Krims sorti

 

kplatsen

Lyssnar vi på Folkpartiets Jan Björklund så var det ett övergrepp från Ryssland när Krimhalvön våren 2014 återfördes till Ryssland. Ryssland har därmed visat sig aggressivt, och frågan blir bara vad nästa steg kan bli. Är det Gotland som står härnäst på Moskvas meny?


Det slår mig att min egen argumentering till försvar för Krims återförening med Ryssland varit ofullständig. Jag har utgått från två moment:

1. Krimbornas önskan att få tillhöra Ryssland, sammanhängande med etnicitet och med historiska rötter.

2. Geopolitik och ryska säkerhetsintressen, genom flottbasen Sevastopol.

fordrivning

Det finns ett tredje moment, som jag missat, och som alls inte framkommit genom västmedias nyhetsförmedling. Man kan säga att krimborna fördrevs bort från Ukraina, genom den uttryckliga terror som de utsattes för.

Vilket illustrerar motsägelsefullheten hos kuppmakarna och deras anhängare. De förebrår krimborna för att ha brutit sig loss från Ukraina, men logiken i detta blir rimligen att krimborna förväntas agera som aktiva medborgare i Ukraina, dvs deltar i opinionsbildning och i politik.

Det fick de ju inte göra!!!

parken

USA-presidenten Barak Obama krävde i januari 2014 att president Viktor Janukovytj skulle dra tillbaka sin kravallpolis från centrala Kiev. De av USA finansierade gatukrigarna hade snart trappat upp våldet till en nivå då Janukovytj fann för gott att ”slänga in handduken”. Han gjorde just vad USA krävt: drog tillbaka sin kravallpolis. Varpå hans egen person hamnade i akut fara. Han ville inte sluta som Al-Gathafi, så han lämnade i all hast Kiev. Räddades till livet genom insatser från Moskva.

natofrihet

Men kvar blev ju hans civila supportrar – det blev nu fritt fram för Högra sektorn och andra organiserade våldsfigurer att ge sig på dessa. I Mariinskyparken fanns cirka 500 fredliga demonstranter, tillresta från Krim och södra Ukraina. De kallade sig själva ”Anti-Maidan”. Dessa blev nu utsatta för allt grövre våld från Maidantorget.

Säkerhetsläget var snart sådant, att de bara måste ge sig därifrån, försöka ta sig tillbaka till Krim igen. Åtta bussar fylldes med krimbor och man började köra söderut. Detta skedde den 20 februari 2014.

bussbranden

Man kom några 10-tal mil, så långt som till Cherkasyregionen och orten Korsun-Shevchenkovsky. Där fanns vägspärrar och polisen lotsade bussarna in i ett väl organiserat bakhåll. Där väntade ett stort antal anhängare av Högra sektorn, beväpnade med påkar, hemmagjorda tillhyggen och även skjutvapen.

Bussarna stoppades, rutor slogs sönder och däck punkterades. Av de åtta bussarna eldades hälften upp.

De drygt 300 passagerarna tvingades ut och under nio timmar hölls de kvar, plågades och förnedrades. Ingen undgick skador, fysiskt och psykiskt. 7 dödades och ytterligare 20 försvann.

Misshandeln innefattade att man dränkte in några med bensin och hotade att tända på. Hot framfördes om att Högra sektorn skulle komma till Krim och där fara fram värre än vad man redan gjort i Kiev.

misshandel

Till bilden hör att man tio veckor senare gjorde just detta.

Det skedde i Odessa den 2 maj.

Där dödades 48 kuppmotståndare efter att ha stängts in i Fackföreningarnas hus.

Många av dem lynchades genom att eldas upp.

Sveriges dåvarande utrikesminister lade skulden på offren.

cbmordare

Korsunmassakern blev snabbt känd på Krim och invånarna där upplevde naturligtvis en rädsla för att Högra Sektorn skulle komma även till Krim och där släppa lös samma typ av terror.

