En relevant bok

notskalet

Översiktlig, koncis och lättläst. Perfekt som stöd i argumentering mot okunnighet och fördomar kring svensk invandringspolitik. Självklar att rekommendera till köp och läsning.

Jag syftar på den nya boken av Arnstberg-Sandelin, ”Nötskalet”. En behändig liten pocket nära 200 sidor. Kostar 130 kr på Bokus, hos författarna kan den köpas för 120 eller 140 kr, beroende på hur.

Finge jag råda skulle denna bok säljas med kraftig mängdrabatt – det är en bok som nu borde finnas i varje svenskt hem!

Utöver inledningen har ”Nötskalet” idel relevanta rubriker:

Flyktingkrisen
Blev Sverige mångkulturellt?
Hur många kommer det?
Skolan och Pisa
Invandring och kriminalitet
Bostäder och jobb
Är invandringen lönsam?
Ensamkommande ungdomar
Islam
Tiggande romer


 I kapitlet om invandrares kriminalitet fångar boken medias metoder för mörkande, sju varianter:

  1. Alls inte skriva

  2. Bagatellisera

  3. Byta problemfokus

  4. Utspädning

  5. Vinkla offerrollen

  6. Publicera självklarheter

  7. Skapa sympati för förövaren.


fb53

Kapitlet om invandringens förmenta lönsamhet, som tar upp inte minst Dagens Nyheters roll som lögnförmedlare, hjälpte mig för övrigt i arbetet med den senaste fredagsbion.

Där har en ny budget nyligen behandlats i riksdagen, och kommenterats av Tino Sanandaji.


Vägg-i-vägg med detta ligger alla de ”ensamkommande”, som kräver särskilt omhändertagande och därför kostar väsentligt mer än andra ”nyanlända”. Det rör sig nu om cirka hälften av den totala migrationskostnaden!

”Nötskalet” åskådliggör i stapeldiagram hur denna invandring på bara två år har tiofaldigats, till mer än 35.000 år 2015!  Av dessa kommer mer än 23.000 från ett och samma land – Afghanistan. Under sista veckan förra året uppgavs 78% komma från Afghanistan.

Det handlar samtidigt om en kompakt övervikt för pojkar/män.

efb30


Särskilt intressant finner jag vad som sägs i det sista kapitlet, om tiggeri och romer. Det är ju ett område, där Karl-Olof Arnstberg har forskat under många år, men fick underkänt för att inte vara tillräckligt korrekt – politiskt korrekt.

I kapitlet kommer man in på ställningstaganden från s-politikern Thomas Bodström, som var justitieminister samtidigt som Dan Eliasson 2000-2006 var statssekreterare på departementet.

Nötskalet:

”I mitten av augusti 2015 gjorde socialdemokraten och förre justitieministern Thomas Bodström ett märkligt utspel i en radiointervju. Han menade, att de romska tiggarna är ett naturligt inslag i den svenska gatubilden och att de därför, efter att hos länsstyrelsen ha ansökt om ett särskilt tillstånd, borde få rätt att yrkesmässigt bedriva sitt tiggeri. Språkkunniga tjänstemän skulle anställas för ändamålet…”

Boken konstaterar att romer inte tigger därför att de är fattiga, det tigger ju inte av varandra. Det rör sig om en rationell ekonomisk kalkyl, där man utnyttjar svenskars naivitet.

KOA har ju skrivit mer utförligt om detta i sin bok ”Romer i Sverige”. Den är också mycket bra och läsvärd – beklagar att jag inte hunnit med att skriva om den!  Den finns dock recenserad här.

Dessförinnan – 1997 – har han skrivit boken ”Svenskar och zigenare”, men så kan inte en boktitel längre lyda.  Tiderna förändras…

rombok


Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2015/11/06/sa-ljuger-medierna/

Jag hade fel: DEMOKRATI

kk

Det var inte planerat, men nu vill jag skarva på med ytterligare en text i serien ”Jag hade fel” – denna gång om DEMOKRATI.

Tillspetsat i överkant blir det iofs med den rubriken.  Jag vill här inte ta avstånd från tanken på demokrati, men väl problematisera i ämnet. Det är ju ett begrepp med förgreningar åt olika håll och möjligheter till flera tolkningar.

I ett avseende, om ”demokratiska värderingar”, är min hållning ganska oförändrad. ”Vem är demokrat?” – 10 kriterier i  Vitboken:

1. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken – vem anser det inte?

2. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information – vem anser det inte?

