• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Arbetarförakt

jg
Kulturmarxismens aktuella stridsrop lyder ”normkritik”. Detta rymmer ju kritik av ett antal tillhörigheter:

– vit ras

– svenskhet

– manligt kön

– hetereosexualitet.

Ett viktigt moment i den politiska korrektheten är också arbetarföraktet.

Ett uttryck för detta nu trendiga förakt utgör Jan Guillous artikel i Aftonbladet 21 augusti.

Under rubriken ”I brist på fakta formar rasisten sin falska värld” går han till angrepp mot vad han kallar ”sverigedemokrater”:

”Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, låg­utbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum.”

Antag att det faktiskt skulle vara just så. Än sen då?

Effekterna av mångkulturen drabbar inte alla svenskar lika hårt samtidigt. Värst utsatta är de fattigaste, som inte kunnat bosätta sig i skyddade reservat. Värst drabbade blir vi som har små egna ekonomiska marginaler eller är mer beroende av vård och omsorg. Det blir inte ett dugg konstigt om vi reagerar först och mest. Underligt vore  snarare motsatsen.

Sant är också att män i högre grad än kvinnor stöder sverigedemokraterna och invandringskritik överhuvudtaget. Det är inget att lägga män till last – tvärtom!

”… de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner.”

Det faktum att man tar steget att stödja ett så stigmatiserat parti som Sverigedemokraterna utgör i sig snarare en indikation på integritet och aktivt intresse.

”SD:arna föreställer sig att muslimska gäng drar runt från den ena rockfestivalen till den andra och gruppvåldtar, och att polisen låter det ske.”

Är det inte ungefär så det förhåller sig? De problem med sexuella trakasserier på festivaler som nu finns har ju inte funnits tidigare. De står helt klart att förövarna är så gott som bara unga män med utländsk bakgrund, mest från MENA-länder.

”Det vi faktiskt vet om utlänningars överrepresentation är inte mycket.”

En del vet vi, men mer skulle vi veta, om det inte funnits ett motstånd från etablissemanget att göra fakta tillgängliga. Beträffande BRÅ-undersökningen från 2005 om invandrares brottslighet så hemlighålls delar av resultatet.

Skulle mer offentliggöras skulle vi nog få en tydligare bild av att det finns stora skillnader mellan olika grupper av invandrare. Det stora problemet ligger i invandring från Afrika och västra Asien.

”Att fattiga män­niskor begår fler brott än rika män­niskor är förvisso en mycket gammal mänsklig erfarenhet.”

Vilken logik rymmer detta? Jo, att

• inte importera fler fattiga människor till Sverige!

• inte bedriva en politik som trycker ned fler svenskar i fattigdom!


För inte länge sedan hade svenska arbetare stort anseende.

Nu råder andra tider, nu är det minoriteter som det ska vurmas för. Över arbetarklassen i Sverige – eller ”småfolket”, som det kunde heta på en valaffisch 1911 från Socialdemokraterna – är nu fritt fram att ösa sitt förakt.

Och Jan Guillou flyter med.

1911


PS

Ungefär som i denna AB-artikel lät det i början av 90-talet från etablissemanget: kritik mot invandringen bottnade i okunskap och fördomar.  När vi sedan grävde fram fakta och Mona Sahlin år 2007 förlorade en TV-debatt mot Jimmie Åkesson började man istället klaga över att vi kritiker kom med för mycket fakta, siffror och statistik.

Nu är Jan Guillou tydligen tillbaka i ruta 1 igen.


Mer

http://avpixlat.info/2016/08/19/postdemokratin-pa-frammarsch/

http://www.exponerat.net/vit-arbetarklass-inkluderad-som-utsatt-minoritet/

Fem svaga punkter hos SD

tagdebatten

Detta blir en fortsättning på gårdagens bloggtext, ”Sommarprat”.

‘Utgångspunkten är de erfarenheter av arbete inom Sverigedemokraterna som Eva Marie Olsson redovisar i sitt program hos Ingrid&Conrad.

