Veckans fredagsbio, nr 30, heter ”Klassförakt” och tar upp hur svenskar från arbetarklassen, på landsbygden och ur den äldre generationen har hamnat i strykklass i det nya Sverige.
Fyra exempel tas upp:
1. TV4
2. Röda Korset
3. Socialdemokraterna
4. Bilden av BSS/SD
1. TV4
Rapparen Adam Tensta är en person med resurser. Samma dag som han reste sig ur morgonsoffan hos TV4 hade han fått in en stor artikel i Aftonbladet. Hur använder han sin makt?
Jo, genom att ikläda sig och odla en offerroll, genom att angripa och provocera svenskar.
Rapparen kunde driva TV4 framför sig och se till att en ung kvinna från Grums, Louise Andersson Bodin, blev bestraffad för att hon använt ordet ”neger”.
I sin AB-artikel argumenterar Adam Tensta om ”strukturell rasism” och anser att vi svenskar ska skämmas: ”…denna skam är inte min. Ni äger den, som individer och som individer i en struktur som är byggd för vita svenskar. Det är så klart nära till hands att ta TV4 som ett exempel.”
Vad han kräver är inte diskussion, utan underkastelse från de svenskar som inte har samma ”hud-ton” som Adam Tensta:
”Problemet blir här att majoriteten av svenskarna inte kan relatera till denna typ av diskriminering. Säkert för att dom själva inte har upplevt den, eller för att dom faktiskt inte vet att den existerar. Det blir därför svårt att relatera till problemet.”
Bara personer med den ”rätta” hudtonen har förutsättningar att begripa vad det handlar om, således inget att diskutera.
”Plötsligt ’äger’ jag som vit ’denna skam’? Tensta kräver också av den vita läsaren att denna ska kapitulera symboliskt, inse att han eller hon alltid är mindre förtryckt än människor med Tenstas ”hudton” och aldrig kan förstå hur det är att inte vara vit. Vilket i förlängningen naturligtvis innebär att man som vit aldrig kan debattera med Tensta eller människor med hans hudton, man får bara tiga och acceptera det han påstår:
’Och just detta faktum, att en grupp personer inte kan relatera till vad som drabbar andra, är djupt problematiskt.’
Detta innebär alltså att det demokratiska samtalet inte längre är aktuellt…”
Andersson gör också en mycket viktig observation kring vad Per Gudmundson skrivit:
”Gudmundson menar att Tenstas tal om ’strukturell rasism’ är felaktigt och farligt. Men Gudmundsons artikel har också brister. Så hänvisar han till World Value Survey för att visa att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Bland annat svarar bara 4% av svenskarna att de har något emot en granne av annan etnicitet. Men just detta påstående är det som sänker Gudmundsons resonemang. För ’white flight’ är en realitet även i Sverige, svenskarna flyttar ut när invandrarna flyttar in. Oavsett vad de lärt sig att svara i enkäter.”
”…ett otal stereotyper finns också riktade mot just sådana ’vita svenskar’, bland annat att de som grupp är priviligierade och inte kan relatera. Och att alla former av kollektiva intressen de kan ha är illegitima att ens tala om (det senare illustrerar den grundläggande bristen i Gudmundsons text, han analyserar inte kopplingen mellan rasismdiskursen och det faktum att infödda svenskars eventuella kollektiva intressen alltid demoniseras i debatten).”
Till frågan om svenskar som vill slippa bo i problemområden – se även nedan, om Bunkeflostrand!
2. Röda Korset
Barbro Feldt avled den 17 juni 2014 sedan hon efter nio års ideellt arbete tvingats bort från Svenska Röda Korset och hängts ut som “rasist” i media.
När hon som vanligt gick till sitt oavlönade arbete i Röda korsets butik Kupan i Falun fredagen den 4 april 2014 hade hon ingen aning om att hon hade fel ”värdegrund”.
Personerna i Röda Korsets ledning säger sig hylla ”alla människors lika värde”. Stämmer detta, gör de verkligen det? Har etniska svenskar för dem samma värde som utlänningar?
I Chang Fricks utomordentliga intervju med Ulrika Årehed Kågström, generalsekretare med 86.000 kr i månadslön, säger hon att Röda Korset står för ”Nolltolerans mot intolerans”.
