• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Arbetarförakt

jg
Kulturmarxismens aktuella stridsrop lyder ”normkritik”. Detta rymmer ju kritik av ett antal tillhörigheter:

– vit ras

– svenskhet

– manligt kön

– hetereosexualitet.

Ett viktigt moment i den politiska korrektheten är också arbetarföraktet.

Ett uttryck för detta nu trendiga förakt utgör Jan Guillous artikel i Aftonbladet 21 augusti.

Under rubriken ”I brist på fakta formar rasisten sin falska värld” går han till angrepp mot vad han kallar ”sverigedemokrater”:

”Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, låg­utbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum.”

Antag att det faktiskt skulle vara just så. Än sen då?

Effekterna av mångkulturen drabbar inte alla svenskar lika hårt samtidigt. Värst utsatta är de fattigaste, som inte kunnat bosätta sig i skyddade reservat. Värst drabbade blir vi som har små egna ekonomiska marginaler eller är mer beroende av vård och omsorg. Det blir inte ett dugg konstigt om vi reagerar först och mest. Underligt vore  snarare motsatsen.

Sant är också att män i högre grad än kvinnor stöder sverigedemokraterna och invandringskritik överhuvudtaget. Det är inget att lägga män till last – tvärtom!

”… de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner.”

Det faktum att man tar steget att stödja ett så stigmatiserat parti som Sverigedemokraterna utgör i sig snarare en indikation på integritet och aktivt intresse.

”SD:arna föreställer sig att muslimska gäng drar runt från den ena rockfestivalen till den andra och gruppvåldtar, och att polisen låter det ske.”

Är det inte ungefär så det förhåller sig? De problem med sexuella trakasserier på festivaler som nu finns har ju inte funnits tidigare. De står helt klart att förövarna är så gott som bara unga män med utländsk bakgrund, mest från MENA-länder.

”Det vi faktiskt vet om utlänningars överrepresentation är inte mycket.”

En del vet vi, men mer skulle vi veta, om det inte funnits ett motstånd från etablissemanget att göra fakta tillgängliga. Beträffande BRÅ-undersökningen från 2005 om invandrares brottslighet så hemlighålls delar av resultatet.

Skulle mer offentliggöras skulle vi nog få en tydligare bild av att det finns stora skillnader mellan olika grupper av invandrare. Det stora problemet ligger i invandring från Afrika och västra Asien.

”Att fattiga män­niskor begår fler brott än rika män­niskor är förvisso en mycket gammal mänsklig erfarenhet.”

Vilken logik rymmer detta? Jo, att

• inte importera fler fattiga människor till Sverige!

• inte bedriva en politik som trycker ned fler svenskar i fattigdom!


För inte länge sedan hade svenska arbetare stort anseende.

Nu råder andra tider, nu är det minoriteter som det ska vurmas för. Över arbetarklassen i Sverige – eller ”småfolket”, som det kunde heta på en valaffisch 1911 från Socialdemokraterna – är nu fritt fram att ösa sitt förakt.

Och Jan Guillou flyter med.

1911


PS

Ungefär som i denna AB-artikel lät det i början av 90-talet från etablissemanget: kritik mot invandringen bottnade i okunskap och fördomar.  När vi sedan grävde fram fakta och Mona Sahlin år 2007 förlorade en TV-debatt mot Jimmie Åkesson började man istället klaga över att vi kritiker kom med för mycket fakta, siffror och statistik.

Nu är Jan Guillou tydligen tillbaka i ruta 1 igen.


Mer

http://avpixlat.info/2016/08/19/postdemokratin-pa-frammarsch/

http://www.exponerat.net/vit-arbetarklass-inkluderad-som-utsatt-minoritet/

Pladdermajor

Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.

Ett återkommande honnörsord för  Annie Lööf  är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.

På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.

I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.

Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.

Åtgärder som:

• effektiv gränskontroll

• återsändande av illegala utlänningar

• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.


Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.

De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.

63

Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.

På den punkten kan jag inte annat än instämma.

Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.

Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier.  Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.

Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:

Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:

1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.

2. Pladdret verkar ytterligare fördummande  (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)


Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo,  till landsbygden och det sunda förnuftet!

svenolleal


Mer

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/annie-loof-saknar-all-trovardighet-mot-buset

https://morklaggning.wordpress.com/2016/08/06/dra-i-nodbromsen-nu/

http://martenssonsmeningar.se/2016/08/vad-hander-nar-vara-politiker-varken-vill-eller-kan/

http://www.friatider.se/l-f-l-t-stenkastare-jobba-p-polisen

Värre än värdelös

 Under efterkrigstiden gick det bra för Sverige och socialdemokratin spelade i huvudsak en positiv roll. Idag spelar (S) åter en central roll, men genomgående negativt.

