna slut. Det hindrar inte V, MP, F! med flera partier att lova att fortsätta pengaflödet. I nästa val kommer dessa invandrare därför inte att rösta på S. Det handlar ju inte om svenska kärnväljare med ideologisk förankring. Med fortsatt massinvandring fortsätter strömmen av S’ kärnväljare till SD, som definitivt kommer att gå om S till 2018.
”I takt med att även de sämst ställda för/får det bättre ”. För vilka pengar då, frågar sig vän av ordning. T.o.m. Reinfeldt medger att gränsen är nådd.Om S fortsätter att låta extremisterna på vänsterkanten att sätta agendan, kommer de att förlora röster, både till dem och till SD.
De Nya Moderaterna slog till med förödande kraft för 8 år sedan och stal alla S’s, C’s, FP’s kärnfrågor. Sedan dess är de partiernas ledningar i chocktillstånd och har totalt tappat det ideologiska fotfästet. För att övertrumfa M har man givit sig in på extremvänsterns revir, med känt resultat.
För M’s del har omläggningen av politiken hittills varit ett lyckokast, fortfarande är var femte väljare anhängare av partiet. Det skulle vara intressant med en undersökning, vilka som röstade på dem. De klassiska reaktionärerna har ju ingen annanstans att gå, så de är nog kvar. Där finns naturligtvis också hela floran av NATO- och USA-vurmande imbeciller, som inte fattat ett smack, vad New World Order kommer att innebära. De arbetande, som fått mer i plånboken av M, kommer dock att successivt lämna det partiet till 2018, allteftersom ekonomin i Sverige urholkas.
Tomtarna, alltså politikerna i V, MP, F! och deras väljare, kan man inte göra något åt, eftersom de saknar förmåga till logiskt tänkande. Om S inte raskt distanserar sig från detta träsk, försvinner de från den realpolitiska arenan.
Jag håller därför med Milld: Striden kommer 2018 att stå mellan S och SD. Om Socialdemokraterna inte dramatiskt lägger om sin politik under kommande 4 år, så tror jag SD kommer att stå som vinnare. Att det går att lägga om politiken drastiskt under en mandatperiod, har ju Moderaterna visat.
M kan tack vare Alliansen ta Fp och offra dem, och därmed distansiera sig till massinvandringpolitiken. Detta i samband med en ny partiledning. Partiets kärnväljare är ju inte för massinvandring. De har bara inte protesterat för många av dem är rika och har råd att bo på ”solsidan” där dom är isolerade. De väljare som flydde dem i detta valet är nog dem som inte har mycket pengar, utan mer är intresserade av företagsklimat o dyl.
Moderat kärnväljare:
S däremot som har direkta länkar till Expo och andra kulturmarxistiska organisationer skulle öppna upp för en fantastisk massa kritik om dom slutade stödja denna idéologi. Allmänheten som idag inte är varse hur omoraliska sossarna verkligen varit skulle bli upprörda.
Moderaterna under Bildt, vilken jag och många med mig anser är den som bestämmer politiken, är en helt annan sak än under Bohman. Bildts agerande, under Ukraina-krisen och med erbjudandet till NATO att utnyttja svenskt territorium vid krig mot Ryssland, pekar på att han är en seriös medspelare i USA’s ambition, om världsherravälde till varje pris. Det kommer naturligtvis att bli modifieringar i M’s politik, för att återta röster, där kritik av massinvandringen kan bli en del. Just FP är ändå det parti i 4-klövern som kommit med någon kritik mot invandringen, sedan Westerberg försvann.
S styrs inte av de unga virrhjärnorna och invandrarna. Om de mäktiga bakom kulisserna bestämmer sig för att dessa utgör en belastning, så åker de ut. Det kommer att bli kritikersstorm och ramaskri i media, men de har 4 år på sig. Nästan halva Sveriges befolkning vill minska invandringen, så folkligt stöd skulle de ha i övermått. Men det kommer naturligtvis att krävas en noggrann strategi, kraftfullt rävspel bakom kulisserna och en målmedveten propaganda.
Om något av de borgerliga partierna skulle fälla ett S-förslag om att begränsa invandringen, kan S hota med nyval – vilket skulle stärka både S och SD. Alternativet, att fortsätta den förda invandringspolitiken, kommer att leda till ekonomisk och social kollaps före 2018, så jag kan inte se att S har något val, egentligen.