Här finns tydligen två olika sätt att förkasta tolerans!
Eller så handlar det om vem som gör det.
Människor i maktpositioner kan visa nolltolerans. Och det är fint!
Andra, längre ned, visar däremot intolerans. Det är inte fint, då är det inte ”rumsrena”.
Det är alltså skillnad på folk och folk.
Barbro Feldt, den 71-åriga voluntären i Falun, överlevde inte det drev som hon utsattes för av media och RK-ledningen.
Hon var en människa för vilken heder, etik och moral var viktiga värden, som hon levt efter i hela sitt liv. Att bli fråntagen heder och ära på det sätt som skedde måste ha varit en chock för henne.
En del av chocken kan ha berott på att hon saknade dator och inte kunnat följa med i utvecklingen på nätet. Barbro Feldt hade inte förstått vilka krav den politiska korrektheten ställer kring vad man inte får känna, tänka och säga.
Mer om denna skandal har skrivits både av Julia Caesar och på denna blogg.
3. Socialdemokraterna
Ett mejl från en boende i Bunkeflostrand 2001 till ett socialdemokratiskt kommunalråd resulterade alltså i åtal och dom. Man hade protesterat mot en planerad inflyttning i villaområdet av en bidragsfamilj från Asien.
Detta hade följt på signaler från s-.minister Pierre Schori riksdagen fyra år tidigare, om att ”främlingsfientligheten” skulle ”kriminaliseras och jagas”.
Vad mannen skrivit i sitt mejl var:
”Bunkeflostrand är en av de få sista utposterna i närheten av Malmö att fly till om man vill slippa araber inpå knutarna.
Vad är det för mening med att flytta hit en hoper araber som inte kan försörja sig själva, sannolikt är kriminellt belastade och inte har ett uns av vilja att anpassa sig utan endast kräver saker.”
Hade han kunnat klara sig om han i sak skrivit ungefär detsamma, men med andra formuleringar?
Eller ville makthavarna inom ”Arbetarpartiet” statuera ett exempel kring ”integration”:
vanliga svenskar ska inte kunna slippa mångkulturen.
De får inte ens uttrycka önskemål i den riktningen.
4. Bilden av BSS/SD
Den negativa bilden i media kring Sverigedemokraternas första år är nu etablerad: det var ”en mörk tid”.
Så långt har denna propaganda nått, att även SD-företrädare ibland accepterar denna historieskrivning!
Men hur väl stämmer den med verkligheten? Vilka belägg finns för att vare sig partiets material i form av program och flygblad eller dess ledande företrädare någonsin skulle ha motsvarat den bilden?
Efter erfarenheten med Blågula frågor fick ju ett tydligt besked, redan inom ett år: man behövde inte ens en liten spik att koka sin soppa på. Även över BGF vräktes en kaskad av epitet, det började direkt!
”Felet” med Sverigedemokraterna – utöver att man drivit ”olämpliga” krav kring invandringen – var nog att partiet till stor del utgjordes av män med arbetarbakgrund.
Här kommer filmen:
PS
”…För vet du vad? Jag delar dina erfarenheter. Jag vet vad det är du går igenom. Jag och många riktiga svenskar, med rötter både från Sverige och annorstädes, har fortfarande kvar både hjärta, hjärna och integritet nog att se skillnad på en genuin ung tjej med fötterna på jorden och ett varmt hjärta som slår för sin hemort å ena sidan och en kallhamrad cynisk karriärist som är beredd att känga brutalt neråt alltmedan han försöker framställa sig som ett patetiskt offer å andra sidan.
Stå på dig, Louise Andersson Bodin. Jag står bakom dig, tillsammans med hundratusentals andra i Sverige.”
Mer
Filed under: Blågula frågor, debatt, demografi, demokrati, extremism, film, godhet, historia, journalistik, kultur, massmedia, mångkultur, motstånd, pk, propaganda, sd, självutplåning, Socialdemokraterna, svarta, svenskfientlighet, svenskhet, tolerans, tv, Yttrandefrihet | Tagged: demokrati, extremism, film, fredagsfilmen, historia, invandring, kultur, mångkultur, media, motstånd, pk, propaganda, sd, Socialdemokraterna, svenskhet, Yttrandefrihet | 24 Comments »
Jan Millds blogg 