feminism | Jan Millds blogg

Överlevnadsfråga

Posted on februari 21, 2016 by Jan Milld

Den här texten ska handla om feminism och kvinnligt inflytande inom politiken.

Det är en text som jag länge s.a.s. haft på tungan, men – trots att den är så extremt viktig och gäller vår överlevnad – inte kommit till skott med. Varför?

Skälen till min avvaktan:

• ämnet är ovanligt kontroversiellt

• en viss osäkerhet – jag vill kunna stå för det jag skriver

• en rädsla att såra en del kvinnor i våra egna led.

Vad som nu väger över är en film, som jag just såg. ”Why woman DESTROY NATIONS”. Den bekräftar mina egna tankar, gör att pusselbitar faller på plats.

Sverige som ”kanariefågeln i kolgruvan” – lyssna 15 minuter in i filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=UxpVwBzFAkw

Några viktiga preciseringar:

1. Övergripande perspektiv

Det finns skillnader mellan manligt och kvinnligt tänkande, men det betyder inte att alla kvinnor är på ett bestämt sätt, alla män på ett annat. Det rör sig om genomsnitt och mönster, det lappar över.

Något som hjärnforskaren Annica Dahlström påvisar i sin bok ”Könet sitter i hjärnan”.

2. Kapabla kvinnor

Helt uppenbart är att det finns många mycket kompetenta kvinnor bland oss invandringskritiker, kvinnor som med kraft för vår talan.

Redan i början 90-talet fanns t ex Eva Bergqvist som redaktör för Fri Information och Ingrid Björkman som aktiv debattör om invandringen.

3. Politiskt deltagande

Det är värdefullt att även kvinnor också fortsättningsvis engagerar sig politiskt för Sveriges framtid.

Fel blir det däremot när man börjar tänka i termer av kvotering. Oavsett kön ska det vara kvalifikationer som avgör om man får ett visst uppdrag. Skulle det göra att vi får 90% män i riksdagen eller 100% män inom räddningstjänsten så utgör detta inget problem.

”Rättvisa” i sammanhanget är att individen ifråga utses efter lämplighet.

4. Politiskt perspektiv

Sverige rör sig nu i ilfart mot en avgrund och det har samband med kvinnlig dominans inom media och politik, överhuvudtaget en feminisering av det offentliga samtalet. Detta kan inbjuda till en frustration.

Lika litet som vi män får låta denna irritation rikta sig mot kvinnor i allmänhet, lika litet får kvinnor bli förorättade över att vi erkänner och börjar tala om detta problem.

Karl-Olov Arnstberg:

”Och högst inom den vita rasen står den vite heterosexuelle mannen. Är det någon som alla världens folk borde sätta på en piedestal, också de vita kvinnorna, så är det den vite mannen.

Den som nu läser detta och storknar av ilska: kom med sakargument, visa att påståendet inte är sant. Då menar jag inte ’kompletteringar’, som att kvinnorna också har bidragit. Självklart är det så, men håller vi oss till perioden från upplysningstiden och fram till i dag, så är männen i förkrossande majoritet när det gäller framåtskridande och utveckling. Det är framför allt de vita männen som skapat det västerländska samhälle som med den levnadsstandard som lockar så många människor att försöka ta sig in i västerlandet, att de till och med riskerar sina liv.

Det är hög tid att vi sträcker på oss. Vi finns, vi har rätt att se oss själva och vara stolta över det vi själva och våra förfäder har gjort,…”

Vad som kännetecknar feminism inom migrationspolitiken är:

• känslostyrning och faktaresistens

• önsketänkande

• kortsiktighet.

Kvinnligt tänkande tar där inte hänsyn till vilken påverkan den förda politiken får på det svenska samhället, bortser från kostnader och långsiktiga konsekvenser. Det blundar för målkonflikter, saknar en helhetssyn.

Politik är nog i huvudsak ett område för män.

Vuxna män. En höjning av både rösträttsålder och valbarhetsålder vore ett steg i rätt riktning.

Riksdagen bör f.ö. också kunna klara sitt uppdrag med färre ledamöter.

Mer Arnstberg:

”Nedan tio punkter som dessvärre ligger ljusår från den politik som bejakas i Sverige. Du som klassar det här är högerextremistisk goja eller fantasier, gå i svaromål. Visa att jag har fel. Inget skulle göra mig gladare.

