• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

På kurs mot krig

natokompassen
Veckans fredagsbio kan, i kombination med det aktuella ”Värdlandsavtalet”,  motivera en längre bloggtext:

Med detta avtal fullföljs den svenska smyganslutningen till NATO.

Steg på vägen har varit anslutningen till ”Partnerskap för fred” (PFF) 1994 och ”Euroatlantiska partnerskapsrådet” (EAPR) 1997, framförallt har det skett genom genom deltagande i NATO-insatser utomlands (Afghanistan, Libyen), genom samövningar med NATO och genom upplåtande av svenskt territorium för NATO  (se vidare 4.30 in i denna film).

Värdlandsavtalet omhöljs nu i en dimma, men själva poängen med det är rimligen att svenskt territorium ska kunna användas vid ett framtida krig mot Ryssland.


Kursen har länge legat utstakad, genom ett massivt hatkampanjande mot Ryssland i svenska massmedia.

Samtliga fyra  ”allianspartier” förordar nu ett direkt svenskt NATO-medlemskap.  Ytterligare två – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – ställer sig bakom värdlandsavtalet.  Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ska rösta nej till det avtalet, men även från dessa partier har det stämts in i kören av ryssfientlighet (se texten  ”Russofobisk SD-film”).

Några sakliga argument har aldrig presenterats, om varför det skulle vara en bra idé för Sverige att nu helt ansluta sig till NATO har aldrig presenterats. Propagandaslogans har framförts om ”försäkringspremie” och ”paraply”, men kommer en utväxling av kärnvapenmissiler igång, då finns inget skydd.

Det viktiga blir naturligtvis att motverka utbrottet av ett nytt storkrig.
Bryter ett sådant ut och Sverige är en NATO-bas, då blir vi en självklar måltavla för ryska attacker.

neto

Så den svenska mediala och politiska  ”elitens” reservationslösa uppslutning bakom NATO och detta ensidiga,  oupphörliga och onyanserade  hetsande mot ryssarna blir svårbegriplig!

Hur får man att detta att stämma inför sig själva:
– intellektuellt?
– moraliskt?

Är det ”ansvar” som man nu tror sig visa?
I så fall:
– för vad?
– mot vem och vilka?

Man upprepar ständigt dessa påstående om rysk ”aggressivitet”, men där kokas ju soppa på spik. Det hänvisas till Krim och östra Ukraina, men som påtalas i både fredagsbio 55 och fredagsbio 56 finns där inte mycket av substans.

Under mer än 200 år har Sverige klarat sig som alliansfritt land. Vi har kunnat lotsa oss igenom både två världskrig och ett kallt krig utan att bli angripna. Även under en period av vidriga diktaturer i vår närhet klarade vi det. Nu när Ryssland skakat av sig det kommunistiska oket,  då ska Sverige överge alliansfriheten och gå med i NATO!

Nu när NATO dessutom blivit mer både aggressivt och expansivt än någonsin.

Vet den svenska ”eliten” vad den gör?

Förstår någon där att det är ett nytt storkrig som man medverkar till att driva fram?!

ryivagen

USA:s politik och all denna russofobi kan sättas in i ett sammanhang:  Ryssland står i vägen.

Står i vägen för ett stort projekt, som för globala makthavare är viktigt: NWO – New World Order.

Själv kan jag här bara skönja konturerna, andra här på bloggen kan kanske fylla i, komplettera och förtydliga bilden:

1. Det finns mäktiga krafter i världen. Deras kontroll över banksystem och pengar ger dem ett enormt inflytande.

2. Detta inflytande tar sig uttryck i kontroll av massmedia och opinionsbildning, det tar sig också uttryck i möjligheter att påverka vill personer och grupper som ska hamna i politiskt viktiga positioner.

3. Dessa krafter har en agenda och en viljeinriktning. NWO.

4. Innebörden av NWO kan liknas vid en Orwells 1984, men ”med turbo” och ”på steroider”. Det innefattar moment som ger en kontroll, så extrem och så total, att det kan inge mardrömmar:

a) Hjärntvätt genom total mediasamordning och en propaganda som är likriktad, ihållande och intensiv.

b) Övervakning med sanktionsmöjligheter, eller hot om sanktioner, som kan ”ansa i rabatten” och skapa ”rättning i leden”.

c) Kontroll av föda och droger.

d) Kontroll av betalningsfunktioner.

e) Kontroll av yttre miljö.

Ett aktuellt exempel på hur massiv mediapropagandan kan vara är 2016 års Eurovisions-sångtävling i Stockholm. Trots att reglerna mycket tydligt föreskriver att sångtexterna inte ska vara politiska, tilläts denna gång en sådan text från Ukraina, riktad mot Ryssland.

Dessutom såg juryn till att denna belönade av så många fullpoäng, att den segrade. Ovanpå denna låt musikaliskt uppenbart underlägsen andra bidrag.

Och från den svenska regeringen uttryckte kulturministern före tävlingen sympati för det ukrainska bidraget, medan utrikesministern gjorde detsamma efter segern.

Som den nu avlidne amerikanen Aaron Russo talat om hur målet för NWO är att alla människor ska få ett mikrochip inopererat i kroppen, ett chip som kan styra betalningar, eller stänga av sådana.  Avskaffandet av kontanter i samhället blir där ett steg på vägen. Lyssna tre minuter in i denna film:

NWO förutsätter global kontroll. Hinder på vägen blir då stora länder som Kina och Ryssland.

Ryssland irriterar på flera sätt.

• Ett är mediala motbilder som görs tillgängliga genom t ex RT – Russia Today.

• Ett är dess förbud mot GMO-grödor, dessutom planerar Ryssland tydligen ökad export av sina livsmedel.

Ryssland upplevs därför som ett problem, att försöka åtgärda.

Således en konstant och ökad press, genom

– NATO-utvidgning och utplacering av nya vapensystem nära Ryssland

– ökade militärutgifter och provokationer som i Ukraina och Syrien

– ekonomiska sanktioner och propaganda.

I Ukraina har man på flera sätt försökt provocera Ryssland till ett militärt ingripande. Man har låtit våldsextrema grupperingar hota, misshandla och mörda, man har bombat bostadsområden och raserat infrastruktur, man har drivit närmare en miljon människor på flykt.

