Begreppet ”rasismande” står alltså för det permanenta kampanjandet mot ”rasism”, där ingen behövt klargöra vad som menas med ”rasism”. I praktiken ett kampanjande för intolerans och enfald, munkavlar och fördumning.
Förra inlägget fokuserade på etniska svenskar – den grupp som i första hand drabbas av rasismandet. Men det är inte den enda!
Även invandrare drabbas, på mer än ett sätt:
1.
Invandrare som en gång tagit sig till Sverige med inställningen att bli till fungerande medborgare och klara sin egen försörjning på ett hederligt sätt får precis som svenskar erfara hur välfärden eroderas och tryggheten rycks undan.
2.
Verkliga flyktingar, som flydde undan förtryck och förföljelse, kan notera hur Sverige i rask takt är på väg mot ett 1984-samhälle – ungefär som det man en gång flydde från.
3.
Allt kampanjande mot främlingsfientlighet kan möjligen skrämma upp en och annan, till att tro att svenskar skulle vara fientliga mot alla invandrare.
4.
Allt detta rasismande kan kanske dessutom provocera en del politiskt vanmäktiga svenskar, till att bli allmänt främlingsfientliga på riktigt.
Här vill jag dock främst fokusera på ett fenomen som ligger vägg-i-vägg med rasismandet, nämligen offerkoftandet.
Vad lägga i det begreppet?
Där finns flera ingångar.
Från det svenska samhällets sida företrätt av ”vänstern” och en uppsättning batikhäxor handlar det om ett medberoende, som i grunden vittnar om framförallt en bristande respekt.
I deras ögon är alla invandrare så djupt och självklart hopplösa fall, att på dem kan inga krav ställas, till dem kan inga förväntningar knytas. De kan bara ömkas och ösas pengar över.
Från ”offrens” sida kan finnas en benägenhet att skylla ifrån sig och lasta andra för sina egna tillkortakommanden. I ”vänsterns” retorik ingår att se ”sociala” orsaker, skylla på ”klassamhället” eller tala om ”strukturer” inför brottslingars brottslighet. Man abstraherar bort ansvarsfrågan och blockerar utvägar.
Berörda brottslingar anammar gärna en identitet som ”utsatta”, för alla andra att tycka synd om. Många gör sig till gnällspikar och kravmaskiner, till virtuoser i att utnyttja systemet.
Mer konkret tänker jag här på organisationen ”Megafonen”, som gjorde sig till företrädare för polisjagande och bilbrännande huliganer i Husby.
I Göteborg har den en systerorganisation som heter ”Pantrarna”. När de fick medverka i TV framgick att de hade som krav att själva få bestämma över hur resurser i samhället skulle fördelas. Men varifrån ska alla resurserna komma, om man inte sköter sin skolgång, inte kvalificerar sig för ett arbete och i övrigt ägnar sig åt vandalisering??
Oddsen blir iofs dåliga, när man i skolorna har en stor andel som inte kan svenska osv. Men åtminstone Megafonen har ju samtidigt tagit parti för de ”papperslösa”. Då fylls problemen bara på och man kan inte ta sig ur den onda spiralen. Är det just så man vill ha det – för att kunna odla en identitet som offer?
Låt mig avrunda med några citat ur de många bra texter som andra har skrivit i detta ämne.
”Vi kan börja offervandringen i Göteborg, närmare bestämt i Biskopsgården på Hisingen. Där bor familjen Badpa, som har sitt ursprung i Iran. Den fjärde september sköts en son i familjen Badpa, 28-årige Shoyeb Badpa, ihjäl på Väderilsgatan i Biskopsgården, tillsammans med 17-årige Arap Savuran. De var två av dem som dödats i sammanlagt omkring 56 skottlossningar i Göteborg hittills i år. Båda männen ingick i kriminella nätverk och var kända av polisen.
Shoyeb Badpa var sedan många år grovt kriminell och dömd för bland annat utpressningsverksamhet kombinerad med dödshot med skarpladdat vapen. Han har tidigare dömts för rån, hot mot tjänsteman och skadegörelse. Senast 2007 dömdes han av Göteborgs tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för utpressning och försök till utpressning (dom B 7988-07). Han hade då krävt en svensk man på ständigt ökande belopp på upp till tre miljoner kronor ‘för att han inte skulle råka illa ut’. När svensken vände sig till polisen och polisen kunde avlyssna hoten per telefon kunde Shoyeb Badpa gripas och lagföras.
