Dagens Nyheter har nu redovisat en opinionsmätning från SOM-institutet som visar att stödet för en svensk anslutning till Nato har ökat.
Iofs inte så att en majoritet önskar en anslutning, men antalet svarande som gör det är större än de som motsätter sig en Nato-anslutning. En majoritet sade sig samtidigt önska en fortsatt alliansfrihet för Sverige.
Ändå görs detta till en nyhet och ges utrymme i DN.
Metoden är uppenbar:
• Först en ihållande och ensidig propaganda mot Ryssland och för Nato.
• Sedan mätningar som ger bränsle för ytterligare propaganda.
Det här är ”Sifo-demokrati”, dvs man lyfter fram en opinion (om ens det), som är illa informerad i en fråga, och menar att denna ska tillmätas betydelse.
Verklig demokrati förutsätter naturligtvis att medborgarna först fått en chans att sätta sig in i frågan, och ta del av fakta och argument från mer än en sida!
Om så skedde skulle svenska folket få höra även argument mot NATO-anslutning:
1. Som Nato-medlem blir Sverige en självklar rysk måltavla i händelse av krig.
2. Som Nato-medlem ingår Sverige i samma allians som Turkiet och måste deltaga på Turkiets sida om Erdogan lyckas provocera fram ett krig.
3. Nato är inte en allians för fred och försvar, det är en allians för krig och angrepp. Det framgick vid t ex bombkriget mot Serbien 1999.
4. Sverige kunde klara sig utan att vara Nato-medlem när Sovjetunionen fanns och hela Östeuropa levde under kommunistisk diktatur. Nu är detta ändrat – varför då överge alliansfriheten?!
Jag skrev nyligen en artikel om Nato i Nya Tider:
Under rubriken ”Nato ökar säkerheten” skriver Ingemar Ögren i NyT 16/2016: ”Nu ser vi hur det nya Ryssland spänner musklerna. Krim har man annekterat,..” Mot den bakgrunden ser Ögren en risk i att de baltiska länderna ska angripas av Ryssland.
Tydligen vill han att Sverige nu som ett svar på detta bör göra Gotland – ”ett osänkbart hangarfartyg” – tillgängligt för Nato.
Ögrens tankegångar ligger förvisso i linje med en hållning till Ryssland som konsekvent präglat västliga massmedia. Den perverterade ensidigheten i denna hållning tycker jag har fångats väl av M S King i boken ”The war against Putin”:
”• Har Ryssland bombat suveräna stater till underkastelse?
– Nej, det var USA som gjorde det (Irak, Afghanistan, Libyen).
Har Ryssland inrättat tortyrläger för krigsfångar?
– Nej, det var USA som gjorde det (Guantanamo, Abu Ghraib).
Har Ryssland dödat kvinnor, äldre och barn med drönare?
– Nej, det var USA som gjorde det (Pakistan, Jemen, Sudan, Somalia).
Har Ryssland använt subversion för att underblåsa ’spontana’ protester och kupper mot utländska regeringar?
– Nej, det var USA som gjorde att (Georgien, Ukraina (två gånger), Egypten, Tunisien och många fler!).
Hotar Ryssland att attackera något annat land?
– Nej, det är USA som gör det (N.Korea, Iran, Libanon, Syrien).”
Framförallt vill jag påstå att Ingemar Ögren förbigår viktiga moment i vår nutidshistoria:
Som aktiv i fredsrörelsen under efterkrigstiden tillhörde jag själv dem som pläderade för att ryssarna skulle släppa de östeuropeiska länderna fria.
Iofs var det ryska säkerhetstänkandet begripligt efter den nazityska invasionen och det enorma pris i människoliv och materiell förödelse som den förorsakat. Psykologiskt var det inte svårt att förstå känslan av att efter dessa erfarenheter behöva en geografisk buffert västerut. Den tekniska utvecklingen, med missiler som nådde långt, gjorde dock att detta ändå inte gav säkerhet.
Bara genom förtroendeskapande åtgärder och ökad förståelse, avspänning och nedrustning, kunde säkerhet uppnås! Till detta skulle Sovjetunionen kunna bidraga genom att låta folken i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och andra öststater själva välja sin väg.