I Syrien siktar man uppenbarligen på att dra in Ryssland i ett utnötningskrig, liknande det i Afghanistan 1979. Senaste nytt är att USA hjälper al-Qaida-rebeller i området. Påståendet om att al-Qaida låg bakom WTC-dådet 2001 var kanske aldrig så allvarligt menat…


Här kommer veckans fredagsbio:


 

Mer

http://bjornsoder.net./darfor-avstod-jag-att-rosta-vid-dagens-votering-om-vardlandsavtalet/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/25/skandalen-kring-vardlandsavtalet-slang-ut-jimmie-akesson-eller-bilda-ett-nytt-parti-sd-har-just-begatt-sjalvmord/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/20/vardlandsavtalet-ett-exempel-pa-riksdagens-ovilja-att-kommunicera-med-folket/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/24/erik-johansson-om-nato-med-johan-falldin-c/

https://www.nordfront.se/vardlandsavtalet-med-nato-smogs-igenom.smr

http://thoralf.bloggplatsen.se/2016/05/25/11319048-att-vaga/

http://nyheteridag.se/fragan-om-nato-ar-mycket-illa-hanterad-av-sd/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/26/ska-det-vara-sa-svart-att-fatta-att-nato-ar-daligt-for-sverige/

http://avpixlat.info/2016/05/25/erik-almqvist-sd-bor-tydligare-forsvara-den-svenska-sjalvstandigheten/

http://www.globalresearch.ca/america-and-natos-outrageous-behavior-greatest-threat-that-exists/5526141

http://www.friatider.se/natoavtalet-antogs-med-st-d-av-sd

https://peterharold.wordpress.com/2016/05/25/sd-har-bekant-farg-nar-kommer-mattias-karlsson-att-bjudas-in-till-nagot-av-bilderberggruppens-moten/


https://janmilld.wordpress.com/2014/04/21/sverige-och-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2016/05/09/nato-nasta/

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/30/varfor-lades-inte-nato-ned-1991/

https://janmilld.wordpress.com/2015/09/29/na-te-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/

http://www.janmilld.se/nato/

 

Nej till russofobi!

55titel
Veckans fredagsbio heter ”Spola RUSSOFOBIN!” och har samband med senaste bloggtexten, om NATO.  Det russofobiska kampanjandet i våra massmedia drivs av en strävan till svenskt NATO-medlemskap.

I begreppet ”fobi” ligger ju en starkt överdriven och irrationell rädsla för något. Det är med viss tvekan som jag här använder det begreppet, eftersom det så har missbrukats så mycket genom talet om ”islamofobi” beträffande motstånd mot islamiseringen av Sverige och saklig kritik av muslimer. Ändå:

Begreppet ”russofobi” är motiverat, eftersom det i Sverige verkligen finns denna typ av rädsla för och fientlighet mot ryssar och Ryssland.

Man kan fråga sig varför!

Jag kan se tre förklaringar:


poltava
1. Svensk historia

På 1700-talet tvingades vi erfara både nederlaget vid Poltava och det förödande skärgårdskriget. Med freden i Nystad förlorade Sverige både Ingermanland och Baltikum till Ryssland. Sedan kom mordet på  ett svenskt sändebud, Sinclairvisan och påföljande krig mot Ryssland, där hela Finland blev ockuperat var nära att förloras till Ryssland. Definitivt inträffade detta något senare,  år 1809.

Mer om svensk-rysk historia här, här och här.


moskva36
2. Kommunistiskt förtryck

Efter den judiska revolutionen i oktober 1917 i Ryssland följde en period av brutalt och omfattande kommunistiskt förtryck. Först drabbades människorna inom gränserna för Sovjetunionen, vilket alltså inkluderade Ukraina och Baltikum. Efter 1945 drabbades även polacker, ungrare och andra folk i Östeuropa.

En inventering kring detta har jag tidigare gjort här.

Tilläggas kan att Estland tillhörde Tsarryssland under mer än två sekler, fram till slutet av Första Världskriget, då landet blev självständigt. Kring 1940 ockuperades både Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. På detta följde två erfarenheter:

a) omfattande inflyttning av etniska ryssar

b) sändande av dissidenter, eller bara misstänkta sådana, till läger i Sibirien.


natoanna
3. NATO-kampanjandet

Det långvariga och allt intensivare kampanjandet i våra massmedia börjar också ge avläsbara resultat. Ryssland uppfattas som hotfullt och Vladimir Putin ses som en skurk.  Opinionsmätningar tyder på att alltfler svenskar nu önskar att Sverige ska gå med i NATO.

Detta kampanjande hängs upp på tre moment, i denna prioritetsordning:

A. Krimhalvön
Krim ”annekterades” inte. Återanslutningen till Ryssland låg i linje med en stark folkvilja. Bakom denna fanns ett självklart och starkt intresse av att slippa drabbas av de våldsextrema grupperingar som härjat så obehindrat i Ukraina alltsedan Kievkuppen.

B. Östra Ukraina
Det bor många rysktalande i Ukraina, framförallt i öster och söder. Med främst deras stöd hade Viktor Janukovytj valts 2010. Deras president störtades i februari 2014. Moskva har närmast verkat återhållande beträffande separatism i Donetsk och Lugansk.

C. Syrien
Utan det ryska ingripandet i Syrien skulle ISIS ha segrat. I princip blir detta vad SVT:s Anna Hedenmo pläderar för i den aktuella filmen, fredagsbio 55:


Framförallt två moment  kan förklara att Ryssland nu spänner musklerna militärt – moment som svenska massmedia missar, och som de flesta svenskar därför är ganska ovetande om:

I.
Det första gäller vad som inträffade i Kiev under februari 2014, dvs att
– den valde presidenten störtades, författningen sattes ur spel
– det skedde våldsamt och har följts upp med en terror mot oliktänkande
– USA satsade 5.000 miljoner dollar på detta maktskifte.

kiev14

2.
Det andra gäller att NATO – istället för att läggas ned 1991, efter Sovjetunionens kollaps och Östeuropas befrielse – utvidgades österut, med många nya medlemsländer. Samt drog igång ett antal angreppskrig, med förödda länder, miljoner dödade/skadade/hemlösa och enorma strömmar av flyktingar/migranter som följd.

natoexpanstion


Mer finns att säga i detta ämne. Närmast ska jag utveckla mina tankar i ett svar på en kommentar från signaturen ”Sam” i min förra bloggtext.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/11/ska-vi-hata-ryssar/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/

https://janmilld.wordpress.com/2015/09/29/na-te-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/26/vad-forsvarar-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/07/turkiet-kraver/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.janmilld.se/nato/

http://www.exponerat.net/jan-milld-replik-om-ryssland/

http://www.8dagar.com/2016/06/krim-ar-en-halvo-i-svarta-havet.html

http://www.unz.com/tsaker/counter-propaganda-russian-style/

http://www.svtplay.se/video/8714307/ukraina-revolutionens-morka-sida/dokument-utifran-ukraina-revolutionens-morka-sida-svt

Putins Ryssland värre än Sovjet?

