Pågår det en rysk propagandaoffensiv i Sverige?
Hur har denna i så fall tagit sig uttryck hittills?
Hur kan den bemötas?
På det temat har flera artiklar i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet nyligen handlat.
Närmast fäster jag mig vid vad Lars Bern på bloggen Anthropocene skriver:
”Med anledning av den informationskampanj som Ryssland bedriver riktad mot omvärlden i allmänhet och mot vårt land skrev Patrik Oksanen den 27 maj ett gästinlägg på SvD:s ledarblogg. Han påpekar där att … en auktoritär stat kan ösa på med lögner, avlöna betalda troll som sprider osanningarna i forum och på sociala medier och som dessutom får en svans som helt frivilligt sprider lögnerna… En demokrati måste hitta andra sätt att hantera informationskriget än diktaturen.
Oksanen är inte ensam om att ta upp detta angelägna ämne. Många andra debattörer har de senaste månaderna skrivit på samma tema. Allt detta vore väldigt bra, om våra medier och våra politiker hållit rent framför den egna dörren och om vårt demokratiska samhälle föregått med gott exempel. Med det är exakt det man inte gjort under senare år. Det får vi nu betala priset för genom att vi står försvarslösa inför den ryska propagandaoffensiv som smygs på oss.”
Kalla kriget är tillbaka, det kan väl nu inte förnekas. Men innebär det att Ryssland åter har blivit en diktatur? Har man där inte ett flerpartisystem och olika partier som kandiderar till både duman (riksdagen), presidentposten och regionala parlament?
Framförallt ställer jag mig frågande till detta påstående: ”… vi står försvarslösa inför den ryska propagandaoffensiv som smygs på oss.”
• Hur har denna ”smygande propaganda” hittills yttrat sig? Kan Bern ge något konkret exempel?
• Vilka har konsekvenserna blivit? Vilka skadeverkningar har hittills kunnat noteras?
Lars Bern tillhör ju dem som har upptäckt ensidigheten i svenska massmedias rapportering kring invandringen.
Jag menar att samma ensidighet sedan länge gällt rapporteringen kring Ryssland och Ukraina. Mot den bakgrunden har en nyhetskanal som RT (Russia Today) kunnat vara en välkommen motvikt. Ett komplement som kan bidraga till en mer allsidig belysning.
Det kan också – nyttigt! – ge en uppfattning om hur världen ser ut från rysk horisont. Om några veckor ska amerikanska B52:or, med den svenska regeringens goda minne, öva spärrminering utanför den sydsvenska kusten – ur ryskt perspektiv en övning för att kunna spärra Östersjön för dem.
Ett annat exempel.
Under rubriken ”Putins postmodern propaganda” skriver Erik Helmersson i DN den 11 mars:
”Kremls nya informationskrig passar som hand i handske med vår tids föreställningar om att det inte finns någon absolut sanning.
Anta att X slår Y i huvudet. När du undrar vad som hänt hävdar X att det i stället var Y som slog. Detta förnekas förstås ivrigt av Y. Du försöker rationellt lösa situationen och tänker ‘det är inte ens fel att två träter, sanningen ligger nog någonstans mittemellan’.
Men det gör den ju inte. Sanningen är att X slog Y i huvudet.”
Själv tillhör jag dem som – i likhet med huvudpersonen Winston i romanen ”1984” – vill insistera på att ”det finns sanning och det finns osanning”.
Och att vi alla ska söka sanningen, så långt vi bara förmår!
För att ta tre exempel som jag finner både aktuella, relevanta och viktiga:
1. PAKTERNA
• Warszawapakten upplöstes 1991, och därmed det kommunistiska hotet.
• NATO borde då också ha upplösts, men så skedde inte.
2. KUPPEN
• Det skedde en kupp i Kiev i februari 2014, som störtade den valde presidenten.
• Bakom denna kupp stod USA, som pumpat in 5.000 miljoner dollar för propaganda och våldsaktioner.
• Bakom kuppen stod däremot inte den rysktalande befolkningen i östra Ukraina, vilket förklarar motståndet där.
3. KRIMHALVÖN
• Krims återförening med Ryssland 2014 återspeglade en utbredd önskan bland invånarna där.
• När Kosovo år 2008 bröts loss från Serbien hade Sverige inga invändningar.
Till sist – utrikesminister Margot Wallström i SvD den 6 mars 2015:
”Först kom Rysslands ockupation och den illegala annekteringen av Krim fullbordades. Sedan såg vi hur den ryska aggressionen fortsatte genom understöd till separatister i östra Ukraina, som med uppmuntran från Moskva inledde en väpnad konflikt med centralregeringen i Kiev. Och till sist har vi sett hur Ryssland inte dragit sig för att skicka avancerade ryska militära förband över gränsen, för att ge stöd åt separatisterna när de med vapenmakt sökt bekämpa det ukrainska försvaret och utvidga sin kontroll över ukrainskt territorium.
Denna utveckling har naturligtvis varit katastrofal för Ukraina. Landet har fått delar av sitt territorium ockuperat av ett grannland, sett tusentals soldater och civila dödas och drabbats av ett stort mänskligt lidande. Mycket av den politiska och ekonomiska energi som borde ha gått till att bygga landets framtid har i stället tvingats användas för att försvara Ukrainas själva existens.”
”Ryssland har invaderat Ukraina”.
Så påstår den svenska utrikesministern.
Det ligger väl i linje med ett budskap som unisont propageras i svenska och västerländska massmedia.
Men:
Betyder det att påståendet är sant?
Finns någonstans något belägg för det?
En medborgarjournalist som ägnat mycket tid och energi åt att undersöka detta är Erik Johansson.
Han ringde tidigare upp och talade med Stig Fredriksson, som visade sig inte ha mycket ”på fötterna”.
Senare ringde han upp en annan mediapropagandist i Sverige, Patrik Oksanen, som inte kan uppge några källor till sina uppgifter.
EJ har också uppmärksammat Wolfgang Hanssons Putin-teorier i Aftonbladet.
En verklig höjdpunkt är Erik Johanssons program ”Elitens lögner för att förhindra att krig bryter ut 2”.
12.20 in kommer programmet in på Margot Wallströms SvD-uttalande.
Det visar sig att Wallström stöder sig på uppgifter från svenska UD – som uppger sig ha uppgifter från OSSE (eng. OSCE).
Som framgår av programmet förnekar dock OSSE dessa uppgifter och UD kan inte belägga dem.
Löfvenminister Wallströms offentliga uttalanden vilar uppenbarligen på mycket lös sand!
Mer
http://www.friatider.se/journalister-tros-vara-landsf-rr-dare
http://www.vaken.se/mannen-som-genomskadade-varlden/
Filed under: debatt, extremism, försvar, film, fred, krig, motstånd, nato, pk, propaganda, ryssland, säkerhet, ukraina | Tagged: debatt, försvar, film, motstånd, nato, pk, propaganda, ryssland, säkerhet, ukraina | 8 Comments »
Jan Millds blogg 