1. Sluta importera muslimer. Bara sluta!

2. Familjepolitiken måste superprioriteras och inriktas på att få svenska kvinnor att föda fler barn.

3. Död åt den extrema svenska individualismen! Ensam är inte stark.

4. Sluta mobba vita män, det är de som är bäst på att bygga den samhällstyp som de flesta vill leva i.

5. Feminister, byt kurs! Med nuvarande ideal blir inte tillräckligt många barn gjorda.

6. Sluta hjälpa världen. Hjälp istället Sverige. Importera kristna och buddhister, undvik minoriteter, eftersom de prioriterar diasporiska gemenskaper.

7. Bryt med EU och bejaka nationen och patriotismen. Ett folk måste vara stolt över sig själva och sitt land.

8. Sänk skatten och förhindra brain drain. Höga skatter och krympande välfärd är en katastrofal combo. Om inte Sverige klarar att behålla sin kreativa kompetens är det tack och adjö till välståndet.

9. Sluta med den postmoderna minoritetspolitiken. Det är majoritetens intressen som ska bejakas (kallas demokrati).

10. Rösta aldrig på politiker som sätter internationella intressen framför det egna folkets.”

PS 1

PS 2

PS 3

6.50 in i filmen:

https://www.youtube.com/embed/w9HGRp3frG0?

11.40 in i filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=jX4JbKT7Xbc

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/08/karringar-som-forstor/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/03/prostitution-slaveri/

https://janmilld.wordpress.com/2013/11/15/inte-bara-genus/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/09/statsfeminism/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/11/valdsamma-kvinnor/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/10/jamstalldhet-och-rattvisa/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/12/en-udda-genusbok/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/07/konsroller-och-trakasserier/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/13/en-reaktionar-bok/

https://janmilld.wordpress.com/2012/01/17/ar-bertil-feminist/

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/08/%EF%BB%BFoxytocin/

Filed under: extremism, feminism, film, genus, invandring, kultur, kvinnor, massmedia, motstånd, opinion, pk, propaganda, svenskfientlighet, vänstern | Tagged: extremism, feminism, film, genus, invandring, kultur, kvinnor, motstånd, pk | 72 Comments »

Kvinnofrid

Posted on januari 30, 2016 by Jan Milld

”Vi har haft sexuella övergrepp mot kvinnor i Sverige under många, många år”. Så informerades världen av vår statsminister efter massövergreppen mot kvinnor i Köln på nyårsafton.

Lyssna 2.20 in i denna film:

Går vi tillbaka i tiden så har Stefan Löven rätt.

Problemet föranledde Birger Jarl att på 1200-talet ta initiativ till en särskild lag om kvinnofrid.

Wikipedia:

”Kvinnofrid var en historisk svensk lag som förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor. Den instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger Jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.”

”Den person som bröt mot kvinnofridslagen fick antingen dödsstraff eller 40 marks böter. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. … Gustav III:s straffrättsreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.”

Rätt har Stefan Löfven också om han syftar på situationen i Sverige under de senaste fyra decennierna. Det är en period under vilken antalet anmälda våldtäkter har ökat dramatisk.

Som framgår på Affes statistikblogg rör det sig om en mer än 10-faldig ökning sedan år 1975 – det år då riksdagen tog sitt beslut om att Sverige skulle vara mångkulturellt.

Så här har ökningen varit år för år, beträffande våldtäktsförsök respektive fullbordade våldtäkter. Hacket just 2004-2005 har samband med en ändring i klassificeringen. Åren 2011-2015 ligger nivån kring 6.000 anmälda våldtäkter per år.

Så omfattande är övergreppen mot kvinnor nu i Sverige att vi jämfört med andra länder intar en tätposition – etta i Europa, tvåa globalt.

Fel har Stefan Löfven däremot, om han hävdar att det främst är etniska svenskar som står för övergreppen mot kvinnor i Sverige. Det är ju ett intryck han förmedlar och förmodligen också vad han menade.

I själva verket har den ökade våldsbrottsligheten mot kvinnor (och även mot män) samband med invandringen, särskilt invandringen från områdena västra Asien, Afrika och Balkan.

Detta känner Stefan Löfven kanske inte till, och de kan ha samband med en mörkläggning från både svenska myndigheter och svenska massmedia. Statistik från Brå år 2005 finns, men den hemlighålls.

Affes statistikblogg:

”…fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

Här har jag utgått från den rapportens skattning …Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent.”

”Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ’meningsfullt’ att redovisa dem. ”

”Bland alla ’bearbetningar’ var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ’uppföljningen’.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten.”

Mörkandet kring BRÅ-undersökningen från 2005 har ju sedan fått sin uppföljare i massmedias mörknade om brottslingars etnicitet, liksom i polisens kod 291 (5 000 incidenter på asylboenden sedan hösten 2015).

Till förändringar över tid hör också nya, grövre och mer systematiska typer av kvinnofridskränkningar.

• Den svenska lagen rymde ett särskilt kapitel om kvinnofrid fram till 1864, då det togs bort. Det återkom dock ett sekel senare, 1998.

• År 2000 tillkom en särskild lag om ”grov kvinnofridskränkning”:

”Syftet med lagstiftningen om grov fridskränkning är att angripa fall av systematisk kränkning. Sådana fall kan omfatta ett flertal handlingar som var och en för sig har ett lågt straffvärde. De kränkningar som avses är exempelvis misshandel, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvång. Brottet grov fridskränkning möjliggör således en sammanvägd bedömning.

Den som begått brottsliga gärningar … mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse,..”

• Med ”den nya tiden” har tillkommit även fenomenet gängvåldtäkter.

Sådana brott begås, i synnerhet om där deltar mer än två gärningsmän, så gott som uteslutande av pojkar/män med utländsk bakgrund. Dessa övergrepp har samtidigt kunnat bli allt grövre, med inriktning på att kränka och skada offret.

Den organiserade och storskaliga ”Taharrush gamea” i Köln på nyårsnatten var något för europeiska förhållanden nytt, men återkommande trakasserier mot svenska flickor har pågått länge. Vid musikfestivaler sommaren 2015 har unga afghaner, somalier och araber deltagit i övergreppen.

Vilket leder över till fredagsbio 46:

Min reflexion blir:

Vilka försvarar angripna och hotade svenska kvinnors intressen?

• Till att börja med borde alla svenska kvinnor göra det!

• Dessutom bör alla svenska män göra det!

Det märkliga inträffar då att kvinnor, vilka betraktar sig själva som feminister, vill hålla främst eller uteslutande svenska män ansvariga för övergrepp mot kvinnor i Sverige, trots att fakta talar ett så motsatt språk.

Och de vänder sig mot åtgärder som kan vara ägnade att motverka fler sådana övergrepp (stoppad MENA-invandring, utvisningar, verkliga straff, lägre bidrag).

I botten ligger tydligen här en fundamentalistisk-dogmatisk agenda, där svenska män är dessa feministers huvudfiende, och oavsett verkligheten ska dessa män bemötas som fiender.

En föredömlig aktion har nyligen genomförts av svenska män i Kalmar, för att göra det offentliga utrymmet säkrare för kvinnor.

Nya Tider:

”…På Larmtorget i Kalmar var det minst 32 tjejer som ofredades eller utsattes för någon form av trakasserier samma natt. En grupp svenska män i Kalmar som nu tröttnat på övergreppen bestämde sig för att börja patrullera på stan.”

”– Många av de här männen verkar tro att det är deras rättighet att få kränka kvinnor. Vi, det vill säga svenska män, måste säga ifrån vad gäller sånt här, menar Erik.

”– Vi är ute på stan för att markera att det inte är okej att trakassera tjejer eller någon annan heller för den delen. Vi söker inte direktkonfrontation med någon, utan vi markerar bara med vår närvaro, och det är väldigt effektivt, berättar Erik.

Erik berättar för Nya Tider att när de var ute på lördagskvällen den 16 januari kunde de göra konkret skillnad i två fall. Det räckte att visa att man var på plats, att personerna förstod att de hade ögonen på sig.”

”Gruppen har endast ett syfte med sin verksamhet, och det är kvinnofrid i Kalmar, inget annat. Ingen politisk agenda, uppmaning till oprovocerat våld eller lagöverträdelser, poängterar man. Man är också mån om ett korrekt uppförande och ett gott samarbete med dörrvakter och polis.

– Vi är svenska män, och vi ska uppföra oss som det, att agera gentlemannamässigt är en dygd. Men som sagt, lagen om nödvärn är vår rättighet, och att försvara våra kvinnor är vår förbannade skyldighet!”