 

NATO nästa?

dndeb
Dagens Nyheter har nu redovisat en opinionsmätning från SOM-institutet som visar att stödet för en svensk anslutning till Nato har ökat.

Iofs inte så att en majoritet önskar en anslutning, men antalet svarande som gör det är större än de som motsätter sig en Nato-anslutning. En majoritet sade sig samtidigt önska en fortsatt alliansfrihet för Sverige.

Ändå görs detta till en nyhet och ges utrymme i DN.

kurvorna
Metoden är uppenbar:

• Först en ihållande och ensidig propaganda mot Ryssland och för Nato.

• Sedan mätningar som ger bränsle för ytterligare propaganda.

Det här är  ”Sifo-demokrati”, dvs man lyfter fram en opinion (om ens det), som är illa informerad i en fråga, och menar att denna ska tillmätas betydelse.

Verklig demokrati förutsätter naturligtvis att medborgarna först fått en chans att sätta sig in i frågan, och ta del av fakta och argument från mer än en sida!

Om så skedde skulle svenska folket få höra även argument mot NATO-anslutning:

1. Som Nato-medlem blir Sverige en självklar rysk måltavla i händelse av krig.

2. Som Nato-medlem ingår Sverige i samma allians som Turkiet och måste deltaga på Turkiets sida om Erdogan lyckas provocera fram ett krig.

3. Nato är inte en allians för fred och försvar, det är en allians för krig och angrepp. Det framgick vid t ex bombkriget mot Serbien 1999.

4. Sverige kunde klara sig utan att vara Nato-medlem när Sovjetunionen fanns och hela Östeuropa levde under kommunistisk diktatur. Nu är detta ändrat – varför då överge alliansfriheten?!

Jag skrev nyligen en artikel om Nato i Nya Tider:

natontjm


Under rubriken Nato ökar säkerheten” skriver Ingemar Ögren i NyT 16/2016: ”Nu ser vi hur det nya Ryssland spänner musklerna. Krim har man annekterat,..” Mot den bakgrunden ser Ögren en risk i att de baltiska länderna ska angripas av Ryssland.

Tydligen vill han att Sverige nu som ett svar på detta bör göra Gotland – ”ett osänkbart hangarfartyg” – tillgängligt för Nato.

Ögrens tankegångar ligger förvisso i linje med en hållning till Ryssland som konsekvent präglat västliga massmedia. Den perverterade ensidigheten i denna hållning tycker jag har fångats väl av M S King i boken ”The war against Putin”:

”• Har Ryssland bombat suveräna stater till underkastelse?

– Nej, det var USA som gjorde det (Irak, Afghanistan, Libyen).

  • Har Ryssland inrättat tortyrläger för krigsfångar?

– Nej, det var USA som gjorde det (Guantanamo, Abu Ghraib).

  • Har Ryssland dödat kvinnor, äldre och barn med drönare?

– Nej, det var USA som gjorde det (Pakistan, Jemen, Sudan, Somalia).

  • Har Ryssland använt subversion för att underblåsa ’spontana’ protester och kupper mot utländska regeringar?

– Nej, det var USA som gjorde att (Georgien, Ukraina (två gånger), Egypten, Tunisien och många fler!).

  • Hotar Ryssland att attackera något annat land?

– Nej, det är USA som gör det (N.Korea, Iran, Libanon, Syrien).”


Framförallt vill jag påstå att Ingemar Ögren förbigår viktiga moment i vår nutidshistoria:

Som aktiv i fredsrörelsen under efterkrigstiden tillhörde jag själv dem som pläderade för att ryssarna skulle släppa de östeuropeiska länderna fria.

Iofs var det ryska säkerhetstänkandet begripligt efter den nazityska invasionen och det enorma pris i människoliv och materiell förödelse som den förorsakat. Psykologiskt var det inte svårt att förstå känslan av att efter dessa erfarenheter behöva en geografisk buffert västerut. Den tekniska utvecklingen, med missiler som nådde långt, gjorde dock att detta ändå inte gav säkerhet.

Bara genom förtroendeskapande åtgärder och ökad förståelse, avspänning och nedrustning, kunde säkerhet uppnås! Till detta skulle Sovjetunionen kunna bidraga genom att låta folken i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och andra öststater själva välja sin väg.

Efter Berlinmurens fall hösten 1989 inträffade just detta. 1990 kunde Tyskland återförenas, med godkännande från Moskva. 1991 kollapsade Sovjetunionen och även de baltiska staterna blev fria.

År 1991 upplöstes Warszawapakten och året därpå fanns inte längre något land i Europa med kommunistiskt styre.

Rimligen borde i denna nya situation även Nato ha upplösts. Den hade ju bildats 1949 som en försvarsallians, riktat mot kommunismen.

Som bekant inträffade ändå inte detta.

Tvärtom – Nato utvidgades österut, snart med 12 nya medlemmar! Varför?

Klart är att man därmed missade ett historiskt tillfälle till avspänning och nedrustning.

Klart är att ryssarna här kände sig, och alltjämt känner sig, svikna. På goda grunder. Eller hur?

Ovanpå detta kom den våldsamma kuppen i Kiev 2014, där USA hade investerat 5.000 miljoner dollar på att få den valde presidenten störtad.

Som många andra debattörer hänger Ingemar Ögren upp sin hotbild på den ryska ”annekteringen” av Krim. Om den saken finns mycket att säga, och det vill jag beröra här:

  • Krimhalvön tillhörde Ryssland alltsedan slutet av 1700-talet och under två sekler.

  • Jalta och Svartahavskusten var för ryssar, alltsedan tsartiden, det högst rankade semestermålet, ungefär som Rivieran för fransmän eller Balatonsjön för ungrare.

  • Krimhalvön bebos till övervägande del av ryssar.

  • När Krim 1954  fördes över från den Ryska sovjetrepubliken till den Ukrainska sovjetrepubliken var det inom ramen för Sovjetunionen och något som få då fäste avseende vid, då det inte uppfattades ha någon praktisk betydelse. Bara en administrativ förändring. Det skedde genom ett infall från partiledaren Nikita Chrustjov och kanske inte ens då i enlighet med Sovjetunionens lagstiftning.

