Den svenska stormaktstiden kan väl räknas från 1617 till 1709/1721, från freden i Stolbova till nederlaget vid Poltava/freden i Nystad. En period på ca ett sekel, en period som tog slut för ca tre sekler sedan.
Vad Sverige nu upplever är – om vi får tro de politiskt korrekta – en ny stormaktstid. Nu gäller det dock inte militär makt och territorier. Nej, nu gäller det moral och värdegrund. Som Carl Bildt uttryckt saken: Sverige är en humanitär stormakt.
1.
Vad vår utrikesminister därvid syftar på är generositet beträffande internationellt bistånd.
”Sverige är en humanitär stormakt. Under 2012 var vi världens tredje största nationella humanitära biståndsgivare och finansierade humanitära insatser med mer än fem miljarder kronor. ”
2.
Fem miljarder blir dock ”småpotatis”, om man jämför med bidragsinvandringen. Den kostar 100, 200 eller kanske 300 miljarder kronor om året, beroende på vad man räknar in, dvs hur även indirekta kostnader bedöms.
3.
Ett tredje viktigt frontavsnitt i vår nya stormaktssträvan blir mästrandet av andra länder och folk, moraliserandet gentemot dem som inte når upp till av svenska politiker och massmedia anbefallda godhetsnivåer.
I en Milltsagt-kolumn år 2000 föreslog jag – under rubriken ”Frys ut omvärlden!” – att Sverige skulle sätta press på omvärlden, för att få den att skärpa sig.
Några citat:
”Det var efter den stora Stockholmskonferensen om Förintelsen som s-maskineriet över hela EU rasslade igång och bojkotten mot Österrike sjösattes.”
”Nu ska denna aktion avblåsas, men nya demokrati-fall tycks vara på väg. I vårt grannland Norge har Fremskrittspartiet och Carl I Hagen blivit störst, …”
”Sedan har vi Danmark. Där har Danskt Folkeparti och Pia Kjærsgaard skördat stora framgångar.”
”För att inte tala om Finland! … har finländsk invandringspolitik från första början varit stram.”
”Island inte att förglömma. Hur många invandrare finns där?”
”Den svenska regeringens nya bojkott måste således omfatta hela övriga Norden. Isolera och frys ut – sänd signaler och lär dem en läxa!
MEN FRÅGAN ÄR om det i längden kan stanna vid detta.
I den andra alprepubliken, Schweiz, är situationen mycket snarlik den österrikiska.””Söder om Schweiz ligger Italien. Där har ‘nyfascistiska’ partier länge varit stora, de har t.o.m. varit i regeringsställning.
”Väster om Italien ligger Frankrike. Där har Nationella Fronten…”
”Norr om Frankrike ligger Belgien. Där har Vlaams Blok en stark ställning.”
”I Storbritannien förs en debatt om invandringen som i Sverige ofelbart skulle klassas som ‘höger om höger’.”
”I Tyskland har också signalerats uppstramningar..”
”Sedan har vi Östeuropa.”
”Så den svenska bojkotten kanske måste få en stor omfattning – i den bemärkelsen att många länder kommer att drabbas av den.
Men, som Jesus Alcala så träffande konstaterade i en radiodebatt i början av 90-talet, viktigare än vår materiella välfärd är vår moral.”
Det här skrevs alltså – raljerande – för 13 år sedan. Idag kan ungefär detsamma skrivas på fullt allvar.
Robsten skriver, under rubriken ”Sverige står ensamt och isolerat”:
” Vi har … sett en avgörande politisk förändring i vårt land. En förändring där det är helt ok att döma ut ett helt grannland med ord som ‘genomruttet’, ‘skit’, ‘extremhöger’, ‘fan inte bättre än någon annan’ och ‘bortskämda ungdomen som inte vill jobba’.”
