• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

”Näthatet” – vad göra?

Efter illdådet i Norge har svenska medias linje varit solklar:

den enda kopplingen till den destruktiva massinvandringen och dess samhällsupplösning är att det skapat oss kritiker. Vår kritik av multi-kulti-projektet kan generera illdåd av det norska slaget.

Med problemet sålunda lokaliserat och inringat blir nästa steg att utforma ett batteri av åtgärder, för att få stopp på den farliga kritiken.

• Därför har Bengt Westerberg nu engagerats av integrationsminister Erik Ullenhag – för att utreda hur ”främlingsfientlighet kan motverkas”.

• I det ullenhagska stallet finns även Birgittta Löwander, många gånger tidigare anlitad av makten. Hon som beundrar AFA-aktivister.

Än en gång har löwanderskan konstaterat att ”rasism” är ett stort problem och att det kryllar av ”rasister” i Sverige – särskilt på internet. Extra ”alarmerande” har hon funnit att de är så ”skickliga” (dvs att vi inte ger uttryck för någon rasism, att de verkliga rasisterna i själva verket återfinns bland föregivna ”antirasister”).

• Även många andra ”experter” kan här känna ansvar för att försöka dra sitt strå till stacken. Helt lysande finner jag Ann Herberlein, som öppet står för att representera godheten mot ondskan.

• Självskrivna i sammanhanget är svenska redaktörer och journalister. Således hade igår SVT-programmet ”Debatt” – där programledaren alltid avbryter en medverkande så snart han/hon börjat komma till sak – just  ”näthatet” som ett tema.

Med hänvisning till att dåliga läsarkommentarer förekommer till de tidningsartiklar som läggs ut på webben, vill man vidtaga åtgärder. Aftonbladet ska inte tillåta inlägg under signatur, alla måste stå med eget namn.

Låt mig först konstatera att detta kan vara ett verkligt problem:

1. en del kommentarer kan vara kränkande
2. detta kan skrämma bort andra från deltagande
3. utflippning underlättas av anonymitet.

Ett större problem vore dock om den fria debatten stryps, så att saklig kritik och relevanta fakta inte kan komma fram.

Här på min blogg har jag också fått en del besök från ”trollskogen” när jag kommit in på särskilt känsliga ämnen. Min linje är nu att ta bort inlägg som genom sin aggressiva och kränkande karaktär riskerar att avskräcka andra från deltagande. Den principen skulle ju också Aftonbladet kunna begränsa sig till.

I dagens läge måste man förstå – mot bakgrund av alla attentat och trakasserier mot invandringskritiker – att många faktiskt vill vara anonyma!

Iofs kan jag känna stark sympati för konceptet att skriva under eget namn, men om detta blir ett villkor för inlägg kan resultatet bli att debatten delvis stryps.

Den risken kan förvisso finnas även med min princip, när den ska tillämpas av pk-redaktörer. Dessa har ju svårt att skilja på vad som är vad i en debatt,  pk-iter kan knappt hålla isär norske Breivik från svenske Åkesson… Det är dock ett problem som vi på kort sikt inte kan komma förbi.

FRAMFÖRALLT  bör man fråga efter orsakerna till den vrede som kokar inom många svenskar, och som kan ta sig uttryck i ord av upprördhet.

Min teori är att dessa känslor sammanhänger med tre fenomen:

1. en massiv fjärrinvandring, en politik som bedrivits utan att ha tillfrågat svenska folket

2. alltmer av orättvisor, där utlänningar favoriseras framför infödda svenskar

3. kränkningar och repressalier mot svenskar som protesterar.

Vidtag åtgärder på dessa tre punkter så kanske ”näthatet” minskar.

PS

Jag tror mig ha kommit på den främsta orsaken till den vettlösa invandringspolitiken.

Den är att hålla oss sysselsatta – så att man i skydd av detta egentligen helt onödiga problem kan genomföra viktiga samhällsförändringar, vilka man annars inte skulle ha kunnat komma undan med.

Det kan samtidigt ringa in dissidenter, vilka kan stämplas ut. Så att de sedan kan förhindras att verka politiskt på något område (själv blev jag påhoppad av en ”undersökande journalist”  från SR Dalarna för att ha gjort filmer i rovdjursfrågan).

x

”Samtidigt som media med hjälp av övertäckande debatter håller oss sysselsatta med oväsentligheter pågår utan diskussion det verkliga förändringsarbetet i samhället.” 

14 svar

  1. Häng på Gotiska Klubbens kedjebrev om ”Näthatet” Se
    http://gotiskaklubben.wordpress.com/2011/09/02/kedjebrev-om-nathat-och-natkarlek/

  2. […] Helena Palena, Flashback, Fria Tider, PI, Affe, Oskorei, Underdånigast, Alexander, Robsten, Milld et […]

  3. ”Samtidigt som media med hjälp av övertäckande debatter håller oss sysselsatta med oväsentligheter pågår utan diskussion det verkliga förändringsarbetet i samhället.”

