• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Krims sorti

 

kplatsen

Lyssnar vi på Folkpartiets Jan Björklund så var det ett övergrepp från Ryssland när Krimhalvön våren 2014 återfördes till Ryssland. Ryssland har därmed visat sig aggressivt, och frågan blir bara vad nästa steg kan bli. Är det Gotland som står härnäst på Moskvas meny?


Det slår mig att min egen argumentering till försvar för Krims återförening med Ryssland varit ofullständig. Jag har utgått från två moment:

1. Krimbornas önskan att få tillhöra Ryssland, sammanhängande med etnicitet och med historiska rötter.

2. Geopolitik och ryska säkerhetsintressen, genom flottbasen Sevastopol.

fordrivning

Det finns ett tredje moment, som jag missat, och som alls inte framkommit genom västmedias nyhetsförmedling. Man kan säga att krimborna fördrevs bort från Ukraina, genom den uttryckliga terror som de utsattes för.

Vilket illustrerar motsägelsefullheten hos kuppmakarna och deras anhängare. De förebrår krimborna för att ha brutit sig loss från Ukraina, men logiken i detta blir rimligen att krimborna förväntas agera som aktiva medborgare i Ukraina, dvs deltar i opinionsbildning och i politik.

Det fick de ju inte göra!!!

parken

USA-presidenten Barak Obama krävde i januari 2014 att president Viktor Janukovytj skulle dra tillbaka sin kravallpolis från centrala Kiev. De av USA finansierade gatukrigarna hade snart trappat upp våldet till en nivå då Janukovytj fann för gott att ”slänga in handduken”. Han gjorde just vad USA krävt: drog tillbaka sin kravallpolis. Varpå hans egen person hamnade i akut fara. Han ville inte sluta som Al-Gathafi, så han lämnade i all hast Kiev. Räddades till livet genom insatser från Moskva.

natofrihet

Men kvar blev ju hans civila supportrar – det blev nu fritt fram för Högra sektorn och andra organiserade våldsfigurer att ge sig på dessa. I Mariinskyparken fanns cirka 500 fredliga demonstranter, tillresta från Krim och södra Ukraina. De kallade sig själva ”Anti-Maidan”. Dessa blev nu utsatta för allt grövre våld från Maidantorget.

Säkerhetsläget var snart sådant, att de bara måste ge sig därifrån, försöka ta sig tillbaka till Krim igen. Åtta bussar fylldes med krimbor och man började köra söderut. Detta skedde den 20 februari 2014.

bussbranden

Man kom några 10-tal mil, så långt som till Cherkasyregionen och orten Korsun-Shevchenkovsky. Där fanns vägspärrar och polisen lotsade bussarna in i ett väl organiserat bakhåll. Där väntade ett stort antal anhängare av Högra sektorn, beväpnade med påkar, hemmagjorda tillhyggen och även skjutvapen.

Bussarna stoppades, rutor slogs sönder och däck punkterades. Av de åtta bussarna eldades hälften upp.

De drygt 300 passagerarna tvingades ut och under nio timmar hölls de kvar, plågades och förnedrades. Ingen undgick skador, fysiskt och psykiskt. 7 dödades och ytterligare 20 försvann.

Misshandeln innefattade att man dränkte in några med bensin och hotade att tända på. Hot framfördes om att Högra sektorn skulle komma till Krim och där fara fram värre än vad man redan gjort i Kiev.

misshandel

Till bilden hör att man tio veckor senare gjorde just detta.

Det skedde i Odessa den 2 maj.

Där dödades 48 kuppmotståndare efter att ha stängts in i Fackföreningarnas hus.

Många av dem lynchades genom att eldas upp.

Sveriges dåvarande utrikesminister lade skulden på offren.

cbmordare

Korsunmassakern blev snabbt känd på Krim och invånarna där upplevde naturligtvis en rädsla för att Högra Sektorn skulle komma även till Krim och där släppa lös samma typ av terror.

Geografiskt erbjöd halvön möjligheter att spärra av tillfarter, och det blev just vad man gjorde. Flygplatsen i Simferpol blockerades för att hindra flyg från Kiev att landa. Ankommande tåg bevakades noga.

Det var vid ett tillfälle mycket nära en väpnad konfrontation med styrkor från Kiev, men i ett avgörande ögonblick ingrep ryska soldater från Sevastopol och kunde hindra blodsutgjutelse.

Summan av dessa händelser blir att krimborna – på goda grunder – fruktade för sin säkerhet och att detta var en helt näraliggande och mycket stark anledning till att taga avsked från kuppregimen och våldsorganisatörerna i Kievområdet.

Till detta kom signaler från de nya makthavarna i Kiev, ifrågasättande rätten att använda ryska språket i Ukraina.

krim


Det finns en hel del material kring vad jag här skriver – både filmer, stillbilder och texter.

Ryssland har gjort en ambitiös film på dryga två timmar om Krim och återföreningen:  ”Vägen till fosterlandet”. 14 minuter in i filmen tas övergreppet i Korsun upp – dokumentärt material kompletterat med några rekonstruerade scener:

Därutöver finns två andra filmer av dokumentärt slag:

Och webbsidor:

http://fortruss.blogspot.se/2015/02/korsun-massacre-anniversary-what-really.html

https://antieuromaidansweden.wordpress.com/2015/06/21/krimborna-berattade-om-tragedin-vid-korsun-sjevtjenkovskij/


Mer

https://www.youtube.com/watch?t=153&v=rb-azpKkymM

https://peterharold.wordpress.com/2015/08/05/svds-ivar-arpi-klagar-pa-rysk-propaganda-men-vad-ar-det-han-sjalv-haller-pa-med/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/28/kiev-2014-ryssland/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

Propagandaoffensiver

pr

Pågår det en rysk propagandaoffensiv i Sverige?

Hur har denna i så fall tagit sig uttryck hittills? 

Hur kan den bemötas?

På det temat har flera artiklar i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet nyligen handlat.


Närmast fäster jag mig vid vad Lars Bern på bloggen Anthropocene skriver:

Med anledning av den informationskampanj som Ryssland bedriver riktad mot omvärlden i allmänhet och mot vårt land skrev Patrik Oksanen den 27 maj ett gästinlägg på SvD:s ledarblogg. Han påpekar där att … en auktoritär stat kan ösa på med lögner, avlöna betalda troll som sprider osanningarna i forum och på sociala medier och som dessutom får en svans som helt frivilligt sprider lögnerna… En demokrati måste hitta andra sätt att hantera informationskriget än diktaturen.

Oksanen är inte ensam om att ta upp detta angelägna ämne. Många andra debattörer har de senaste månaderna skrivit på samma tema. Allt detta vore väldigt bra, om våra medier och våra politiker hållit rent framför den egna dörren och om vårt demokratiska samhälle föregått med gott exempel. Med det är exakt det man inte gjort under senare år. Det får vi nu betala priset för genom att vi står försvarslösa inför den ryska propagandaoffensiv som smygs på oss.”

bern

Kalla kriget är tillbaka, det kan väl nu inte förnekas. Men innebär det att Ryssland åter har blivit en diktatur? Har man där inte ett flerpartisystem och olika partier som kandiderar till både duman (riksdagen), presidentposten och regionala parlament?

Framförallt ställer jag mig frågande till detta påstående: … vi står försvarslösa inför den ryska propagandaoffensiv som smygs på oss.”

• Hur har denna ”smygande propaganda” hittills yttrat sig? Kan Bern ge något konkret exempel?

• Vilka har konsekvenserna blivit?  Vilka skadeverkningar har hittills kunnat noteras?

Lars Bern tillhör ju dem som har upptäckt ensidigheten i svenska massmedias rapportering kring invandringen.

Jag menar att samma ensidighet sedan länge gällt rapporteringen kring Ryssland och Ukraina. Mot den bakgrunden har en nyhetskanal som RT (Russia Today)  kunnat vara en välkommen motvikt. Ett komplement som kan bidraga till en mer allsidig belysning.

Det kan också – nyttigt! – ge en uppfattning om hur världen ser ut från rysk horisont. Om några veckor ska amerikanska B52:or, med den svenska regeringens goda minne, öva spärrminering utanför den sydsvenska kusten – ur ryskt perspektiv en övning för att kunna spärra Östersjön för dem.


pbjorn

Ett annat exempel.