Vi har att göra med ett sosseri”, kännetecknat av antiintellektualism och omoral, ansvarslöshet och svågerpolitik.

korkars

En person som i ovanligt hög grad representerar detta destruktiva sosseri är naturligtvis Mona Sahlin.

Inte bara har hon funnits med alltsedan sin tid som partisekreterare i början av 90-talet och senare varit ”ingenjör” bakom upplägget att (S) skulle samverka med Miljöpartiet. Samtidigt som SD inte var att ”ta i med tång”.

Påfallande är också hur Sahlin själv kunnat gå från den ena skandalen efter den andra och ändå ständigt flyta upp på nytt som en kork.


Parallellen till en annan s-apparatchik, Dan Eliasson, är slående:

• Som GD för Migverket 2007-2011 medverkade han till nya rekord av bidragsinvandring.

• Som GD för Försäkringskassan utmärkte han sig genom raderad e-post och utfall mot SD:s Jimmie Åkesson.

• Som ny rikspolischef bad han genast om ursäkt för Skånepolisens försök att bekämpa åldringsbrott. Och slog nya lönerekord som chef.

Dan Eliasson saknade helt egen erfarenhet av polisarbete, men det utgjorde inget hinder mot att ge honom detta viktiga uppdrag.

okrav

Ett problem nu är alla dessa ”utsatta” områden, där det blivit direkt farligt för poliser att vistas.

Hur blev dessa områden så ”utsatta”?  Bakgrunden är ju den massinvandringspolitik som inte minst Dan Eliasson aktivt medverkat till.

Den handlingslinje Eliasson som rikspolischef nu förespråkar är dialog och vänlighet, stort hjärta och aldrig sinande tålamod. Det ställer stora krav på poliserna att vara stryktåliga och saktmodiga.

Situationen illustreras 7 minuter i denna film: poliser står snällt uppradade för att filmas av en kriminell.  Andra gånger får de sina fordon skadade eller utsätts för stenkastning. När det inte handlar om skjutvapen och handgranater.

Föga överraskande ogillar poliser att ställa upp som kanonmat. Alltfler söker sig bort från yrket.

Till polisutbildningar har iofs funnits nya sökande, men inte tillräckligt många har klarat proven.

En väg för att få fler kvalificerade sökande vore att försöka  göra polisyrket mer attraktivt, bl.a.  genom högre löner.

Istället går man nu motsatt väg, genom att sänka kraven i polisutbildningen. Detta påverkar polisyrkets status i allmänhet, samtidigt som man får individer med sämre förutsättningar att klara jobbet.

debubblan
Det här fångar mycket av socialdemokratins utveckling i Sverige.

Socialdemokratins signum var ju höga skatter och en stark stat, med långtgående åtaganden för att på olika sätt skapa trygghet för medborgarna. Den ideologiska motpolen var ett lågskattesamhälle, där den enskilde fick ta ansvar för sin egen tillvaro. En nattväktarstat, där samhällets uppdrag i huvudsak inskränkte sig till att upprätthålla lag och ordning.

Nu har högskattesamhället gått in i väggen. Vi har mer och högre skatter än någonsin  – ändå räcker inte pengarna.  Sverige tvingas för närvarande ta upp mångmiljardlån i utlandet.  Orsaken är skenande ekonomiska åtaganden genom invandreri, brottslighet och excesser från en parasitär politisk klass.

Nu går vi mot en situation, där polisen inte längre klarar sitt uppdrag.
Inte ens en nattväkarstat kan systemet då upprätthålla!

mig11

Ovanpå detta kommer nu turerna – de helt onödiga – genom rikspolischefens utfall mot Sverigedemokraterna.

Redan som GD för Försäkringskassan fick Dan Eliasson alltså kräkreflexer, då han i en debatt hört Jimmie Åkesson. Om dessa reflexer lät han världen veta via internet.

Nu är han där igen. Som chef för Sveriges polismakt har han i massmedia klargjort hur mycket han ogillar Sverigedemokraterna.

Mot detta har många reagerat, såväl debattörer som poliser. Invändningen är given: Eliasson får privat ha vilka åsikter han vill politiskt, men i tjänsten ska han uppträda opartiskt, inte ta partipolitisk ställning.

Detta av hänsyn både till alla poliser och till den allmänhet som till stor del, och i växande utsträckning, utgörs av SD-sympatisörer.

Dan Eliasson framhärdar ändå. Han gör anspråk på att som rikspolischef ha rätt att offentligt ge uttryck för politiska ställningstaganden, som att ta avstånd från ett enskilt riksdagsparti.

mjtjats

Dan Eliasson får dessutom stöd av sin socialdemokratiske justitieminister, Morgan Johansson.

