Rasismandets offer (1)

Det var någonting kring situationen i Kärrtorp vid tunnelbanans linje 17 som inte framkom i massmedia.

•  Vad hela Sverige fick klart för sig var att där hölls en stor manifestation den 22 december.

•  Vad som också förmedlades var en bild av aggressiva nazister, genom att personer ur SMR (Svenska Motstånds-Rörelsen) hade visat sig på ett evenemang för ”Nätverket Linje 17” en vecka tidigare.

•  Vad som däremot inte berördes i massmedia var situationen för de boende i området och vad som från början kan ha genererat denna aktivitet från de två politiska lägren.

Den 22/12 manifesterades alltså mot ”rasism” i Kärrtorp. Motsvarande ”antirasistiska” manifestationer har hållits runtom i Sverige.

Jag sätter ordet ”rasism” inom citationstecken, av två skäl:

1. Begreppet är så luddigt, har kommit att omfatta allt som pk-iter kan ogilla.

2. Det är enkelriktat, gäller bara handlingar där svenskar/vita kan hållas skyldiga.

I Kalmar anfördes demonstrationståget med banderollen ”För MÅNGFALD – mot ENFALD”.

Ryms inte där en självmotsägelse? I varje fall om ”mångfald” ska omfatta även åsikter. Med avfärdandet av meningsmotståndare som ”enfaldiga” har man ju sagt att bara en åsiktsriktning kan respekteras.

Till de ”enfaldiga” kan då räknas en hel del av de boende svenskarna i både Kärrtorp och andra områden med hög andel invandrare.

Trots att Sverige nu begåvats med två stora ”arbetarpartier” är det inget av dem som värnar svenska arbetares intressen. Tvärtom – s-ledaren Stefan Löfvén var själv i Kärrtorp för att manifestera tillsammans med våldselement.

Vänsterpartiet har helt bytt fot. Tidigare ville man företräda arbetarklassen, nu är det hbtq som gäller. Svenska arbetare har plötsligt förvandlats till fienden: ”vita, heterosexuella män”. De tidigare hjältarna har nu fel hudfärg, fel kön, fel sexuell läggning och fel etnicitet.

De som livligast manifesterar mot ”rasism” bor i de flesta fall själva på tryggt avstånd från ”mångfalden”. Som jag påpekade redan i Mosaik 1997 pågår en form av permanent folkomröstning om invandringen, där pk-iterna själva deltar och i praktiken röstar nej. Kolla 6.40 in i denna film.

Vad blir innebörden och effekten av detta konstanta kampanjande mot en ej närmare definierad ”rasism”, av detta eviga rasismande?

Jo, det blir att skapa ett konstant tryck, för att

A. Den okontrollerade massinvandringen av bidragstagare och id-lösa från fjärran kulturer ska fortsätta.

B. Trots denna politiks så uppenbara konsekvenser får inga lärdomar dras – det måste bli mer av samma, mer av det som från början skapat problemen.

C. Inga krav får ställas på ”nyanlända svenskar”. Envar som reser invändningar riskerar att stämplas som rasist eller nazist och drabbas av repressalier. ”Inga nazister på våra gator”…

Ett exempel är de boende på Skridskogatan i Västerås, som utsattes för mediahets efter att givit uttryck för en protest.

Men det hjälper heller inte att huka och tiga. Svenskar som bor i invandrartäta områden tvingas ändå hela tiden, i sin vardag, erfara konkreta konsekvenser av ”mångfalden”.

Det kan handla om en boendemiljö med
– nedskräpning
– oljud
– stöldrisker
– fysisk otrygghet

Antalet problemområden i Sverige, med hög andel invandrare, högt bidragsberoende, hög brottslighet och dåliga skolresultat har ju ökat lavinartat under de senaste två decennierna. De som kan – både svenskar och invandrare – flyttar därifrån. Kvar blir de som saknar ekonomiska och praktiska möjligheter att göra det.

För svenskarna tillkommer risken att drabbas särskilt i sin egenskap av etnisk svensk. Det som inte kallas för rasism. Dessa verkligen utsatta svenskar är rasismandets offer.

Vem för deras talan?

– Inte något av riksdagspartierna (möjligen, möjligen med undantag av Sverigedemokraterna).

– Inte någon stor dagstidning, inte radio och inte TV.

De är övergivna
Utan röst
Osynliggjorda

Inte bara saknar de tillgång till massmedia, de saknar vanligen även tillgång till språket, i den utsträckning som kan krävas. Jag tänker på fallet Bunkeflostrand. När en boende skrev till sitt ansvariga kommunalråd, en s-politiker, resulterade det i åtal, dom och böter.

Allt bottnade uppenbarligen i ett aningen oakademiskt ordval:

”Vad är det för mening med att flytta hit en hoper araber som inte kan försörja sig själva, sannolikt är kriminellt belastade och inte har ett uns av vilja att anpassa sig utan endast kräver saker.”

Även andra än de som bor särskilt i problemområden får betala för rasismandet.

Vi tvingas alla betala genom:
• höga skatter
• bostadsbrist
• arbetslöshet
• dåligt fungerande skolor
• dåligt fungerande sjukvård
• dåligt fungerande äldreomsorg
• dåligt fungerande rättsstat
• skuldbeläggning och nedklassning av det svenska.

Den barmhärtige samariten är kanske ett föredöme för många av dessa rasismare. Som de själva vill se saken.

Men det blir ett självbedrägeri, eftersom det främst är andra än de själva som får betala för deras generositet.

Läs mer

Brev om mötesfrihet och politiskt våld

Kalmar

Parti för svaga?

Ullenhags teser

Åsiktspolisen slår till

För övrigt anser jag att Karthago…