Geografiskt erbjöd halvön möjligheter att spärra av tillfarter, och det blev just vad man gjorde. Flygplatsen i Simferpol blockerades för att hindra flyg från Kiev att landa. Ankommande tåg bevakades noga.

Det var vid ett tillfälle mycket nära en väpnad konfrontation med styrkor från Kiev, men i ett avgörande ögonblick ingrep ryska soldater från Sevastopol och kunde hindra blodsutgjutelse.

Summan av dessa händelser blir att krimborna – på goda grunder – fruktade för sin säkerhet och att detta var en helt näraliggande och mycket stark anledning till att taga avsked från kuppregimen och våldsorganisatörerna i Kievområdet.

Till detta kom signaler från de nya makthavarna i Kiev, ifrågasättande rätten att använda ryska språket i Ukraina.

krim


Det finns en hel del material kring vad jag här skriver – både filmer, stillbilder och texter.

Ryssland har gjort en ambitiös film på dryga två timmar om Krim och återföreningen:  ”Vägen till fosterlandet”. 14 minuter in i filmen tas övergreppet i Korsun upp – dokumentärt material kompletterat med några rekonstruerade scener:

Därutöver finns två andra filmer av dokumentärt slag:

Och webbsidor:

http://fortruss.blogspot.se/2015/02/korsun-massacre-anniversary-what-really.html

https://antieuromaidansweden.wordpress.com/2015/06/21/krimborna-berattade-om-tragedin-vid-korsun-sjevtjenkovskij/


Mer

https://www.youtube.com/watch?t=153&v=rb-azpKkymM

https://peterharold.wordpress.com/2015/08/05/svds-ivar-arpi-klagar-pa-rysk-propaganda-men-vad-ar-det-han-sjalv-haller-pa-med/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/28/kiev-2014-ryssland/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

Troll och troll

plussat

Gensvaret på den senaste fredagsbion, ”AGENDAJUDAR”, blev ju bra. På kort tid nära 1.800 besök, nära 300 kommentarer på Exponerat och dessutom ovanligt många kommentarer både här på bloggen och på youtubesidan.

Uppenbarligen finns ett uppdämt behov av att mer få diskutera det ämne som tas upp i filmen. Fler än jag ställer frågan hur det kan komma sig att så många tongivande judar arbetar för  muslimsk massinvandring till Sverige. Kan det verkligen vara ett judiskt intresse?!

trollskogstrio

Samtidigt kan jag inte undgå att notera också något annat. Ett antal kommentarer på Exponerat har varit flitiga med inlägg. Skenbart är de kritiska, men egentligen ändå inte. Vad de gör är att försöka invända, men utan att i sak lyckas anföra några invändningar. Det handlar mer om att försöka smeta negativa epitet eller förmedla dåliga associationer.

Min reflexion blir här i grunden mycket enkel:

• Antingen har man fakta och argument i en annan riktning, och i så fall anför man dessa.

• Eller så har man inga sådana invändningar i sak. Då bör man revidera sin egen  position,  ta intryck och åtminstone till någon del ändra sig.

Stefan Löfven och andra kulturmarxister mässar gärna om att det inte får finnas ”vi och dom”, men vad vi här har att göra med är tydligen människor med en helt extremt driven grupplojalitet: ”My country right or wrong”. Man går med den egna gruppen, oavsett om man då i sak hamnar rätt eller fel.

”Troll” är väl vad vi brukar benämna sådana här figurer på kommentarsfälten.

expoljus

Det här påminner mig om erfarenheter som vi inom Blågula frågor gjorde på 1990-talet.