Efter Berlinmurens fall hösten 1989 inträffade just detta. 1990 kunde Tyskland återförenas, med godkännande från Moskva. 1991 kollapsade Sovjetunionen och även de baltiska staterna blev fria.
År 1991 upplöstes Warszawapakten och året därpå fanns inte längre något land i Europa med kommunistiskt styre.
Rimligen borde i denna nya situation även Nato ha upplösts. Den hade ju bildats 1949 som en försvarsallians, riktat mot kommunismen.
Som bekant inträffade ändå inte detta.
Tvärtom – Nato utvidgades österut, snart med 12 nya medlemmar! Varför?
Klart är att man därmed missade ett historiskt tillfälle till avspänning och nedrustning.
Klart är att ryssarna här kände sig, och alltjämt känner sig, svikna. På goda grunder. Eller hur?
Ovanpå detta kom den våldsamma kuppen i Kiev 2014, där USA hade investerat 5.000 miljoner dollar på att få den valde presidenten störtad.
Som många andra debattörer hänger Ingemar Ögren upp sin hotbild på den ryska ”annekteringen” av Krim. Om den saken finns mycket att säga, och det vill jag beröra här:
Krimhalvön tillhörde Ryssland alltsedan slutet av 1700-talet och under två sekler.
Jalta och Svartahavskusten var för ryssar, alltsedan tsartiden, det högst rankade semestermålet, ungefär som Rivieran för fransmän eller Balatonsjön för ungrare.
Krimhalvön bebos till övervägande del av ryssar.
När Krim 1954 fördes över från den Ryska sovjetrepubliken till den Ukrainska sovjetrepubliken var det inom ramen för Sovjetunionen och något som få då fäste avseende vid, då det inte uppfattades ha någon praktisk betydelse. Bara en administrativ förändring. Det skedde genom ett infall från partiledaren Nikita Chrustjov och kanske inte ens då i enlighet med Sovjetunionens lagstiftning.
Geopolitiskt är tillgången till Svartahavskusten och flottbasen Sevastopol på Krim viktig för Ryssland. Detta ställdes på sin spets efter det mot Moskva riktade maktskiftet i Kiev.
En stor majoritet av krimborna uttalade sig i folkomröstningen den 16 mars 2014 för att få tillhöra Ryssland. Två tidigare folkomröstningar på Krim gick i samma riktning.
Om anslutningen av Krim till Ryssland skedde i strid mot Ukrainas författning så gäller detta rimligen även USA-kuppen veckorna dessförinnan.
Det handlade också om vardaglig säkerhet för befolkningen på Krimhalvön. Efter Kievkuppen gjorde sig våldsbenägna extremistgrupper breda i Ukraina och kunde terrorisera varje ansats till opposition.
Till bilden hör att det rent tekniskt var möjligt att skära av halvön, så att våldsextremister kunde förhindras tillträde till den. Dels genom geografin, dels genom förekomsten av ett stort antal ryska soldater, som var stationerade i Sevastopol.
Det visade sig också att man lyckades. Separationen från Ukraina genomfördes fredligt, utan blodsutgjutelse.
Sammantaget blir det, menar jag, fel att alls tala om en ”annektering” av Krim. Anslutningen – eller snarare återanslutningen – av Krim skedde med ett stort folkligt stöd.
Kosovo tilläts lämna Serbien – varför skulle inte Krim få lämna Ukraina? Varför här mäta med så olika mått?
Visst – Ryssland kan nu sägas ”spänna musklerna”, men fortfarande uppgår Rysslands militärutgifter till bara en tiondel av USA:s.
En titt på jordgloben visar att USA omringar Ryssland och Kina med militärbaser, medan något motsvarande inte gäller i omvänd riktning. Sovjetunionen monterade ned sina kärnvapen på Kuba 1962.
Visst – ryskt militärflyg och ryska krigsfartyg övar runt Östersjön. Men Ryssland har ju kust vid Östersjön, till skillnad från vad som gäller för USA.
Sant är, som Ingemar Ögren konstaterar, att Sverige under efterkrigstiden varit föga neutralt. Vi har hela tiden har varit knutna till Nato och den kopplingen har successivt blivit allt starkare.