SD:s toppnamn i Stockholm Maria Danielsson förspråkar tvångsintegration av barnen: http://www.dn.se/sthlm/sds-toppnamn-bussa-stockholmselever-for-att-motverka-segregationen/
Valresultatet och effekterna av det håller på att skapa en andra dimension i svensk politik som handlar om nationalism kontra mångkulturalism. Genom SD:s tillväxt och de andra partiernas samsyn i massinvandringsfrågan håller vänster/högerskalan på att förlora i kraft. Sverigevänliga har sett den här dimensionen sedan länge men nu blir den konkret genom de olika partiernas agerande och tal om samarbeten över blockgränserna.
Såg igenom dina 7 avsnitt Milld om Tal till S-kongressen. Kan bara säga att det var lysande framfört! Som 70-åring minns jag och kan intyga att det du framförde är sanning. När avsnitt 8 väl är klart borde samtliga avsnitt samlas på en video här på bloggen samt bli visade inte minst i SVT:s Uppdrag granskning på bästa sändningstid. Det behövs repetitioner för oss äldre och upplysning för de unga som inte har någon egen erfarenhet av det du räknar upp.
Men hur skall man kunna få det politiskt styrda SVT att gå med på detta som ju har som uppgift att mörka och söva tittarna på alla möjliga vis med eviga matprogram, och massor av annat oväsentligt babbel, vilket tar dyr sändningstid i anspråk?
Vi lever i en tid då konflikter & krigsrisk ökar. Avledande joller löser ingenting. Spridningen av Ditt tal med slutsatser behövs för att påvisa verkligheten i Sverige och skapa ett krismedvetande hos svenskarna!
Med AFA-sympatisören Hanna Stjärne som ny chef på SVT lär det inte hända inom rimlig tid.
http://www.friatider.se/gav-guldspade-till-afa-nu-blir-hanna-45-vd-f-r-svt
Det höjs nu röster för att PK träsket ska röjas upp.
http://www.friatider.se/c-politiker-mattsson-borde-f-ngslas
Detta är SDs viktigaste uppgift för mig just nu, att riva kulturmarxismens åsiktskorridor.
Bra, Luntan!
Avsnitt 8 av s-talet togs bort från Youtube, men finns alltjämt att se på Daily Motion.
Ett SVAR TILL OLOF PALME:
OT känner du till lavonaffären, Janne?
Ja, israeliska manövrar i Egypten 1954.
Försök till en false-flag – stämmer det?
Faktum är väl att Alliansen INTE vill styra landet längre?
För de är ju större än S+MP tillsammans.
Och ger Alliansen hellre ifrån sig makten till Vänstern, än att bilda regering med SD som garant för att beslut och budget går igenom?
Den vakne kan läsa på http://www.svt.se/nyheter/val2014/valjarna-vill-se-blockoverskridande-regering hur en undersökning som ”Public Service” har beställt på SIFO, ej innehåller frågor om väljare kan tänka sig olika samarbetsformer för Alliansen. Istället vinklar Sveriges Television till det, genom sina skeva frågor, att en majoritet vill attt S ska styra över blockgränserna. Men vem häpnar numera.
Nej, Alliansen vill inte styra längre. De kastar in handduken. Reinfeldt den trötte, får nytt internationellt toppjobb och Borg hamnar som lobbyist och Economic hitman på Goldman Sachs.
Löfven betalar av resen till förra årets Bilderbergmöte och driver Sverige ytterligare in i kaos. För utav kaos skapar sig Eliten månya möjligheter som annars inte vore tänkbara.
Nationer i kaos, social misär, epidemier, inbördeskrig, större krig, ekonomisk nedgång och voila, lösningen från hegel dialektik blir en världsregering. Och vem ska styra den?
Jag brukade säga före valet att i år 2014 kommer inte så mycket att hända förutom att SD ökar mycket, på bekostnad av i stort sett alla andra partier, vilket också skedde. Till valet 2018, dock, kommer mycket att ha förändrats i svensk politik. Då tror jag att invandringspolitiken blir den stora valfrågan. Några partier kanske har försvunnit och/eller slagits ihop till dess. Jag menar, hur relevant är man som politisk kraft om man som parti ligger och slaskar kring 5% – 7%, såvida man inte som SD befunnit sig i en stadigt uppåtgående trend? I valet 2018 kommer det finnas två mer eller mindre tydliga alternativ: för eller emot asylinvandring. Om de övriga partierna fortsätter ungefär som hittills fram till dess kommer SD mer eller mindre att fördubbla sitt resultat och hamna kring 25%. Då är det inte osannolikt att SD blir Sveriges största parti.
OBS! Avbrott på Jannes bredband. Passerande timmerbil tog med sig tråden, så nu kan han endast vänta på reparatör efter helgen.
Svensk producerad film om propaganda – sprid: http://youtu.be/CbF1RSQ85eQ
Myron Fagan från 1967 med fakta som alla borde känna till för att förstå krafterna och ursprunget till vår omvärld: