• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ebolabranden

who

I ett blogginlägg i juni ställde jag frågan vad Sverige gör beträffande Ebola. Konkret syftade jag då på vad svenska myndigheter gör för att Ebola inte ska komma till Sverige.

En första försvarslinje måste här vara att förhindra virusets spridning till Europa och då behöver EU agera.

I värsta fall har Ebola redan hunnit sprida sig utanför Afrika.

myndigheter

Vilka myndigheter är det konkret som här kan komma ifråga? I den långa listan av svenska  myndigheter kan jag spontant tänka på:

1. MSB – Myndigheten för samhällsberedskap

2. Smittskyddsinstitutet

3. Folkhälsoinstitutet

4. Migrationsverket

5. Polisen

Har de vidtagit några åtgärder sedan juni, när utbrott i  Västafrika blev uppenbart?

Arbetar man nu ändamålsenligt, samverkar man intensivt, för att hindra smittspridning till Sverige – men i det tysta, för att inte skapa oro och panik bland svenskarna?

Det är något som här får mig att tvivla!

Vilka åtgärder skulle det konkret kunna gälla? 

Vad skulle behöva göras?

Det måste rimligen bli fråga om strängare gränskontroll, inklusive hälsokontroller och karantänbestämmelser i misstänkta fall.

ftebola

Skyddsutrustning är tydligen ingen garanti – sjukvårdsperosnal har själv drabbats. En amerikansk läkare blev nyligen ebolasmittad.  Från Liberia till Nigeria reste han ett vanligt passagerarplan, tillsammans med andra passagerare. Han har nu tagits hem till USA.

Viruset finns därmed i storstaden Lagos i Nigeria. Misstänkta fall lär finnas även i Sydeuropa.

skogsbrand

I Aftonbladet liknas ebolautbrottet vid en skogsbrand.

Hur hanteras sådana? Jo, man gör brandgator, för att elden ska förhindras från att få ytterligare spridning.

Vad som i själva verket nu blir påkallat är att inte utan effektiv karantän i Sverige släppa in resenärer som kan misstänkas ha varit i Afrika sedan ebolavirusets utbrott där.

En första åtgärd bör vara tvärstopp för ytterligare afrikansk invandring till Sverige.

brandgata

På europeisk nivå kan Medelhavet ses som en  naturlig brandgata.

Den möjligheten skulle kunna tas tillvara genom införande av ett Safe-Haven-system, i linje med det förslag som Storbritanniens Tony Blair en gång lanserade inom EU – men som Sveriges företrädare i Bryssel då medverkade till att sätta stopp för.

 mh

Läs mer

Ebolaviruset har kommit till vita länder

Vaccin inte provat på människor

Vaccin testas på människor

Smittad läkare inte välkommen hem

Storbritannien i fara?

Beredskap

Känsö – karantänen

 Film om Safe Haven (4.15 in):

 

HIV och AIDS

Om man vet med sig att bära på HIV och inte desto mindre inlåter sig i oskyddat samlag med en annan människa, vad kan det rubriceras som annat än dråpförsök?

På senare år har ett nytt begrepp uppstått i svenska massmedia: ”HIV-män”.

Så vanligt är det numera att HIV-smittade män är sexuellt aktiva på ett helt ansvarslöst sätt. I vissa fall är de aktiva så till den grad att det för en och samma HIV-man kan handla om mer än 100 kvinnor.

Ur DN den 4/7 -07:

”Av de kvinnor som polisen haft kontakt med i samband med utredningen av den så kallade hivmannen har tolv testats för hiv. T…. I början misstänktes mannen ha haft kontakt med 130 flickor och kvinnor på nätet… Enligt polisen återstår en hel del utredningsarbete. Man söker nu kontakt med ytterligare 30 kvinnor som kan ha haft kontakt med mannen via nätet.”

Ur Expressen den 25/5 -07:

”En man i 30-årsåldern misstänks för försök till grov misshandel, sexuellt utnyttjande alternativt våldtäkt mot barn.
Han är hivsmittad – och övergreppen ska ha pågått under de senaste fem åren.”

