8 mars. Kvinnodagen.
Det får mig att tänka på Annica Dahlström, hjärnforskare, som har skrivit boken ”Könet sitter i hjärnan”.
Hon skriver:
”Begreppet ‘jämställdhet’ innebär inte att alla är likadana, utan att vi är lika mycket värda, och har samma rättigheter och skyldigheter. Detta har varit så självklart för mig att jag inte hade trott att det skulle behöva betonas. Det var först när jag stötte på patrull beträffande tolkningen som jag insåg att många missuppfattade ‘jämställdhet’ till att alla verkligen är likadana – och om inte så måste vi bli likadana.”
”Den så kallade feminismen riskerar att allvarligt skada medborgare i Sverige med sin teoribildning och sina hypoteser, vars grundläggande dogm är att alla skillnader mellan kvinnors och män personligheter, intressen och förmågor enbart beror på social påverkan. Genom att med millimeterrättvisa tvinga människor att anpassa sig till konsekvenserna av denna dogm, lägger man en tvångströja på stora befolkningsgrupper.”
”Män är män och skall inte påverkas att bli kvinnliga (om de inte är det från början). Kvinnor är kvinnor och skall inte behöva uppträda som män (om de inte känner för det).”
Vad Annica Dahlströms forskning visar är att män och kvinnor skiljer sig åt redan från födseln i sina psyken. Inte så att där går en knivskarp gräns, utan så att män övervägande har vissa hållningar, kvinnor övervägande andra. Det kan dock lappa över, som på denna skiss.
Men det är ju inte ett politiskt korrekt forskningsresultat. En kollega på en annan fakultet varnade Dahlström:
”…du kan förstöra mycket om du fortsätter!’”
Kritik fick Dahlström också från Claes Borgström, jämställdhetsombudsman: ”Jag tycker det är en oerhört obehaglig tes som du för fram, …jag godtar inte tesen att män saknar den empati och omvårdnadsförmåga som kvinnor har, vilket är en förutsättning för att ta hand om små barn.”
Användandet av begreppet ”obehaglig” för att avfärda sådant som går emot den egna agendan känns ju igen från t ex Göran Greider och tidskriften Expo.
Julia Caesar hade i sin senaste krönika en formulering som får mig att tänka på denne Greider:
”…alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.”
När jag i rubriken till denna bloggtext talar om ”kärringar” så kan både kvinnor och män kvala in.
I begreppet lägger jag en oförmåga att tänka klart, en rädsla för att se verkligheten.
En destruktiv godhetsambition (eller förment sådan), som inte tar hänsyn till helheten och långsiktiga konsekvenser.
Med den definitionen är Göran Greider själva prototypen för en kärring!
Men för att problematisera: det finns – genomsnittligt sett – skillnader mellan män och kvinnor utöver de fysiska. Där finns även psykiska skillnader. Jag föreställer mig att Annica Dahlström har rätt, när hon hävdar att spädbarn och små barn framförallt behöver närheten av sin mor.
Jag föreställer mig också att en del av förklaringen till det svenska samhällets utförsbacke ligger i kvinnligt politiskt inflytande. Där finner jag stöd i vad Julia Caesar skriver.
Hon konstaterar att befolkningen i Sverige nu består av en större andel män än kvinnor – till följd av den massiva invandringen, där män dominerar:
”Vilken seger för humanitet och jämlikhet är inte detta! Hur hårt och osjälviskt har inte kvinnor strävat för att uppnå detta mål! Kvinnor som går i demonstrationståg och fackeltåg ‘mot rasism’, kvinnor som startar Facebookgrupper för att hjälpa tiggande romer med illegala bosättningar, kvinnor som kärleksbombar moskéer, kvinnor med blödande hjärtan för jordens alla fattiga som inte ens har en i-Phone – ja alla som har hjärtat till vänster och huvudet under armen.