Under rubriken ”Putins postmodern propaganda” skriver Erik Helmersson i DN den 11 mars:

”Kremls nya informationskrig passar som hand i handske med vår tids föreställningar om att det inte finns någon absolut sanning.

Anta att X slår Y i huvudet. När du undrar vad som hänt hävdar X att det i stället var Y som slog. Detta förnekas förstås ivrigt av Y. Du försöker rationellt lösa situationen och tänker ‘det är inte ens fel att två träter, sanningen ligger nog någonstans mittemellan’.

Men det gör den ju inte. Sanningen är att X slog Y i huvudet.”

Själv tillhör jag dem som – i likhet med huvudpersonen Winston i romanen ”1984” – vill insistera på att ”det finns sanning och det finns osanning”.

Och att vi alla ska söka sanningen, så långt vi bara förmår!


För att ta tre exempel som jag finner både aktuella, relevanta och viktiga:

1. PAKTERNA

• Warszawapakten upplöstes 1991, och därmed det kommunistiska hotet.

• NATO borde då också ha upplösts, men så skedde inte.

2. KUPPEN

• Det skedde en kupp i Kiev i februari 2014, som störtade den valde presidenten.

• Bakom denna kupp stod USA, som pumpat in 5.000 miljoner dollar för propaganda och våldsaktioner.

• Bakom kuppen stod däremot inte den rysktalande befolkningen i östra Ukraina, vilket förklarar motståndet där.

3. KRIMHALVÖN

Krims återförening med Ryssland 2014 återspeglade en utbredd önskan bland invånarna där.

• När Kosovo år 2008 bröts loss från Serbien hade Sverige inga invändningar.


mwsvd

Till sist  – utrikesminister Margot Wallström i SvD den 6 mars 2015:

”Först kom Rysslands ockupation och den illegala annekteringen av Krim fullbordades. Sedan såg vi hur den ryska aggressionen fortsatte genom understöd till separatister i östra Ukraina, som med uppmuntran från Moskva inledde en väpnad konflikt med centralregeringen i Kiev. Och till sist har vi sett hur Ryssland inte dragit sig för att skicka avancerade ryska militära förband över gränsen, för att ge stöd åt separatisterna när de med vapenmakt sökt bekämpa det ukrainska försvaret och utvidga sin kontroll över ukrainskt territorium.

Denna utveckling har naturligtvis varit katastrofal för Ukraina. Landet har fått delar av sitt territorium ockuperat av ett grannland, sett tusentals soldater och civila dödas och drabbats av ett stort mänskligt lidande. Mycket av den politiska och ekonomiska energi som borde ha gått till att bygga landets framtid har i stället tvingats användas för att försvara Ukrainas själva existens.”

”Ryssland har invaderat Ukraina”.

Så påstår den svenska utrikesministern.

Det ligger väl i linje med ett budskap som unisont propageras i svenska och västerländska massmedia.

Men:

Betyder det att påståendet är sant?

Finns någonstans något belägg för det?

ej

En medborgarjournalist som ägnat mycket tid och energi åt att undersöka detta är Erik Johansson.

Han ringde tidigare upp och talade med Stig Fredriksson, som visade sig inte ha mycket ”på fötterna”.

Senare ringde han upp en annan mediapropagandist i Sverige, Patrik Oksanen, som inte kan uppge några källor till sina uppgifter.

EJ har också uppmärksammat Wolfgang Hanssons Putin-teorier i Aftonbladet.


En verklig höjdpunkt är Erik Johanssons program ”Elitens lögner för att förhindra att krig bryter ut 2”.

12.20 in kommer programmet in på Margot Wallströms SvD-uttalande.

Det visar sig att Wallström stöder sig på uppgifter från svenska UD – som uppger sig ha uppgifter från OSSE (eng. OSCE).

Som framgår av programmet förnekar dock OSSE dessa uppgifter och UD kan inte belägga dem.