Dennes argumentering är att det i varje fall beträffande SD ska vara fritt för myndighetsföreträdare att göra offentliga ställningstaganden. ”Min ingång är att också statstjänstemän har yttrandefrihet.”

S-ministern säger vidare:

”Rikspolischefen vill markera att han står upp för polisens värderingar om alla människors lika värde. Jag tycker att det är bra när statstjänstemän markerar mot värderingar som strider mot det vi har att försvara.”

Blir då inte även s-politiken i strid mot ”alla människors lika värde”? Också regeringen har ju infört vissa begränsningar av invandringen.

SD:s partisekreterare, Richard Jomshof , om Dan Eliasson:

”Jag har alltid tyckt att han är olämplig och helt värdelös. Han ska inte ha den positionen …”

För egen del anser jag att Dan Eliasson är värre än värdelös.

Som rikspolischef är han ett stort minustecken. På den posten är han direkt skadlig, för att inte säga farlig.

Sverige kan inte klara sig utan en fungerande polismyndighet.

Åtminstone en nattväktarstat måste värnas inför framtiden!

62


Fler filmer om polisarbete och Eliasson

https://janmilld.wordpress.com/2010/01/18/fel-slags-svensk/

http://newsvoice.se/2016/08/07/rikspolischef-dan-eliasson-bor-avga-oppet-brev/

Mer svensk journalistik

vetej

Ett PS till tidigare text om SVT-journalisten Anders Holmberg:

I Almedalsintervjun med Jimmie Åkesson återkom Holmberg mer än en gång till frågan ”Hur vet du att det är så?”, med anledning av påståendet om en koppling mellan invandring och viss brottslighet.

Formellt sett en fråga och just så är det väl som vi vill att journalister ska vara: nyfikna och sanningssökande.

Men i detta fall var det i praktiken inte en fråga,  utan en anklagelse och en förebråelse. I Holmbergs ”fråga” låg ett bestämt påstående: ”så är det inte”.

Och även om ett samband faktiskt skulle vara fallet kan vi aldrig vara 100% säkra på att det gäller alltid och alla. Vi får inte generalisera och måste därför tiga om saken. I fokus ska stå brottslingars intressen.


bra1

Denna SVT-hållning av militant okunnighet går, som det visat sig, hand-i-hand med en strävan efter att kunskap inte ska finnas att tillgå. Det bedrivs en politik av mörkande:

• När SD i riksdagen efterlyst redovisning av invandringens kostnader har det blivit avslag.

• När BRÅ 2005 undersökte sambandet mellan invandring och brottslighet gjordes delar av resultatet otillgängligt för allmänheten (en motsvarande BRÅ-undersökning nio år tidigare visade ändå på tydliga mönster).

• Uppgifter om andelen intagna med utländsk bakgrund på våra fängelser saknas (eller finns, men är ej offentliga).


lagom
SVT-Holmbergs hållning till sitt uppdrag, denna ovilja att erkänna verkligheten, är ingenting nytt. Jag stötte på den för över 20 år sedan.

Det var i samband med ett drev från Radio Stockholm år 1995, riktat mot Anders Carlberg. Där försökte man använda mig som slagträ, då Carlberg skrivit en positiv recension av min bok ”Lagom är bäst!”.

En bok som var ”rasistpropaganda”– det kunde Jan Björklund (fp) på den tiden intyga. Redan utan att ha läst boken.

Jag hade invändningar och begärde att få komma till tals i lokalradion med mina synpunkter. Den då unge radiojournalisten Oisin Kentwell skulle intervjua mig.  En av de frågor som han kom med kände jag igen från en annan radiojournalist, Björn Häger:

”Så ni ser problem med invandringen?” Mitt svar blev: ”Javisst! Det måste man väl vara journalist för att inte begripa, att invandringen medför problem!”

Detta kom inte med i vad som sedan sändes i radion. Överhuvudtaget var det inte mycket av intervjun som togs med.

Se vidare här.


apor
Journalistiken i Sverige är alltså under isen, och har så varit under lång tid. Ett av de lysande undantagen är Julia Caesar.  Även hon blev därigenom föremål för ett mediedrev – se fredagsbio 36.


Julia Caesar var för övrigt dagens sommarpratare hos Ingrid & Conrad – det ojämförligt bästa programmet där hittills, tycker jag.

