Om Nürnbergrättegångarna hade varit opartiska och rättvisa, då skulle inte bara företrädare för Hitler-Tyskland – ”Tredje Riket” – ha suttit på de anklagades bänk! Där skulle ha suttit även USA-generalen Eisenhower och den brittiske premiärministern Winston Churchill.
Här kommer en första del av tre på temat ”Ska vi hata tyskar?”.
Ämnet för denna del är ”PRISET FÖR KRIGET OCH NEDERLAGET”.
Rubriker:
A. BOMBKRIGET
B. KAPITULATION
1. Fördrivning och läger
2. Massvåldtäkter
3. Krigsfångar och svält
4. SkuldbeläggningEtt beundransvärt folk!
Låt oss börja med en trailer till filmen ”Hellstorm”:
A. BOMBKRIGET
Filmen ”Hellstorm” i sin helhet är på 90 minuter:
Se vidare http://www.hellstormdocumentary.com/
och en intervju med bokens författare här.
De bombningar som Storbritannien och USA genomförde över Tyskland 1942-45 riktade sig inte mot bara militära mål, som trupper och vapenutrustning, fabriker och kommunikationscentra. Det var fråga om terrorbombningar, där själva syftet var att åstadkomma maximalt omfattande civila förluster och svårigheter, för att demoralisera det tyska folket.
Man använde sig av bombplan som kunde ta stora laster och flyga långa sträckor – Lancaster, B-17 och B-24. De flög på hög höjd och kom i stora formationer, så att de kunde täcka in stora ytor. I fokus stod framförallt stadscentra och man siktade särskilt in sig på stadsdelar där arbetarklass bodde. Där stod husen tätare, så det blev mer effektivt.
Teknik och taktik utvecklades snart så att man först fällde sprängbomber, som slog sönder hustak och infrastruktur. I nästa våg öste man på med brandbomber, som skapade eldstormar, som nådde mycket höga temperaturer. Syret i luften kunde då försvinna så att människor i skyddsrummen dödades genom kvävning.
Winston Churchill 1940: ”…this war is not against Hitler or National Socialism, but against the strength of the German people, which is to be smashed once and for all,..”
När började denna typ av terrorbombningar, med civila som måltavlor?
Var det engelsmän eller tyskar som började?
Det brittiska beslutet om att börja bomba städer i Tyskland hade tagits redan i maj 1940.
Wikipedia:
”Redan innan Tyskland började bomba Storbritannien hade det brittiska krigskabinettet beslutat (den 11 maj 1940) att bomba städer och bostadsområden i Tyskland. Man bombade Berlin och andra städer.”
David Irving redogör i denna film för Churchills roll. Genom upprepade bombningar av Berlin försökte han provocera Tyskland till att bomba London. Kolla särskilt 8.30 in:
Churchill lyckades med detta – Tyskland började under hösten att bomba även engelska städer med civilbefolkning, däribland Coventry.
De tyska flygangrepp över England som förekommit under sommaren 1940, efter Frankrikes kapitulation, gällde kamp om luftherraväldet, dvs hade militära mål.
Vad gäller brittiska bombningar av Tyskland hade det fram till 1942 rört sig om mer begränsade insatser, inte stora armador av bombplan som gick i skytteltrafik. Efter USA:s anslutning flög RAF-planen nattetid, medan de amerikanska planen kom dagtid.
Wikipedia:
”1942 utfärdades nya direktiv till Royal Air Force efter förslag från professor Frederick Lindemann… Målet var så kallad ’moralbombning’, att bomba för att minska försvarsviljan hos befolkningen.”
Frederick Lindemann, citerad i boken ”The Myth of German Villainy”:
”It should be emphasized that the destruction of houses, public utilities, transport and lives, the creation of a refugee problem on an unprecedented scale, and the break down of morale both at home and at the battle fronts by fear of extended and intensified bombing, are accepted and intended aims of our bombing policy. They are not by-products of attempts to hit factories.”
Ur ”Hellstorm” av Thomas Goodrich:
”The architect of the idea was Arthur Harris, chief of British Bomber Command. Unlike the ’Battle of Britain’, which was a military contest from first to last, it was Harris belief that intense, sustained air strikes against German population centers could prove decisive.”