  • Geopolitiskt är tillgången till Svartahavskusten och flottbasen Sevastopol på Krim viktig för Ryssland. Detta ställdes på sin spets efter det mot Moskva riktade maktskiftet i Kiev.

  • En stor majoritet av krimborna uttalade sig i folkomröstningen den 16 mars 2014 för att få tillhöra Ryssland. Två tidigare folkomröstningar på Krim gick i samma riktning.

  • Om anslutningen av Krim till Ryssland skedde i strid mot Ukrainas författning så gäller detta rimligen även USA-kuppen veckorna dessförinnan.

  • Det handlade också om vardaglig säkerhet för befolkningen på Krimhalvön. Efter Kievkuppen gjorde sig våldsbenägna extremistgrupper breda i Ukraina och kunde terrorisera varje ansats till opposition.

Till bilden hör att det rent tekniskt var möjligt att skära av halvön, så att våldsextremister kunde förhindras tillträde till den. Dels genom geografin, dels genom förekomsten av ett stort antal ryska soldater, som var stationerade i Sevastopol.

  • Det visade sig också att man lyckades. Separationen från Ukraina genomfördes fredligt, utan blodsutgjutelse.

Sammantaget blir det, menar jag, fel att alls tala om en ”annektering” av Krim. Anslutningen – eller snarare återanslutningen – av Krim skedde med ett stort folkligt stöd.

Kosovo tilläts lämna Serbien – varför skulle inte Krim få lämna Ukraina? Varför här mäta med så olika mått?


Visst – Ryssland kan nu sägas ”spänna musklerna”, men fortfarande uppgår Rysslands militärutgifter till bara en tiondel av USA:s.

En titt på jordgloben visar att USA omringar Ryssland och Kina med militärbaser, medan något motsvarande inte gäller i omvänd riktning. Sovjetunionen monterade ned sina kärnvapen på Kuba 1962.

Visst – ryskt militärflyg och ryska krigsfartyg övar runt Östersjön. Men Ryssland har ju kust vid Östersjön, till skillnad från vad som gäller för USA.

Sant är, som Ingemar Ögren konstaterar, att Sverige under efterkrigstiden varit föga neutralt. Vi har hela tiden har varit knutna till Nato och den kopplingen har successivt blivit allt starkare.

Jag menar att det är en olycklig utveckling, som vi bör försöka styra bort från, av två skäl:

  1. Ju mer knutet Sverige är till Nato, desto självklarare blir vi till en rysk måltavla i händelse av krig mellan Ryssland och Nato.

Som Nato-medlem skulle Sverige vara förpliktigat att bistå det aggressiva Turkiet vid en konflikt med Ryssland.

  1. Nato är en allians för krig, vilket framgått genom angreppen på Serbien 1999 och Libyen 2011.

Nato bör därför avvecklas, inte ytterligare stärkas!

 


Mer

https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/05/16/svenska-folket-luras-med-i-nato/

http://www.dn.se/debatt/stod-for-nato-medlemskap-nu-storre-an-motstandet/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/05/07/en-bra-kapten-behover-en-kikare/

https://anthropocene.live/2016/05/06/sverige-i-fel-bat/

http://nyheteridag.se/jan-myrdals-tal-till-minne-av-segern-mot-hitlerfascismen-ryssland-gav-det-storsta-offret/

http://www.globalresearch.ca/nato-proudly-delivering-death-since-1949/5321041

https://parnassen.wordpress.com/2016/05/31/knapptyst-i-media-ingen-debatt-om-nato-svensk-demokrati-pa-hog-niva/

https://janmilld.files.wordpress.com/2016/05/natojm.pdf

Ska vi hata ryssar?

hvs

Pentagon vill nu drastiskt öka USA:s militära utgifter i Europa. Det angivna motivet är att Ryssland utgör ett växande hot mot övriga Europa, genom sin militära kapacitet och sitt aggressiva agerande.

Detta ligger väl i linje med svenska massmedias hållning. I vår nyhetsrapportering framställs Ryssland konsekvent och med en röst som någonting negativt och hotfullt. Perspektivet är 100% amerikanskt.

Vad man mer konkret anför är Rysslands reaktion på USA-kuppen i Kiev i februari 2014. Där handlar det om fyra moment:

1. Återanslutningen av Krimhalvön till Ryssland
2. Separatismen och kriget i östra Ukraina
3. Rysslands militära upprustning och patrullerande av sina gränsområden
4. Rysk information/propaganda, genom t ex RT och Sputnik.

Här vill jag göra en genomgång och historisk tillbakablick, uppdelat på åtta olika avsnitt:

mad

1. Kärnvapen och terrorbalans

Till oss som växte upp under Kalla kriget förmedlades en bild av att innehav av kärnvapen mest var ett problem då sådana innehades av andra länder än USA. Ändå var USA det enda land som faktiskt hade använt kärnvapen mot människor. Med förfäran tog världen del av nyheten 1949 att även Sovjetunionen lyckats detonera en egen atombomb.

Idag ser jag med andra ögon på detta. Antag att Sovjetunionen inte hade lyckats framställa egna kärnvapen.  Vad skulle då ha avhållit USA från att använda sina kärnvapen också mot ryssarna?

Det är bara att gå tillbaka till Japan 1945. Fällningen av ”Little Boy” över Hiroshima den 6 augusti motiverades med att detta vapen behövde demonstreras inför japanska makthavare, för att framtvinga en kapitulation.

Men hur kunde sedan motiveras fällandet av ytterligare en atombomb – ”Fat Man” över Nagasaki den 9 augusti?!

Det är ju segraren och den som behärskar massmedia som skriver historien, så några problem att i efterhand lägga tillrätta och försvara användandet av ytterligare en atombomb eller tre över ryska städer skulle inte behövt erbjuda några problem.

Med sovjetiska kärnvapen – atombomber 1949, vätebomber 1952 – tillsammans med utvecklandet av vapenbärare för långdistans i både väst och öst skapades en ”terrorbalans” av ömsesidig avskräckning. På engelska kallat ”MAD” – ”Mutual Assured Destruction” (ömsesidig garanterad förstörelse).

Det var ingen trevlig situation, med en ständigt närvarande risk för kärnvapenkrig genom att denna balans skulle fallera, pga antingen en vansinneshandling, ett missförstånd eller tekniskt missöde. Ändå uppfattades själva terrorbalansen som att den motverkade utbrottet av ett nytt världskrig.