Presentationstexten kring henne löd:

”Eva-Marie Olsson är en 57-årig Malmökvinna. Hon har arbetat som barnskötare, egenföretagare, certifierad massör och politisk sekreterare för Sverigedemokraterna. Häromåret råkade hon ut för det så kallade goda hatet – och sveks av sitt eget parti. Missa inte hennes starka berättelse.”

emo2
Låt mig börja med att citera ur vad Kenneth Sandberg just skrev i ett mejlutskick med anledning av programmet:

”Eva-Marie Olsson berättar inte bara om folk- och landsförrädare bland politiker och PK-media, samt avskum i AFA och EXPO. Hennes värsta erfarenheter gäller den falskhet och det svek som hennes ’partikamrater’ och ledande inom SD utsatt henne för.
 
E-M O är en i positiv mening högst vanlig och ’normal’ produkt av det Sverige som före massinvandringspolitikens era fungerade utomordentligt väl och därför också satte till världen och fostrade ansvarskännande och förnuftiga svenskar. Relativt ’ovanlig’ endast i den bemärkelsen att hon i en extremt tabubelagd fråga gick från ord till handling och anslöt sig till SD för att ’göra skillnad’.
 
Detta ganska sent visserligen – förmodligen något innan valen 2014 – eftersom EMO dessförinnan, som så många andra, sannolikt varit upptagen och engagerad i det vanliga Svensson-livet; Familj, jobb och övrigt privatliv. Således hade EMO ingen lång erfarenhet av eller djupare insikt i den politik eller det parti, Sverigedemokraterna, som verkat sedan 1980-talets slut.”
 
”Till E-M O´s berättelse skulle kunna läggas många A4-ark som exempel på hur det inledningsvis ideella och självuppoffrande engagemanget för Sverige, efterhand ersatts av karriärstinna hycklare vars främsta ’merit’ är det euforiska ryggdunkandet av Jimmie Åkesson. Listan på dessa ’et consortes’ uppe i partiledningen och i SD´s riksdagsgrupp med dess vidhängande köttgrytor, kunde göras hur lång som helst.”

mo
”På E-M O´s lokala arena Malmö är det ett antal andra strebrar som med hjälp av ’Nolltolerans’ -gummiverktyget verkställer det ’Nya SD’´s projekt. Främst bland dessa reser sig en av partiledningens påläggskalvar, tillika ordföranden i Medlemsutskottet, kommunalrådet Magnus Olsson.

Från att under 90-talet ha hänvisat till alla ’världsliga’ hinder för deltagande i politiken (lät sig inte ens figurera på en Fullmäktigelista för Kommunens Väl i Skåne,  partiet som plogade för invandringskritiken och erhöll rubrikskapande 15 procent), decenniet senare klivit på SD-tåget sedan detta väl var på rälsen. Nu ’kämpande’ i stadshuset för den blygsamma ersättningen av runt 60 000 kr/mån. Utdrygat förstås med arvodet från Medlemsutskottet, där han idogt bistår Mattias Karlsson med ’renhållningsarbetet’.

Eva-Marie Olsson fick betala ett högt pris för sitt fosterlandspatos och för sin oskuldsfulla tillit till ’partivänner’. Detta öde delar hon med många av dom som under årens gång med blod, svett och tårar – samt offrande av sin egen och familjens välfärd – kämpade för SD´s etablering i svensk politik. Endast för att bli huggna i ryggen och svikna av den nya partiledningen.”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Eva Marie Olssons berättelse bör nu utgöra en larmklocka inom SD – just därför att det handlar inte bara om henne. Som Kenneth Sandberg är inne på finns det så många fler som gjort liknande erfarenheter.

Och det handlar om mer än hur partimedlemmar behandlas, som rubrik till denna bloggtext har jag satt ”Fem svaga punkter hos SD”.

Det gäller då:
1. Försvar av egen historia och egna pionjärer
2. Försvar av egna medlemmar idag, vid angrepp
3. Försvar av mötesfriheten
4. Försvar av tankefriheten
5. Politiken, stoppklossen.


bss
1. Försvar av egen historia och egna pionjärer

Sverigedemokraterna har ju från start – liksom föregångaren BSS  – mött återkommande anklagelser för nazism, fascism, med mera. SD:s nuvarande ledning har varit dålig på att här försvara partiets grundare och pionjärer, har ofta fallit in i resonemang som förutsätter att något skulle ligga i dessa påståenden.

Det kan ju snart konstateras att det egentligen inte handlar om extremism, olämpliga ordval eller enskilda individers dåliga omdöme. ”Problemet” är kritik av invandringspolitiken, det är där ”skon klämmer”. Detta har sedan bevisats genom många andra invandringskritiker, både under 90-talet och senare – alla har vi ju drabbats av denna skur av epitet.

Allmänt sett har jag nu noll (0) förtroende för såväl massmedia som rikspolitiker i Sverige. Skulle jag sätta tilltro till några negativa uppgifter om tidiga SD:are, då vill jag först se tydliga bevis för detta!  Skulle trots allt någon detalj där kunna stämma, så är det fortfarande elementärt att skilja på huvudsak och bisak.

Huvudsak är att dessa personer
a) tog strid tidigare än andra, såg galenskaperna och reagerade
b) därvid personligen kunde riskera en hel del
c) arbetade ideellt, utan väntande köttgrytor.

Detta gör dem till HJÄLTAR, och som sådana ska de nu betraktas.

SD-företrädare som här konfronteras med skitsnack måste bita tillbaka!

utsparkmf


2. Försvar av egna medlemmar idag, vid angrepp

En grundhållning från SD-ledningen måste också vara att försvara sina egna medlemmar, när de utsätts för påhopp och drevande – som i det aktuella fallet Eva Marie Olsson.

Varför?

För det första därför att partiet behöver sina medlemmar, och särskilt medlemmar som är engagerade och aktiva.

För det andra därför att partiet, om det axlar sitt uppdrag som invandringskritiskt, från första början kan påräkna angrepp från sina motståndare. Inte minst djupt ojusta sådana.

Om ledningen inte ställer upp för sina medlemmar, då kan det resultera i flera negativa följder:

• man förlorar direkt en förmodligen bra medlem

• det sprider dålig stämning inom partiet

• potentiellt nya medlemmar kanske avstår från att söka sig till partiet

• pk-angriparna får blodad tand, ser till att det kommer mer av skit

• allmänheten får en onödigt negativ bild av partiet.

Med detta inte sagt att medlemmar inte ska kritiseras, om de gjort fel, men här finns två moment:

1. Skilj på stort och smått, huvudsak och bisak. Om någon använt ett pk-laddat begrepp som ”negerboll”, ”skäggebarn” eller annat så kan det diskuteras, men behöver inte vara fel.

2. Även då en medlem sagt eller gjort något tveksamt – håll kritiken internt! Försvara utåt, var offensiv även i försvar.

3. Skulle trots allt ett allvarligt fel ha begåtts, då ska man utan omsvep erkänna detta, be om ursäkt och utlova bättring.’

4. Se framförallt till att undvika att göra onödiga fel. Dvs bedriv en kontinuerlig medlemsskolning och ha en levande intern partidebatt.

Grundproblemet är att SD-ledningen inte skiljer på vän och fiende.

Man söker gillande från helt fel håll!


sidavidsida
3. Försvar av mötesfriheten

Vårt invandringskritiska och systemkritiska arbete måste bedrivas samtidigt på flera plan.

Det räcker inte med partier och parlamentariskt arbete. Framförallt gäller det att opinionsarbeta och politiskt aktivera medborgare – få dem att komma till möten och deltaga i demonstrationer. I grunden handlar det inte bara kunskaper, åsikter och insikter – det gäller också att repa mod och våga säga ifrån.

Mot den bakgrunden har Folkets Demonstration – trots sina uppenbara och allvarliga politiska brister – ändå varit ett viktigt steg i rätt riktning. Men hur har SD-ledningen ställt sig till detta?