Rekommenderas!

https://soundcloud.com/ingridochconrad/sommarpratare-7-julia-caesar

jc2


Mer

http://www.friatider.se/julia-caesar-vi-m-ste-b-rja-t-nka-sj-lva

http://www.friatider.se/jk-polisen-skulle-inte-ha-g-tt-ut-med-att-det-var-flyktingbarn

http://avpixlat.info/2016/08/04/hillary-clinton-har-salt-vapen-till-is-och-mottagit-donationer-fran-is-finansiarer/

Sommarprat

sommar1
Sveriges Radios sommarpratarprogram ”Sommar” i P1 startade en gång 1959. Det har sedan utvecklats till en succé, kan man väl säga. När vi ligger ”i hängmattan” semestertid passar det perfekt att ha något sådant att lyssna till.

Dessvärre har där samtidigt skett en utveckling mot alltmer av politisk korrekthet. Det är knappast aktuellt att bland programvärdarna släppa fram någon individ med åsikter som inte stämmer med den officiellt påbjudna ”värdegrunden”.

sfr
Som en liten ansats, för att åtminstone markera möjligheten av en motbild, körde Carl Lundström och jag 2007 programmet ”Sveriges Fria Radio” på internet. Flaskhalsen i sammanhanget var inte arbetsmässig utan ekonomisk.  Det blev mycket pengar att betala i STIM-avgifter.

Programmen fanns ett tag kvar på internet, men nu inte längre – med undantag av några som bärgats till Youtube.

ic
Till min glädje upptäcker jag nu att Ingrid & Conrad på ett mycket proffsigt sätt lyckats få igång ett alternativa sommarpratarprogram. Ny teknik med Soundcloud verkar här ge nya möjligheter. Inte bara blir dessa program markeringar mot Sveriges Radios inkrökthet, alternativprogrammen i sig är också givande att lyssna till.

När detta skrivs har tre program hunnit sändas och jag ser verkligen med spänning fram emot fortsättningen!


I princip finns två linjer att här välja mellan:

•   Antingen försöka begränsa sig till att säga sådant som alla vi dissidenter kan vara överens om.

•  Eller att låta varje enskilt program s.a.s. ta ut svängarna och rymma även sådant som inom våra led kan vara kontroversiellt.

Det enda rimliga blir, tycker jag, att välja den senare vägen. Annars blir det ju alltför slätkammat och ointressant. Samtidigt är det önskvärt att svängarna över tid kan tas ut åt olika håll, så att programutbudet som helhet kan förmedla mer av bredd än enskilda program.

Låt mig här konkretisera genom att ge några invändningar som jag själv kan anföra mot det hittills sända.


icwc
Det första programmet i serien hade Ingrid Carlqvist som sommarpratare. På en punkt hade jag där en invändning. Det gällde den historiska roll som hon tilldelade Winston Churchill 60 minuter in i programmet.

Enligt David Irving var bombkriget 1940-45 och framåt i första hand ett resultat av Winston Churchills agerande (6.00 in i denna film) . Om detta skrev jag i avsnitt 1 i min aktuella Tysklandsserie, och till det ska jag snart återkomma i avsnitt 3.


mcok
Det tredje programmet hade Micke Carlsson som pratare. Bra tempo och medryckande, många poänger:

• T ex hur enfrågepartiet Miljöpartiet släppt sin egen politiska huvudfråga.

• Eller när han talar om ”den destruktiva kraft” som Mona Sahlin representerar.

• En gång var det Ingemar Stenmark som ”fick hela Sverige att stanna”, nu är det våra politiker som åstadkommer det…

Mina invändningar mot det som Micke Carlsson anförde:

1.  Vietnamkriget var inte något resultat av kinesiskt ingripande. Kina har genom årtusenden varit ett hot för vietnamesernas självständighet. Stödet till Nordvietnam och FNL kom framförallt från Sovjetunionen.

2. Mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 protesterade också den svenska vänstern, i synnerhet KFML/SKP.

3.  Vad Dubceks reformkommunister hade kunnat åstadkomma i Tjeckoslovakien, om de tillåtits fullfölja, överträffas med råge av det som Putin nu åstadkommer i Ryssland. Ändå är han buse-björn.

4. ”Demokrati” utgör ingen garanti mot angreppskrig, tortyr osv. Sedan länge är det USA, inte Ryssland, som är aggressivt.

5. Egyptens angrepp på Israel 1973 var inte oprovocerat, det var ett försök att återerövra Sinai – som Israel erövrat 6 år tidigare, i sitt angreppskrig 1967.


Vad jag särskilt finner värt att uppmärksamma är dock det andra programmet, med Eva-Marie Olsson.

De erfarenheter som hon där redovisar från sitt arbete inom Sverigedemokraterna gör att varje SD-medlem borde noga lyssna igenom hela det programmet!

Mina kommentarer kring detta ska komma i morgondagens bloggtext.