Jag menar att det är en olycklig utveckling, som vi bör försöka styra bort från, av två skäl:
Ju mer knutet Sverige är till Nato, desto självklarare blir vi till en rysk måltavla i händelse av krig mellan Ryssland och Nato.
Som Nato-medlem skulle Sverige vara förpliktigat att bistå det aggressiva Turkiet vid en konflikt med Ryssland.
Nato är en allians för krig, vilket framgått genom angreppen på Serbien 1999 och Libyen 2011.
Nato bör därför avvecklas, inte ytterligare stärkas!
Mer
https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/05/16/svenska-folket-luras-med-i-nato/
http://www.dn.se/debatt/stod-for-nato-medlemskap-nu-storre-an-motstandet/
https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/05/07/en-bra-kapten-behover-en-kikare/
https://anthropocene.live/2016/05/06/sverige-i-fel-bat/
http://nyheteridag.se/jan-myrdals-tal-till-minne-av-segern-mot-hitlerfascismen-ryssland-gav-det-storsta-offret/
http://www.globalresearch.ca/nato-proudly-delivering-death-since-1949/5321041
https://parnassen.wordpress.com/2016/05/31/knapptyst-i-media-ingen-debatt-om-nato-svensk-demokrati-pa-hog-niva/
Klicka för att komma åt natojm.pdf
Filed under: försvar, motstånd, nato, propaganda, ryssland, säkerhet, turkiet | Tagged: försvar, motstånd, nato, propaganda, ryssland, säkerhet, turkiet |
Jan Millds blogg 
Så länge som merparten av svenskarna inte kan tänka självständigt och dra egna slutsatser kommer indoktrinering och hjärntvätt att fortsätta från den politiska makten, media och övriga etablissemanget.
Reblogga detta på corneliadahlberg och kommenterade:
Läs!!! – för att få kunskapen du behöver för att kunna ”välja” vad gäller den pågående NATO-anslutningen. Om du nu skulle tillåtas välja så som det var tänkt att gå till i en demokrati, men som vår propagandamedia effektivt stoppar. Där läser du enbart ”Goebbels” åsikter.
Västvärldens storhetstid går obevekligt mot sitt slut. Framtiden ligger i öster. USA och västvärlden har politiska och strategiska motgångar på flera plan. Ryssland överraskade alla med det fredliga återtagandet av Krim. Likaså insatserna i Syrien som begärdes från al-Assad och blev, än så länge en framgång. Bagdad har uttryckt önskemål att även Irak skulle kunna tänka sig ryskt flygstöd i kampen mot terrorn.
Japans premiärminister Abe besöker Ryssland för att förbättra relationerna och ro hem bra handelsförbindelser mot USA:s uttryckliga vilja. Kina fortsätter att bygga sin flygbas i Sydkinesiska sjön vilket fått Washington att frusta av ilska och indignation. Medan USA, bland många andra baser i världen, ”hyr” atollen Diego Garcia i Indiska oceanen utan att låtsas om sina egna baser långt från hemlandet. Hyreskontraktet med Storbritannien går ut i december 2016 och än så länge är det långt ifrån säkert att det kommer att förnyas.
USA har hyrt denna atoll sedan mitten på 1960 talet då lokalbefolkningen deporterades från öarna vilket det talas mycket tyst om. I Kinas fall har man haft sina öar under mycket lång tid utan att några andra länder gjort anspråk på dessa förrän helt nyligen.
Vidare har Utvecklingen i Ukraina gått i stå och ser ut att bli ytterligare ett svidande nederlag för västoligarkerna. Syrien har som tidigare nämnts inte gått USA:s väg. Vidare verkar motståndet mot TIIP avtalen ökat inom EU och Monsantos licensierade grödor har inte fått det genomslag man hoppats på.
Så ur den aspekten vill självklart västmakterna förstärka sin militära kapacitet med att få in Sverige och Finland i alliansen. Det tyder på panikåtgärder man tar till innan slaget är förlorat. Förutom de argument Jan redovisar mot ett svenskt NATO medlemskap så kommer det sannolikt att bli mycket dyrare att vara medlem. Trump har påpekat att övriga medlemsstater kommer att få bära en betydligt större del av kostnaden mot vad som är fallet idag.