Jo, Mattias Karlsson har närmast stämt in i samma avståndstagande som kommit från Sahlin.

Och det verkar ingå i ett mönster. Har Sverigedemokraterna någonsin ordnat egna politiska demonstrationer eller manat till deltagande, när andra ordnat? SDU arbetade exemplariskt och genomförde just demonstrationer, flera gånger.

Men SDU blev som bekant uteslutet ur SD.


korridor
4. Försvar av tankefriheten

Vägg-i-vägg med benägenheten att ta avstånd från medlemmar, frysa ut och utesluta, ligger ett partiklimat av feghet, rädsla och svassande för personer med makt. Allt ingår i paketet ”Nolltolerans”. Mot ”rasism”.

Utan att man någonsin bemödat sig om att definiera innebörden av detta här så centrala begrepp!

Detta blir undermåligt, både intellektuellt och moralisk

Vad som ska nolltolereras är detta ständiga och helt perverterade mässande om ”ansvar”. Och då är jag inne på den sista punkten.


kloss
5. Politiken, stoppklossen

”Ansvar” har vi primärt för oss själva och varandra.  Vi svenskar, här i vårt eget land.Sedan kan vi vara solidariska – om vi själva så vill – och i den omfattning och på det sätt som vi då själva har beslutat. Säkert är att vi inte kan ikläda oss ett ansvarstagande för människor i hela världen – då kapsejsar vår skuta och då allt slutar med ett stort elände för de flesta.

Med andra ord: i svensk politik behövs ett alternativ som står för ett klart, tydligt och radikalt alternativ!

Här har Sverigedemokraterna fallerat, med den stoppklosseffekt som jag tidigare beskrivit. Genom sin försiktigt linje i kombination med demoniseringen av partiet har den samlade effekten blivit att inget parti varit i närheten av de nödvändiga politiska kraven.

Inte ens nu, efter att åtminstone (M) börjat röra på sig, har SD påtagligt justerat sin linje i radikal riktning.

Vad som krävs är:

a) uppsägning av vår anslutning till FN:s flyktingkonvention, stopp för allt vidare asylmissbruk

b) effektiv gränskontroll, som inte släpper in någon ytterligare probleminvandring.

pinv
Ett gott tecken är dock det nu aktuella förslaget från Jimmie Åkesson i Almedalen, om undantagstillstånd och utgångsförbud i de områden och på de tider som situationen kräver.

Rätt ute är SD också i sitt krav att Sveriges genom tiderna mest olämplige rikspolischef ska avgå.

polischef


Mer

https://petterssonsblogg.se/?s=eva+marie+olsson

https://janmilld.wordpress.com/2014/04/29/sd-en-atervandsgrand/

http://www.motpol.nu/patrikehn/2016/07/06/sverigedemokraterna-och-betapolitiken/

http://www.friatider.se/ppet-brev-till-sd

Sommarprat

sommar1
Sveriges Radios sommarpratarprogram ”Sommar” i P1 startade en gång 1959. Det har sedan utvecklats till en succé, kan man väl säga. När vi ligger ”i hängmattan” semestertid passar det perfekt att ha något sådant att lyssna till.

Dessvärre har där samtidigt skett en utveckling mot alltmer av politisk korrekthet. Det är knappast aktuellt att bland programvärdarna släppa fram någon individ med åsikter som inte stämmer med den officiellt påbjudna ”värdegrunden”.

sfr
Som en liten ansats, för att åtminstone markera möjligheten av en motbild, körde Carl Lundström och jag 2007 programmet ”Sveriges Fria Radio” på internet. Flaskhalsen i sammanhanget var inte arbetsmässig utan ekonomisk.  Det blev mycket pengar att betala i STIM-avgifter.

Programmen fanns ett tag kvar på internet, men nu inte längre – med undantag av några som bärgats till Youtube.

ic
Till min glädje upptäcker jag nu att Ingrid & Conrad på ett mycket proffsigt sätt lyckats få igång ett alternativa sommarpratarprogram. Ny teknik med Soundcloud verkar här ge nya möjligheter. Inte bara blir dessa program markeringar mot Sveriges Radios inkrökthet, alternativprogrammen i sig är också givande att lyssna till.