Ur SvD den 11/10 -07:

”80 kvinnor hörda om hiv-mannen – 12 testade

”Utredningen kring den så kallade hiv-mannen går framåt och hittills har polisen kontaktat cirka 80 kvinnor på de listor man hittat i mannens bostad.”

Detta väcker ju frågor:
1. Hur är detta möjligt?
2. Vilka är dessa ”HIV-män”?
3. Vad kostar HIV-importen det svenska samhället?

För att börja med fråga 2 kan vi gå till en sammanställning som Blågula frågor gjort, kring de HIV-män som figurerat i media 1996-2007. Det var 13 fall.

Av dessa 13 HIV-män var 11 afrikaner, En var iranier och en var brittisk medborgare. Fördelat på kontinenter ger det följande diagram:
Iraniern gick under namnet ”Kimball” , men hette egentligen Mehdi Tayeb. Han var en av mest spridningsaktiva – minst 130 kvinnor hade haft samlag med honom.

Tayeb lyckades fly till Iran och svenska myndigheter krävde honom utlämnad, men Iran vägrade (och svenska skattebetalare kunde andas ut…)

Britten gick under namnet ”Hot boy” och han verkliga namn var Merrill Aggett. Också han tillhörde de mycket aktiva. Han hade hållit på i tio år och många av hans offer var unga flickor. Han fick åtta poliser att arbeta heltid med sitt fall.

Hur ofta har dessa utländska och mycket grova förbrytare dömts till utvisning? Vi vet att generellt är det bara cirka 20% av utländska medborgare, dömda till fängelse, som också får utvisningsdomar. Och av dessa är det inte alla som verkställs.

Detta och mycket annat borde vara frågor för forskningen att reda ut.

Smittskyddsinstitutet har på sin webbsida aktuell statistik:

”Av alla anmälda hiv-fall 2008 har över hälften smittats (56 %) före ankomst till Sverige i länder med hög förekomst av hiv, framförallt afrikanska länder söder om Sahara samt Thailand. … Antal fall som rapporteras där smittan har skett före ankomst till Sverige påverkas av den aktuella migrationsströmmen.”

Den första av de ovan ställda frågorna – ”hur är det möjligt” – sönderfaller ju i två frågor:
a) Varför denna HIV-import?
b) Varför detta beteende?

Den första frågan får väl skickas vidare till ledaren för Riksdagspartiet, Dan Eliasson.

Den andra frågan sönderfaller i ytterligare två delfrågor:
• Varför beter sig HIV-männen som de gör?
• Hur kan de få så många offer att ”nappa”?

HIV-männens beteende kan i princip förklaras antingen med attityder som de för med sig från hemlandet, med kulturkrockar eller med ett snett urval av vilka som tar sig till Sverige, men jag avstår att där spekulera.

Beträffande offrens beteende kan jag se två moment.

– Det ena är Oskorei inne på i en kommentar: en propaganda för ”sexuell frigjordhet”.

– Det andra kan vara propagandan mot en förment rasism, som gör att unga kvinnor får lära sig att de inte ska vara försiktiga med främmande män.

Den sista frågan,  ”Vad kostar HIV och AIDS det svenska samhället?” bör nog också skickas vidare till Dan Eliasson.

Men klart är att det handlar om mycket mer än kostnader, mätbara i pengar.

Om du undrar över bilden i början av artikeln, så är den hämtad ur Vårdguiden, utgiven av SLL. Där propageras för användande av kondom och i sin pk-iver tar man i och landar med bilden – förmodligen oavsiktligt – vid en sanning: framförallt män med afrikansk bakgrund kan ha anledning att vara försiktiga vid samlag, med hänsyn till smittrisken.

Vem är partiledaren?

Som både jag och många andra flera gånger kunnat konstatera har de sju riksdagspartierna i praktiken växt ihop till ett gemensamt parti, på allt längre avstånd från vanligt folk. PK-partiet (p).

Partiet som sätter P för alla nödvändiga förändringar. Partiet som påbjuder ”mångkultur”.

Men vem är partiledaren?

