Vem är istofob?

Antag att:

• det skulle initieras ett statligt kampanjande mot istofobin i samhället, finansierat med skattemedel

• en minister i riksdagen deklarerade att istofobin skulle jagas och kriminaliseras

• personer, avslöjade som istofober, belades med yrkesförbud

• ur facket blev istofober uteslutna

• en statlig underrättelsetjänst uppdrogs att hålla koll på misstänkta istofober, så att de inte kunde hyra möteslokaler

• istofobiska möten bevakades och saboterades genom oljud, under polisbevakning

• på skolschemat gavs plats åt upplysning kring istofobin

• elever på skoltid slussades till deltagande i demonstrationer mot istofobin

• uppsatstävlingar kring istofobi ordnades, där författarna till de bästa uppsatserna belönades

• möjligheter öppnades att söka anslag från Allmänna Arvsfonden till projekt mot istofobi

• olika organisationer årligen utsåg pristagare, för deras förtjänstfulla insatser mot istofobin

• artister och kändisar gjorde återkommande upprop, där de manade till kamp mot istofobin

• facket finansierade en påkostad webbsida, ”inte istofob, men”

• alla partier var överens om att inte riskera att legitimera istofober, genom att tala med dem

• massmedia tog också sitt ansvar, genom att inte ge utrymme för istofobiska inlägg

 • istället hängdes istofober ut offentligt, för att statuera exempel.

• istofobin fick inte normaliseras – detta var alla aktörer i offentligheten överens om.

---

Lyssna vidare i veckans bgfpod:

https://soundcloud.com/bgfpod/bp7

https://www.youtube.com/watch?v=1zUzaq4lcr8

Medverkande socialdemokrater:

Tage Erlander
Ulla Lindström
Olof Palme
Veronica Palm
Dan Eliasson
Stefan Löfven
Anders Ygeman

Programlängd: 52 minuter.

Avsnitt enligt nedan:

---

Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2016/10/04/om-spraket-som-medel-i-den-psykologiska-krigforingen/

Problematisering om Sydafrika

Hela världen hyllar nu Nelson Mandela. Jag tillhör själv dem som livligt applåderade hans frigivning ur fängelset 1990 och sedan avskaffandet av apartheid.

Det gjorde även den vita sydafrikanen Dan Roodt, när det begav sig. Han intervjuas av Sanna Hill i Nya Tider 48/13.

Nu har Roodt tvingats göra erfarenheter – i likhet med så många andra sydafrikaner – som fått honom att tänka om.

Också jag sätter s.a.s. frågetecken kring den nu pågående utvecklingen i Sydafrika, även om jag fortfarande kan känna en sympati för Nelson Mandela som person.

Situationen i Sydafrika inbjuder, tycker jag, till  jämförelser.

Precis som etniska svenskar idag utgör majoritet i Sverige utgör svarta majoritet i Sydafrika. Antag att vi svenskar skulle ha agerat mot invandrare i Sverige på samma sätt som svarta agerar mot vita i Sydafrika. Hur skulle tidningsrubrikerna bli?

Kontrasten mellan våra två länder, hur majoritetsbefolkningen använder sin majoritetsposition, blir skarp. Hur kommer det sig?

Samtidigt finns en uppenbar likhet:

Det makthavande skiktet av svenskar i Sverige struntar i hur vanliga svenskar har det. Vet inte, vill inte veta.

Detsamma gäller det makthavande skiktet av svarta i Sydafrika, i relation till vanliga svarta.

Läs mer

Afrikanska interventioner

Dabrowski om Mandela

Hatbrotten mot vita sydafrikaner

Mattias Karlsson om nyanser