När detta skrivs har tre program hunnit sändas och jag ser verkligen med spänning fram emot fortsättningen!


I princip finns två linjer att här välja mellan:

•   Antingen försöka begränsa sig till att säga sådant som alla vi dissidenter kan vara överens om.

•  Eller att låta varje enskilt program s.a.s. ta ut svängarna och rymma även sådant som inom våra led kan vara kontroversiellt.

Det enda rimliga blir, tycker jag, att välja den senare vägen. Annars blir det ju alltför slätkammat och ointressant. Samtidigt är det önskvärt att svängarna över tid kan tas ut åt olika håll, så att programutbudet som helhet kan förmedla mer av bredd än enskilda program.

Låt mig här konkretisera genom att ge några invändningar som jag själv kan anföra mot det hittills sända.


icwc
Det första programmet i serien hade Ingrid Carlqvist som sommarpratare. På en punkt hade jag där en invändning. Det gällde den historiska roll som hon tilldelade Winston Churchill 60 minuter in i programmet.

Enligt David Irving var bombkriget 1940-45 och framåt i första hand ett resultat av Winston Churchills agerande (6.00 in i denna film) . Om detta skrev jag i avsnitt 1 i min aktuella Tysklandsserie, och till det ska jag snart återkomma i avsnitt 3.


mcok
Det tredje programmet hade Micke Carlsson som pratare. Bra tempo och medryckande, många poänger:

• T ex hur enfrågepartiet Miljöpartiet släppt sin egen politiska huvudfråga.

• Eller när han talar om ”den destruktiva kraft” som Mona Sahlin representerar.

• En gång var det Ingemar Stenmark som ”fick hela Sverige att stanna”, nu är det våra politiker som åstadkommer det…

Mina invändningar mot det som Micke Carlsson anförde:

1.  Vietnamkriget var inte något resultat av kinesiskt ingripande. Kina har genom årtusenden varit ett hot för vietnamesernas självständighet. Stödet till Nordvietnam och FNL kom framförallt från Sovjetunionen.

2. Mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 protesterade också den svenska vänstern, i synnerhet KFML/SKP.

3.  Vad Dubceks reformkommunister hade kunnat åstadkomma i Tjeckoslovakien, om de tillåtits fullfölja, överträffas med råge av det som Putin nu åstadkommer i Ryssland. Ändå är han buse-björn.

4. ”Demokrati” utgör ingen garanti mot angreppskrig, tortyr osv. Sedan länge är det USA, inte Ryssland, som är aggressivt.

5. Egyptens angrepp på Israel 1973 var inte oprovocerat, det var ett försök att återerövra Sinai – som Israel erövrat 6 år tidigare, i sitt angreppskrig 1967.


Vad jag särskilt finner värt att uppmärksamma är dock det andra programmet, med Eva-Marie Olsson.

De erfarenheter som hon där redovisar från sitt arbete inom Sverigedemokraterna gör att varje SD-medlem borde noga lyssna igenom hela det programmet!

Mina kommentarer kring detta ska komma i morgondagens bloggtext.

En ovärdig allians

natoflojtist

”NATO” ska betyda ”North Atlantic Treaty Organisation”, dvs vara en försvarsallians för området vid norra Atlanten. I själva verket är det en allians för angrepp och krig, för terror.

Dessutom begränsar NATO inte sin verksamhet till europeiska breddgrader. Ett exempel är kriget mot Libyen 2011, ett afrikanskt land.

Detta bombkrig pågick under ett halvt år, vilket säger något om det motstånd som NATO där mötte. Utan NATO:s bomber skulle rebellerna inte ha kunnat besegra Kadaffis styrkor.

Här vill jag rekommendera en film, just utlagd på Blueshift:

Som framgår av filmen var Libyen 2011 ett afrikanskt mönsterland, välskött och med social trygghet för sina medborgare. NATO slog sönder ett väl fungerande samhälle.