Terrorbalansen förutsatte att ingendera sidan hade en förstaslagsförmåga, dvs möjlighet att genom ett första överraskande angrepp helt slå ut motsidans kärnvapen, eller kunna helt skydda sig inför ett svarsangrepp. Det hela byggde på att båda sidor var sårbara, annars inte denna ömsesidigt avhållande effekt.

Terrorbalansen formaliserades senare i det s.k. ABM-avtalet mellan USA och Sovjetunionen år 1972.

”ABM” står för ”Anti-Ballistic Missile” och det handlar om att begränsa system för försvarsrobotar.

abm
ABM-avtalet sades ensidigt upp av USA tre decennier senare.  President George Bush meddelade detta direkt efter WTC-dådet i New York 2001

Ytterligare en åtgärd från USA i detta sammanhang har varit installerandet av antikärnvapenmissiler i Östeuropa, nära gränsen till Ryssland.

I Moskva befaras nu att USA därmed försöker skaffa sig förstaslagsförmåga med kärnvapen.

delateuropa
2. Europas och Tysklands delning

Bakgrunden till Europas delning 1945 var Röda Armens framgångar i kombination med det enorma lidande som det ryska folket hade åsamkats genom den nazityska invasionen i juni 1941. Det handlar om 28 miljoner dödade sovjetmedborgare och en ödeläggelse av mycket stora områden.

Ett skäl för ryssarna att stanna kvar och ockupera ett antal grannländer var säkerhetshänsyn. De kände behov av en buffertzon västerut, ville inte riskera en upprepning av vad de genomlevt. Det skapades en rad av kommunistdiktaturer invid gränsen till Sovjetunionen: Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien.

Europa kom att delas av en ”järnridå” från Ishavet ned till Medelhavet, med några neutrala länder däremellan. Berlinmuren, byggd 1961, kom att stå som en symbol för denna delning av kontinenten.

Ungern gjorde 1956 uppror mot sovjetkommunismen, men den revolten slogs ned.

Tjeckoslovakien försökte 1968 nå förändringar på fredlig väg, under ledning av kommunisten Aleksander Dubcek, men Moskva ingrep ändå med trupper.

3ty

NATO,  ”Atlantpakten”,  hade bildats 1949.  Warszawapakten tillkom senare – 1955.

En nyckelroll i det sammanhanget intogs av Tyskland, som inte fick ges möjlighet att ännu en gång invadera Ryssland. Detta förklarar tredelningen av Tyskland:

1. De östligaste delarna, öster om Oder-Neisse-linjen, tillföll Polen (bortsett från norra halvan av Ostpreussen, som blev sovjetryskt, varvid Königsberg bytte namn till Kaliningrad)

2. De amerikanska, brittiska och franska ockupationszonerna i väster slogs 1949 ihop och blev  Västtyskland (Bundesrepublik Deutschland)

3. Området däremellan blev samma år Östtyskland (DDR – Deutsche Demokratiske Republik).

Warszawapakten bildades som ett svar på att  Västtyskland 1955 blivit medlem i NATO.  Sovjetunionen skulle ha kunnat acceptera ett enat Tyskland, förutsatt att det blev neutralt, alliansfritt.

Så blev ju fallet med Österrike, som var uppdelat på samma sätt som Tyskland mellan fyra ockupationsmakter – med en motsvarande zonuppdelning för Wien som för Berlin.  Österrike kunde 1955 bli fritt som ett land, dock förbundet att vara neutralt.

Webbsidan Voltairenet:

”The media has largely forgotten about a Soviet initiative, proposed in 1950, to withdraw from the GDR and to reunify a neutral, non-aligned, demilitarized Germany within one year of the conclusion of a peace treaty.”

natoexp

3. NATO:s expansion

• Hösten 1989 föll Berlinmuren.

• Året därpå gick Moskva – med Mikael Gorbatjov i ledningen – med på en återförening av Tyskland, vilket skedde år 1990. Man var då överens om att NATO sedan inte skulle expandera ytterligare österut.

• Efter ytterligare ett år hade Sovjetunionen kollapsat och Warszawapakten var upplöst.

Under 90-talet skulle Ryssland genomgå en svår ekonomisk kris och en markant svaghetsperiod. Så akut var nöden, att det slog igenom demografiskt – den ryska befolkningen minskade.

demografi1

Även bortsett från vad som tidigare kunde ha utlovats av olika politiska företrädare från väst var det ju en oklok linje att låta NATO expandera österut. Det var inte ägnat att gagna avspänning och möjligheter till nedrustning.

Inte desto mindre var det just vad som hände! Tjugo år efter Sovjetunionens kollaps hade NATO fått 12 nya medlemmar, varav flera från den tidigare Warszawapakten, och kommit mycket nära gränsen till Ryssland.

vjvald

4. Kuppen i Kiev

Viktor Janukovytj tillträdde som Ukrainas president i februari 2010, på en femårsperiod. Han skulle alltså ha suttit kvar som president fram till februari 2015. Janukovytj representerade Regionernas Parti och valdes framförallt med stöd av den rysktalande befolkningen i östra och södra Ukraina.

Viktor Janukovytj blev ifrågasatt då han var en både korrupt och svag president. Han levde i lyx, trots nöd bland befolkningen. Till ifrågasättandet bidrog Ukrainas etniska splittring och historia av stalinistiskt förtryck.

Hösten 2013 kom protester igång i Kiev, riktade mot Viktor Janukovytj. Dessa var inledningsvis ganska fredliga och kraven gällde att Ukraina skulle knytas närmare väst – främst EU, kanske även NATO.  Wikipedia: ”Euromaidan is a wave of  demonstrations and civil unrest in Ukraine, which began on the night of 21 November 2013 with public protests demanding closer European integration.”

Efterhand växte manifestationerna i både omfattning och våldsamhet, samtidigt som krav på presidentens och regeringens avgång kom i förgrunden. Samtidigt visade företrädare för olika EU-länder intresse, genom att komma till Maidantorget. Den svenske utrikesministern Carl Bildt gjorde inom loppet av sju månader ungefär lika många resor till Kiev.

Än mer intresse visade USA, inte minst genom sin biträdande utrikesminister,  Victoria Nuland. När hon inte var på torget och delade ut kakor satt hon i telefon och konfererade om vilka som skulle ingå i en ny regering i Kiev. Hennes kandidat – Arsenij Jatsenjuk – visade sig sedan också bli den person som utsågs till premiärminister av ukrainska parlamentet (duman).