Sverige har klarat sig utan denna allians under hela kalla kriget och det klarar vi nu också. Ryssland är idag inget som helst hot mot Sverige som nation men som Jan påpekade, som NATO medlem skulle situationen bli en helt annan. Sverige skall även fortsättningsvis stå utanför NATO:s aggressionspakt och lämna EU, Schengen m.m. Och återupprätta normala handelsförbindelser med Ryssland för att om inte annat rädda det som räddas kan av det svenska lantbruket.
Solen går upp i öster och ned i väster.
Viktig komplettering:
Det kostar mycket pengar att vara medlem i Nato.
Det är riktigt. Och dyrare kommer det att bli såsom Trump uttryckt.
Beslut om medlemskap i NATO bör vara baserat på fakta och inte på skrämsel-propaganda som vi matas med av massmedia. Enbart ett medlemskap i NATO kommer inte att öka Sveriges säkerhet. Snarare tvärtom, eftersom Sverige då blir ett givet och ”legalt” mål för Ryska attacker i händelse av en väpnad konflikt. Och även om Amerikas dåraktiga militär-doktrin bygger på troligheten (för USA) att kunna vinna ett kärnvapen-krig, så innebär ju inte det att Sverige (eller något annat land i Europa för den delen) kommer att få någon glädje av en sådan ”vinst”. En återgång till en mera neutral och medlande utrikes-politik ger därför ett mycket bättre bidrag till Sveriges säkerhet än ett NATO-medlemskap.
Denna bild säger allt om dom krigshungriga som styr NATO: http://a.disquscdn.com/uploads/mediaembed/images/3626/2469/original.jpg?w=800&h
Jag håller med författaren om en hel del av kritiken mot Nato, men har några kommentarer och frågor.
”År 1991 upplöstes Warszawapakten och året därpå fanns inte längre något land i Europa med kommunistiskt styre. Rimligen borde i denna nya situation även Nato ha upplösts. Den hade ju bildats 1949 som en försvarsallians, riktat mot kommunismen.”
Jan Milld verkar här utgå från att den enda faran med Sovjetunionen var kommunismen. När Warszawapakten och Sovjetunionen upplöstes utgjorde alltså inte Moskovien något hot. Detta är en naiv syn, då även dagens Ryssland är ett mäktigt land. Man kan inte bara sitta och hoppas på att Ryssland alltid kommer att vilja alla väl. Det måste finnas en motvikt som balanserar Rysslands militära makt. Idag utgör Nato denna motvikt. Nato har dock brister, som Milld påpekar. USA:s militära intresse för Europa kan också komma att avta. Därför måste de europeiska nationerna
1. förstärka sina nationella försvarsmakter
2. skapa en fast europeisk försvarsallians
3. vinnlägga sig om ett gott förhållande till Ryssland.
Att börja med punkt 3 men försumma punkt 1 och punkt 2 kan få ödesdigra följder.
Detta militära samarbete måste börja byggas upp redan nu. Utvecklingen i USA och Ryssland är svår att förutse. Att i det läget ha beröringsskräck inför militärt samarbete med Natoländer är helt förkastligt. Viktigast är att knyta samman Norden, Baltikum och Centraleuropa med Tyskland militärt. Den dag Nato försvinner måste strukturen för en annan och bättre allians redan finnas på plats.
Tyvärr står här Jan Milld helt tom på synpunkter. Nato bort! Sedan ordnar det sig nog! Längre än så verkar inte tankarna gå. I själva verket skulle det maktvakuum som uppstode efter en avveckling av Nato kunna vara livsfarligt för Europa. Till svars, Jan Milld! Vilka är dina idéer för tiden efter Natos avveckling, som du önskar? Den frågan kan inte ignoreras!
”Som bekant inträffade ändå inte detta. Tvärtom – Nato utvidgades österut, snart med 12 nya medlemmar! Varför?”
Varför alltid beskriva det som att Nato utvidgades? Varför inte säga att tolv nationer valde att gå med i Nato för att öka sin egen säkerhet? Kanske var detta det överlägset minst dåliga alternativet? Varför plötsligt ett sådant ointresse för nationella strategiska beslut? Varför ska inte dessa tolv nationers egna intressen räknas?
Svar till Sam:
Det finns två problem med militära rustningar:
– det ena är att de slukar resurser,
– det andra är att det kan påverka säkerhetsläge och upplevda hotbilder för andra länder.