Själv gjorde jag våren 2011 en film om Libyen, just efter att NATO:s angrepp hade inletts. Det var alltså för fem år sedan – idag skulle jag ha valt  andra formuleringar på några punkter:


1. Diktator?

Sakligt sett var det kanske inte fel att kalla Kadaffi för en ”diktator”, men hur många andra länder i arabvärlden eller i Afrika kan betecknas som demokratier?  Hursomhelst var det inte bristen på demokrati som föranledde NATO att angripa!

Diktatur och förtryck i ett land har aldrig varit ett problem för USA, så länge denna diktatur inte utmanar amerikanska intressen.


2.  Vapen

Regimen i Tripolis var väl beväpnad, genom inköp av vapen från västländer. Än sen då?

Har inte ett land rätt att försöka försvara sig?


3. Motiv

Som troligt motiv för NATO-ingripandet anförs Libyens tillgångar av olja.

Ett annat motiv kan handla om valuta, om Kadaffis planer på införandet av en gulddinar, och han ville notera sin oljehandel i guld, vilket kunde ha hotat petrodollarns ställning.


4. Sverigedemokraterna

I filmen konstaterar jag också att  medan Vänsterpartiet motsatte sig svenskt deltagande i USA:s Afghanistankrig så var hela Sjupartiet några år senare överens om att sända JAS-plan att deltaga i kriget mot Libyen. Sverigedemokraterna plussade jag för, då SD som enda riksdagsparti motsatt sig denna NATO-medverkan.

Tyvärr ser det nu ut som att även SD är på väg in i NATO-fållan.

• Först turerna kring värdlandsavtalet i riksdagen.

• Sedan Västeråsmötet som plattform åt greve Wachtmeister, att propagera för även direkt svenskt medlemskap i denna skitallians.

vardland

Metoderna kan skilja sig: mot Libyen ihållande bombningar, mot Sverige ihållande migrantströmmar.

Effekterna blir ändå likartade. Splittring och otrygghet,  misär och raserade samhällen.


Mer

http://newsvoice.se/2016/06/07/om-ryssland-anfalls-kan-usa-utplanas-ryssar-i-usa-varnar/

http://www.8dagar.com/2016/05/sista-steget-fore-nato-medlemskap.html

http://www.friatider.se/h-r-landstiger-nato-p-svenska-ut

https://janmilld.wordpress.com/2016/05/09/nato-nasta/

https://peterharold.wordpress.com/2016/03/24/vad-sager-svenska-nato-foresprakare-om-att-vara-allierade-med-ett-allt-mer-islamistiskt-turkiet/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/06/26/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-3-de-politiska-morden/

Tveksam partiledardebatt

 

8
Söndagens partiledardebatt i SVT hade invandringen som ett underliggande tema. 4 av 5 områden handlade egentligen om invandring:

• no-go-zonerna och polisangreppen

• flykten från läraryrket

• bostadsbristen

• arbetsmarknaden och behovet av ”enkla jobb” (för att nu skapa sysselsättning åt okvalificerade).

Ändå hade denna koppling till invandringspolitiken svårt att komma fram.

Snarare låg det som en självklar förutsättning för resonemangen i SVT-programmet att Europas folk på något sätt skulle ha en moralisk skyldighet att låta sig bytas ut.

Frågan gällde inte om den pågående massinvandringen från Afrika och Asien skulle fortsätta eller ej. Frågan gällde bara i vilken takt och under vilka former som detta skulle ske!


Flyktingar har återigen drunknat på Medelhavet när de försöker ta sig från Afrika till Europa. I debatten drevs tesen att Europas länder bär ett ansvar för detta, genom att inte vara tillräckligt generösa. ”Fler legala vägar in” i Europa borde skapas, menade man.

I själva verket ligger ju förklaringen till olyckorna i att man själva givit sig ut på havet i dessa båtar – något som i de flesta fall aldrig skulle ha skett, om inte länder som Sverige lockade med uppehållstillstånd och generösa bidrag.


