Om mig

På många sätt har det tyvärr mörknat för Sverige. Ambitionen med mitt skrivande är just därför att bidraga till att sprida klarhet om olika förhållanden  och samtidigt bilda opinion för nödvändiga politiska åtgärder. Blir vi fler som agerar, då  ökar möjligheterna till att åstadkomma en mer positiv samhällsutveckling.

Det har blivit en hel del av politisk verksamhet sedan jag i början av 60-talet gick med i SSU, lärde mig esperanto och aktiverade mig i fredsrörelsen. Efter några decennier inom SAP har jag under kortare perioder varit verksam även inom VPK, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Genomgående har jag sysslat med folkbildnings- och opinionsarbete – genom att ge ut tidskrifter, skriva böcker, sända radioprogram, tillverka diabildserier eller göra filmer.

Fram till mitten av 1980-talet tillhörde jag själv de politiskt korrekta. Det var ett misslyckande som tvingade mig att börja tänka om.

I ett dia-material hade jag tänkt mig att ”såga rasisterna jäms med fotknölarna”, genom att påvisa hur deras argumentering baserade sig på fördomar: invandrare var alls inte överrepresenterade som bidragstagare eller i brottslighet.

Det visade sig att där gick jag bet. Med andra ord hade jag haft fel. Min karta stämde inte med verkligheten.

Hur göra då?

I detta läge valde jag att fortsättningsvis utgå från verkligheten. Jag skaffade mig en ny karta.

År 1994 gav jag ut boken ”Lagom är bäst!”i en första version. Senare samma år utkom de första numren av tidskriften ”Blågula frågor”. År 1995 drog Anders Sundholm och jag igång föreningen Blågula frågor. Förutom tidskriftsutgivningen organiserade vi  möten, både inomhusmöten och torgmöten. Vi fick snart känna på mediadiktaturen i Sverige. Vår öppenhet blev obesvarad.

Även om det blev svårigheter att få hyra lokaler tilläts vi ha våra torgmöten i fred fram till valrörelsen 2002. Då gick BGF ut med kampanjen ”Sänd en signal!” . där vi argumenterade att en röst på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet skulle visa makthavarna att väljare reagerade mot både den förda invandringspolitiken och övergreppen mot SD:are. Med signalkampanjen blev även BGF:s möten uppvaktade av vänsterhuliganer.

Men redan 1995 hade Dagens Eko via TT fått igång en mediakampanj om ”den främlingsfientlige nämndemannen”, dvs Anders Sundholm som satt i Svea Hovrätt.

Och i juni  1996 kom Expobilagan med kvällsdrakarna, vilket resulterade i en första AFA-målning av en vägg till mitt bostadshus.

År 1996 markerade samtidigt något positivt. De var då vi kunde sjösätta BGF:s webbsida, som därefter växt till ett arkiv kring invandring, demokrati, media, brottslighet, mm.

Vidare gick Blågula frågor ut med ett upprop: ”För ett medborgerligt samtal”.

År 2001 gav jag ut en ny bok,Dialog om invandringen?”, som summerade våra dittillsvarande erfarenheter i försöken att komma till tals kring invandringen.

Min tid som aktiv inom Sverigedemokraterna föregicks av att jag skrev kolumner i SD-Kuriren. Sedan satte jag ihop ett studiematerial, Grundkurs för sverigedemokrater”. Som partisekreterare gjorde jag och Runar Filper en Norrlandsturné 2004 som väckte uppmärksamhet. För Stockholmsdistriktet författade jag skriften Det Sverigevänliga Alternativet”.

Under mina två år som SD-medlem fick jag även igenom ett i mitt tycke viktigt ställningstagande från riksårsmötet: ”Yttrandefrihet finns inte, om det inte finns för meningsmotståndare”. Innan jag lämnade SD hann jag medverka till att Jimmie Åkesson år 2005 valdes till ny partiordförande.

Många har undrat varför jag lämnade SD. Svaret är att jag bäst kommer till min rätt om jag får ägna mig åt skrivande, att göra filmer och överhuvudtaget opinionsarbeta.  Som SD-företrädare kände jag mig där inte ha  tillräcklig frihet. (Konkret märktes detta i att partistyrelsen reagerade mot att  jag och Anders Sundholm några år tidigare på BGF-webben hade recenserat boken En tom säck kan inte stå”.)

Jag lämnade  inte Sverigedemokraterna i någon protest. Mycket av min syn på SD finns med i mitt bidrag till jubileumsboken ”20 röster om 20 år”.

Nu har jag skrivit ytterligare en bok: ”VITBOK.SE – mångkulturellt facit”.

Sommaren 2014 och framåt är mina viktigaste projekt fortsatt filmarbete och nya fotomontage.

Min syn på SD har nu blivit alltmer kritisk – i takt med partiledningens dels utfrysnings- och uteslutningsraseri, dels politiska utslätning och pk-isering.

Till mina viktigaste artiklar hör nog dem jag skrivit om agendajudar.

————

E-post: jan.milld@telia.com

BGF-historik:

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 149 andra följare

%d bloggare gillar detta: