• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Vid vägs ände


På TV-nyheterna onsdag kväll: kris inom sjukvården. Avdelningar på sjukhus hålls stängda medan patienter trängs i korridorerna. Svårt sjuka skickas hem för att ge plats åt än sjukare patienter. Socialstyrelsen inskrider genom att bötfälla sjukhus.

Inom den socialdemokrati där jag växte upp politiskt på 60-talet var honnörsordet över alla andra ”helhetssyn”.

Socialdemokratin gjorde anspråk på att mer än andra besitta en överblick och klarsyn inom politiken, att se samband mellan olika områden.

Någonstans på vägen tonades detta tal ned och försvann. Istället kom andra honnörsord och paroller i förgrunden, som ”alla människors lika värde”, att det inte finns ”vi och dom” och att ”inte ställa GRUPP MOT GRUPP”.

Med andra ord raka motsatsen.

Nu skulle man direkt förneka budgetmässiga samband. Nu fick inte erkännas att mer utgifter på ett område ofrånkomligen måste finansieras på något sätt och således inverkar på andra områden. Antingen genom höjda skatter eller försämrad service.

I över två decennier har nu en massiv asyl- och anhöriginvandring rullat från i allt högre utsträckning fattiga länder i Afrika och Asien, med andra kulturer och värderingar. Detta har genererat kostnader för bidragsförsörjning, men också genom ökad brottslighet mm. Denna invandring nådde en topp under den förra borgerliga regeringen. Med den nya borgerliga regeringen nås nu nya toppnivåer, för både 2006, 2007, 2008 och 2009.

Och verkligheten kommer i kapp alla dimridåer och all förljugen retorik.

Resurserna räcker inte till – då blir det obevekligen några som drabbas.

Det gäller:

sjukvården, där patienter ofta blir utan nödvändig vård

tågtrafiken, där år av ”besparingar” i form av försummat underhåll får genomslag när kylan slår till

el-försörjningen, där priserna går i höjden för att förstärka statskassan

skolan, som inte förmår nå uppställda mål när man inte har en undervisningssituation

bostadsförsörjningen, som tvingar tiotusentals unga att bo kvar som ”mambos”

äldreomsorgen, där inte ens 90-åringar kan vara säkra på en plats eller makar att få fortsätta leva tillsammans. Eller att man får ett helt ägg till maten.

Socialstyrelsen kan bötfälla sjukhus och regeringen kan utreda tågtrafiken, men i slutänden kommer man inte ifrån att det handlar om pengar. Utan nödvändiga budgetramar åt sjukvården lär inga böter räcka, utan nya miljarder åt tågtrafiken kan inga nya tågkaos undvikas inför nästa vinter.


Sverigedemokraterna borde kanske göra ”helhetssyn” till sin valparoll.

Farlig sjukvård

Det är inte bara tandläkare, eller föregivna sådana, som – genom Socialstyrelsens agerande, eller brist på agerande – kan generera hälsoproblem.

Det gäller även läkare.

Ur vitbokens kapitel 5, avsnitt a:

1. Svenska läkarleg

Svenska myndigheter är uppenbarligen ”generösa” med att bevilja svenska läkarlegitimationer.

Ur Sydsvenskan den 31/3 -07:

”I höstas fick den danske läkaren Hazim Al-Ansari svensk läkarlegitimation. Samtidigt utreddes han av åklagare för flera misslyckade omskärelser utan tillstånd i Sverige. Sedan dess har han skadat ytterligare två pojkar svårt.”

”Socialstyrelsens tillsynsenhet i Malmö anmälde Hazim Al-Ansari till åklagarkammaren i Helsingborg i juli. Förundersökningen pågår fortfarande. … Ändå beviljades han svensk läkarlegitimation den 30 oktober – av Socialstyrelsens behörighetsavdelning i Stockholm.”

Från SVT:s webbsida den 16/1 -07:

”Läkaren Rafik Abu-Ramadan har varnats fyra gånger – i ett fall för en så allvarlig felbehandling att en liten pojke var nära att mista livet.
Han har överförskrivit narkotiska läkemedel, förfalskat sina egna tjänstgöringsbetyg och anses som opålitlig och olämplig att arbeta som läkare. Ändå kan han fortsätta jobba.”

”Uppdrag granskning har följt hans karriär och hopp mellan olika arbetsgivare…”

”Till en enda patient hade han skrivit ut närmare 4000 tabletter på drygt en månad, bland annat 1750 tabletter av Rohypnoltyp som är vanligt bland missbrukare.”

”NÄSTAN SAMTIDIGT som han får sparken från Rosengård kommer så hans första varning i HSAN – men samma dag beslutar Socialstyrelsen att ge honom svensk legitimation. Och karriären kan fortsätta uppåt.”

”Till Ystads lasarett kom läkaren 2001 med hjälp av sina förfalskade intyg och ville då bli specialist i ortopedi.”

”Trots att nattsköterskan tre gånger tillkallar honom igen när patienten kraftigt försämras kommer han aldrig. På morgonen är patienten avsvimmad och förs akut till operation där det konstateras att hans kroppspulsåder brustit.”