3. Vem belägger sina påståenden – vem gör det inte?

4. Vem använder tillmälen – vem undviker tillmälen?

5. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument – vem är det inte?

6. Vem är redo för en dialog och att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt – vem är det inte?

7. Vem uppträder öppet – vem uppträder anonymt?

8. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld – vem kan det inte?

9. Vem bedömer handlingar efter samma mått, oavsett vem som begått dem – vem gör det inte?

10. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare – vem vill förbehålla yttrandefriheten bara för dem som tycker likt en själv?

Vad jag här vill ifrågasätta, eller i varje fall diskutera, är två moment:

A.  Dagens system, med partier och parlamentarism, massmedia och blockpolitik.

B. Människosyn och realism.

soffan

Denna bild raljerar om att den verklige ledaren i Sjupartiet är Dan Eliasson, och var så redan år 2011. Nya ansikten flankerar honom idag, men mer än någonsin utgör han själv ett nav.

A. Dagens system

Systemet i Sverige, med partier och parlamentarism, massmedia och blockpolitik har nu gått helt in i väggen. Det visas med eftertryck och  övertydlighet av aktuella erfarenheter. Det finns ingen politisk instans, i varje fall inte under folkligt inflytande, som kontrollerar utvecklingen.

Statsutgifter skenar, säkerhet saknas och infrastruktur sviktar. Folkfördumningen och den mentala likriktningen ökar. Inget riksdagsparti klarar att regera Sverige, ”oppositionen” flyr sitt ansvar.

Partierna och utbildningsväsendet har inte förmått odla fram individer med känsla för landet och kompetens att styra. Ser vi till grundläggande värderingar och jämför ett genomsnitt för å ena sidan ledande partiföreträdare och riksdagsledamöter, å andra sidan vanliga medborgare, blir skillnaden i viktiga frågor markant. Genom att lotta platserna i riksdagen skulle vi nog få en bättre åsiktsmässig representativitet, kanske också kompetens.

Hur förklara att det kunna gå så snett?

dvagga
Det demokratiska idealet brukar härledas till det antika Grekland och stadsstaten Aten. Där var det fråga om direkt demokrati, genom beslut på möten, där alla berörda kunde närvara. Inte större än att det kunde vara praktiskt hanterligt  (deltaga fick dock bara vuxna män).

Av praktiska skäl måste vi ha en representativ demokrati, dvs väljer företrädare som ska föra vår talan och försvara våra intressen. Problemet är att detta har deformerats genom partisystemet!!!

Här finns två moment:

• urvalet av personer till platser på listorna, valbara platser

• inskolning och disciplinering av de som hamnat på listorna och blivit invalda.

Med så många partier i riksdagen borde detta inte behöva vara något stort problem. Mångfalden av partier skulle ju borga för en mångfald av åsikter. Som praktiken visat har det dock skett en allt tydligare konvergens, med en gemensam ”värdegrund”.  Alla riksdagens partier hade vid SD:s riksdagsinträde 2010 hunnit smälta samman till ett Sjuparti. Sverigedemokraterna är nu i snabb takt på väg att ansluta sig, så att vi snart har en Oktett.

oktett
Varför har det blivit så?

I grunden handlar det om en obalans i makt mellan partiledningar och riksdagsledamöter. Tillsammans med fel drivkrafter i det politiska arbetet ger detta möjligheter till överdriven toppstyrning och utslätning.

Massmedia spelar också en roll, genom att å ena sidan dreva mot den som sticker ut, å andra sidan låta pk-anpassade hållningar undgå motfrågor och granskning.

Givetvis även väljarna, som ofta  medverkar i den kulturmarxistiska agendan genom att inte genomskåda och inte reagera.  Till stor del har svenska folket fått de politiker som svenska folket förtjänar, genom sin anmärkningsvärda feghet och liknöjdhet.

Som K-O Arnstberg  konstaterat finns det medborgare, motborgare och ”en förfärande mängd oborgare , vilka inte bryr sig om hur landet styrs.

Vilket leder över till det andra momentet.


svmedborgare

B. Dagens medborgare

Vackert uppfattas det, att hålla sig med en fin människosyn.

Här som i andra sammanhang är det inte desto mindre önskvärt, för att inte säga helt nödvändigt, med en realism.  Vi måste se verkligheten som den är, utan skygglappar. Inte vara naiva, inte falla för önsketänkande.