Ukrainian anti-government protesters clash with police in Kiev

Enligt Nuland satsade USA inte mindre än 5.000 miljoner dollar på ett regimskifte i Kiev. Man såg till att organisera, beväpna och utbilda gatukrigare. I arsenalen ingick inte minst brandbomber, som satte eld på polismän.

I mitten av februari  trappades våldet upp genom eldgivning på avstånd från prickskyttar.  President Janukovytj fick skulden för detta, men sedan framkom att samma skyttar beskjutit både polismän och demonstranter. Det framkom dessutom att skotten avlossats från en byggnad som kontrollerades av oppositionen. Efter kuppen blev Oleg Magnitsky från Svobodapartiet riksåklagare i Kiev, men han visade inget intresse för att utreda frågan.

Krypskyttarna hade fyllt en viktig politisk funktion.

Expressen, den 26/2 2014:

”I onsdags var det få som trodde att aktivisterna skulle kunna stå emot länge till. Men sedan kom den historiska vändningen. Utplacerade krypskyttar dödade fler än 60 demonstranter vilket resulterade i stor ilska och allt fler demonstranter på gatorna som tog kontroll över Kiev.”

Förhandlingar hade skett mellan presidenten/regeringen och tre oppositionspartier, under medling av utrikesministrarna från Polen, Tyskland och Frankrike. En uppgörelse presenterades den 21 februari, innebärande:

• återgång till 2004 års konstitution (dvs återkallande av ändringar från jan-14)
• konstitutionell reform att genomföras före september
• nya presidentval senast i december
• bildandet av en samlingsregering
• stopp för ockupationer av offentliga byggnader
• inlämnande av vapen
• en förbindelse från båda sidor av avstå från våld.

Möjligheter skulle därmed ha givits att under år 2014 på demokratisk väg åstadkomma att maktskifte.

Det visade sig dock att uppgörelsen förkastades av företrädare på Maidantorget och av ”Högra sektorn”. De nöjde sig inte med mindre än presidentens omedelbara avgång, dumans upplösning och bestraffning av ledningen för kravallpolisen Berkut.

USA-president Obama hade tidigt krävt att Janukovoytj skulle dra tillbaka sina kravallpoliser från centrala Kiev. Ett orimligt krav redan därför att den ukrainska presidentens säkerhet då skulle äventyras. I slutet av februari skedde ändå detta, att kravallpolisen beordrades bort från centrala Kiev.

I det läget lämnade president Janukovytj Kiev – han ville inte riskera samma öde som Libyens ledare tre år tidigare.

Den 22 februari utsåg duman sin talman, Oleksandr Turchynov,  till ny president.  Tillförordnad, fram till presidentval i april.

Till bilden hör att parlamentsledamöter från Regionernas Parti och Kommunistpartiet blivit hotade och misshandlade i samband med omröstningen. Också demonstranter i Kiev med en annan politisk inriktning än extremisterna hade tidigare blivit fysiskt angripna.

Den nya regimen erkändes omedelbart av USA och andra västländer. Ett associationsavtal med EU slöts en månad senare.kiev14


krimbussar

5. Våldsväldets Ukraina

Händelserna i Kiev 2013-14 har en bakgrund ”Oranga revolutionen” i Ukraina 2005. Efter demonstrationer, organiserade av oligarken Berezovskij, kunde den västvänlige  Viktor Jusjtjenko bli vald till president. Detta blev dock ingen bestående förändring,  i nästkommande presidentval segrade Janukovytj.

Ansatsen 2014 blev mer grundlig.

Maktskiftet i Kiev följdes nu upp av verksamheten från aggressiva och våldsbenägna gräsrotsorganisationer som ”Högra sektorn” m.fl. Dessa gav sig systematiskt och fysiskt på politiska motståndare och varje ansats till opposition. Den som på offentlig plats bar någon symbol för dissidens kunde riskera misshandel vid möte med gatukrigare. Medlemmar i t ex Regionernas Parti kunde riskera angrepp även i sina hem. Oppositionella ledarpersonligheter eliminerades selektivt. Många unga ukrainare drillades i extremistisk likriktning, andra skrämdes till tystnad och politisk passivitet.

Sådana angrepp hade förekommit redan i februari. Regionalt och lokalt kunde guvernörer och borgmästare gripas, frihetsberövas och förnedras offentligt.

I Marinskijparken i Kiev hade några hundratal krimbor samlats. Upprepade angrepp gjorde att de den 20 februari fann för gott att återvända till Krim. På hemvägen stoppades deras busskonvoj och de utsattes för grova övergrepp. Under flera timmar pågick det, och många personer dödades eller försvann. 9.30 in i denna film.

Än grövre var övergreppet i Odessa den 2 maj, då 48 personer mördades. Många av dem hade stängts in i en byggnad och bränts ihjäl av en mobb våldsextremister. 12.20 in i samma film.

tsarev.si
I presidentvalet under våren hade Oleg Tsarev, motståndare till kuppmakarna, kandiderat. När han efter en TV-intervju den 14 april kom ut från TV-byggnaden i Kiev väntade en stor skara extremister på honom. Han blev grovt misshandlad.

Påfallande många politiker – motståndare till kuppmakarna – har under år 2015 dött genom ”självmord”. I de flesta fall rör det sig naturligtvis om politiska avrättningar. 12.45 in i filmen.


krim

6. Krimhalvön

Den främsta västkritiken mot Ryssland idag gäller ”annekteringen” av Krimhalvön direkt efter kuppen i Kiev. Denna var, hävdar man, ”olaglig”.

Jag menar att det blir fel att kalla det ”annektering”, eftersom det skedde i enlighet med befolkningens vilja på Krim. Denna hade kommit till uttryck redan två gånger tidigare, vid omröstningar på 1990-talet. Dessa bekräftades genom resultatet av folkomröstningen den 16 mars 2014, där valdeltagandet var högt och 96% röstade för återförening med Ryssland.

Det blir också ett svagt argument att anslutningen var olaglig, då den skedde inom en månad efter att den lagligt valde presidenten hade störtats i Kiev och Ukrainas grundlagar därmed redan var satta ur spel.

Till bilden hör dessutom ett antal andra moment:

• Dubbla måttstockar
Kontrasten blir skarp till hur västvärlden närmast drev på Kosovos skiljande från Serbien år 2008. Kan det bli tydligare hur man mäter med olika mått?!

• Historia 1
Krimhalvön tillhörde Ryssland alltsedan slutet av 1700-talet och under två sekler.

• Historia 2
När Krim 1954  fördes över från den Ryska sovjetrepubliken till den Ukrainska sovjetrepubliken var det inom ramen för Sovjetunionen och något som få så fäste avseende vid, då det inte uppfattades ha någon praktisk betydelse. Bara en administrativ förändring. Det skedde genom ett infall från partiledaren Nikita Chrustjov och kanske inte ens då i enlighet med Sovjetunionens lagstiftning.

• Demografi och geografi
Krimhalvön bebos till övervägande del av ryssar.  Till Jalta och Svartahavskusten har andra ryssar sedan länge rest på semester.

• Säkerhet 1
Geopolitiskt är tillgången till Svartahavskusten och flottbasen Sevastopol på Krim viktig för Ryssland. Detta ställdes på sin spets efter det mot Moskva riktade maktskiftet i Kiev. Till bilden hör överhuvudtaget NATO-expansionen österut.

• Säkerhet 2
Det handlar också om vardaglig säkerhet för befolkningen på Krimhalvön. Signalerna hann ju bli många i samband med och efter Kievkuppen, att våldsbenägna krafter gjorde sig breda.

Detta bekräftades snart ytterligare, genom det massiva våldet från Kievregimen mot befolkningen i östra Ukraina.

Till bilden hör att det rent tekniskt var möjligt att skära av halvön, så att våldsextremister hindrades från tillträde till den. Dels genom geografin, dels genom förekomsten av ett stort antal ryska soldater, stationerade i Sevastopol.

Det visade sig också att man lyckades. Separationen från Ukraina kunde genomföras fredligt, utan blodsutgjutelse. Detta i skarp kontrast både till hur våldsextremister kunde härja över hela Ukraina. Än skarpare blir kontrasten till hur våldet sedan eskalerade i Donbass.

krimval


 

vjvalet
7. Donbas

Västmedias bild beträffande konflikten i östra Ukraina innefattar att:

a) skulden för konflikten ligger främst på  Vladimir Putin, på Moskva och Ryssland

b) Ryssland har militärt invaderat Ukraina

c) utan den ”invasionen” skulle det inte pågå något krig där.

Det område vi här talar om utgörs i huvudsak av regionerna Donetsk och Lugansk. Det talas om det området som ”Donbass”, vilket – tillsammans med områden på ryska sidan av gränsen – traditionellt varit Rysslands och Sovjetunionens industriella hjärta.

Ett grundläggande missförstånd i väst är, menar jag, att intressena hos Moskva och Donbass nu skulle sammanfalla.

Moskva lär ha två övergripande intressen:
a) akut undgå utbrott av en storkonflikt med USA och NATO
b) ett alliansfritt Ukraina, undvika att landet blir NATO-medlem med amerikanska militärbaser och missiler

Donbass kan ha intresse av att:
a) helt separera från Ukraina och anslutas till Ryssland, eller
b) nå en federal lösning, med långtgående självstyre som del av Ukraina.

Två händelser föregick proklamationerna i Donetsk och Lugansk i april 2014 om separation från Kiev:

• Det ena var Kievkuppen i februari, vilken avsatte den president som väljarna i särskilt Donnas hade röstat fram. De nya makthavarna i Kiev hade därmed s.a.s. sagt upp kontraktet.

• Det andra var folkomröstningen på Krim och detta områdes återförening med Ryssland. Möjligen inbjöd detta till ett missförstånd, om att man skulle ha Moskvas stöd för något motsvarande. Krimhalvön var av en helt speciell betydelse för Moskva, på ett sätt som inte gällde Donbass.

Putin har inte gått med på begäran från Donbass att få ansluta sig till Ryssland. Han ville också uppskjuta de folkomröstningar som skedde där, om separation.

Det påstås återkommande i västmedia att Ryssland militärt invaderat östra Ukraina, men några belägg för detta har aldrig kunnat presteras.  Erik Johansson har gjort program om detta här och här.

Västmedia vill även lägga skulden på Ryssland för nedskjutningen av det malajsiska passagerarflygplanet mh17, även detta utan belägg.

Vore det verkligen sant att Ryssland hade militärt invaderat östra Ukraina, då skulle den ukrainska armen och frifräsande våldsgrupperingar knappast ha kunnat härja så som skett, med beskjutningar av bostadsområden i Donetsk och Lugansk. Bomber och granater som drivit en halv miljon civila på flykt in i Ryssland.

cb


 

fotspar

8. Geopolitik idag

Till sist helt kort om det geopolitiska perspektivet.

Makthavare i USA strävar efter en unipolär värld, med en ställning av ”utvaldhet” – exceptionalism – för USA.  Övriga länder i världen ska då vara som vasaller, underordnade USA.

Putins Ryssland representerar något annat, nämligen en multipolär värld. Dvs en värld av fria nationer, som kan agera självständigt, mötas på jämlik nivå för att förhandla och komma överens.

Ryssland under Putin innebär ett streck i räkningen för amerikanska makthavare, blir till en provokation.

Som vi vet av erfarenhet vill Washington kunna avgöra vilka som ska sitta vid makten i andra länder. Man har således avlägsnat bl.a. talibanerna i Afghanistan, Saddam Hussein i Irak och Al-Gathafi i Libyen. Beträffande Syrien har mantrat länge ljudit ”Assad must go!”.

Samma strävan finns beträffande Vladimir Putin.
– Därför propagandakriget i media
– Därför alla sanktioner
– Därför fler soldater och mer krigsmateriel till gränsområden till Ryssland.

Ska Sverige verkligen medverka i detta?

ukraina


Min avsikt är att senare följa upp denna artikel med en  ”Ska vi hata tyskar?”

Mer

http://www.morpheusblogg.se/2016/02/16/ukrainas-ultranationalister/

http://nyadagbladet.se/utrikes/inte-ens-under-kalla-kriget-kom-usa-sa-nara-ryssland/

https://www.rt.com/op-edge/331753-bosnia-ukraine-carl-bildt-krajina/

https://www.motgift.nu/2016/02/24/stadsradet-wallstrom-aningslos-korkad-eller-annu-varre/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

https://janmilld.wordpress.com/2014/06/15/medietystnad/

https://janmilld.wordpress.com/2014/06/12/hur-farlig-ar-ryssen/

https://janmilld.wordpress.com/2014/04/26/rysk-horisont/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/21/tre-lognhistorier/

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

Vilka styr oss vart?

stormakten

Läget är uppenbart. En redan extrem rekordinvandring till Sverige har mer än fördubblats. Konsekvenserna av detta – ekonomiskt och socialt – blir katastrofala.