Det är bara att höja glaset och gratulera alla goda, fördomsfria, toleranta, generösa, mångkulturvurmande kvinnor till ett strålande resultat av ert outtröttliga arbete för utbyte av Sveriges befolkning. Passa på att fira ordentligt i dag innan det eventuellt går upp för er att ni har bitit er själva så rejält i svansen att ni önskar att ni aldrig hade tagit orden ‘ta vårt ansvar’ i er mun.
Utan era hängivna insatser och er faiblesse för massimport av människor från så underutvecklade länder som möjligt kunde Sverige fortfarande – förfärliga tanke – ha varit ett efterblivet och tråkigt land befolkat av huvudsakligen etniska svenskar; dessa förhatliga vita män med sin osexiga hederlighet, snällhet och omtänksamhet.
Vi hade fått klara oss utan spännande trippelmord, knivskärningar, skottlossningar, våldtäkter, rekrytering till islamistisk terrorverksamhet och massmord i Syrien och Irak, rån, misshandel, anlagda skol- och bilbränder varje dag, bomber mot domstolar, hedersvåld, stenkastning mot polis, brandkår och ambulans. Vi skulle ha fått hanka oss fram på svensk husmanskost som paltbröd med fläsk och köttsoppa med klimp och inte ens vetat om att vi är ‘otrogna’ som ska dö enligt koranen. Istället kan vi nu glädja oss åt ett totalt förändrat Sverige.
Det är kvinnor med vidöppna hjärtan som med aldrig sviktande entusiasm går i frontlinjen för den mångkulturella omvandlingen av vårt land. Kvinnor tas som gisslan av sina hormoner och omsätter sina heta drömmar om virila mörkhåriga främlingar i politiska ställningstaganden för öppna gränser och globalt omhändertagande. Kvinnor tycker synd om alla som inte får bo i Sverige. Sverige är inte svenskarnas land, det är allas land.”
Det är slående hur kvinnor dominerar bland dem som profilerar sig mest för ”generositet” och ”godhet” inom invandringspolitiken:
”I allra störst tacksamhetsskuld står vi givetvis till de kvinnliga politiker som har gått i bräschen för den mångkulturella omdaningen av Sverige. Kvinnor som Mona Sahlin (s), Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Magdalena Andersson (s), Gudrun Schyman (Fi), Soraya Post (Fi), Maud Olofsson (c), Annie Lööf (c), Kerstin Lundgren (c), Anna Kinberg Batra (m), Cecilia Malmström (fp), Birgitta Ohlsson (fp), Cecilia Wikström (fp), Emma Henriksson (kd), Maria Ferm (mp), Maria Wetterstrand (mp), Åsa Romson (mp), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp), Christina Höj Larsen (v) och Ulla Andersson (v).”
Julia Caesar fyller på med namn från mediavärlden:
”Lena Sundström, Cilla Benkö, Eva Hamilton, Hanna Stjärne, Karin Pettersson, Åsa Linderborg, Katrine Marcal, Sanna Lundell, Lena Mellin, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Gunilla von Hall, Lisa Bjurwald, Anne Lagercrantz, Alice Petrén, Lotten Collin, Cecilia Uddén, Beatrice Janzon, Anna Landelius, Katherine Zimmerman, Anna Hernek, Helena Groll, Li Hellström, Tithi Hahn, Daniela Marquardt, Jenny Strömstedt, Malou von Sievers, Margit Silberstein, Helena B Nilsson, Nike Nylander, Cecilia Gralde, Bodil Appelquist, Anna Hedenmo, Kristina Kappelin, Heidi Avellan, Ann-Charlotte Martéus, Frida Boisen…”
Javisst – kärringar, som verkar för att förstöra Sverige!
I andra vågskålen finns dock kvinnor som står för ansvar, klarsyn och förnuft! Jag vill nämna åtminstone några namn, när det gäller invandring och/eller genusfrågor. Förutom Julia Caesar finns Ingrid Björkman, Ingrid Carlqvist, Anna Hagwall, Sanna Hill, Gun Kullberg, Inger-Siv Mattson, Merit Wager, Tanja Bergkvist, Susanna Popova, Annica Dahlström, och många fler.