För egen del har jag genomgått en utveckling beträffande demokrati och människosyn:

•  Tidigt kunde jag distansera mig från vad jag kallade ”ultrademokrati”, dvs ett överdrivet ältande och diskuterande. Man måste komma till skott inom rimlig tid, finna att en fråga någon gång kan anses färdigbehandlad och våga gå till beslut.

•  Tidigt såg jag också falskheten med vad jag kallar ”sifodemokrati”, dvs att människor tillfrågas spontant, om något som de inte alls är insatta i och inte har ägnat någon uppmärksamhet. Genomtänkta åsikter förutsätter att man först givits tid att ta del av både fakta och argument i en fråga, stämt av med andra.

En insikt som senare växt sig starkare hos mig är att alla människor inte är kapabla att engagera sig och förvärva insikter. Krasst är kanske 70% eller mer av befolkningen ganska ”hopplösa fall”.  De har inga egentligen egna åsikter, inga genomtänkta övertygelser.  Och kommer så aldrig att ha. De följer bara vindriktningen, går med den sida som verkar dominera.

Mitt ungdomsideal om den ansvarsfulla, moraliska och informerade medborgaren har nog aldrig haft så mycket med verkligheten att göra…

Med detta dock inte sagt att jag är redo att pendla över till en rakt motsatt position. Fortfarande kan jag ansluta mig till BGF-texten  ”den demokratiska människosynen” (som kontrast till Expos och SD-ledningens).

knut


Så vart leder detta, vad kan bli slutsatser?

Allmänt blir det ett steg mot elitism – satsa tydligare på de bästa krafterna!

Inom skolan skulle detta kunna bli mycket tydligt. Nu säger alla – även SD:s skolpolitiker – att ”de bästa lärarna” ska sättas in i de skolor som har de ”största utmaningarna”.  På ren svenska: dessa lärare skall slitas ned, stånga sina pannor blodiga,  mot de elever som visat sig minst kapabla eller ens intresserade av att försöka lära sig något i skolan.

Mitt resonemang pekar i en rakt motsatt strategi. Belöna de elever som visat sig vilja och kunna lära sig, belöna dem med de bästa förutsättningarna för att nå än högre. Det betyder inte att någon elev ska hindras att anstränga sig, men samhället ska inte slösa med resurser där utsikterna är små att ge resultat.


I den politiska processen kan man med mitt resonemang tala om meritokrati.

Det behöver inte betyda att överge en demokratisk ram, men inriktning och strävan ska vara att vaska fram bästa möjliga företrädare. Här talar jag inte bara om examen och sakkunskaper, utan även om drivkrafter och moral. Det måste röra sig om personer som vill arbeta för sitt folk och sitt land, för vårt gemensamma bästa!


Svårigheten består naturligtvis i att hitta konkreta åtgärder, ägnade att befrämja en sådan utveckling.

Några tankar:

• En elementär kunskapstest för att få röstkort, som markering av att röstandet innefattar ett åtagande – redan att man måste ansöka om ett röstkort kunde vaska bort de mest ointresserade.

• Färre riksdagsledamöter – 149 kan räcka.

• Höjd valbarhetsålder – vederbörande bör ha hunnit skaffa vissa erfarenheter, gärna i ett yrkesliv.

• Ekonomiska ersättning ska i princip gälla inkomstbortfall – uppdrag som riksdagsledamot ska vara  tidsberänsat, inte ses som ett yrke.

• Begränsning av antal valperioder i sekvens för en ledamot.

• Personval i enmansvalkretsar.

• Egna TV-utrymmen åt partierna, med fasta veckotider – gå förbi journalistiska förkläden.

slstyret


 

Mer

Anders Isaksson: Den politiska adeln

Anne-Marie Pålsson: Knapptryckarkompaniet

Björn Ericson: Den härskande klassen

Dick Erixon: Ledarskap saknas

Lars Bern: Det sovande folket vaknar

Jan Tullberg: Den mesiga majoriteten

K-O Arnstberg: Trojaner

 

När ska media sluta ljuga?

fanlott
Veckans fredagsbio har titeln ”Är invandring en INVESTERING?”, men har samtidigt ett tema om massmedia.

Ett återkommande budskap i media är ju att invandringen är lönsam och något som det svenska samhället behöver, för att

klara pensioner och äldreomsorg

möta arbetskraftsbrist inom viktiga yrken

parera en – som det hävdas – alltför låg nativitet.

Vad gäller ålder – även invandrade blir äldre. Sker detta dessutom utan att dessförinnan ha hunnit arbeta, då ger det inget ekonomiskt tillskott.

Vad gäller  bristyrken – varför kan inte det svenska samhället utbilda människor efter våra egna behov?

