• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ska Jason ”tolereras”?

timbuktu

Nu har jag lyssnat på Jason Timbuktu och hans artistkollegor.

x

”Ni behöver inte vara toleranta mot mig.  Jag ber inte att få bli tolererad. Och eran nåd, det är ingenting jag kräver.”

Ur en tidig text på Blågula Frågor, från mitten av 90-talet:

”Med utpekande av något som ska ‘tolereras’ har man klargjort, att det finns någon som ska tolerera och någon som behöver bli tolererad. Det finns någon som inte har ett självklart existensberättigande, eller som beter sig på ett sätt som kräver överseende.

Underförstått finns en avsändare och en mottagare, av denna välvilja. Ett subjekt och ett objekt. Därmed har man etablerat ett förhållande, där någon på ett sätt hamnar i skuld till en annan.

I ett demokratiskt sammanhang är det annorlunda. Där befinner vi oss alla på jämlik nivå, vi är både givare och mottagare av synpunkter. Vi kan både ta och ge kritik. Vi säger ifrån, om andra gör fel. I botten finns då en respekt – en ömsesidig sådan.”

tolerant

Med andra ord:

Det som Jason Timbuktu säger nu, det sa vi inom Blågula frågor för två decennier sedan. Så på denna punkt är vi överens. Hudfärg ska, på individnivå, inte vara en faktor.

ledin

Men vilka är det som år efter år har tuggat om sin generositet och  ”tolerans”? Jo, det är ju de politiskt korrekta, däribland artister som nu medverkar i Jason-filmen.

jasonJason fortsätter:

”Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.”

Just det är vad jag gör – och kommer då till slutsatsen att Jason agerar otillständigt, när han sjunger om att misshandla Jimmie Åkesson och andra sverigedemokrater.

Detta sker ju i en situation när invandringskritiker i Sverige sedan så många år utsatts för hets och fysiska övergrepp – på sistone även under applåder från landets statsminister.

upptillkamp

Möjligen har Jason och jag också olika uppfattningar om vad som är ”rasism”.

Jag anser inte att svenska folket – lika litet som något annat folk – måste acceptera att låta sig bytas ut.  Måste inte acceptera en massiv bidragsinvandring från fjärran länder.

Mot sådana strävanden har vi både rätt och skyldighet att göra motstånd.

En skyldighet gentemot såväl våra förfäder som gentemot kommande generationer av svenskar.

god2

PS

En sak till. På en manifestation häromdagen höll Jason tal och pläderade för ”lika rättigheter för alla människor världen över”.

Min utgångspunkt har alltid varit att varje land ska bli bra att leva i för sina egna invånare. Detta ska då ske genom att respektive lands resurser tillfaller landets egen befolkning, och att det välstånd man når, det når man genom sina egna ansträngningar: utbildning, arbetsdisciplin osv.

Det kan inte ske genom att alla folk migrerar till Europa, det kan inte ske genom att Sverige blir till en hela världens socialbyrå.

Jämför med ett försäkringsbolag: det går snart omkull, om utbetalningar går till även dem som aldrig betalt in något till bolaget.

Jason förundrar sig i sitt tal över hur Sverigedemokraterna kan nå sådan framgångar, hur så många svenskar kan vara så kritiska till det som sker. Förklaringen har han i det ovan sagda.

Jasons ekvation går inte ihop.


Läs mer:

Ska fördomar tolereras?

jmkFör övrigt anser jag att Karthago…

Avsnitt 8: Godhet, tolerans och rättigheter

 

Godhet, tolerans och rättigheter

De politiskt korrekta går alltså fram under ett godhetens baner.

Med deras godhet följer att de är ”toleranta”. Outtalat ligger här en föreställning att det är fint att tolerera. Men vad, exakt, är det som ska tolereras och varför? Av vem?

A. Handlingar som skadar andra människor ska rimligen inte tolereras: misshandel, våldtäkt, stöld, bidragsfusk och mycket annat. Där kan det bli mest både humant och rättvist att vara just ”intolerant”.

B. Handlingar som inte negativt drabbar någon annan människa ska rimligen inte kräva någon uttalad tolerans, från någon. Det saknas anledning att i det sammanhanget alls diskutera ”tolerans”.

Vad en pk-it inte vill tolerera är däremot ”rasism”. En rasist inte ”rumsren”, och där gäller att ”hålla rent”. Mot rasism måste gälla ”nolltolerans”.