    Precis. Och det verkliga förändringsarbetet är ett stegvis och smygande införande av – NEW WORLD ORDER!

  4. Om tidningarna var ute efter att censurera Naethat saa hade de varit tvungna att censurera sina egna skribenter och naestan hela Vansterpartiet. Anledningen till att de nu stanger ner kommentarfalten ar att de vill stoppa obekvama fragor och kritik mot massinvandringen och islam. Det har ju ocksa gatt ut ett direktiv fran OIC att att kritik mot islam ska forbjudas/klassas som blasfemi, bland annar i FN. Sverige staller sig duktigt i ledet och forbjuder all kritik nu.

  5. Helt klart syftar massinvandringen som Jan säger till att hålla oss sysselsatta med ett skapat problem, dessutom ska man inte glömma de grupper som tjänar grova pengar på vansinnet, skrupellösa fastighetsägare, advokater som glatt tillstår att de skulle ”tvingas stänga byrån utan invadrarärendena” etc.

  6. De (media, politiker, ”experter”) har fel.
    Vi (systemkritiker med önskan om ett homogent Sverige där folkgemenskap skapar solidaritet och trygghet) har rätt.

    Jag uppmanar alla som kommenterar på PK-medias sidor att fortsätta göra det under eget namn.
    För återigen:
    De har fel. Vi har rätt.

  7. Jag ser det också lite så. De importerar en underklass och hos dem odlar myten att de är förtryckta och så håller vi dolkarna mot varandras halsar utan att se vad regeringen egentligen gör.

    Jag säger inte att det inte är ett problem utan jag håller med dig att det är helt onödigt. I vissa fall så blir dem ett slags disciplinverktyg vars syfte verkar vara att hålla oss rädda och ge staten allt mer och mer befogenheter.

    Jag tycker det är skitsnack. Polisen kan inte skydda oss. Vad hjälper det om till exempel min bror eller en annan släkting blir mördad och dem hittar mördaren och han blir dömd? Inget för han är fortfarande död. Det absolut bästa hade varit om folket själva haft befogenhet att skydda sig.

    Jag har många gånger frågat mig hur Sverige skulle sett ut utan ett folkhem. Skulle våra svaga dö eller skulle det tvärtom ge oss mer medel att ta hand om de våra?

  8. Allt får kritik, det gäller att bemöta den med bättre synpunkter, vilket den här regeringen inte klarar av.Man kan inte bli en passiv regering bara för man har vunnit ett val.
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  9. En mycket tänkvärd krönika, Jan. Detta är din bästa gren.

  10. Associating multiculturalism with Islam is a daring rhetorical move, especially when that rhetorical move is made by a Jew, because Dorothy Rabinowitz must know, even if the dumb goyim who read her columns in the Wall Street Journal do not, that multiculturalism has been a completely Jewish creation from start to finish. For over 100 years now, Jews in America have been promoting multiculturalism as a strategy for weakening the dominant culture and thereby enhancing Jewish power.
     
    In his essay “Jewish Involvement in Shaping American Immigration policy, 1881-1965: A Historical Review,”[2] University of California at Long Beach Professor Kevin MacDonald shows in exhaustive detail how Jewish organizations supported multiculturalism almost from the moment when eastern European Jews arrived in significant numbers on these shores. According to MacDonald, the “historical record supports the proposition that making the US into a multicultural society has been a major goal of organized Jewry beginning in the 19th century.” The main way in which Jews promoted multiculturalism is by changing this nation’s immigration laws. “Jews,” according to MacDonald, “have been ‘the single most persistent pressure group favoring a liberal immigration policy’ in the US in the entire immigration debate beginning in 1881.” MacDonald goes on to cite one Jewish authority after another to back up his case. According to Neuringer:
     
    Immigration had constituted a prime object of concern for practically every major Jewish defense and community relations organization. Over the years their spokesmen had assiduously attended congressional hearings and the Jewish effort was of the utmost importance in establishing and financing such nonsectarian groups as the National Liberal Immigration League and the Citizens Committee for Displaced Persons.
     
    According to Nathan C. Belth:
    In Congress, through all the years when the immigration battles were being fought, the names of Jewish legislators were in the forefront of the liberal forces: from Adolph Sabath to Samuel Dickstein and Emanuel Celler in the House and from Herbert H. Lehman to Jacob Javits in the Senate. Each in this time was leader of the ADL and of major organizations concerned with democratic development.
     
    Indeed, writing in 1914, the sociologist Edward A. Ross had a clear sense that liberal immigration policy was exclusively a Jewish issue.
     