En bakgrund till att Ryssland nu spänner sina militära muskler är moment som:
• NATO:s östutvidgning
• USA:s uppsägning av ABM-avtalet
• kuppen i Kiev 2014
• diverse angreppskrig från USA med allierade.
I botten ligger också erfarenheterna från Hitler-Tysklands invasion 1941, som kostade 27 miljoner människor livet i Sovjetunionen. Hur många svenskar är medvetna om den saken?
Det är USA som alltsedan Sovjetunionens kollaps har agerat aggressivt och drivit fram en konfrontation – inte Ryssland.
Sams resonemang innebär, om jag förstår honom rätt, att det egentligen inte spelar någon roll vad Ryssland gör eller inte gör. Redan genom sin storlek, bara genom att finnas, blir Ryssland till ett hot mot Sverige.
Det är en bedömning som jag inte delar. Risken för ett isolerat ryskt angrepp på Sverige är liten. En ockupation av Sverige kan inte framstå som någonting lockande för ryssarna! Vad skulle de kunna ha att vinna på det?
Med detta inte sagt att vi ska avsäga oss rätten att försvara vårt land, om nödvändigt med våld.
1. Jag delar den principiella inställningen att Sverige ska ha ett militärt försvar.
2. Den allmänna värnplikten bör återinföras.
3. Ett militärt samarbete med våra grannländer bör också vara en svensk strävan.
Inriktningen måste dock vara på de verkliga hoten, dvs samhällets sårbarhet och bristande självförsörjning. Vi behöver en mycket bättre beredskap mot naturkatastrofer och kaos – problem som inte behöver vara kopplat en direkt militär invasion.
För övrigt har vi här redan ett akut problem, ett hot mot all vår trygghet och själva existens! En storskalig invasion av kulturfrämmande utlänningar pågår sedan flera år, kraftigt eskalerad under 2015. Mot detta angrepp behöver vi nu försvara oss.
Och så de nya NATO-medlemmarna. Ska inte dessa nationers egna intressen räknas? Jovisst, varje folk har rätt att försöka se till sina intressen. Men vi svenskar måste få göra våra egna bedömningar av vad som bäst gagnar freden.
I grunden har alla folk ett gemensamt intresse av nedrustning, avspänning och säkerhet. Det är inte så att ena sidan blir säkrare desto osäkrare den andra sidan görs. Snarare tvärtom. Det största militära hotet mot Sverige är kanske ett Ryssland som känner sig hotat.
Risken för ett angrepp på Sverige från Ryssland skulle ha samband med ett nytt världskrig. Det viktiga blir då att ett sådant krig förhindras. Bidrar NATO till det?
Turkiet är medlem i NATO. Tidigare har turkiska trupper gått in i Irak, mot Iraks vilja. Nu ställer president Erdogan i utsikt att gå in med turkiska soldater även i Syrien…
Till sist ett länktips: http://thesaker.is/counter-propaganda-russian-style/
Tack så mycket för svaret! Håller helt med om att ”samhällets sårbarhet och bristande självförsörjning” är ett jätteproblem. Vid sidan av det behövs det, anser jag, ett solidaristiskt, samnationalistiskt, alleuropeiskt större grepp för gemensam säkerhet, även militärt. Men det är ett projekt som måste realiseras under årtionden. Idag ser jag en olycklig tendens att debattörer förväntas definiera sig som antingen ”mot Nato/väst och för Ryssland” eller ”mot Ryssland och för Nato/väst”. Det är ungefär som att stå med en yxa i varje hand och fundera på vilken av dem man ska hugga sig själv i huvudet med.
Jag drar mig i sammanhanget till minnes ett utdrag ur en intervju med Lars Holger Holm: ”Det är för mig intressant att notera att den i stor utsträckning EU-fientliga opionionen här på Motpol (och trots att jag i samband med mitt inlägg Nationalstaten—en betraktelse, utryckligen bett om ett svar) inte för ett ögonblick tycks vilja befatta sig med frågan hur ett framtida Sverige som utträtt ur EU, samt avböjt vidare samröre med ett USA-styrt NATO, ska organisera sig militärt.”