Eva Bergqvist förtjänar att kommas ihåg!
Mer:
”Inte bara kvinnliga politiker och journalister utan också anonyma hjälparméer av regeringstrogna kvinnor står bakom nedmonteringen av Sverige. Kvinnor som besitter tjänster på alla nivåer i samhället: statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, rättsväsen, polis, ideella organisationer, fackföreningar, universitet och övrigt skolväsen, sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, socialtjänst, biblioteksväsen och kultursektorn.
Tragiskt få av de här kvinnorna visar förmåga till självständigt tänkande.”
”Medan feministerna är upptagna av pseudofrågor som fler kvinnor i bolagsstyrelserna och en tredje pappamånad ökar den invandrade våldsbrottsligheten och i synnerhet antalet anmälda våldtäkter kraftigt i Sverige.”
Avslutningsvis konstaterar JC att ”marken har beretts i mer än 40 år – men var det här ‘befrielsen’ de drömde om?” och citerar ur pjäsen ”Jösses flickor” från 1974:
“Och en dag ska barnen säga:
“Tack mödrar, det gjorde ni bra!”
En dag ska barnen säga:
“Denna mänskliga värld vill vi ha.”
Mer
https://aktualia.wordpress.com/julia-caesar/
http://snaphanen.dk/2015/03/07/sondagskronika-grattis-alla-fittbarare/
http://snaphanen.dk/2014/11/23/sondagskronika-kvinnors-makt-och-mans-sarbarhet/
http://snaphanen.dk/2010/08/22/søndagskronik-batikhaxorna-och-makten/
http://www.youtube.com/watch?v=T0AbMZW73NQ
http://www.janmilld.se/genus/index.html
https://janmilld.wordpress.com/2012/01/17/ar-bertil-feminist/
https://janmilld.wordpress.com/2011/12/30/obehagligt-sa-borgstrom/
https://janmilld.wordpress.com/2011/12/27/farlig-rattvisa/
https://janmilld.wordpress.com/2014/10/14/korrekthetens-pris/
https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/pladderkulturens-pris/
https://janmilld.wordpress.com/2014/08/08/sakerhetsintressen/
Om MSB – kolla även 10.30 in i denna film:
Filed under: ansvar, avsvenskning, debatt, demografi, demokrati, extremism, feminism, genus, godhet, integration, invandring, opinion, pk, självutplåning, slapphet, svenskfientlighet, tolerans, våld | Tagged: debatt, demografi, demokrati, extremism, feminism, genus, invandring, kultur, pk, svenskfientlighet, våldet |
Jan Millds blogg 
Kvinnans frigörelse ett kommunistisk ursprung:
http://henrymakow.com/why_we_celebrate_communist_fes.html
Womens liberation funded by Rockefellers
Grundandet av Womens Lib i USA: 9 minuter in i filmen.
Bra inlägg på kvinnodagen. Allt sedan franska revolutionen har man haft som agenda att söndra och härska. Deras värsta mardröm är ett tryggt land med en homogen befolkning, där olika klasser samexisterar och där man kan gå mellan klasserna, där alla har respekt för varandra, jobbar mot ett gemensamt mål och där vi ser olikheterna som något naturligt och bra.
De lever på att splittra kärnfamiljen, så att barnen går mot de vuxna, kvinnan mot mannen, kristna mot muslimer, arbetare mot företagare, bögar mot hetero, vänster mot höger, kapitalister mot kommunister, SD mot de Sju, ISIS mot alla.
Det är väldigt smart att rikta in sin propaganda på kvinnorna. Dels är de i regel mindre intresserade av utrikespolitik, så där har man goda chanser att helt lura dem om orsaker och verkan i länder långt bort. Dels är de i regel mer omhändertagande och vårdande, så ett rop på hjälp från en ensamkommande pojke från Afghanistan kan inte få vara obesvarat. Det för dessutom med sig det utmärkta resultatet att männen och kvinnorna splittras eftersom männen i regel ser mer rationellt på saken och har mindre känslor inblandade. De förhållanden är många idag där män och kvinnor splittras till följd av den vansinniga invandringspolitiken(och barn och föräldrar).