Vad gäller  nativitet bland svenskar – den pågående fjärrinvandringen är bara ägnad att nedbringa denna, genom ökad otrygghet och sämre skola, brist på både arbete och bostad.

I diskussioner om invandringens ekonomiska konsekvenser fokuseras på egenförsörjning, men till detta kommer även andra kostnader för samhället:

• bostadsbrist
• skolsvårigheter
• vårdköer
• språkproblem
• våldskriminalitet och hot
• egendomsbrott och bedrägerier
• bränder och vandalisering
• sjukdomar och smittspridning
• trafikolyckor
• överansträngd polis.

Även om vi strikt håller oss till deltagande på arbetsmarknaden så ger den officiella statistiken inte hela bilden:

1. Är det på heltid, eller bara ett par timmar i veckan?

2. Är det subventionerat med skattemedel?

3. Har utlänningen kvoterats in och därmed trängt undan en svensk, som istället blivit arbetslös?

4. Klarar personen sin arbetsuppgift, eller blir den sämre utfört, drabbas kvalitén?

En av de ekonomer som på ett slagkraftigt sätt har stuckit hål på medialögnerna om invandringens förmenta lönsamhet är Tino Sanandaji.  Som i dessa filmklipp:

Med en välvillig tolkning kan möjligen hävdas att det går att räkna på många sätt och att enskilda artiklar kan ursäktas med ”den mänskliga faktorn”.

Här är det dock fråga om så grundläggande orimligheter, när man utifrån invandringens effekter i andra tider och andra geografiska områden gör anspråk på att det gäller även för Sverige idag. Det kräver inga ekonomiska fackkunskaper för att kunna begripa att det är uppenbart orimligt!

Till detta kommer att medias ljugande i denna fråga är så återkommande, det är en följetång. Man tar ingen rättelse av påpekanden som Tino Sanandajis, utan kommer ständigt tillbaka med nya inslag av samma karaktär.

Veckans fredagsbio får med ett antal exempel, 5.20 och framåt:

Särskilt anmärkningsvärt är det senaste fallet, – 12.40 in i filmen.  Morgonsoffeintervju med Jesper Strömbäck, som just skrivit en bok om att invandringen är bra för det svenska samhället.

Även efter att löfvenregeringen tvingats dra i nödbromsen fortsätter alltså denna propaganda. Och  utan varje kritisk motfråga!

Argumenteringen är inte – som Reinfeldt i sitt öppna-hjärtan-tal – att det handlar om kostnader och uppoffringar, men som vi av moraliska skäl bör ta på oss. Nej, för denne Strömbäck är varje invandring positiv för alla och har så varit i alla tider!

När Strömbäck 13.30 in i filmen talar om hur ”någon borde” skriva om invandringen, så blir det särskilt magstarkt. Alltsedan 90-talet är vi ju många som skrivit böcker i ämnet, nu senast Arnstberg/Sandelin med faktasamlingen ”Nötskalet”.

Och ska anmärkningar riktas mot den ”debatt” i ämnet som förekommit i massmedia, så är det för en ensidighet av helt annat slag än den Strömbäck gör gällande.

notskalet


Varför finns dagstidningar?

Rimligen för att vi som medborgare ska kunna bli allsidigt och sakligt korrekt informerade.

Det är uppenbart, att så fungerar det inte idag! Dagens Nyheter har, med Peter Wolodarski som ny chefredaktör, en uttalad målsättning att bedriva en så kallad ”agendasättande journalistik”.

Tidningen ska försöka styra den politiska dagordningen, avgöra vad som får uppfattas som problem och var gränserna ska gå för ”rumsrena” åsikter.

Inom andra yrken ställs vissa krav på både kvalifikationer och etik. En läkare får t ex inte utnyttja en patients beroendesituation för att skada vederbörande.

Ska inte motsvarande etik-krav  ställas på redaktörer i stora media, med inverkan på hela samhället?

För att få köra en bil måste man ha körkort. Bör inte något motsvarande gälla för den som styr innehållet  stora media?

En form av licens, alltså.  Som ska kunna återkallas vid uppenbart missbruk.

lognmaskin


 

Mer

http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-pressas-av-miljardnota-for-flyktingar/

https://petterssonsblogg.se/2016/04/13/varfor-ljuger-de-for-oss-ar-efter-ar-vill-pk-ha-inbordeskrig/

http://www.exponerat.net/nationalekonom-behovet-av-invallning-ar-en-politisk-logn/