(Vad gäller andra världskriget ska man komma ihåg att det i viss utsträckning även var ett ryskt inbördeskrig – det väpnade antibolsjevistiska motståndet bland ryssar var betydande. Ja, lidandet var enormt i Sovjetunionen, både under kriget och åren före. Både bolsjeviker och nationalsocialister fanns bland förövarna.)
Vill för övrigt passa på att tacka Jan Milld för det otroliga arbete han gjort under åren. Ett öppet sinnelag, sanningskärlek och intellektuell heder verkar hela tiden ha varit vägledande, och det är mycket värt.
Det var en fullträff!
Tack för en som vanligt utmärkt text och Fredagsbio som dessutom är synnerligen aktuell. Jag delar din syn till 100%.
Vi måste först fastställa vad som är det störta hotet? Som jag ser det är det massinvandring från utom-europeiska länder. Detta hot är mycket större än ett hot från Ryssland och att de ska anfalla något land i Europa. NATO är en del i det kluster som är en del i att arbeta för folkutbytet i alla västländer. Därför går det alternativet bort.
Visst kan jag förstå de etniska estländarna för, precis som vi, har de också haft påtvingad massinvandring. De fick ryssar, vi muslimer. De här krafterna är samma, de har sina rötter i Marxismen. I Sovjet var de som starkast under Trotskij, Lenin och Stalin, kanske 1920-1960, för att sedan avta. I USA och Europa har det bara ökat och ökat och är nu starkare än någonsin, i västvärlden går det under benämningen Kulturmarxismen. Grunden är dock densamma.
Det finaste Europeiska priset som bl.a. Merkel fått är Richard Nicolaus Coundenhove-Kalergi Priset, ett pris som ges ut till dem som tjänat i hans intresse att förvandla Europas folk till en asiatisk-negroid blandras och där judar ska styra som en ädel ”ras”. Man tror det är ett skämt, ett dåligt skämt, men det vara hans önskan och till hans ära delar EU ut pris varje år.
Så hotet är massinvandringen och detta hot kommer inte från Ryssland utan har sitt centrum idé- och maktmässigt i USA, Storbritannien och Frankrike. NATO är som sagt en central del i detta så därför säger jag – Nej.
Vad ska vi ha istället? NMR har bra tankar om ett Nordiskt samarbete men jag misstänker att det för närvarande bara kan vara aktuellt med Finland, om de nu vill samarbeta med de svenska, fullständigt odugliga, politikerna? OMG vad dåliga de är – det är lätt att drömma mardrömmar – så urusla är de.
Det känns också fullständigt fel att samarbeta i en organisation där Turkiet är en viktig del. Turkiet utövar ju utpressning på Europa. USA har dessutom sina egna avtal med terrorstaten Israel och Wahabisterna i Saudiarabien, Qatar, o.s.v. Officiellt är inte NATO med dem men eftersom USA = NATO så ser jag det som ett mycket dåligt alternativ.
Ett Europeiskt försvar kan vara ett alternativ men vi ser hur Europa så lätt kapas av för oss fientliga krafter. Jag tror därför inte på dessa superstora enheter. De tas för lätt över av fientliga intressen.
Så min röst är på ett starkt svenskt försvar och en egen försvarsindustri och ett utökat nordiskt samarbete. Dock tror jag det kräver att vi får mycket mer dugliga och kompetenta politiker.
När det gäller försvar så handlar det om så mycket mer än vapen. Vi ser på många ställen på jorden att det spelar ingen roll vilka vapen du har – har befolkningen en stark moral är det omöjligt att vinna. Å andra sidan bryr man sig inte så kanske det inte hjälper med mycket vapen heller.
Ett starkt svenskt försvar måste bygga på att svenska folket och Sverige är viktiga att försvara. Detta arbete börjar med människors tankar. Flera generationer är hjärntvättade så det kommer att ta tid.
”
Så sant! Vi måste bygga upp en försvarsvilja, dvs en insikt om att
a) vi svenskar finns, med egna intressen
b) har både rätt och skyldighet att försvara dessa.
Nato korrumperar Eurovisionsschlagerfinalen och låter en politiserad Ukrainsk låt vinna?
[…] Nato nästa […]
[…] Nato nästa […]
[…] Nato nästa […]
[…] Nato nästa […]
[…] Nato nästa […]