Det finns en annan aspekt på detta och det är att kvinnorna inte ber oss män om att skydda dem och avkomman från ett framtida kaos-samhälle. Istället är de i bästa fall ignoranta, i sämsta fall ber de om att vi män ska stödja massinvandring. Jag tror många män idag i Sverige därför känner sig dubbelt svikna, dels av samhället, dels av sina egna kvinnor. Männen tappar också mycket av sin identitet för att man har historiskt haft just en viktig roll att skydda familjen, byn och landet från hot. Nu har man istället, tyvärr, av alltfler kvinnor istället pekats ut som hotet, inte skyddet.
Det finns ytterligare en paradox och det är att det aldrig har varit ett sådant fokus på att kvinnor ska se bra ut, träna, äta nyttigt, klä sig moderiktigt och samtidigt göra karriär, utbilda sig, vara självständiga och godhjärtade mot allt och alla. I media är de nästan alltid attraktiva och det är alltid genom olika produkter som lyckan kommer. Feminismen är på detta sätt raka motsatsen till vad kvinnor behöver. Allt är idag yta och konsumtion. Att känna sig god och nyttig.
I själva verket är allt detta en fabricerad lögn. Sann och djup lycka kommer av att man får vara till nytta och arbeta för att kommande generationer överlever och får växa upp i ett bra och tryggt samhälle – allt annat är underordnat. Vi människor ägnar 20 år eller mer av våra liv, eller 25% åt att se till att våra avkommor ska klara sig bra i samhället. Då är en viktig del i detta så klart att det samhälle dit dessa ungdomar sedan ska ut till är så bra som möjligt.
Det är inte bara vårt ansvar utan vår förbannade skyldighet.
JC går till frontattack mot kvinnorna. JC, är visserligen bra men tillhör de bloggar som aldrig går djupare och ställer frågor. Därför kommer JC aldrig fram till vad detta beror på utan landar då så klart i de svenska kvinnorna (nästan alla andra gånger är det Islam som är felet). Kvinnorna är dock, precis som alla andra, indoktrinerade sedan vaggan av en agenda som sätts av medie- och förlagsägarna samt Bilderbergarna och deras med-konspiratörer. Kvinnorna är också offer, de begriper inte att de inte förstår. (vilket gäller en stor del av Sveriges befolkning) och även JC i hög grad, tyvärr.
Skönt då att det finns ett vattenhål där källan aldrig tycks ta slut som här hos dig och på Red Ice Radio. Två ställen där det inte är tabu att ställa frågor. Två oumbärliga vattenkällor med friskt och klart källvatten.
Bra, Kalle, jag håller verkligen med dig – utom när det gäller de två sista utgångarna. Du klagar på att Julia C inte ställer frågor … men hon har ju redan svaren!
Eftersom jag tillhör den blå ‘pyramiden’ i Jans skiss tillhör jag inte de kvinnor där allt är yta och konsumtion – tvärtom. (Det är ju ett Stockholmssyndrom … alla trender utgår från Stockholm och många ute i landet hänger på i tron att det ska va’ så. Gu’, så mycket fjams som utgår därifrån! Att ni s-are bara står ut!!!)
Jag lärde mig tidigt att säga nej och har fortsatt så. Dessutom som smålänning får man lära sig vända på slantarna och återanvända …
Och Jan, jag är en kärring! Jo, en bitsk kärring och det är jag stolt över. Med hjärta och hjärna på de rätta ställena … i bra samverkan. Kan det vara skev hormonbalans? Njae … snarare personlighetstyp.
Testa: När man blir känslomässigt berörd – hur reagerar du då? Drar dig inåt och kanske gråter? Eller vänder dig utåt och blir förbannad? (Med eller utan publik.) Jag har väninnor i båda ‘lägren’ – de förra som inte lär sig ‘leva’ blir sjuka etc, de senare fixar situationen.
