NATO nästa?

dndeb
Dagens Nyheter har nu redovisat en opinionsmätning från SOM-institutet som visar att stödet för en svensk anslutning till Nato har ökat.

Iofs inte så att en majoritet önskar en anslutning, men antalet svarande som gör det är större än de som motsätter sig en Nato-anslutning. En majoritet sade sig samtidigt önska en fortsatt alliansfrihet för Sverige.

Ändå görs detta till en nyhet och ges utrymme i DN.

kurvorna
Metoden är uppenbar:

• Först en ihållande och ensidig propaganda mot Ryssland och för Nato.

• Sedan mätningar som ger bränsle för ytterligare propaganda.

Det här är  ”Sifo-demokrati”, dvs man lyfter fram en opinion (om ens det), som är illa informerad i en fråga, och menar att denna ska tillmätas betydelse.

Verklig demokrati förutsätter naturligtvis att medborgarna först fått en chans att sätta sig in i frågan, och ta del av fakta och argument från mer än en sida!

Om så skedde skulle svenska folket få höra även argument mot NATO-anslutning:

1. Som Nato-medlem blir Sverige en självklar rysk måltavla i händelse av krig.

2. Som Nato-medlem ingår Sverige i samma allians som Turkiet och måste deltaga på Turkiets sida om Erdogan lyckas provocera fram ett krig.

3. Nato är inte en allians för fred och försvar, det är en allians för krig och angrepp. Det framgick vid t ex bombkriget mot Serbien 1999.

4. Sverige kunde klara sig utan att vara Nato-medlem när Sovjetunionen fanns och hela Östeuropa levde under kommunistisk diktatur. Nu är detta ändrat – varför då överge alliansfriheten?!

Jag skrev nyligen en artikel om Nato i Nya Tider:

natontjm


Under rubriken Nato ökar säkerheten” skriver Ingemar Ögren i NyT 16/2016: ”Nu ser vi hur det nya Ryssland spänner musklerna. Krim har man annekterat,..” Mot den bakgrunden ser Ögren en risk i att de baltiska länderna ska angripas av Ryssland.

Tydligen vill han att Sverige nu som ett svar på detta bör göra Gotland – ”ett osänkbart hangarfartyg” – tillgängligt för Nato.

Ögrens tankegångar ligger förvisso i linje med en hållning till Ryssland som konsekvent präglat västliga massmedia. Den perverterade ensidigheten i denna hållning tycker jag har fångats väl av M S King i boken ”The war against Putin”:

”• Har Ryssland bombat suveräna stater till underkastelse?

– Nej, det var USA som gjorde det (Irak, Afghanistan, Libyen).

  • Har Ryssland inrättat tortyrläger för krigsfångar?

– Nej, det var USA som gjorde det (Guantanamo, Abu Ghraib).

  • Har Ryssland dödat kvinnor, äldre och barn med drönare?

– Nej, det var USA som gjorde det (Pakistan, Jemen, Sudan, Somalia).

  • Har Ryssland använt subversion för att underblåsa ’spontana’ protester och kupper mot utländska regeringar?

– Nej, det var USA som gjorde att (Georgien, Ukraina (två gånger), Egypten, Tunisien och många fler!).

  • Hotar Ryssland att attackera något annat land?

– Nej, det är USA som gör det (N.Korea, Iran, Libanon, Syrien).”


Framförallt vill jag påstå att Ingemar Ögren förbigår viktiga moment i vår nutidshistoria:

Som aktiv i fredsrörelsen under efterkrigstiden tillhörde jag själv dem som pläderade för att ryssarna skulle släppa de östeuropeiska länderna fria.

Iofs var det ryska säkerhetstänkandet begripligt efter den nazityska invasionen och det enorma pris i människoliv och materiell förödelse som den förorsakat. Psykologiskt var det inte svårt att förstå känslan av att efter dessa erfarenheter behöva en geografisk buffert västerut. Den tekniska utvecklingen, med missiler som nådde långt, gjorde dock att detta ändå inte gav säkerhet.

Bara genom förtroendeskapande åtgärder och ökad förståelse, avspänning och nedrustning, kunde säkerhet uppnås! Till detta skulle Sovjetunionen kunna bidraga genom att låta folken i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och andra öststater själva välja sin väg.

Efter Berlinmurens fall hösten 1989 inträffade just detta. 1990 kunde Tyskland återförenas, med godkännande från Moskva. 1991 kollapsade Sovjetunionen och även de baltiska staterna blev fria.

År 1991 upplöstes Warszawapakten och året därpå fanns inte längre något land i Europa med kommunistiskt styre.

Rimligen borde i denna nya situation även Nato ha upplösts. Den hade ju bildats 1949 som en försvarsallians, riktat mot kommunismen.

Som bekant inträffade ändå inte detta.

Tvärtom – Nato utvidgades österut, snart med 12 nya medlemmar! Varför?

Klart är att man därmed missade ett historiskt tillfälle till avspänning och nedrustning.

Klart är att ryssarna här kände sig, och alltjämt känner sig, svikna. På goda grunder. Eller hur?

Ovanpå detta kom den våldsamma kuppen i Kiev 2014, där USA hade investerat 5.000 miljoner dollar på att få den valde presidenten störtad.

Som många andra debattörer hänger Ingemar Ögren upp sin hotbild på den ryska ”annekteringen” av Krim. Om den saken finns mycket att säga, och det vill jag beröra här:

  • Krimhalvön tillhörde Ryssland alltsedan slutet av 1700-talet och under två sekler.

  • Jalta och Svartahavskusten var för ryssar, alltsedan tsartiden, det högst rankade semestermålet, ungefär som Rivieran för fransmän eller Balatonsjön för ungrare.

  • Krimhalvön bebos till övervägande del av ryssar.

  • När Krim 1954  fördes över från den Ryska sovjetrepubliken till den Ukrainska sovjetrepubliken var det inom ramen för Sovjetunionen och något som få då fäste avseende vid, då det inte uppfattades ha någon praktisk betydelse. Bara en administrativ förändring. Det skedde genom ett infall från partiledaren Nikita Chrustjov och kanske inte ens då i enlighet med Sovjetunionens lagstiftning.

  • Geopolitiskt är tillgången till Svartahavskusten och flottbasen Sevastopol på Krim viktig för Ryssland. Detta ställdes på sin spets efter det mot Moskva riktade maktskiftet i Kiev.

  • En stor majoritet av krimborna uttalade sig i folkomröstningen den 16 mars 2014 för att få tillhöra Ryssland. Två tidigare folkomröstningar på Krim gick i samma riktning.

  • Om anslutningen av Krim till Ryssland skedde i strid mot Ukrainas författning så gäller detta rimligen även USA-kuppen veckorna dessförinnan.

  • Det handlade också om vardaglig säkerhet för befolkningen på Krimhalvön. Efter Kievkuppen gjorde sig våldsbenägna extremistgrupper breda i Ukraina och kunde terrorisera varje ansats till opposition.

Till bilden hör att det rent tekniskt var möjligt att skära av halvön, så att våldsextremister kunde förhindras tillträde till den. Dels genom geografin, dels genom förekomsten av ett stort antal ryska soldater, som var stationerade i Sevastopol.

  • Det visade sig också att man lyckades. Separationen från Ukraina genomfördes fredligt, utan blodsutgjutelse.

Sammantaget blir det, menar jag, fel att alls tala om en ”annektering” av Krim. Anslutningen – eller snarare återanslutningen – av Krim skedde med ett stort folkligt stöd.

Kosovo tilläts lämna Serbien – varför skulle inte Krim få lämna Ukraina? Varför här mäta med så olika mått?


Visst – Ryssland kan nu sägas ”spänna musklerna”, men fortfarande uppgår Rysslands militärutgifter till bara en tiondel av USA:s.

En titt på jordgloben visar att USA omringar Ryssland och Kina med militärbaser, medan något motsvarande inte gäller i omvänd riktning. Sovjetunionen monterade ned sina kärnvapen på Kuba 1962.

Visst – ryskt militärflyg och ryska krigsfartyg övar runt Östersjön. Men Ryssland har ju kust vid Östersjön, till skillnad från vad som gäller för USA.

Sant är, som Ingemar Ögren konstaterar, att Sverige under efterkrigstiden varit föga neutralt. Vi har hela tiden har varit knutna till Nato och den kopplingen har successivt blivit allt starkare.

Jag menar att det är en olycklig utveckling, som vi bör försöka styra bort från, av två skäl:

  1. Ju mer knutet Sverige är till Nato, desto självklarare blir vi till en rysk måltavla i händelse av krig mellan Ryssland och Nato.

Som Nato-medlem skulle Sverige vara förpliktigat att bistå det aggressiva Turkiet vid en konflikt med Ryssland.

  1. Nato är en allians för krig, vilket framgått genom angreppen på Serbien 1999 och Libyen 2011.

Nato bör därför avvecklas, inte ytterligare stärkas!

 


Mer

https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/05/16/svenska-folket-luras-med-i-nato/

http://www.dn.se/debatt/stod-for-nato-medlemskap-nu-storre-an-motstandet/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/05/07/en-bra-kapten-behover-en-kikare/

https://anthropocene.live/2016/05/06/sverige-i-fel-bat/

http://nyheteridag.se/jan-myrdals-tal-till-minne-av-segern-mot-hitlerfascismen-ryssland-gav-det-storsta-offret/

http://www.globalresearch.ca/nato-proudly-delivering-death-since-1949/5321041

https://janmilld.files.wordpress.com/2016/05/natojm.pdf

Tre filmer om ”Debatt”

Här kommer tre av de filmer som jag tillverkade år 2008 utifrån olika program i SVT:s ”Debatt”.

De ingick bland filmer som SVT under Eva Hamiltons ledning lyckades få bort från Youtube, men som en sympatisör såg till att de istället lades ut på Daily Motion.


 dm1

1. Finns det svenskar?
http://www.dailymotion.com/video/x7yw9m_finns-det-svenskar_news


dm2

2. Mörkningar
http://www.dailymotion.com/video/x7z5rl_morkningar_news


dm3

3. Be inte om ursäkt!
http://www.dailymotion.com/video/x81u5m_be-inte-om-ursakt_news


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2013/01/04/tankar-om-pudlande/

http://www.dailymotion.com/criticalsource

Hand-skakigt


Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

omskoln1

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

omskoln2

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

omskoln3

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.


Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

invstopp


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/


https://morklaggning.wordpress.com/2016/05/01/om-betydelsen-av-att-skaka-en-kvinnas-hand

http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

http://experimentlandet.blogg.se/2016/may/donmehjuden-mehmet-kaplan.html

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/04/22/om-muslimer-och-att-aga-sin-bostad/

Yasri Khan och det islamistiska upproret i Thailand