Över den medeltida staden Köln fälldes i slutet av maj 1942 mer än 2.000 ton bomber från drygt 1.000 flygplan. Nära 500 tyskar dödades och 5.000 skadades, 45.000 gjordes hemlösa.
Ett år senare, med början den 24 juli 1943, genomfördes ”Operation Gomorrah” över Hamburg. Då handlade det om stora armador av bombplan, som kom i fem räder under en veckas tid. När räddningspersonal efter ett första angrepp försökte hjälpa överlevande kunde de överraskas av en andra anfallsvåg. Kanske 50.000 dödade, däribland 800 brandmän. 3/4 miljon av stadens invånare gjordes hemlösa.
Ur ”Hellstorm”:
”Soon, hundreds of planes began raining down tons of high explosives on the heart of Hamburg, blowing to bits schools, churches, hospitals, and homes. The onslaught increased in fury with each succeeding wave of bombers, building minute by minute to a fiery, devastating crescendo. Then, the planes suddenly disappeared, the skies were clear and all was silent again.”
”The following day, as rescue crews and firefighters from throughout another’s Germany battled the blaze, bombers of the US Army Air Force appeared over Hamburg. As planned, the Americans surprised not only the emergency workers, but columns of fleeing refugees as well.”
När Dresden angreps i februari 1945 fanns där ovanligt många civila, pga flyktingströmmarna österifrån. Antalet dödade uppskattas här av David Irving till ca 135.000.
Detta massiva angrepp skedde dessutom i ett skede då kriget i praktiken redan var avgjort. Det hade än mindre av militär funktion. Det rullade bara på – alla lydde sina order.
”The Myth of German Villainy”:
”Everyone employed within the giant bombing apparatus continued to do the job they had been assigned to do, and no one in authority told them to stop, so the bombing continued, day after day, night after night.”
Om Dresden, kolla 14-26 min in: https://vimeo.com/127979808
B. KAPITULATION
Kravet från de fyra allierade segermakterna hade konsekvent varit en villkorslös kapitulation från tysk sida.
Vad skulle bli konsekvenserna när denna var ett faktum? Hur skulle tyskarna komma att behandlas efter att de gjorts helt försvarslösa?
Där kom svaret 1945.
Fler tyskar dog efter kapitulationen än under kriget, till följd av segermakternas agerande.
Ur ”The Myth of German Villainy”:
”It is estimated that more than 8 million Germans died during the war, but an astonishing 13 million additional Germans died after the war was over.”
Morgenthauplanen för det efterkrigstida Tyskland, presenterad i september 1944, var tydlig med ambitionerna. Planen, som var utarbetad av den judisk-amerikanske finansministern Henry Morgenthau, gick ut på att dela upp Tyskland i flera olika delar. Hela landets industri skulle läggas ner och Tyskland skulle omvandlas till ett jordbruksland. Tyskar skulle sättas i tvångsarbete utanför Tysklands gränser.
I planen ingick att Tysklands befolkningstal skulle påtagligt minskas – miljoner tyskar skulle elimineras. Morgenthau i sin dagbok: ”Germany must be turned into a wasteland, as happened there during the 30-year War.”
Mer om Henry Morgenthau fem minuter in i denna film.
Redan 1941 – alltså tre år före Morgenthauplanen – hade boken ”Germany Must Perish” släppts i USA, skriven av Theodore Kaufman. Också han jude. Där förespråkades en massterilisering av tyskarna och att Tyskland skulle upplösas (se karta ovan). Ett tidigt recept för att s.a.s. ”lösa det tyska problemet”.
1. Fördrivning och läger
Viktiga moment i Morgenthauplanen blev genomförda.
Ett moment gällde att stora tyska landområden i öster skulle tillfalla Polen eller Sovjetunionen – vilket medförde fördrivning av de tio miljoner tyskar som bodde där. Till detta kom ytterligare några miljoner tyskar som fördrevs från Sudetenland i Tjeckoslovakien.
Östfördrivningen skedde i två omgångar:
• Först från Ostpreussen som resultatet av sovjetiska Röda Arméns ankomst dit.
• Sedan som resultat av uppgörelsen i Potsdam sommaren 1945, där även Schlesien, Brandenburg och Pommern öster om Oder-Neisse-linjen överfördes till Polen.