Löfvenminister Wallströms offentliga uttalanden vilar uppenbarligen på mycket lös sand!

sand



Mer

http://www.friatider.se/journalister-tros-vara-landsf-rr-dare

http://www.vaken.se/mannen-som-genomskadade-varlden/

Expert med kunskapsluckor

sfgranskad

Erik Johansson, som medarbetat på Granskning Sverige, har gjort en intervju med Stig Fredriksson – en intervju som förtjänar att lyftas fram:

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7X3Nw1FvMpo

Denne Stig Fredriksson har tidigare varit redaktör på SVT. (Jag har själv erfarenheter av honom från 1995 och ABC-nytt – ingen möjlighet till genmäle efter att där ha blivit angripen).

I Svenska Dagbladet hade Fredriksson nu gått ut till försvar för kuppregimen i Ukraina och pratar om ”konspirationsteorier”, i en föregiven roll som expert och sakkunnig.

När Erik Johansson ringer upp Stig Fredriksson och börjar ställa en del frågor, visar det sig dock att Fredriksson är helt okunnig om det mest elementära kring händelserna i Kiev 2014 och USA-kuppen där!

Med andra ord: för att bli publicerad i en stor svensk dagstidning behöver man inte ha några särskilda kunskaper i ämnet.

Viktigare är att man vill skjuta mot ”rätt” mål, i detta fall Vladimir Putin i Moskva.

putinkollage


Mer

5 x KIEV

Replik om Ryssland

Utlämnad till svenska massmedia

Ingen rättvisa år efter revolutionen på Maidan

Replik om Ryssland

skrack

”Ryssland sätter skräck i världen”, deklarerar en rubrik på webbsidan  Nyheter Idag”, utifrån det faktum att Ryssland rustar och utvecklar nya vapen.

Tveklöst gör sig Chang Frick här till tolk för en massivt bred opinion i Sverige.

Det är en helt självklar svensk reaktion att tolka verkligheten på det viset:

A. Ryssland rustar upp militärt.

B. Detta sker oprovocerat.

C. Det utgör ett hot mot Sverige.

Bakom denna tolkning står samtliga riksdagspartier, alla massmedia och även ”mannen/kvinnan på gatan”.

Jag vill ändå – eller kanske just därför – replikera.

Man skulle, möjligen tillspetsat, kunna helt vända på resonemanget i Nyheter-Idag-rubriken ovan:

1. Ryssland önskar fred, men fruktar ett angrepp från NATO.

2. För att kunna avskräcka NATO från att angripa behövs ett militärt starkt Ryssland.

3. Blir Ryssland bara tillräckligt starkt för att klara detta, då kan freden räddas.

Det resonemanget utgår alltså ifrån att NATO utgör den aggressiva parten. Finns det någon saklig grund för den tesen?

Jag menar att så är fallet!


SONY DSC

Jag har just läst färdigt boken ”The War against PUTIN”, av M.S.King. (212 kr på Bokus).

Den rekommenderas, som motvikt till den ensidiga anti-Putin-propaganda som vi i väst ständigt bombarderas med!

Låt mig citera:

”What could  Vladimir Putin possibly have done to merit such disrespect and enmity from Americas ruling class? 

Has Russia bombed sovereign states into submission? 

– No, that was the US that did that (Iraq, Afghanistan, Libya).

Has Russia set up torture camps for prisoners of war?

– No, that was the US that did that (Guantanamo, Abu Grai).

Has Russia killed woman, elderly and children with Predator Drones?

– No, that was the US that did that (Pakistan, Yemen, Sudan, Somalia).

Has Russia used subversion to foment ’spontaneous’  protests and internal coups of  foreign governments?

– No, that was the US that did that (Georgia, Ukraine (twice!) Egypt, Tunisia and many more).

Is Russia threatening to attack any other country?

– No, that is the US doing that (N.Korea, Iran, Lebanon, Syria).”

Med andra ord: om Ryssland gjort sig skyldigt till bara en bråkdel av vad USA gjort alltsedan Sovjetunionens kollaps och upplösningen av Warszawapakten 1991, och särskilt efter WTC-dådet 2001, då kunde möjligen finnas saklig grund att känna skräck inför ryska rustningar…


utur

Därmed inte sagt annat än att Sverige militärt skulle bli en måltavla för Ryssland i händelse av ett storkrig.