Nu kräver Shoyeb Badpas syster Homa Badpa, 21, att familjen ska få en ny lägenhet av kommunen, för att hennes kriminelle bror har blivit mördad. Hon drar sig inte för att använda ett riktigt fult rasistargument – om familjen inte får en ny lägenhet beror det på att de har svart hår och ett annat modersmål. Kommunens tjänstemän är med andra ord rasister om familjen Badpa inte får vad de pekar på.
Homa Badpa utgjuter sig i Göteborgs-Posten:
‘Min bror har blivit ihjälskjuten. Vi kan inte bo kvar i Biskopsgården. Vi har bett om hjälp att flytta från området, men vi får det inte. Jag är lika mycket svensk som min granne Andersson. Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?’”
”Homa Badpa berättar att familjen har haft ett möte med de sociala myndigheterna i Biskopsgården och fått veta att de inte kan erbjuda en ny lägenhet, utan familjen får i så fall byta lägenhet själv. Precis som alla andra svenskar, med andra ord. Förslaget accepteras inte av familjen Badpa. Socialtjänsten har också föreslagit att familjen flyttar till Hammarkullen, en annan stadsdel i Göteborg. Inte heller det förslaget godtas av familjen Badpa.
Homa Badpa skriver:
‘Min familj flyttade ifrån Hammarkullen 2001. För att finna ro. På den tiden var Biskopsgården betydligt lugnare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte om socialens förslag är ett skämt.’
Och så fyrar hon av vad hon tror är ett trumfkort:
‘Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?’
‘De förstår inte den smärta som finns i kroppen. Det är inte acceptabelt. Vi är lika kapabla som alla andra svenska medborgare och vi kommer att sträva för rättvisan.’”
”Homa Badpas offerkofta och kravmentalitet blir lite lättare att förstå när man vet att hon är sekreterare i Pantrarna i Göteborg, en aggressiv krav- och rättighetsorganisation med anknytning till Rättvisepartiet Socialisterna. Pantrarnas grundidé är att alla invandrare är offer för svenskars strukturella rasism. Om familjen Badpa inte omgående får en ny lägenhet, helst i Göteborgs innerstad, sedan deras kriminelle son/bror mördats är det självklart ett utslag av svensk strukturell rasism.”
”Flera av ledarna i Göteborg är dömda för grova brott, ..”
”Den 6 april förra året deltog flera medlemmar i Pantrarna i en demonstration till stöd för de tonåriga invandrare som den 18 mars utsatte 61-årige sjukpensionären Carl-Eric Cedvander för en synnerligen grov misshandel på Kortedala torg i Göteborg. Cedvander sparkades omkull och sparkades hårt i huvudet tills han fick livshotande skador.”
”…när Murat Solmaz från Pantrarna var med i Svt Debatt (23/5) ville de inte ta avstånd från våldet och stenkastningen. Nej, de vill att samhället ska visa förståelse. När Rami al-Khamisi, Megafonens talesperson, … sade samma sak: ‘Det finns ingen anledning att ta avstånd eller stödja händelserna’. ”
”Varför vägrar de ta avstånd från våldet? Pantrarna och Megafonen verkar anse att våldet är legitimt. Att våldet är andras fel. Klyftornas fel. Samhällets fel. Polisens fel. Upploppen framställer de som en rättmätig revolt. Det är detta de vill att alla ska förstå.
På sin hemsida skriver Pantrarna om sig själva: ‘Du vet själv att bara de som kommer ifrån förorten bryr sig om förorten. Husen förfaller och politikerna sätter upp övervakningskameror i skolorna och behandlar oss som djur. Vad tänker du göra åt det?’. Och vidare: ‘Världen och framtiden tillhör dig och förortens öde ska inte avgöras av människor som inte bor där du bor, som inte heter som du heter, som inte ser ut som du ser ut.’