De fördrivna tyskarna utsattes för svåra umbäranden – kanske 2 miljoner av dem omkom.
Från Johan Selanders blogg:
”I Polen gick milisenheter till handling redan innan dokumenten från Potsdam var undertecknade. Tyskar greps på öppen gata eller hämtades i hemmen och drevs med piskor och slag av gevärskolvar samman på torgen för vidare marsch till järnvägsstationerna. Pommern och Schlesien tömdes på sin tyska urbefolkning.
Människorna kördes iväg i gods- och kreatursvagnar, utan mat eller dryck, mestadels åldringar, kvinnor och barn. På gränsstationerna, t ex i Stettin och Belgard, plundrades de på sina sista ägodelar, en del in på bara underkläderna.
Framför allt äldre, sjuka och barn dog under transporterna. …Transportsystemet blev överbelastat och alla tyskar kunde inte kastas ut genast. En del tvangs ut på veckolånga marscher till fots. Andra blev internerade i läger.”
1993 utkom John Sacks ”An Eye for an Eye” – en bok om judisk hämnd på tyskar.
Enligt Sack upprättades koncentrationsläger i Polen för tyskar, ofta med judar som lägervakter. Antalet sådana läger skulle ha varit mycket stort – fler än 1.000! Där internerades 200.000 tyskar och utsattes för omfattande misshandel och grym tortyr.
Om detta skrev Eva Bergqvist i Fri Information 1996:
”John Sacks bok bygger på såväl arkivforskning med arkiverade vittnesmål som på egna intervjuer med överlevande från de polska lägren för tyskar och med lägerpersonal. Skildringarna från förintelselägret i Schwientochlowitz är vedervärdiga. Tyskar slogs ihjäl en och en av judiska vakter beväpnade med påkar, stolsben och andra tillhyggen. Den judiske lägerchefen deltog med liv och lust i dödandet.”
Det finns även en film med John Sack, t ex 5.30 in:
2. Massvåldtäkter
Döda så många tyskar som möjligt, bryt stoltheten hos deras kvinnor!
Så uttryckte sig Stalins judiske propagandaminister Ilya Ehrenburg:
”Kill, you brave Red-Army men, kill! There is nothing that the German is not guilty of. Comrade Stalin instructs us to put down this rabid animal. Break, with your force, the arrogant racial-pride of the Germanic Woman. Take her as your rightful prize of war. Kill, you brave Red Army men. Kill.”
Resultatet blev massvåldtäkter genom soldater i Röda Armen. Inte de soldater som kom först, utan den andra vågen.
Ca två miljoner tyska kvinnor blev offer för detta.
Se 30 minuter in i Hellstormfilmen.
Ur boken ”The Bad War” av M.S. King:
”Even the terrified women who flee to churches and hospitals are hunted down and gang raped. Nuns, little girls and elderly women are infected with general diseases… The most notable offenders are the mainly jewish NKVD rear guard troops and the mongoloid troops from the Asian Republics of the far eastern reaches of the USSR.
Rather than submit to the horror, thousands of German woman commit suicide.”
3. Krigsfångar och svält
Över till situationen i väster och områden under befäl av USA-general Dwight Eisenhower.
Hur behandlade man där de tyska soldater och officerare som hade kapitulerat?
USA hade undertecknat Genevekonventionen om behandling av krigsfångar. Detta kringgicks av USA genom en semantisk manöver. Istället för att erkänna dem som ”POW” (Prisoners of War) benämnde man sina tyska fångar något annat – ”Disarmed Enemy Forces”.
Gentemot dessa ansåg man sig inte ha några förpliktelser. Således spärrade man in dem i ett antal läger på öppna fält vid Rhen – utan föda, utan sanitet och utan skydd mot väder. De lämnades bara att dö. Röda Korset vägrades tillträde till lägren.
1,5 miljoner tyskar dog på detta sätt.
Om detta handlar boken ”Other losses” av James Bacque, utkommen 1989.
Även här finns filmmaterial – denna är på 3 minuter:
Tillämpandet av Morgenthauplanen resulterade också i livsmedelsbrist och svält i Tyskland som helhet, en situation som varade flera år framåt. Spädbarnsdödligheten i landet mångfaldigades jämfört med tidigare.
Wikipedia:
”Import av mat till Tyskland var totalförbjuden fram till december 1945, eftersom dylikt ansågs kunna motverka försöket att sänka tyska folkets levnadsstandard. Sändningar av hjälppaket till Tyskland förblev förbjudna fram till 5 juni 1946. Under hela 1945 tillsåg de allierade att ingen internationell hjälp kunde nå fram till etniska tyskar. … De amerikanska ockupationstrupperna hade strikta order att inte dela med sig av sin mat; detta gällde även deras fruar. Kvinnorna var beordrade att inte låta sina tyska hushållerskor få tag i några matrester. De var beordrade att all överbliven mat måste förstöras eller på annat vis göras oätlig.
Vidare ledde de allierades beslut om att begränsa tysk stålproduktion, samt deras totala kontroll över tysk utrikeshandel, till att erbjudanden från andra länder att byta tyska produkter mot mat ignorerades… Sverige erbjöd stora mängder fett, men de allierade var inte villiga att låta tyskarna handla med dem. Det tyska näringsintaget blev som värst under den mycket kalla vintern 1946-1947, då genomsnittliga kaloriintaget låg på runt 1000-1500 kalorier per dag. Tyska spädbarnsdödligheten förblev dubbelt så hög som i andra västeuropeiska länder fram till slutet på 1948.”
4. Skuldbeläggning
Efter kriget – 1945-49 – hölls Nürnbergrättegångarna, 13 till antalet. Den första – Nürnbergprocessen – pågick från november 1945 till oktober 1946 och på de anklagades bänk satt 24 politiska och militära ledare från Tredje Riket.
Här var det alltså segrarna som dömde de besegrade – på vilka sakliga grunder? Hade inte även segermakterna gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser?
Med Nürnbergtribunalen skuldbelades det tyska folket. Det rörde sig om bekännelser, framtvingade under tortyr.
Vad gäller utmärglade människor i koncentrationsläger bortsåg man ifrån att även tyskar saknade mat efter alla bombningar som förstört landets infrastruktur (och vilka bar ansvar för dessa bombningar?!).
Kolla 52-55 minuter i denna film:
Detta skuldbeläggande följdes upp med bestraffningar och utrensningar, indoktrinering och skadestånd.
Fortfarande är det i Tyskland brottsbelagt att ifrågasätta den officiella historieskrivningen kring Hitlertiden. Ett antal personer har suttit (och sitter alltjämt?) i fängelse för sådana ”brott”.
Här ligger, menar jag, en självmotsägelse. Ett budskap som man påstod sig vilja förmedla med Nürnberg var att varje individ har ett eget, personligt ansvar. Vi får inte gömma oss bakom att ”vi visste ingenting” eller att ”vi lydde bara order”. Alla måste vi reagera mot det vi finner vara fel, vi måste ha en moralisk kompass påslagen.
Hur går det ihop med en sådan lagstiftning, riktad mot både tanke- och yttrandefrihet?!
Ett beundransvärt folk!
Efter kriget var alla större tyska städer mer eller mindre förvandlade till grushögar. Total förödelse: kommunikationer, industrier och försörjningsmöjligheter var förintade.
Sedan kom vad som skulle kallas ”det västtyska undret”. Iofs med hjälp av Marshallplanen och amerikanska pengar, men ändå….
Min reflexion redan då var att utgångsläget föreföll vara ungefär detsamma som i det fattigaste av afrikanska länder: hur kunde det då komma sig att tyskarna så snart förmådde resa sig igen, till skillnad från andra utblottade länder?
Uppenbarligen fanns det något särskilt hos det tyska folket, av ”jävlar-anamma”!
Detta kan illustreras av bilder på hur tyska kvinnor redan direkt efter bombningarna bildade kedjor för att röja bland ruinerna!
Nästa avsnitt i denna serie ska bli en historisk återblick: Tyskland fram till år 1933.
Mer
https://justice4germans.com/
https://janmilld.wordpress.com/2014/01/05/krig-och-sanning-2/
Filed under: film, historia, tyskland | Tagged: film, historia, tyskland | 34 Comments »
Jan Millds blogg 