Men det är ju självvalt från svensk sida!

Genom värdlandsavtal och nära samarbete med NATO betraktas Sverige nu av Ryssland som en defacto-medlem i NATO. Det gör att vi inte kommer att kunna stå utanför ett kommande krig när det bryter ut. Några ytterligare svenska ubåtar eller ej kommer då inte att göra någon skillnad. Vårt samhälle är extremt sårbart, skulle kunna slås ut på ett ögonblick bara genom en kraftig EMP-puls, gissar jag.


Hela denna situation är självförvållad från västs sida!

Man missade ju tillfället 1991, att lägga ned NATO. Då hade vi fått en fortsatt avspänning. Ett ömsesidigt förtroende hade kunnat byggas upp och en långtgående nedrustning genomföras på båda sidor.

Inte bara försummade man att skrota NATO. Denna ”försvarsorganisation” byggdes istället ut, fick 12 nya medlemmar och kom närmare Moskva med sina missiler.

Jag upphör aldrig att förundras över att detta så elementära, så uppenbara och så viktiga faktum inte rönt större uppmärksamhet i Sverige!

natoexpansion2

PS

Av Kings bok framgår att Putin gjort Alexander Solsjenitsins bok Gulagarkipelagen till obligatorisk läsning för ryska gymnasieelever.


Mer

http://www.janmilld.se/nato/index.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/27/osakerhetspolitik/

https://janmilld.wordpress.com/2014/04/21/sverige-och-nato/

Skräckvälde?

ansvar2

Under Stefan Löfvens Ukrainabesök i mitten av mars blev det tidningsrubriker om att  Ryssland är ansvarigt för kriget i Ukraina.

Under sitt besök i USA några veckor senare fortsatte den svenske statsministern på detta tema: ”Ryssland är ett globalt hot” och ”utmanar internationellt samexisterande”.

Mordet på oppositionspolitikern Boris Nemtsov i Moskva i vintras kunde också sättas upp på det ryska skuldkontot. Enligt utrikesminister Margot Wallström var det något som ”förstärker bilden av Putins skräckvälde”.

putin2


Vad kan löfvenministrarna nu ha att säga om ett antal olika dödsfall i Ukraina?

buzina
Den regimkritiske (”proryske”, som det heter i svenska media) journalisten Oles Buzina sköts i dagarna till döds av två maskerade män.

Det var bara ett i en lång rad av dödsfall  som drabbat oppositionspolitiker – fd dumaledamöter, guvernörer och borgmästare. Sergey Melnichuk, 32-årig åklagare i Odessa, förpassades den 14 mars ut genom ett fönster på 9:e våningen av ett hus.

På liknande sätt dog Mikhail Chechetov den 28 februari,  ordförande i oppositionspartiet Regionernas Parti (RP).  Ut genom ett fönster på 17:e våningen i domstolsbyggnad i Kiev. Självmord?

chechetov


 

Under en period av tre månader har åtminstone åtta personer, på olika sätt knutna till oppositionen, omkommit under mystiska omständigheter.

Vare sig dödsorsaken varit skott från skjutvapen, fönsterutklivning  eller hängning,  så blir ”självmord” en återkommande förklaring från ukrainska myndigheter och massmedia.

Så här blir listan utöver de redan nämnda:


kalsjnikov

14 april – Oleg Kalasjnikov


peklushenko
12 mars – Aleksandr Peklushenko

bordyuh
26 februari – Aleksandr Bordyuh


valter
25 februari – Serghiy Valter


melnyk
24 februari – Stanislav Melnyk


kolesnyk
29 januari – Aleksiy Kolesnyk


serhiyenko
26 januari – Mykola Serhiyenko


 

Under sitt Ukrainabesök utlovade statsminister Löfven ett svenskt stöd på 100 miljoner dollar till Kievregimen.

Ska det stödet verkligen ges helt villkorslöst? Borde inte Sverige här kunna lägga några synpunkter på de bestraffningsmetoder som tillämpas i Ukraina?

Vad säger utrikesminister Wallström?

margota


Mer

http://www.janmilld.se/ukraina/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/28/kiev-2014-ryssland/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/01/bondoffer-i-moskva/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/