Avslutningsvis en reflexion:

För inte länge sedan sågs det svenska samhället som ett föredöme runtom i världen, med välstånd, trygghet och demokrati. Det talades om ”Den svenska modellen” och ”Sweden – the middle way”.

Då som nu har svenska kvinnor rykte om sig att vara särskilt vackra. Bara att instämma – även om många av dem ännu har en bit kvar till politiskt uppvaknande…

Mer

https://asylkaos.wordpress.com/2016/02/14/vi-behover-fler-motesplatser-for-sverigevanner/

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/flickor-larmar-om-krankningar-fran-aldre-elever/

http://www.friatider.se/sextrakasserier-mot-stort-antal-ton-rstjejer-i-kalmar-under-ny-r-polisen-j-mf-r-med-h-ndelserna-i-k

Filed under: BRÅ, brott, feminism, film, genus, invandring, kvinnor, mångkultur, motstånd, pk, polisen, säkerhet, självutplåning, slapphet, svenskfientlighet, våld | Tagged: brottsbekämpning, extremism, feminism, film, genus, invandring, kvinnor, motstånd, pk, säkerhet, våldet | 7 Comments »

Lövenmontage

Posted on juni 22, 2015 by Jan Milld

En sammanställning av montage på tema Stefan Löfven,

Socialdemokraterna fortsätter att dyka i opinionsmätningarna, medan SD fortsätter att öka.

Hur kan då en kommentar låta, från partisekreterare Carin Jämtin (s)?

Jo, att partiet ”saknar svar” på de politiska frågorna.

Inte hennes eget parti alltså, utan Sverigedemokraterna.

Löfvenregeringens tillkortakommanden ursäktar hon med att den tagit över efter åtta år av alliansregerande samt att dess budget underkändes av riksdagen i höstas.

”Egentligen” sitter (s) på lösningarna till alla viktiga politiska problem, enligt Jämtin (fast hon använder inte begreppet ”problem” – i hennes pk-värld finns bara ”utmaningar”).

I varje fall har Socialdemokraterna goda intentioner… (politik handlar om vilket parti som säger sig mena mest väl).

Ur Stefan Löfvens mun kom det, i samband med att han tillträdde som s-ledare i januari 2012 (1.10 in i denna film):

”Sverige behöver en stark socialdemokrati – vi har de framtida lösningarna på de framtida problemen”.

Löfven och Jämtin bygger vidare på vad som blivit en socialdemokratisk tradition i Sverige, nämligen en uppblåst självbild.

Jag var inne på detta i en av mina filmer, ”Tal till s-kongressen” från 2010. Socialdemokraterna har länge gjort anspråk på att mer än andra partier sitta inne med en politisk ”helhetssyn” och särskilt fina grundvärderingar (3.10 in i filmen).

I själva verket har (s) bara ett recept, som ständigt återkommer, nämligen höjda skatter.

Istället för att se till problemens orsaker och vad som kan göras för att minska utgifterna.

Det säger sig ju självt, att för att kunna ha några ”svar” att erbjuda måste man själv först förmå att se problemen. Det gör som bekant inte Stefan Löfven, Carin Jämtin och Socialdemokraterna.

En viktig ingrediens i deras förment förträffliga värderingar består just i att sticka huvudet i sanden och blunda för allt som kan upplevas ”obehagligt”.

• Ekonomi/integration

När invandringspolitiken redan bidragit till en havererad skola, akut bostadsbrist, långa vårdköer, eskalerande brottslighet och svåra ekonomiska problem för kommunerna skickar den svenska regeringen ned ett fartyg till Medelhavet för att hjälpa fler asylanter att ta sig till Italien, varifrån de sedan kan fortsätta norrut.

• ISIS

När vi redan har ett säkerhetsproblem med ISIS och terrorismhot medverkar (S) i Stockholm till att särskilt belöna återvändande ISIS-krigare, genom förtur till arbete och bostad.

Samtidigt sänds svenska soldater till Irak för att strida mot ISIS, varigenom motiv för attentat i Sverige kan skapas.

Till detta kommer att bland de asylanter man bärgar i Medelhavet kan finnas ISIS-krigare.

• Tiggare

När romska tiggare från Balkan invaderar vårt land, förstör våra utemiljöer och skapar otrygghet, då blir svaret från olika löfvenministrar att man ”inte kan lagstifta mot fattigdom”.