”FRÅN YSTAD GÅR läkarens resa vidare till Karlskrona där hans förfalskade papper från respekterade läkare ger honom ett nytt jobb på Blekingesjukhuset. Där kommer så varning nummer tre från HSAN.

”En kvinna kommer in akut med en bruten fotled, men utan att fixera den låter läkaren den vara till nästa dag när den skulle opereras. Då var foten så svullen att man fick vänta ytterligare ett dygn med att operera och med svåra komplikationer som följd.”

2. EU-läkare

I en enkät som Rapport skickat ut svarar 55 procent av landstingen att läkare från andra EU-länder saknar tillräckliga språkkunskaper. Men i Sverige får inte vårdgivarna kräva att läkarna kan svenska – det är olagligt.

Ur SVT:s webbsida den 17/11 -08:

”Som en konsekvens av den svenska läkarbristen har antalet utländska läkare ökat kraftigt i Sverige.
Till Socialstyrelsen har flera vårdgivare hört av sig och klagat på att många av läkarna saknar tillräckliga kunskaper i svenska.”

”Ett EU-direktiv förbjuder Socialstyrelsen från att testa eller ställa några krav på EU-läkares språkkunskaper när de ansöker om svensk legitimation. Sådana krav får bara ställas på läkare från övriga världen.”

Några av frågorna och svaren i enkäten:

• ”Hur bedömer du de genomsnittliga svenskkunskaperna hos EU-läkare vid den första anställningsintervjun?”

11 av 21 landsting svarade ”för yrkets utövande icke acceptabla kunskaper i svenska” = 55 procent.

• ”Får era EU-läkare någon utbildning i svenska i samband med deras anställning?”

7 nej = 35 procent.

• ”Upplever ni att det uppstår problem i kommunikationen mellan EU-läkare och patienter på grund av språkproblem?”
11 ja = 55 procent.

• ”Har patienter klagat på att EU-läkare kan för dålig svenska?”
10 ja = 50 procent

Lika många svarade ja på frågan
• ”Har det kommit in klagomål från vårdpersonal när det gäller språkkunskaper hos EU-läkare?”

Förklaringen?

Häromveckan såg jag ett skakande TV-program. ”Uppdrag granskning” hade gjort nedslag på privattandläkare och Socialstyrelsens tillsyn av dessa.

En tillsyn som visade sig vara = 0.

En av dessa ”tandläkare” var en kvinna från Polen, Renata Nowak-Edin.

Som innehavare av en läkarlegitimation i ett annat EU-land var det ingen särskild kontroll i hennes fall, men det anmärkningsvärda är Socialstyrelsens agerande – eller rättare sagt brist på agerande – efter att det uppdagats hur hon fungerade i professionen.

Hon förstörde ju tänderna hos många patienter, med smärtor, långvariga följdbehandlingar (av riktiga tandläkare) och dyra behandlingsräkningar som följd.

Renata Nowak-Edins affärsidé är att vara lågpristandläkare, så hennes offer var knappast välbeställda svenskar, ej heller ”nyanlända svenskar” – de kan ju få sina tänder behandlade utan att behöva se till priset. Nej, de som drabbades var fattiga svenskar, ofta äldre personer.

Nowak-Edin hade en klinik i Småland och fick ett stort antal klagomål, varefter Socialstyrelsen bestämde att hon skulle stå under särskild tillsyn under en treårig prövoperiod.

Under tiden flyttade hon till Malmö och öppnade en ny klinik, med nya – intet ont anande – kunder/offer som följd. Även hennes tandsköterska hade fått sina tänder ”lagade”, men kunde berätta att de ramlade loss inom några timmar.

En del av förklaringen till både de låga priserna och den dåliga kvalitén var att Nowak-Edin hade fått med sig material från Polen – ej godkänt sådant, men billigare.

En enda gång utövade Socialstyrelsen sin ”tillsyn”, genom att komma på besök. Det var dock utannonserat i förväg, och Nowak-Edin kunde ombesörja att hennes icke godkända material stuvades upp på vinden före besöket.

En företrädare för Socialstyrelsen utfrågades i programmet och hans svar var att myndigheten hade en tradition att inte göra oanmälda besök.

Det här betyder ju att myndigheten inte gör vad den formellt sett ska göra, och vad många svenskar trott den om att göra: skydda medborgarna mot ovård och farliga människor i vårdprofessioner.

Frågan här blir ju: hur är detta möjligt?

Vad kan förklara denna extrema slapphet och ansvarslöshet?

Min teori är att det hör ihop med samhällsklimatet. I media och från politiker har vi fått lära oss undvika allt som kan vara obehagligt.

Det finns en uppsättning uttryck som signalerar tankeförbud: ”hårda tag”, ”låsa in”, ”kasta ut”, ”sparka på den som ligger”. Till de negativt laddade orden hör även ”straff” och ”lag och ordning”.

Problem ska slätas över och pratas bort istället för att konkret och praktiskt åtgärdas. (Där har vi f.ö. också en förklaring till den svenska skolans misslyckande, kanske även Banverkets.)

Vad denna till godhet förklädda menlöshet resulterar i blir ju elände, där oskyldiga individer drabbas, vissa mycket hårt.