Hur bedöma det tidiga SD? Var det en tid och miljö präglad av hakkors och uniformer, heilanden och hitlerhälsningar?
• Det är ju den historieskrivning som SAP:s Stefan Löfven vill förmedla, nu senast i riksdagens partiledardebatt.
• Stöd får han därvid av SVT:s Margit Silberstein.
• Ja, indirekt kanske även av SD:s Jimmie Åkesson, när denne är inne på att Sverigedemokraterna ”har förändrats” och idag är ett annat parti än för 20 år sedan.
Iofs sant, men den formuleringen antyder samtidigt att Löfvens beskrivning av 1990-talets SD skulle kunna stämma.
”Det var partiet känt för vid den tidpunkten”, hävdar Löfven, men detta säger nog mer om våra massmedia än om SD.
Vid manifestationer som den 30 november fanns en svans av gapiga skinnskallar med, men de representerade aldrig någon partilinje från SD. Den linjen ska bedömas utifrån program, artiklar och annat material som partiet producerat.
För övrigt har inga bildbevis kunnat presenteras på förekomst av hakors på SD-demonstrationer, så som Löfven och Silberstein hävdar.
Min misstro mot media grundar sig ju också på egna erfarenheter. Såväl Ingrid Björkmans bokutgivning, Eva Bergqvists tidskrift Fri Information som Blågula frågor kunde drabbas av samma stämplanden i media.
• Den första generationen av sverigedemokrater var tidigt ute i viktiga ställningstaganden för Sverige.
• De arbetade helt ideellt och tvingades ibland offra mycket i kampen.
För detta förtjänar de nu ett djupt erkännande – inte förtal!
När Mikael Jansson 1995 tillträdde som ordförande (med verksamhet inom CUF bakom sig) markerade detta, föreställer jag mig, ett steg i rätt riktning för Sverigedemokraterna.
Låt mig också tipsa om vad Olle Ljungbeck nu skriver på bloggen ”Vår stund i Sverige”, under rubriken ”Öppet brev till losern statsminister Stefan Löfven”.
”‘Vi måste vara ärliga mot varandra”.
”Stå upp för demokratin. Demokratin är det allra vackraste vi har…’
En stor del av svenska folket kan intyga att de uttalanden du gjort enligt ovan står helt i motsatsförhållande till hur Du agerar i praktiken.
Under mina 83 levnadsår har jag kunnat konstatera att vi aldrig haft en politiker på den nivå Du befinner dig som så kränkt allt vad etik och moral avser.”
Jag gjorde en sammanställning av några korta filmklipp, vilka illustrerar det som Ljungbeck beskriver:
Mer
http://samtiden.nu/17321/lofven-ljuger-om-sds-historia/
Filed under: ansvar, avsvenskning, Blågula frågor, debatt, demokrati, extremism, film, historia, invandring, media, motstånd, nationalism, pk, propaganda, sd, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna | Tagged: extremism, film, historia, invandring, mångkultur, motstånd, pk, sd, Socialdemokraterna |
Jan Millds blogg 
Hörde en snutt från RiksDassHuset igår där fascisten, nazisten, socialisten, NWO-marionetten Stefan Löfven nämnde den judiska konspirationen. Det är den SIONISTISKA konspirationen (världshistoriens största bedrägeri) , som han är delaktig i, LIKSOM Jimmie Åkesson och övriga i SD-ledningen.
Rättvisan OCH sanningen har våldtagits.
Som aktiv i SD under en stor del av 90-talet anser jag mig vara väl skickad att kommentera de uttalanden som nu torgförs av illvilliga motståndare. Det gjorde jag redan för ett halvår sen på denna blogg då Löfven senast kommenterade SD:s historia i riksdagens talarstol. Då kommenterade jag framförallt den påstådda förekomsten av diverse symboler, uniformer och huruvida det var godkänt av demonstationsledningen eller inte. Jag ämnar inte upprepa mig blott påpeka att från mitten av 90-talet rådde ett strikt förbud mot uniformsliknande klädsel vid SD:s manifestationer och var själv åsyna vittne till hur bl a skinnskallar och andra avvisades från partiets demonstationer vid den tiden. Detta förbud har aldrig upphävts utan gäller alltså sedan tjugo år tillbaka.
Det som slog mig som ny medlem i SD i början av 90-talet var hur skiftande bakgrund medlemmarna ofta hade. Jag möte folk som tidigare sympatiserat med eller varit aktiva i allt från VPK till Moderaterna eller något av ungdomsförbunden. Det var oftast arbetare och lägre tjänstemän och det ungdomliga inslaget var stort. För många var dock det politiska intresset nyväckt och de var ofta politiskt oskolade och oerfarna. Något som tyvärr kom att sätta sina spår i den praktiska politiken och partiets framtoning.