• Mjölkbönder

När antalet mjölkbönder minskar snabbt pga ökat gap mellan kostnader och inkomster, när en mjölkbonde om dagen går i konkurs, ofta med personliga skulder på flera miljoner kronor – då föreslår s-regeringen större möjligheter för mjölkbönder att ta lån.

• Säkerhet

När NATO expanderar och USA bedriver en allt aggressivare utrikespolitik, då går s-regeringen in i ett närmare samarbete med USA och NATO.

När Kievregimen krigar mot civilbefolkningen i östra Ukraina, då förser den svenska regeringen denna regim med ett lån på 100 miljoner dollar.

Socialdemokratin i Sverige har under hela 1900-talet och under sitt långa maktinnehav 1932-76 haft män i ledningen (tveklöst med vit hudfärg, förmodligen även heterosexuella, ofta medelålders).

Under Ingvar Carlssons tid som SSU-ordförande – 1961-67 – kampanjade SSU mot ”gubbväldet” inom politiken. Kön och ålder på partiföreträdare lyftes fram som viktigare än vad de representerade åsiktsmässigt. Som regeringsbildare blev det sedan en viktig ambition för Carlsson att nå en hög andel kvinnor bland ministrarna.

I Carlsson II – år 1994 – gjordes Mona Sahlin till vice statsminister.

När hon 13 år senare – år 2007 – blev partiledare sammanföll detta med en påtaglig kvinnodominans i ledningen för den svenska arbetarrörelsen:

– partisekreterare Marita Ulvskog

– SSU-ordförande Jytte Guteland

– LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.

När sedan Stefan Löfven tillträdde 2012 avgav han denna trohetsdeklaration: ”Jag är övertygad feminist.punkt.slut!”

Något säger mig att det kan finnas ett samband mellan denna pk-utveckling och socialdemokratins utförsbacke.

Låt mig avslutningsvis citera ur Karl-Olof Arnsbergs text ”Min plan för att förstöra Sverige”:

”Jag skulle verka för att medborgarna blev mycket vaksamma på sina rättigheter och fokuserade på jämlikhet och rättvisa, i synnerhet mellan kvinnor och män. Jag skulle hävda att det var dags att förpassa det patriarkala samhället till historien. Med starka och självständiga kvinnors hjälp skulle jag se till att Sverige i samhällsbygget satsade på känslor istället för förstånd. Ambitionen skulle vara att göra Sverige gränslöst empatiskt.

Eftersom medelålders män snarare litar till sitt intellekt än till sina känslor, gällde det att åstadkomma ett paradigmskifte. Kärntruppen i samhällets uppbyggnad och vidmakthållande måste tvingas bort från sina maktpositioner och vilka skulle kunna genomföra det om inte de orättvist hanterade och förtryckta kvinnorna? Det skulle därför vara nödvändigt med turbofeminism.

Den skulle saluföras så hårt och effektivt att alla landets ledande politiker oavsett kön kallade sig för feminister. Jag skulle förklara att det för ett bättre och rättvisare samhälle var nödvändigt att de mer empatiska kvinnorna fick makten. Männen skulle tystas, alternativt skulle deras protester lämnas utan åtgärd. Jag skulle också införa kvotering i landets bolagsstyrelser. Bolaget som inte hade minst 40 procent kvinnor i styrelsen skulle försättas i konkurs.”

”Vi har en utveckling som säkert skrämmer många människor. Vad är det för samhälle vi går till mötes. Vad är det som håller på att utvecklas?”

Så uttalade sig statsminister Stefan Löfven efter den senaste skottlossningen i Göteborg.

Ja, vad är det som styr utvecklingen?

Kan det ha samband med folkutbytespolitiken?

Finns en koppling till pk-kulturen, korruptionen och bortskänkandet av Sverige?

Vilka instanser har möjligheter att påverka?

Var ligger ett politiskt ansvar?

Finns den svenska regeringen med i det sammanhanget?

I bloggtexten ”Guldläge för S!” efter valet listade jag viktiga problem för en ny regering att ta sig an. Grundreceptet var att söka hoppande majoriteter i riksdagen, inom område för område.

Dessvärre har Löfvenministären hittills gjort det mesta fel.

• först band han upp sig för fast samverkan med Miljöpartiet, genom att ta med detta extremparti i regeringen

• sedan band han upp sig för att aldrig kunna samverka med SD.

Stefan Löfven landar osvikligt i politiskt korrekta ställningstaganden.