PK-toleransen omfattar närmast punkten A ovan. Vare sig det gäller bilbränder eller stenkastning på polis, våldtäkter eller misshandel, så ska orsakerna sökas i individens uppväxtmiljö och det svenska samhället kan hållas ytterst ansvarigt.

Åtminstone skenbart en paradox: i ena änden ansvarsbefrielse, i andra änden skuldbeläggning. Svenskar kan skuldbeläggas inte bara för invandrares problem i Sverige idag. Skuldbeläggningen kan gå även tillbaka i tiden och gälla andra länder – som nazisternas behandling av judar i Tyskland på 30-talet.

Ansvarsbefrielsen griper in i en politisk förklaring till invandrares brottslighet: det har inget att göra med etnicitet, utan är ”klassfråga” och ”ett socialt problem”.

Vilket tangerar ett annat viktigt PK-moment: verklighetsflykten och förnekandet av målkonflikter. En politik ska bedömas inte efter sitt faktiska resultat utan efter intentionerna – eller de föregivna intentionerna – bakom den. Bäst är den som menar mest väl. Personer som ser problem är antingen onda eller bara dumma.

Svårigheterna med det mångkulturella samhället är inte på riktigt:

Om inte Sverige och svenskarna hade sina begränsningar, då skulle det gå bra med den invandring som skett. Allt vi behöver göra är att fortsättningsvis bättra oss och satsa mer.

Ur BGF-kommentar:

Om alla som kom hit snabbt lärde sig svenska med mera…
Om de nyanlända bosatte sig i Norrland…
Om arbetslösheten i Sverige försvann…
Om det fanns extra resurser att satsa på invandrarelever i skolorna…
Om svenskarna inte flydde invandrartäta områden…
Om Sverige hade haft ett annat folk…

… då skulle det fungera utmärkt med den flykting- och invandringspolitik som nu bedrivs.”

Ekonomiska och sociala realiteter kan man bortse från, om de komplicerar den mångkulturella agendan. Kostnader, tillgång till bostäder, skolproblem mm betyder mindre än rättigheter och undertecknade konventioner.

Man gör här ingen skillnad mellan
a) frihetsrättigheter – som kan omfatta alla och inget kostar
b) sociala rättigheter – där någon måste tillhandahålla något.

Politiskt korrekta vill gärna göra sig till tolk för ”barnets bästa”. Av hänsyn till barn måste PUT ges och hela släkten få stanna, av hänsyn till barn ska pappa inte utvisas efter avtjänat fängelsestraff.

I andra sammanhang arbetar dock pk-iter för adoptioner av barn från Afrika och Asien, trots erfarenheter som visar att problem där ofta följer. Pk-iter vill till och med att homosexuella ska få adoptera barn.

Gemensam nämnare är utnyttjandet av barn för främjandet av PK-agendan.

I övrigt står Utvecklingen på de politiskt korrektas sida. ”Globalisering” och nedmonterande av gränser är på en gång önskvärd/välgörande och ofrånkomlig/ödesbestämd.

Vidare låter den politisk korrektheten normativa och deskriptiva utsagor flyta samman, skiljer inte på hur man önskar att det ska vara och hur det faktiskt är. Ett exempel från kristdemokraten Roland Utbults blogg:

”Nyligen fick jag, tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från andra partier, frågan från nyhetssajten Nyheter24: Anser du att Ramadan är en svensk tradition?

Jag svarade: ‘Nej, det är inte en svensk tradition. Inte i betydelsen svenska sedvänjor som förts vidare genom generationer. Men det är en jätteviktig del av det muslimska året.

Till min förvåning… så svarade de övriga ja på frågan … Flera svarade ‘Självklart är Ramadan en svensk tradition’.”

Hur många muslimer fanns det i Sverige för 100 år sedan? Mindre än en procent, eller mindre än en promille. Invandringen av muslimer till Sverige började ta fart först på 1980-talet. Om inte ordet ”tradition” (= gammal sedvänja) ska ges en helt ny innebörd måste ett sakligt riktigt svar på frågan bli den som Utbult gav.


DISKUTERA:


Ska vi tolerera att vi förlorat vår hemortskänsla, pga en omfattande fjärrinvandring?

Ska vi tolerera att ambulans, brandkår och polis inte längre kan gå in i vissa områden?

På vad sätt skiljer sig frihetsrättigheter från sociala rättigheter?