Först sände vi in debattartikel efter debattartikel till DN Debatt och andra debattredaktioner hos olika dagstidningar. Nästan utan undantag blev de refuserade: ”Tyvärr, platsbrist…”

Inom kort kom vi ändå ut i massmedia, men då som ”uthängda”. Vi var, som man framställde saken, ”troll”, som de rättrådiga redaktörerna drog fram i ljuset. Där kan ”troll” som bekant ”spricka”. En av de rättrådiga år 1996 var Exporedaktören Andreas Rosenlund.

jhp

Karaktäristiskt för både Exporedaktörer och andra pk-journalister är hur de vill placera sig själva på en piedestal, som på detta montage Aftonbladets Jan Helin.  De har en självbild av att vara opartiska experter och objektiva granskare – vägrar således att möta meningsmotståndare i öppen debatt på lika villkor. Inte heller accepterar de att låta sig bli intervjuade, vill inte riskera att själva behöva svara på några frågor.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html#anchor1114319

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html

https://janmilld.wordpress.com/2011/06/15/ar-jag-antisemit/

https://janmilld.wordpress.com/2014/07/28/false-flag-2/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/


https://www.youtube.com/watch?v=-Se37HqOkKI

https://www.youtube.com/watch?v=5Ke5D8keI90

Judisk makt?

filmen

”Har judar för mycket makt?”

Så lät en fråga till skolelever i Sverige i slutet av 90-talet, i en enkät författad av Stephane Bruchfeld.

I frågan låg föreställningen om ett ”rätt” svar, nämligen ”nej”.

Ett jakande svar skulle förmodligen ha kvalificerat vederbörande som ”antisemit”.

kipa

Just denna fråga, med dess självklara förväntan om ett bestämt svar, kan ses som en indikation på att judar just har mycket makt.

Den första delen av frågan – huruvida judar har mycket makt – är i princip en faktafråga, inte en åsiktsfråga. Ser man till mediasituationen i Sverige blir väl svaret där entydigt.

Den andra delen av frågan – huruvida denna makt är alltför stor – kan kopplas till hur den används. Också där blir svaret tydligt.

– Ser man till hur volymer kring invandringen gjorts till tabu, så kan detta spåras tillbaka till ställningstaganden av Göran Rosenberg från 1996.

– När s-ministrar nu nazi-anklagar SD, då blir det som ett eko av Lena Posner Körösi från 2010.

– När m-ledaren Fredrik Reinfeldt på Pressklubbsträff 2010 utvecklade hur han antog att sverigedemokrater älskar att bli misshandlade så var det som eko av vad  Peter Wolodarski sagt i en TV-soffa två år tidigare.

I praktiken rörde det sig i enkäten alltså om en dubbelfråga. För mig säger detta någonting ytterligare: Stephane Bruchfeld visade här prov på bristande intellektuell hederlighet. Hela upplägget var manipulativt!


Låt mig skyndsamt tillägga att jag inte vill betrakta judar i Sverige som en homogen grupp. Inom den ryms rimligtvis olika attityder och åsikter.

Samtidigt är det uppenbart, om man håller sig till ledande judar – sådana som företräder andra judar och/eller ges utrymme i massmedia – att bilden blir entydig. Dessa judar är som regel – eller helt undantagslöst?! – anhängare av det mångkulturella projektet.

Jag tänker på företrädare som:

• Peter Wolodarski, Dagens Nyheter

• Jacke Jakubowski, Judisk Krönika

• Göran Rosenberg, proffsdebattör

• Barbara Spectre, Paideia

• Willy Silberstein, SKMA

• Lena Posner Körösi, Judiska centralrådet.

I veckans fredagsbio – ”AGENDAJUDAR” – figurerar de alla.

Den fråga som där ställs är: ”Finns det en enda ledande jude i Sverige som är motståndare till den muslimska massinvandringen?”

Här kommer filmen:

 


Mer

http://www.bgf.nu/aj

http://www.janmilld.se/ms00/v32.html

https://janmilld.wordpress.com/2013/10/17/mer-goran-rosenberg/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/15/rosenberg-co/

http://www.bgf.nu/nr/98/1/int2.html

4 x klassförakt

fyrfalt

Veckans fredagsbio, nr 30, heter ”Klassförakt” och tar upp hur svenskar från arbetarklassen,  på landsbygden och ur den äldre generationen har hamnat i strykklass i det nya Sverige.

Fyra exempel tas upp:

1. TV4

2. Röda Korset

3. Socialdemokraterna

4. Bilden av BSS/SD


 duo2

1. TV4

Rapparen Adam Tensta är en person med resurser. Samma dag som han reste sig ur morgonsoffan hos TV4 hade han fått in en stor artikel i Aftonbladet. Hur använder han sin makt?

Jo, genom att ikläda sig och odla en offerroll, genom att angripa och provocera svenskar.

Rapparen kunde driva TV4 framför sig och se till att en ung kvinna från Grums, Louise Andersson Bodin, blev bestraffad för att hon använt ordet ”neger”.

I sin AB-artikel argumenterar Adam Tensta om ”strukturell rasism” och anser att vi svenskar ska skämmas: ”…denna skam är inte min. Ni äger den, som individer och som individer i en struktur som är byggd för vita svenskar. Det är så klart nära till hands att ta TV4 som ett exempel.”

Vad han kräver är inte diskussion, utan underkastelse från de svenskar som inte har samma ”hud-ton” som Adam Tensta:

”Problemet blir här att majoriteten av svenskarna inte kan relatera till denna typ av diskriminering. Säkert för att dom själva inte har upplevt den, eller för att dom faktiskt inte vet att den existerar. Det blir därför svårt att relatera till problemet.”

Bara personer med den ”rätta” hudtonen har förutsättningar att begripa vad det handlar om, således inget att diskutera.

Joakim Andersson på Motpol kommenterar:

”Plötsligt ’äger’ jag som vit ’denna skam’? Tensta kräver också av den vita läsaren att denna ska kapitulera symboliskt, inse att han eller hon alltid är mindre förtryckt än människor med Tenstas ”hudton” och aldrig kan förstå hur det är att inte vara vit. Vilket i förlängningen naturligtvis innebär att man som vit aldrig kan debattera med Tensta eller människor med hans hudton, man får bara tiga och acceptera det han påstår:

’Och just detta faktum, att en grupp personer inte kan relatera till vad som drabbar andra, är djupt problematiskt.’

Detta innebär alltså att det demokratiska samtalet inte längre är aktuellt…”

Andersson gör också en mycket viktig observation kring vad Per Gudmundson skrivit:

”Gudmundson menar att Tenstas tal om ’strukturell rasism’ är felaktigt och farligt. Men Gudmundsons artikel har också brister. Så hänvisar han till World Value Survey för att visa att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Bland annat svarar bara 4% av svenskarna att de har något emot en granne av annan etnicitet. Men just detta påstående är det som sänker Gudmundsons resonemang. För ’white flight’ är en realitet även i Sverige, svenskarna flyttar ut när invandrarna flyttar in. Oavsett vad de lärt sig att svara i enkäter.

”…ett otal stereotyper finns också riktade mot just sådana ’vita svenskar’, bland annat att de som grupp är priviligierade och inte kan relatera. Och att alla former av kollektiva intressen de kan ha är illegitima att ens tala om (det senare illustrerar den grundläggande bristen i Gudmundsons text, han analyserar inte kopplingen mellan rasismdiskursen och det faktum att infödda svenskars eventuella kollektiva intressen alltid demoniseras i debatten).”

Till frågan om svenskar som vill slippa bo i problemområden – se även nedan, om Bunkeflostrand!


jordfastning

2. Röda Korset

Barbro Feldt avled den 17 juni 2014 sedan hon efter nio års ideellt arbete tvingats bort från Svenska Röda Korset och hängts ut som “rasist” i media.

När hon som vanligt gick till sitt oavlönade arbete i Röda korsets butik Kupan i Falun fredagen den 4 april 2014 hade hon ingen aning om att hon hade fel ”värdegrund”.

Personerna i Röda Korsets ledning  säger sig hylla ”alla människors lika värde”. Stämmer detta, gör de verkligen det? Har etniska svenskar för dem samma värde som utlänningar?

I Chang Fricks utomordentliga intervju med Ulrika Årehed Kågström, generalsekretare med 86.000 kr i månadslön, säger hon att Röda Korset står för Nolltolerans mot intolerans.

Här finns tydligen två olika sätt att förkasta tolerans!

Eller så handlar det om vem som gör det.