”Andra exempel på när vi dömt ut våra grannländer är när Lena Sundström och en stor del av vår kulturella och mediala elit dömde ut Danmark då Dansk Folkeparti (DF) fick sitt genombrott i Dansk politik. Det som verkade smärta mest var att övriga partier samarbetade med DF. En journalist skrev t.o.m. i en krönika att vi borde spränga Öresundsbron, efter att DF kom in i regeringen.”
”Finland har också fått sina väl valda drapor efter att de finska riksdagspartierna samarbetat med och betraktat Sannfinländarna som vilket parti som helst, dessutom med orden ‘här har vi demokrati’. Island har klarat sig från att göras ned i svensk media, främst beroende på bristande rapportering. ”
”Den svenska medie- och kultureliten har klagat på nästan samtliga av våra nordiska grannländer, samt ett antal europeiska länder. Det har skett med oerhört grova tillmälen från en självförhärligande position. Samtidigt som man berömmer sig för ‘tolerans’ och ‘öppenhet’ accepterar man inte ens hur grannfolken röstar och vilka man i dessa länder samarbetar med. Våra eliter och politiker möter ingen förståelse från sina broderpartier varken i Finland, Danmark eller Norge. Det är det svenska politiska klimatet som sticker ut, det är vi som är gökungen, det är vi som har ett extremt politiskt klimat.”
Sverige blir alltmer, genom sin pk-fundamentalism, en hela världens driftskucku – se början av denna film.
4.
Denna totala självgodhet, förvissningen om att
a) världen består av svart och vitt, onda och goda
b) Sverige tillhör de goda (tillsammans med USA och NATO)
skapar förutsättningar även för en krigisk hållning.
• Anna Lind ville, när det begav sig, se Belgrad flygbombat
• trupper till Afghanistan började Sverige sända år 2002
• många svenskar applåderade NATO-angreppet på Libyen år 2011
• DN:s Peter Wolodarski har i år pläderat för bombning även av Syrien.
Ur Fria Tider:
”Svenskar är västvärldens mest Nato-lojala folk, visar studien Transatlantic Trends som undersöker utrikespolitiska attityder. Fler svenskar stöder USA:s invasioner i Irak, Libyen och Afghanistan – samt en kommande eventuell invasion i Syrien – än någon annan befolkning inklusive USA:s egen.
Ingen annanstans hittar man ett så stort stöd för Irakkriget, Libyenkriget och kriget mot talibanerna i Afghanistan som i Sverige.”
5.
Till detta kommer ett femte moment, också i kölvattnet på den egna förträffligheten.
Det är trampandet på meningsmotståndare, censurerandet av kritik. Etiketterande och förtal av andra människor fungerar ju bäst när de angripna inte får komma till tals.
I Sverige har detta pågått så länge att det blivit till en normalitet. Både de som bedriver förtalet och de som drabbas har vant sig.
När svensk pk-kritik nu riktat sig mot etablerade personer i våra grannländer och dessa vill få chans att försvara sig ställs detta i blixtbelysning: också de förvägras genmälesrätt!
Ett exempel är DN:s vägran att låta den norska ekonomen och politikern Kristin Clemets svara på Henrik Arnstads angrepp mot Norge.
Ur en synpunkt sett kan jag förstå Dagens Nyheter. Om pk-texterna får mötas av verklig kritik, då blir det som att sticka hål på en ballong. Detta gäller vare sig kritiken kommer från svenskar eller andra skandinaver.
Det här är också förklaringen till kampanjandet mot ”näthatet”. Man fruktar alternativa media.
Vilket bekräftats genom kulturministerns ambitioner att stoppa presstöd till Nya Tider. Den är ju ”antidemokratisk”…
Läs mer
http://www.bgf.nu/fiin/fiin-2001-6-danskhatet.htm
http://snaphanen.dk/2013/09/14/ondska-forkladd-till-godhet/
http://www.janmilld.se/millt/v5.html
https://janmilld.wordpress.com/2012/01/04/sverige-ater-i-krig/
https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/
Filed under: debatt, demokrati, extremism, godhet, pk, svenskfientlighet, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demokrati, extremism, godhet, pk |
Jan Millds blogg 
Lämna en kommentar