Genomgående finns hos honom en böjelse att förväxla den verkliga situationen med en av honom önskad situation. Han blandar ihop deskriptiva och normativa uttalanden. Dröm och verklighet flyter liksom samman för honom.Resultatet blir en benägenhet att slira på sanningen.

Tidigt har jag haft mina farhågor kring Stefan Löfven:

1. Nej till kronan

Som ordförande i LO-fackförbundet Metall tog Stefan Löfven ställning inför Emu-omröstningen 2003. Han ville att Sverige skulle överge kronan, med denna argumentering:

”Vi har väntat i flera år nu och vet att euron fungerar samtidigt som vår ekonomi och lönebildning fungerar. Det är rätt tid, vi förlorar på att stå utanför och kommer att få vänta upp till tio år om vi säger nej nu.”

2. Feminist

Vid sitt tillträde som partiordförande för Socialdemokraterna proklamerade han sig vara ”feminist.punkt.slut”.

Som en konsekvens av detta har Sverige nu börjat tillämpa en ”feministisk utrikespolitik”.

3. Demokrati i Kärrtorp

I Kärrtorp den 22 december 2013 manifesterades knappast för mötesfrihet och demokrati – personer från Avpixlat ville deltaga för att göra detta, men arrangörerna ”Nätverk linje 17”, tillät det inte.

Från scenen besjöngs våld mot meningsmotståndare, och dessförinnan hade en sådan fått en kniv i ryggen. Detta förhindrade inte Stefan Löfven att inför kameran hävda att det var fråga om en ”demonstreration för demokrati”.

4. Demokrati i Kiev

Intervjuad i Agenda i mars 2014, kort tid efter kuppen i Kiev, hävdade Stefan Löfven att det rörde sig om ”den valda regeringen” och ”en demokratiskt vald regering”. Hur kunde det undgå honom att den demokratiskt valde presidenten drivits i landsflykt, för att inte riskera ett öde som Al-Gathafi i Libyen?

5. Valutslag i Sverige

Efter riksdagsvalet 2014 proklamerade Löfven att väljarna ”röstat för en förändring”. Detta var iofs sant, men inte på det sätt som Löfven gav sken av. Socialdemokraterna ökade sin röstandel med futtiga 0,35 procentenheter, medan Sverigedemokraterna ökade med hela 7,16 procentenheter. SD mer än fördubblade sin representation i Riksdagen och blev tredje största parti.

6. Barn

Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” återspeglar sedan länge en grov officiell lögn i Sverige. I verkligheten rör det sig ju om unga män. Bakom denna stora rikslögn står Stefan Löfven på ett helt självklart sätt, manifesterat när han på bilden ovan poserar tillsammans med några av ”barnen”.

7. Nyfascister

Löfvens anklagelser mot SD för att vara ”nyfascistiskt” brister i åtminstone två avseenden:

• Han vet uppenbarligen inte själv vad ”fascism” är, han har ju helt misslyckats i sina ansatser att förklara det.

• Han har inte klargjort på vilket sätt SD motsvarar denna anklagelse.

Om man i begreppet ”fascism” lägger en benägenhet att använda grovt våld i stora doser kan den regim som tagit över i Kiev efter kuppen där i februari 2014 klassas som ”fascistisk”.

Till den regimen har Stefan Löfven nu lovat 100 miljoner dollar (i dagsläget 850 miljoner kronor) – pengar som kan medverka till fortsatta militära aktioner mot civilbefolkningen i östra Ukraina.

Vid Stefan Löfvens Kievbesök i mars 2015 blev det fasta handslag.

Kände de två en naturlig samhörighet, kuppmakare emellan?

PS

Utrikesminister Margot Wallströms senaste uttalande, att inget samband skulle existera mellan islam och sharialagstiftning, får väl också tolkas som mer normativt än deskriptivt.

Dvs mindre som en beskrivning av ett verkligt förhållande och mer som ett försök av henne att mildra effekten av tidigare uttalanden.

Lövenministern vill inte hamna på Expos framsida, kantänka…

Filed under: demokrati, ensamkommande, extremism, fascism, feminism, kostnader, kultur, motstånd, pk, sd, Socialdemokraterna, ukraina, våld | Tagged: demokrati, ensamkommande flyktingbarn, extremism, feminism, kostnader, kultur, motstånd, pk, sd, Socialdemokraterna, ukraina, våldet | 8 Comments »

Nästa sida »