Betecknande för det partiska upplägget var Anna Hedenmos vinklade fråga till Jimmie Åkesson (5.15 in):

”Jimmie Åkesson, hur vill Sverigedemokraterna skapa fler jobb för utrikes födda? För det är det stora problemet just nu.”

Sverigedemokraterna är ju det sista riksdagsparti som ska hållas ansvarigt för att det finns så många utrikesfödda utan arbete i Sverige.

Ansvaret för situationen ligger helt hos de partier som skapat denna situation, genom att driva fram inflödet av alla dessa människor som överhuvudtaget inte borde ha kommit till Sverige.


Och lösningen ligger framförallt i att

a) få stopp på mer av sådan invandring

b) återsända alla de som inte borde vara i vårt land.

Detta blev inte Åkessons svar på denna fråga.


Även om just Jimmie Åkesson påfallande ofta blev avbruten och hade svårt att få ordet, låg problemet också i att han själv missade tillfällen.

Ett exempel gällde bostadsbristen, där han inte nämnde om den grundläggande orsaken till problemet – nämligen det orimligt stora behovet, till följd av den onödiga massinvandringen.


Ett problem med ett program som SVT:s Agenda är grovt partiska programledare, som denna Hedenmo.

ah


Ett annat problem är det faktum att där ska finnas så många debattdeltagare. Det blir då litet tid för envar, och i synnerhet alltför litet tid för de större partierna.

Denna kväll – då temat var invandringen – borde Sverigedemokraternas partiledare ha kunna få halva debattiden!

I sakfrågan handlar det ju om alternativen från å ena sidan SD, å andra sidan Sjupartiet (med en välvillig tolkning av SD-linjen, som borde vara skarpare!).

I partipolitiska TV-debatter på 60-talet hade Socialdemokraterna – det då stora regeringspartiet – två företrädare, övriga partier vardera en. Det ansågs rimligt att ett parti som företrädde närmare halva valmanskåren inte skulle få väsentligt mindre debattutrymme än tre andra partier (Högerpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet), vilka tillsammans inte var större.

ps
I dagens läge skulle jag kunna tänka mig en annan modell.

Även om riksdagen har en 4%-spärr så borde SVT här tillämpa en 10%-spärr. Då skulle bara de tre största partierna få deltaga:

• Socialdemokraterna

• Moderaterna

• Sverigedemokraterna

De politiska alternativen kunde då göras tydligare. Fler av deltagarna skulle ges tillfälle att tala till punkt, det skulle bli mindre av anledningar/förevändningar att avbryta talare mitt i viktiga resonemang och man skulle inte behöva tala så mycket i munnen på varandra.

Kompletterande budskap från småpartierna skulle i efterhand kunna förmedlas via andra kanaler än själva direkt-TV-sändningen.

jadebatt


PS

På fråga från KD-ledaren om utvisning av utländska våldtäktsmän var svaret från den ”feministiska regeringen” högintressant.

Det visade sig att Stefan Löven ogillade sådana brott,men han kunde inte sträcka sig så långt som att förorda utvisning av dessa brottslingar.

Kristdemokraternas omsvängning i denna fråga förtjänar också att noteras.


Notera här även reaktionen från MP-språkröret Isabella Lövin, 28 minuter in i detta klipp:

http://www.svtplay.se/video/8832528/agenda/agenda-partiledardebatt-29-maj-20-00

 forskrackt

”Vi har ett gigantiskt problem i världen.” Uppenbarligen ser hon här en motsättning:  övergrepp från utlänningar mot kvinnor  i Sverige är inte så allvarligt, så länge det finns 60 miljoner flyktingar i världen.

Visserligen talade hon sedan om ”nolltolerans”, men kvar står att Lövin – lika litet som Löfven – besvarade frågan: Ska utländska våldtäktsmän utvisas från Sverige?


 

Mer

https://varjager.wordpress.com/2016/05/30/partiledardebatt-under-galgen/