Är det en person som det går att rösta bort i allmänna val?

Toppstyrningen inom (p) dokumenteras varje gång vid nomineringar, få eller inga dissidenter tillåts hamna på valbara platser och valsystemet borgar för att  bara åsiktsmässigt  ”rumsrena” personer väljs.

Denna toppstyrning manifesterades också nyligen, då  (p)-ledningen tryckte på moderaterna och invånarna i Vellinge kommun en politik som man där inte ville ha. Från ledningen hymlas det inte om att det kommunala självstyret sitter löst om medborgarna tycker fel. Och behövs det en opinionsundersökning som ger önskat resultat, då kan detta snabbt fixas fram. Nemas problemas!

Politikernas allt frikostigare – av dem själva beslutade – förmåner och exklusiva trygghetssystem borgar också för att de inte ska se verkligheten ur vanliga medborgares perspektiv. Det möjliggör för dem att besluta om ”introduktionsersättningar” för nyanlända utlänningar på närmare 9.000 kronor.

I de politiska sakfrågorna är de  rörande överens, man har rentav drivit igenom en ny definition på begreppet ”demokrat”: det är en person med vissa bestämda politiska åsikter,  de som makthavarna hyser. Detta gäller inte minst invandringspolitiken och kriminalpolitiken.

När företrädarna för (p) samlades på försvarskonferensen i Sälen nyligen kunde de således inte bärga sig. Deras samfällda problem var inte den tilltagande otryggheten i det svenska samhället, nej det var partiet  Sverigedemokraterna: hur hålla detta uppstickarparti borta från riksdagen?

En fråga som många förundras över är:  Hur kan ledarna för PK-partiet vara så samkörda? Vem eller vilka är det som styr dem?

Ett svar på den frågan kom kanske  fredagens bloggtext in på:  ”Extremism”. Som framgår där bedriver Migrationsverkets GD, Dan Eliasson, invandringspolitik på egen hand. Ja, kanske inte helt på egen hand, han arbetar i samråd med företrädare för FN.

Svenska ministrar lyser dock i sammanhanget med sin frånvaro.


Ur SvD den 21/1 -10:

Nu har Migrationsverket istället beslutat att tömma flyktinglägren på Afrikas horn och bland annat ta hit 500 eritreaner.”

”Totalt ska 1.900 kvotflyktingar tas emot, lika många som förra året.”

”- Vi har tillsammans med FN:s flyktingkommissarie kommit fram till att de humanitära behoven är störst i världen på Afrikas horn. Då är det naturligt att vi koncentrerar krafterna dit, säger Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.”

”- Det är en humanitär tradition i Sverige att hjälpa till. … Vi vill inte se ord, vi vill se åtaganden, säger Dan Eliasson.”

Vad Eliasson gör är alltså att hämta hit ett stort antal personer från flyktingläger i nordöstra Afrika. Av erfarenhet vet vi nu, om vi vill veta, att invandring till Sverige från dessa områden genererar stora problem. Det gäller inte bara bristande självförsörjning, skolproblem, kriminalitet och religiös fundamentalism. Det gäller även sjukdomar. TBC – tuberkulos – är en mycket vanlig sjukdom i dessa länder.

Ovanpå detta driver Sverige en politik där nyanlända ”erbjuds” hälsotester, men det är inget obligatoriskt. Av finkänslighet och ”integritetshänsyn”, kantänka.

Ur BLT den 17/2 -04:

”I Afrika, Asien, Latinamerika, Baltikum och Ryssland är tuberkulos ett utbrett problem. Av de fall med TBC som upptäcks varje år i Sverige står invandrare för två tredjedelar av fallen. I ett avtal mellan Landstingsförbundet och staten står det att personer som söker asyl ska erbjudas en hälsokontroll. Syftet är att utröna om de bär på smittsamma sjukdomar.Men en undersökning som Landstingsförbundet gjorde för två år sedan visade att endast 37 procent av de som sökt asyl under året verkligen blivit hälsoundersökta.”

Betala får andra än politikerna göra.

Mer om TBC i tisdagens kommentar.