Ord som knappast behöver tolkas. Bara den med samma hudfärg eller bakgrund har legitimitet att tala. Lek med tanken om exempelvis Sverigedemokraterna skrev så på sin hemsida? Detta är ett slags ny tribalism där man gynnar de egna, de som har rätt utseende och namn, och förhandlar med utbölingar… Polisen ser man som en invasionsstyrka. Detta är opportunism förklädd till medkänsla och solidaritet. ”
”Pantrarna, Megafonen och deras understödstrupper bestående av vänsterns yrvakna revolutionsromantiker säger: Problemen är inte individuella utan strukturella. Och visst, problemen som samlas i förorterna är många, och vissa av dem säkerligen strukturella. Men en hel del av problemen har sin källa i just den destruktiva tankevärld som Pantrarna och Megafonen torgför: Samhället är emot er, ni har inget eget ansvar. ”
”Om man lyfter blicken lite och tittar på det svenska samhället är det lätt att se att upploppen inte beror på ekonomiskt armod. Sverige är ett av världens absolut rikaste länder, vilket även inbegriper förorterna. Ingen svälter ihjäl här.”
”Människor som mår dåligt och saknar självinsikt, kan inte hjälpas genom att stödet dyker ner på samma låga nivå, då detta enbart ger access till fortsatt negativa influenser. Att fånga upp med tydliga ramar och skapa tydliga spelregler, är enda vägen till att hjälpa en människa till ett aktivt eget liv. Denna del missas helt i integrationsfrågan och är viktig att få ordning på. Dags för lite insikter om hur människor egentligen fungerar och hur anpassning förstör för alla.
Begreppet anpassning är ofta kopplat till medberoende, där en människa krymper sig själv för att försöka nå den andre, men också för att slippa ta konflikter. Drivkraften är rädsla och ren okunskap.”
”Timbuktu, Özz Nüjen,.. är några av dem som verkar vara i stort behov av att utmåla sig som mobbade offer. De gör sig själva till förespråkare för gruppen ‘invandrare’, vilket är helt idiotiskt. Invandrare är ingen homogen grupp, med ett språk, en kultur eller en specifik hudfärg. Redan här faller det mesta av det de säger.
Varför gör de så? En förklaring är att de har gått på vänsterns rasistiska retorik. I vänsterns värld är de bara invandrare, inget annat. De kan aldrig nå upp till vänsterns nivå, det är i själva verket ett mycket försåtligt slags rasism – the racism of low expectations – de låga förväntningarnas rasism.
Vänstern ställer inga krav på dessa människor, eftersom de inte förväntar sig att de ska komma någonstans på egen hand. För vänstern är dessa människor bara ting, små husdjur utan sans, vett eller förstånd, som de använder för sina egna egoistiska syften och för att fylla sig själva med falsk godhet. De kallar sig för humanister, men jag hävdar att de är humanismens direkta motsats.
Det är lätt att vara offer i Sverige. Alla som inte får det de vill, kommer inte fram i medierna. Men skrik att du är utsatt för ‘strukturell rasism’ så kommer vänsterjournalisterna störtande. Vips har du fått vip-status i samhället. Detta gäller dock bara för de invandrare vars hudfärg redan på förhand ger dem en av vänstern godkänd offerstatus. Samt för dem vars sexualitet vänstern gett offerstämpeln. Vänstern hjälper gärna till att dela ut offerkoftor…”
”Hur kommer det sig att det finns invandrare som inte tagit på sig offerkoftan? Som inte ser sig själva som i första hand offer som andra måste ta hand om. De som gör det människor alltid gjort, anstränger sig och strävar efter ett bättre liv. De som inser att man inte får någonting gratis här i livet.
De förklaringsmodeller till kravallerna som medierna och politikerna kommer med, håller inte. Om vi ska lösa dessa problem, måste vi börja bemöta människor i förorten som just människor. Ställa samma krav på dem som vi gör på etniska svenskar och inte klappa dem på huvudet och låta dem nöja sig med att bara vara invandrare.
Vi kan inte behandla vissa grupper som om de vore barn utan ansvar.”
Filed under: ansvar, assimilering, brott, debatt, demografi, demokrati, extremism, godhet, integration, invandring, krig, kultur, massmedia, mångkultur, miljö, motstånd, pk, propaganda, säkerhet, självutplåning, slapphet, svenskfientlighet, tolerans, våld | Tagged: brottsbekämpning, debatt, demokrati, extremism, invandring, kultur, mångkultur, media, miljö, motstånd, pk, propaganda, säkerhet, svenskfientlighet | 6 Comments »
Jan Millds blogg 