När man som jag varit med på otaliga interna möten i allt från små arbetsgrupper till stora medlemsmöten och träffat och umgåtts med en rad människor blir Löfvéns och Silbersteins beskrivning av partiet direkt löjeväckande. Det saknar fullständigt verklighetsförankring. Man kan inte utgå från enstaka personer och händelser och förstora upp det in absurdum och låta det vara representativt för ett helt decennium. Det är fullständigt oseriöst och därmed representativt för den svenska journalistkåren men ej för SD!
De allra flesta medlemmar vid denna tid var vanliga enkla knegare och ungdomar som var bekymrade för det här landets framtid. Man ville väcka debatt och ändra inriktning på invandringspolitiken. Tyvärr misslyckades det då, med katastrofala konsekvenser som följd.
När människor och partier rutinmässigt förtalas och beljugs i massmedia och etablissemanget vägrar att lyssna på och beakta fakta och argument så sker ofta en radikalisering. Det var vad som hände med många sverigedemokrater på 90-talet, speciellt ungdomar. I bland gick denna process snabbt, på några månader i andra fall tog det många år. Det slutade i regel med att de lämnade partiet men innan dess han en del tyvärr ställa till med en hel del skada genom olämpliga uttalanden och handlingar. Detta utnyttjades av media maximalt och återanvänds alltså i dag tjugo år senare.
Under hela denna tid var det partiprogrammet som gällde som SD:s politik. Inte frustrerade medlemmars göranden och låtanden. Att en politisk kommentator som Margit Silberstein inte kan ta in det är minst sagt beklämmande!
En mycket upplysande och värdefull kommentar!
Tack för den!
Jag skulle vilja säga att med Mikael Janssons inträde i ledningen för SD, så ledde detta till det nuvarande Sd. D.v.s. Ett alltmer medlöpande och anpassningsbart parti visavi den härskande politiska konformiteten i Sveriges Riksdag. Mikael Janssons inträde i SD-toppen var en avgörande faktor och länk till att partiet senare kunde kapas av den nuvarande ledningen, som går under den föga hedrande beteckningen ”de Fyras Gäng. Han hade inte den auktoritet som krävdes för att stå emot Åkesson et consortes.
Mikael Jansson tog över ledningen för SD i partiets svåraste stund, då dess själva existens hängde på en mycket skör tråd. Den ekonomiska situationen var väldigt pressad och verksamheten var i det närmaste förlamad, endast ett fåtal arrangemang kunde genomföras under de följande åren. Med förbudet mot uniformsliknande klädsel inleddes processen mot en normalisering av partiet och en ordentlig partikultur kunde växa fram.Efter tio års tålmodigt arbete låg vägen till riksdagen öppen vid hans avgång tio år senare. Under denna process så arbetade Mikael Jansson heltid. Att detta lyckades är egentligen det stora undret, inte att SD i dag är Sveriges tredje största parti.
Politisk strategi är svårt och något man diskutera i det oändliga. Det får bli vid ett senare tillfälle.
Skrattade gott då jag såg bilden med Löfven som Historielärare. Den innehöll en hel del symbolik då texten var bakvänd och man tvingades läsa den från höger till vänster. Kom dessutom på att både Hebreiska och arabiska läses så…
Det jag har svårast för med denna regering är det hyckleri, som helt skamlöst spelas upp inför våra ögon. Stefan Lövén har, tillsammans med sin regering, gett självgodheten och hyckleriet ett ansikte.
Han har visat sig inte ha en aning om sitt partis historia och han saknar helt analytisk förmåga.
Paradoxalt nog, så blir jag inte så frustrerad av Carl Bildt, för han försöker åtminstone inte ens ge sken av någon hederlighet, medan Lövén gärna vill framhäva sig själv som allas vår oförvitlige landsfader. Jag betackar mig!
Vid senaste debatten så anklagade han SD för dess ”bruna historia och samröre med nazismen. Sådana utspel kan han ”kosta” på sig ,om hans eget parti hade en fläckfri historia.
Under kriget sålde Sverige järnmalm till Tyskland och vi tillät genomresa för tyska soldater mellan Norge och Tyskland. Jag har själv minne av tåg med fördragna gardiner, som stod på en järnvägsknut i Sverige.
Då den gamle norske kungen ville fly, så bad han om tillstånd att få resa genom vårt land, för att kunna resa vidare till England. Han nekades göra detta av den svenska socialdemokratiska regeringen. Som skäl angavs vår neutralitet. Samma ”neutralitet” hade vi inga besvär med då det gällde vårt samröre med nazisterna i Tyskland.
Han kan inte göra en analys av konflikten i Ukraina genom att ta del av de uppgifter som finns på nätet av USA:s roll där, utan han skyndar genast dit och utlovar pengar till den nazistiska regimen medan han kritiserar Ryssland.
Jag vet inte om man kan ursäkta honom med hans uppenbart låga intelligensnivå eller om han är direkt ”korkad” parad med en skev självbild och maktfullkomlighet.
Jag är däremot helt klar över det totala politikerförakt som jag numera känner och orsaken till det.