Här kommer veckans fredagsbio: ”LEDARE för Sverige?”
Fredrik Reinfeldt föreföll utgöra ett svårslaget rekord i ovärdighet som statsminister, efter att han närmast applåderat misshandel av sverigedemokrater.
Sedan kom Stefan Löfven, och det blev ”ur askan i elden”.
Stefan Löfven liksom halkande in på ett bananskal.
Det var inte på några egna meriter som han blev vald, han hade inte ens sysslat med politik tidigare. Socialdemokraterna var bara i desperat behov av en ny partiledare, grep då efter det sista halmstrå som fanns: en fackboss i LO. Vald till ordförande i landets största parti rullade sedan allt med automatik. Mannen blev statsminister!
Kan det vara så att Stefan Löfven har tilldelats en historisk roll för svenskt vidkommande?
Representerar han en brytning och en vändpunkt?
Kommer han att framtvinga ett uppvaknande och en läkningsprocess?
Ska efter honom mardrömmen för Sverige äntligen få ett slut?
Med Stefan Löfven har ju mycket av det negativa inom svensk politik, det som nu gjort hela vår offentlighet till ett dåligt skämt, ställts på sin spets:
• floskelflöde och rutinmässigt fabulerande,
• anpasslighet och feghet,
• aggressivitet och självgodhet,
• lögner och löftesbrott,
• extremism och förakt mot oliktänkande,
• verklighetsflykt och ovilja att ta tag i politiska problem.
Dessvärre är Stefan Löfven inte ensam.
Han är bara som toppen av ett isberg.
Han leder en Kalle-Anka-regering
Var och en av dessa lövenministrar skulle kunna fylla en egen bloggtext, låt mig här bara konstatera något av det senaste:
• Utlänningar släpps lösa som läkare inom svensk sjukvård utan att man tillförsäkrat sig om att de klarar arbetsuppgifterna.
• Svenska kommuner tar emot giftigt avtal från utlandet och miljöministern är svarslös.
• Antalet ”ensamkommande flyktingbarn” ökar explosionsartat.
Men det är värre än så! Det saknas ju en opposition.
Antag att vi inom ett år skulle få ett nyval.
Rimligen går då både Socialdemokraterna och Miljöpartiet mot ett rejält nederlag.
Kanske blir (S) då mindre än SD.
Det skulle bli regeringsskifte, vi skulle förmodligen få en ny Alliansregering.
Vem skulle leda denna?
Ordföranden för landets största parti, Moderaterna?
Anna Kinberg Batra?
Vilka kvalifikationer har hon som statsminister?
Vad är det överhuvudtaget för människor som befolkar Sveriges Riksdag?
349 knapptryckare, som Anne-Marie Pålsson skrivit om.
– Är det personer som vet mer om politik än den genomsnittlige medborgaren?
– Är det personer som speglar de flesta svenskars åsikter, tar de tillvara våra intressen?
Inte bara beträffande invandring och brottsbekämpning utan i fråga efter fråga har det visat sig, hur riksdagsledamöterna inte är representativa för folkviljan. Beträffande det pågående folkmordet är de snarast pådrivande.
Hur har det kunnat gå så snett?!!
Orsaken ligger i partisystemet, med dess toppstyrning och låsningar.
Resultatet blir:
– först ett snävt urval till valbara platser på partiernas valsedlar,
– sedan en disciplinering och domesticering av ledamöterna.
Till detta kommer blockpolitiken, nu dessutom kryddat med Decemberöverenskommelsen.
Lotta Gröning i sin artikel ”Vägen utför”:
”Trots alla bakslag står ansvariga politiker där och ler. Någon självkritik finns inte, alla problem skylls på den politiska oppositionen. Alltid framträder en självbild – och detta oavsett politisk färg – om att vi i Sverige är så fantastiskt bra!”
”Den svenska blockpolitiken är förödande i det samhällsklimat vi lever nu. Den stänger in politiker i partier som alltmer börjar likna familjeföretag. Vänner, släktingar gör karriär, säkra kort som ser till att maktetablissemanget blir stabilt och sitter säkert. Den interna debatten tystnar eftersom kravet på lojalitet blir oerhört viktigt när hela verksamheten går ut på att behålla makt eller skaffa sig makt.”
Vi har alltså ett problem.
Så vad göra?
Jag kan inte nu presentera något genomarbetat alternativ, men i avvaktan på ett sådant – här förslag till en provisorisk lösning, som ändå vore ett steg framåt.
Kärnan i denna tills-vidare-lösning är att LOTTA UT platserna i riksdagen.
Istället för handplockningen uppifrån, låt slumpen avgöra vilka som blir riksdagsledamöter!
Lottningen avser då en mandatperiod på fyra år och efter den perioden skulle vederbörande återgå till sitt ordinarie arbete.
Under tiden i riksdagen uppbäres samma inkomst som om vederbörande varit kvar i sitt yrke.
Eventuellt kan lottningen kompletteras med en högre åldersgräns än vad som nu gäller, kanske 35 år.
Här skulle också kunna finnas utrymme för andra kompletteringar.
T ex att man för att kunna komma ifråga till lottning ska ha kvalificerat sig genom att klara en form av politiskt körkort, som dokumenterar ett minimum av kunskaper och samhällsengagemang.
Mer
http://www.fredagsbio.se/s.html
https://janmilld.wordpress.com/floskel-herren/
https://janmilld.wordpress.com/2015/06/11/lofvensk-historieskrivning/
http://antropocene.se/2015/february/blir-den-tysta-statskuppen-slutet-for-folkstyret.html
https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/
https://janmilld.wordpress.com/2015/06/04/smafolkets-parti/
https://janmilld.wordpress.com/2015/05/24/ansvarslost-parti/
https://janmilld.wordpress.com/2015/05/31/propagandaoffensiver/
https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/
https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/
https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/
http://samtiden.nu/15395/det-ar-hog-tid-for-ett-fredligt-uppror/
http://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/
Filed under: demografi, demokrati, extremism, film, invandring, kostnader, kultur, mångkultur, moderater, motstånd, partier, pk, riksdagen, Socialdemokraterna | Tagged: demografi, demokrati, extremism, film, invandring, motstånd, pk, propaganda, sd, Socialdemokraterna | 17 Comments »
Jan Millds blogg 