Så kan det va’!
Ja, i grunden är det inte vettigt att kritisera andra Sverigevänner även om man inte delar analys. Vi bör undvika att kritisera varandra, fienden är vi inte eniga om men symptomen är tydliga för alla som vill se. Ibland blir det dock för mycket. Igår skrev JC en hel krönika om att allt är kvinnornas fel. Har aldrig läst att JC riktat udden uppåt någon gång. Den riktas nästan alltid mot politiker, muslimer och nu då kvinnor alla vilka bara är ”lydare” eller ”förda bakom ljuset” i sammanhanget. Lite som att skylla knarket på langarna på Sergels Torg och helt glömma de högre upp som är de verkliga bovarna.
Ska dock avhålla mig från kritik av Sverigevänliga skribenter i fortsättningen. Dock är jag rädd för den låga nivån som ofta finns där vissa frågor aldrig för tas upp. SD har t.ex. valt en linje att man är emot all form av extremism. Men vad betyder det? Är det t.ex. extremt att ifrågasätta klimatalarmismen? Att ställa frågor om 9/11? Att fundera över historiska skeenden utan att ha PK-glasögonen på sig?
Här menar jag att en rad olika s.k. Sverigevänliga sidor går in under SD’s paraply av intolerans mot extremism, där extremism som jag ser det kan innebära vad som helt. Snaphanen gör exakt samma sak. Man riktar inte kritik mot t.ex. Bilderbergarna och globalismen, internationalismen, överstatligheten, media, kapitalstarka finansiärer, storföretagen, o.s.v. Antagligen då man anser det ”extremt”. Lättare då att skylla allt som sker på Islam. Fienden är därmed utpekad.
Partiledare som kallar sig feminister inger inget förtroende, utan här blinkar varningslampan och det gäller att hålla sig på behörigt avstånd. Inkvotering av kärringar på olika poster ser jag som direkt samhällsfarligt!
Många av de kvinnor som ”tycker synd om” och vill hjälpa är förmodligen känslomässigt störda och lider av det som kallas medberoende.
Mitt i prick, Karin! Jag kallade mig äkta feminist tills jag förstod vad det hela gick ut på – ändrade till jämställdist … Så länge jag kan minnas har jag räknat mig själv som först och främst m-ä-n-n-i-s-k-a.
Jag har jobbat med män (liksom kvinnor) och ibland varit med om ‘konstiga’ åsidosättanden av omedvetna män. De satt ju fast i ‘de tuffa grabbarnas gäng’ och fattade nog inte det. I övrigt var de OK så … Inget att hänga upp sig på i längden. När jag upplyste dem om vad de höll på med: – Ääh! Stackars gossar! (Axelryckning!) Så går livet vidare …
Junckers kommande EU-armé blir kanske ett nytt ämne för Jan att skriva om? Kanske rent av en fredagsfilm lite längre fram? Mycket intressant hur som helst, sedan många uppfattar det som ett sätt att blanda bort korten inför det kommande Rysslandskriget. Aktuellt så det förslår om inte annat. Och här har vi en betydligt vassare politisk analytiker än Bergström, Knutsson, Silberstein och allt vad dom nu heter i ”public Service”.
Återigen en lysande analys Jan. Och mycket bra debattinlägg från er allihop. Jan Millds blogg har den högsta kvalitéten i genren. Tyvärr kan jag inte delta lika mycket som förut pga sjukdom. Men jag kommer igen, senare.
Moskébranden orsakad av en fritös. De som var ansvariga för moskén höll helt tyst. Kändes kanske bra att skylla på islamofobi. Ljugmedia ljög som vanligt, men det visste vi ju redan.
huka er gubbar och kärringar fritösen är lös
En av de tydligaste konsekvenserna är att EU har slutat reproducera sig själv. Inte ett land ligger över 2.1 barn per kvinna. EU tar slut. Och andra också. Se https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2127rank.html
De som gör många barn är enbart de fattiga, och där jämnar det ut sej själv.