Människor i maktpositioner kan visa nolltolerans.  Och det är fint!

Andra, längre ned, visar däremot intolerans. Det är inte fint, då är det inte ”rumsrena”.

Det är alltså skillnad på folk och folk.

Barbro Feldt, den 71-åriga voluntären i Falun, överlevde inte det drev som hon utsattes för av media och RK-ledningen.

Hon var en människa för vilken heder, etik och moral var viktiga värden, som hon levt efter i hela sitt liv. Att bli fråntagen heder och ära på det sätt som skedde måste ha varit en chock för henne.

En del av chocken kan ha berott på att hon saknade dator och inte kunnat följa med i utvecklingen på nätet. Barbro Feldt hade inte förstått vilka krav den politiska korrektheten ställer kring vad man inte får känna, tänka och säga.

Mer om denna skandal har skrivits både av Julia Caesar och på denna blogg.


schori

3. Socialdemokraterna

Ett mejl från en boende i Bunkeflostrand 2001 till ett socialdemokratiskt kommunalråd resulterade alltså i åtal och dom. Man hade protesterat mot en planerad inflyttning i villaområdet av en bidragsfamilj från Asien.

Detta hade följt på signaler från s-.minister Pierre Schori riksdagen fyra år tidigare, om att ”främlingsfientligheten” skulle ”kriminaliseras och jagas”.

Vad mannen skrivit i sitt mejl var:

Bunkeflostrand är en av de få sista utposterna i närheten av Malmö att fly till om man vill slippa araber inpå knutarna.

Vad är det för mening med att flytta hit en hoper araber som inte kan försörja sig själva, sannolikt är kriminellt belastade och inte har ett uns av vilja att anpassa sig utan endast kräver saker.

Hade han kunnat klara sig om han i sak skrivit ungefär detsamma, men med andra formuleringar?

Eller ville makthavarna inom ”Arbetarpartiet” statuera ett exempel kring ”integration”:

vanliga svenskar ska inte kunna slippa mångkulturen.

De får inte ens uttrycka önskemål i den riktningen.


bss

4. Bilden av BSS/SD

Den negativa bilden i media kring Sverigedemokraternas första år är nu etablerad: det var ”en mörk tid”.

Så långt har denna propaganda nått, att även SD-företrädare ibland accepterar denna historieskrivning!

Men hur väl stämmer den med verkligheten?  Vilka belägg finns för att vare sig partiets material i form av program och flygblad eller dess ledande företrädare någonsin skulle ha motsvarat den bilden?

Efter erfarenheten med Blågula frågor fick ju ett tydligt besked, redan inom ett år: man behövde inte ens en liten spik att koka sin soppa på. Även över BGF vräktes en kaskad av epitet, det började direkt!

”Felet” med Sverigedemokraterna – utöver att man drivit ”olämpliga” krav kring invandringen – var nog att partiet till stor del utgjordes av män med arbetarbakgrund.

Här kommer filmen:

https://youtu.be/y0MEOFgmtb0


PS

Nasrin Sjögren på Samtiden:

”…För vet du vad? Jag delar dina erfarenheter. Jag vet vad det är du går igenom. Jag och många riktiga svenskar, med rötter både från Sverige och annorstädes, har fortfarande kvar både hjärta, hjärna och integritet nog att se skillnad på en genuin ung tjej med fötterna på jorden och ett varmt hjärta som slår för sin hemort å ena sidan och en kallhamrad cynisk karriärist som är beredd att känga brutalt neråt alltmedan han försöker framställa sig som ett patetiskt offer å andra sidan.

Stå på dig, Louise Andersson Bodin. Jag står bakom dig, tillsammans med hundratusentals andra i Sverige.”

ns

 


Mer

Ultima Thule

Löfven ljuger om SD:s historia

Organiserat förtal av svenskar = ”integration”?

Öppet brev till Louise

likavarde

 

På folkets sida

stellan_bojerud

Stellan Bojerud har avlidit, vid 70 års ålder.

Bakom sig hade han ett liv som officer, med stort intresse för militärhistoria. Många år var han partipolitiskt aktiv, inom Moderata Samlingspartiet.

År 2009 gick Bojerud med i Sverigedemokraterna och sedan 2012 satt han som ordinarie riksdagsledamot för SD.


Stellan Bojerud var en fritänkare och sann sverigevän. Även på denna blogg gjorde han ibland kommentarer.

Trots olika bakgrund – Bojerud som militär och moderat, jag som fredsrörelseaktiv och socialist – hade vi i det mesta av det viktiga en politisk samsyn. Inför utvecklingen i vårt land reagerade vi på liknande sätt.

bojerud

 

 

Andra sverigevänner och invandringskritiker, som tidigare gått bort:

år 2015 – Björn Hammarbäck och Ola Jennebrink

år 2013 – Anders Carlberg

år 2007 – Karl-Johan Lidefeldt

år 2005 – Sven-Olle Olsson

år 2003 – Eva Bergqvist.


 

Mer

Petter J Larsson, AB-journalist

Granne med SIV

Sjöbo – demokratiskt föredöme

Vänster och höger i politiken

leman

I denna veckas fredagsbio – ”MINA POLITISKA RESA – från vänsterradikal till ’högerextrem’” – har jag tillåtit mig att ta en avstamp i personliga politiska erfarenheter.

Kanske får det inte samma tyngd som exempelvis den senaste fredagsbion, men några moment bör ändå kunna ha visst allmänintresse:

• hur lättvindigt etiketteringar görs inom politiken

• hur innebörden av centrala begrepp som ”höger” och ”vänster” befinner sig i dramatisk förändring

• hur den svenske arbetaren för ”vänstern” förvandlats från närmast en hjälte till dess raka motsats.

vitman

Klart är att jag inte längre vill identifiera mig själv som stående politiskt till ”vänster”.

Det begreppet har nu blivit alltför besudlat och komprometterat!

vkvartett

Med dagens nya vänster kan förknippas en uppsättning extremt negativa hållningar:

• ansvarsbefrielse och kravlöshet

• lättkränkthet och offermentalitet

• kunskapsförakt och antiintellektualism

• förtals- och våldsbenägenhet

• rasism och krav på särrättigheter

• feministisk fundamentalism

• invandringsextremism och skatteslöseri



Mer

http://avpixlat.info/2015/07/10/till-statsministern-2/

internationalen-vers4

Två förlorade decennier

Här kommer bloggtexten till fredagsbio 28, om Moderaterna: ”Bryt tabut om VOLYMER!”

hoppfullt

Filmen väcker alltså frågan om det moderata programförslaget ”Land för hoppfulla” från 1997, skrivet av gammelmoderaten Per Unckel.

Per Unckel hade då en gedigen bana bakom sig, med mycket av politisk erfarenhet. 1971-76 var han ordförande i MUF,  1976-86 riksdagsledamot, 1986-91 partisekreterare för Moderaterna, sedan åter riksdagsledamot och statsråd på olika poster.  Vid folkomröstningen om kärnkraft 1980 var Unckel kampanjgeneral för linje 1.

unckel

Några nyckelmeningar i ”Land för hoppfulla”:

”Vi har alla tigit och undertryckt det svåra kring invandringen alltför länge. Den svenska debatten har blivit enögd och svartvit. En del har hyllat invandringen genom att förneka att den är problematisk. De har upplevts vara generösa på andras bekostnad.” 

”• Vad är skälet till att vi nu har en integrationsminister?

• Vad är skälet till att vi har en diskrimineringsombudsman?

• Vad är skälet till att vi har en statlig antirasistkommitté?

Ja, skälet är att vi har fått ett djupgående problem som vi inte hade för tio år sedan, och som dessutom gräver allt djupare.”


”Så vi har ett alldeles äkta dilemma här. Allt lidande i världen, allt elände, betraktas som vårt ansvar. Då anmäler sig en fråga: finns det någon gräns där moralen skulle säga stopp? Skulle det kunna inträffa att något barn tvingas vända vid gränsen därför att livbåten var full? Finns det någon gräns?”