    The Jewish promotion of multiculturalism in America had two main goals: 1) “maximizing the number of Jewish immigrants” and 2) “opening up the US to immigration from all of the peoples of the world.” Both goals paradoxically used “diversity” as a stalking horse to advance Jewish ethnocentrism. This is so because the whole point of multiculturalism is not so much the promotion of diversity as it is the demographic dilution of homogeneity. Jews wanted to weaken the majority culture because they always felt uncomfortable in unified coherent cultures. The defenders of immigration restriction during this period made it clear that America was a country which had been settled and was then inhabited by Christians from northwestern Europe. This implied racial superiority in the minds of the Jewish proponents of restrictionism but not the legislators, who claimed that “the northern European, and particularly Anglo-Saxons, made this country. . . . It is a good country. It suits us. And what we assert is that we are not going to surrender it to somebody else or allow other people, no matter what their merits, to make it something different.” Representative Leavitt saw through the diversity ploy when he complained that the Jews were “the one great historic people who have maintained the identity of their race throughout centuries because they believe sincerely that they are a chosen people, with certain ideals to maintain, and knowing that the loss of racial identity means a change of ideals.”
     
    The restrictionists complained that the Jews were attempting to shape U.S. immigration policy according to Jewish interests and not in the interests of the country which welcomed them as immigrants:
     
    Hence the endeavor of the Jews to control the immigration policy of the United States. . . . The systematic campaign in newspapers to break down all arguments for restriction and to claim nativist fears is waged by and for one race. Hebrew money is behind the National Liberal Immigration League and its numerous publications. . . . literature that proves the blessings of immigration to all classes in America emanates from subtle Hebrew brains.
     
    The reference to “subtle Hebrew brains” probably excludes Dorothy Rabinowitz from our discussion, but the purpose of multiculturalism has remained constant, as has the Jewish support for it. The purpose of multiculturalism has always been to subvert coherent cultures, weaken the majority, and thereby enhance the Jews’ power. Or, as MacDonald puts it,   
    ethnic and religious pluralism serves external Jewish interest because Jews become just one of many ethnic groups. This results in the diffusion of political and cultural influence among the various ethnic and religious groups, and it becomes difficult or impossible to develop unified, cohesive groups of gentiles united in their opposition to Judaism.  Historically, major anti-Semitic movements have tended to erupt in societies that have been, apart from the Jews, religiously and/or ethnically homogeneous.
     
    The restrictionists included organized labor, who feared competition from the new immigrants who were a perennial source of cheap labor.
     
    “During this period, the immigration issue was also economic. Native businesses feared cutthroat Jewish business practices.” Jewish factory owners, the group most likely to be the backers of Jewish organizations favored immigration as a source of cheap labor. During this period [1914] Edward A. Ross described gentile resentment for “being obliged to engage in a humiliating and undignified scramble to keep his trade or his clients against the Jewish invader—suggesting a rather broad-based concern with Jewish economic competition.”
     
    The early opponents of multiculturalism also feared Jews as agents of cultural subversion: “Our whole system of amusements has been taken over by men who came here on the crest of the south and east European immigration. They produce our horrible film stories; they compose and dish out to us our jazz music, they write many of the books we read, and edit our magazines and newspapers.”
     
    Jewish immigrants were also “widely perceived to be … disproportionately involved in radical political movements,” a fact often acknowledged by the Jewish press. In one of its editorials, The American Hebrew pointed out that “we must not forget the immigrants form Russia and Austria will becoming from countries infested with Bolshevism, and it will require more than a superficial effort to make good citizens out of them.”
     
    The fact that Jewish immigrants form Eastern Europe were viewed as “infected with Bolshevism. . . unpatriotic, alien, unassimilable” resulted in a wave of anti-Semitism in the 1920s and contributed to the restrictive immigration legislation of the period. Almost a decade after the immigration debate ended with the triumph of the restrictionists in 1924, Jewish immigration was still having consequences for American identity. As MacDonald points out, “In Philadelphia in the 1930s, fully 72.2 percent of the Communist Party members were the children of Jewish immigrants who came to the US in the late 19th and early 20th century.”

    http://www.culturewars.com/2011/JewishNazis.htm

  11. […] Lokalproblem…Julia CaesarÄldreförsörjningsstödetOm migTumme nedSol-elOljan tar inte slut!"Näthatet" – vad göra?Affes serierMILLT SAGT – fredagsfilm […]

  12. […] några enstaka fall känns det dock som att jag inte kan lyckas med detta. Erik Ullenhag, folkpartist och integrationsminister, är ett sådant.  Vid sidan av Bengt Westerberg framstår […]

  13. […] är i varje fall att hon efterträtts på denna post av Erik Ullenhag, som här manifesterat ett absolut invandrarförakt. Ullenhags mest kända bedrift är kanske hans […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: