• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Lita inte på lögnmedia!

Här är en fortsättning på PS från bloggtext om boken priset:

Har du hört talas om ”järnrörsskandalen”?

Vad media där inte syftar på är när tre unga SD:are i augusti 1997, på väg från ett torgmöte i Stockholm, överfölls och slogs blodiga av ett 30-tal s.k. antifascister utrustade med tillhyggen i form av järnrör och kopparrör. I DN blev det en kort enspaltnotis med rubriken ”bråk uppstod”. Nej, den s.k. järnrörsskandalen i media avser något helt annat. Förövare där var tre SD:are, och deras ”vapen” – aldrig använda – var några långa aluminiumrör från en byggnadsställning. Något offer fanns inte och ingen blev skadad, men i media blev de tre dömda.

PS. Begreppet ”lögnmedia” nämndes av Nya Tiders redaktör Vavra Suk i en direktsändning för SVT. Det var inte meningen, ett olycksfall i arbetet för SVT, storlarm då Peter Wolodarski fick sitta i Aktuellt länge och väl och läxa upp programmets redaktör. Därmed bekräftades hur rätt Anna Hagwall har i vad hon sagt om vilka som har makten över våra lögnmedia.

Joakim Larsson, en av de tre nämnda unga SD:arna.

 

 

Boken Priset

Vår svenska dissidentrörelse har på sistone förstärkts genom flera bra krafter från den akademiska världen. Ett exempel på det är Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms universitet. KOA har producerat många intressanta böcker – nyligen PK-samhället och nu senast Priset – en antologi där invandringskritiker, verksamma på 1990-talet, medverkar. Vad KOA här vill visa är hur demokratin brister då politisk verksamhet bestraffas genom en kaskad av tillmälen och stigmatisering som socialt isolerar.

Själv medverkar jag också i priset med ett ganska långt bidrag. Poängen med mitt bidrag är att visa hur lättvindigt och helt grundlöst tillmälen som rasist och högerextrem används. Under mitt resande i världen har jag en gång på 1960-talet bott i Chicagos svarta getto hemma hos en familj av Black Muslims. 30 år senare bodde jag i Montevideo, Uruguay, hemma hos vänstergerillan Tupamaros.

1990-talet var ändå närmast en tebjudning jämfört med 1980-talet. BSS:are och tidiga SD:are var då terroriserade och jagade. Det kan sägas utan att överdriva. Eva Nyman, partistyrelseledamot för SD, bodde på andra våningen i ett hyreshus i Uppsala – en gatsten krossade ett fönster i hennes lägenhet. En ung SD-are blev på en buss i Stockholm igenkänd av ett gäng invandrare – det slutade med att han låg död på marken med tre knivar i ryggen – bara ett av många sådana dråp. Andra var morden på Ronny Öhman och styckmordet på Anders Gustavsson, 16 år. Ytterligare ett var mordet på Daniel Wretström i Salem. Joakim Larsson överlevde ett överfall, men det hade kunnat sluta med mord. På den tiden var priset mycket högt för dissidens i Sverige. Hur många känner till det idag.

Joakim Larsson med skjortan han hade vid överfallet.

 

Beställ Priset från Logik förlag.

priset-omslag-300px-mer-dalahast

Språkfrågan

Världen har ju länge lidit av språkförbistring. Olika folk har talat olika språk, och man har inte kunnat förstå varandra. Nu är detta ändrat genom engelskans ställning som världsspråk. Är inte det bra?

Nej, det rymmer problem och möjliga lösningar som jag vill utveckla i kommande bloggtexter.

En annan vänster

Den vänster som jag en gång tillhörde finns inte längre. Vad som nu finns är en bombvänster. Tidigare marscherade man till USA:s ambassad och demonstrerade mot USA:s krig och imperialism. Nu riktar man sin energi mot de svenskar som demonstrerar mot orättvisor och en felaktig politik. Vi har en vänster som är rakt igenom negativ. Jag vill kalla denna vänster för bombvänster. Som en konsekvens bejakar man våld; dels USA:s bombvåld, dels tillämpar man själva våld i Sverige mot politiska meningsmotståndare. Jag är glad att inte längre tillhöra denna vänster när den är en bombvänster. Mellan mig och denna vänster är det ljusårs avstånd.

Kommunalt ostyre

Sverige har länge haft kommunalt självstyre. Plötsligt har det utraderats i godhetens namn. Riksdagen har pådyvlat Sveriges kommuner kostnadsåtaganden angående så kallade flyktingbarn som tränger bort möjligheter för kommunerna att klara sina kärnåtaganden gentemot sina invånare.

P.S. Kommunernas egentliga uppdrag omfattar skola, äldreomsorg och hälsovård som alltså blir lidande när pengarna inte räcker till. Angående detta, se min Fredagsbio nr. 40.