”Moderniseringen pågår jorden runt: tätare flyg, tätare kommunikationer, vida rörelser över klotet, pionjärer som reser före och rapporterar hem. Hur långt sträcker sig ens ansvar som människa och medborgare i ett litet land i norr?”

korgen

Det moderata programförslaget hamnade s.a.s. i papperskorgen och är nu undanstoppat och ganska bortglömt.

Det stoppades genom ett intensivt pk-drev, med kritik både från andra partier och andra moderater. Det var inte minst ungdomar inom Moderaterna som reagerade. Många av de äldre konservativa kunde nog dela Unckels perspektiv.

De två MUF:are som funnits med i arbetsgruppen bakom förslaget hade reserverat sig: Thomas Idergard och Anna Kinberg.

Den extremliberala ideologi som låg bakom avfärdandet ”Land för hoppfulla” återspeglas i en (M)-motion till  riksdagen fyra år senare – citerad i fredagsfilmen.

mufduon


När nu Anna Kinberg Batra som ny partiledare (M)  talar i Almedalen kan konstateras att en del av tongångarna påminner om dem i det av bl.a. henne tidigare förkastade ”Land för hoppfulla”.

I bästa fall har hon nu kommit till en del insikter, men två decennier har vi tappat för Sverige!

Tänk om Moderaterna istället hade ställt sig bakom Per Unckels förslag! 

Förutom att Moderaterna då skulle vara riksdagens i särklass största parti och Sverigedemokraterna aldrig ha tagit sig in i riksdagen kunde Sverige – vilket är viktigare! –  ha sluppit  mycket av den massinvandring som sedan följde, med alla dess oöverskådliga och så djupt negativa konsekvenser.

I sak har Kinberg-Batra medverkat till att skapa ett problem, där hon nu vill förmedla intrycket av att kunna erbjuda lösningar.

I sak är det dock inte fråga om några lösningar, så länge man inte vågar angripa roten till problemen med ”utanförskap” och misslyckad integration. Vad som krävs är att radikalt minska fortsatt invandring till Sverige. Probleminvandringen måste helt stoppas!

fb28batradalen

Vad som nu sker från Moderaterna och andra delar av Sjupartiet är – i bästa fall – en omvändelse under galgen.

(jag undviker dock att illustrera detta med något montage, då det skulle kunna misstolkas av den som kan vilja göra det…)

Om en sådan kursändring snart sker – det är ändå min förhoppning – så vore det inte fel att Anna Kinberg Batra kombinerar detta med ett postumt erkännande av Per Unckel och hans politiska klarsyn (han avled år 2011).

pu2


PS

Än är dock vägen lång för (M)-ledningen, innan man hamnat rätt i migrationspolitiken.

Ett hyckleri präglade Batras  Almedalstal, när hon deklarerade att de utlänningar som kommer till Sverige ”inget hellre vill”  än att arbeta.

Samtidigt lanserar man en ”reform” med innebörden att nyanlända utlänningar ska kunna behålla sina bidrag under ett år samtidigt som de får inkomster genom förvärvsarbete.

Förutom att detta röjer en desperation och rymmer en djup orättvisa mot svenskar – som inte ges motsvarande förmåner – vittnar det om en motsägelse.

Bakom förslaget ligger ju en verklighetsbild av att många utlänningar i själva verket föredrar att leva på bidrag framför att arbeta, om lönen inte blir påtagligt högre än bidraget.



Mer

https://peterharold.wordpress.com/2015/07/11/jag-stoppade-till-vid-katrineholm-idag-det-drojer-nog-lange-till-nasta-gang/

Film: När ska (M) landa?

Film: (S) och pragmatismen

http://www.friatider.se/politiskt-krig-i-muf-om-invandringspolitiken

https://janmilld.wordpress.com/2015/07/06/psykopatstyre/

http://www.janmilld.se/ms05/m10.html

http://ledarsidorna.se/2015/07/den-undantrangda-debatten/

Eva Bergqvist uteslöts ur Moderaterna år 2002

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 173 andra följare