Hur har detta varit möjligt?!

Hur tänker Stefan Löfven och hans meningsfränder i Sverige?

I princip kan här finnas fyra olika scenarior:

A.  De förstår ingenting, saknar varje politisk kompassriktning.

B. De förstår en del, men är likgiltiga. Kortsiktiga egenintressen väger tyngre än svenska folkets intressen.

C. De förstår, och gillar vad som sker.  Utvecklingen stämmer med deras egen värdegrund och strävan.

D. De ogillar vad som sker, men är maktlösa.  Andra krafter än Sveriges  regering och riksdag styr vad som sker i Sverige.

Dessa scenarior utesluter inte helt varandra. Det är möjligt att Löfven & Co förstår föga, men att det blir ovidkommande vad de själva fattar och vill – utvecklingen i Sverige bestäms ändå av andra än svenska politiker och partier.

Så är det kanske.

Det kan då vara krafter som inte vill oss väl!

skuggregering


 

Jag ser sju moment:

1. NATO, rustningar och krig

2. FN, rättigheter och migration

3. Judar, massmedia och mångkultur

4. Oljestater, EU och islamisering

5. Agenda 2030,  godhet och nivellering

6. George Soros,  pengar och makt

7. Greve Kalergi och hans rasistiska plan.


natoexp

1. NATO, rustningar och krig

Under min uppväxt i Sverige under det Kalla kriget  fanns en given konsensus mellan alla stora partier och en gemensam utgångspunkt för den politiska debatten:

a) En strävan skulle vara ett gott samhälle för alla medborgare, med demokrati, välstånd och trygghet – både ekonomiskt och fysiskt. Det innefattade självklart nationellt oberoende, med gränskontroller.

b) En praktisk restriktion sattes genom förekomsten av förtryck och diktatur i Östeuropa, genom kommunismen.  Det gav otrygghet genom krigshot, samtidigt som de ”påtvingade” rustningarna dränerade samhället på resurser.

År 1991 kom s.a.s. ”sanningens ögonblick”. Då gavs en historisk möjlighet att växla in på ett nytt spår, bort från kapprustningen, kärnvapnen och det kollektiva förintelsehotet.

Berlinmuren hade fallit 1989, två år senare upplöstes Warszawapakten och Sovjetunionen kollapsade. Kommunismen var borta.

I DET LÄGET borde rimligen NATO ha kunnat upplösas, nedrustning ske och en avspänning inledas.

Vad som skedde var istället raka motsatsen: NATO både bestod och utvidgades österut. NATO  bedrev dessutom en krigisk politik – bombade först Serbien 1999, invaderade och bombade sedan även i Asien och Afrika (Afghanistan 2001, Irak 2003, Libyen 2011).

Varför?!

Uppenbarligen fanns det krafter med en annan typ av dagordning och ambitioner än vad den politiska debatten dittills förutsatt. Krafter med ett avgörande inflytande.

För detta militär-industriella komplex i USA – varnade avgående president Dwight Eisenhower 1961:

Mordet på John F Kennedy 1963 kan också ses som uttryck för krafter bortom demokratisk kontroll och med intressen i destruktiv riktning. Ur ett JFK-tal direkt efter hans tillträde som president 1961:


jwbok

WTC-dådet i New York i september 2001 ingår i denna utveckling. Det resulterade i mer övervakning och ökade rustningar, nya angreppskrig och mer terrorism.

Den officiella förklaringen är att tre enorma stålbyggnader rasade ihop som de gjorde genom att ha träffats av två flygplan. En uppenbart orimlig och lögnaktig förklaring!

Judy Wood är en av de som presenterat en motbild, genom sin bok ”Where did the towers go?”. Det kunde ha handlat om en ny teknik, för fri energi.

Judy Woods bok finns inte att köpa i Sverige.

Inte heller finns den att låna på något svenskt bibliotek.

På webben finns dock filmmaterial från USA för oss att tillgå:


fnps

2. FN, rättigheter och migration

Pådrivande för migration och ökad generositet har länge varit olika FN-tjänstemän. Sverige har gång på gång ”tagits i örat” för bristande respekt för mänskliga rättigheter”.

Ett exempel är Paul Hunt, som i en DN-artikel tillsammans med Bengt Westerberg klagat över att Sverige ”diskriminerar papperslösa”.

Kritiken mot Sverige har inte hindrat att Saudiarabien nyligen kunnat utses att leda en FN-panel för bevakande av mänskliga rättigheter.

En tung FN-aktör är också  Peter Sutherland.  Wikipedia: ”…sedan 2006 särskild representant för FN:s generalsekreterare i frågor om internationell migration och utveckling.  Han har också varit involverad i Council of Foreign Relations.”

Sutherland argumenterar uttryckligen för att FN ska ”underminera nationell homogenitet”. Som en väg att uppnå detta förespråkar han massinvandring till Västeuropa.


dirigent

3. Judar, massmedia och mångkultur

Uppenbart för de flesta är att det nu pågår en massinvandring till Sverige från framförallt muslimska länder. Få har däremot förstått att detta är en utveckling som drivs på av framförallt judar.

Ändå har denna lobbyverksamhet och opinionsbearbetning pågått både länge och till stor del öppet.

Nyssnämnde  Peter Sutherland är jude, liksom Barbara Spectre, men där finns många fler namn, exempelvis:

• Göran Rosenberg, som i höstas fick tala inför alla riksdagsledamöterna i Storkyrkan.

Ingrid Lomfors som även hon i höstas fick tillfälle att tala inför det församlade etablissemanget. Hon kunde då informera om att föreställningen om en svensk kultur byggde på missuppfattningar.

Peter Wolodarski. Hans journalistiska etik handlar inte om att hederligt informera DN-läsarna. Nej tvärtom – det handlar om att desinformera, om agendajournalistik.

Gång på gång har Dagens Nyheter haft artiklar om hur invandringen är ”lönsam”. Varje gång motbevisas han av t ex Tino Sanandaji, men istället för att rätta sig fortsätter Wolodarski sin propaganda.

dnlicens 2

Jan Eliasson, knuten till den judiska lobbygruppen Paidea och svensk företrädare i FN-sammanhang.


Dessa judar med en agenda för mångkultur har jag skrivit om som agendajudar”.

De ifrågasätter att det finns etniska svenskar, eller anser att vi som faktiskt är etniska svenskar inte ska få betrakta oss som sådana. Identitet och sammanhållning ska vara förbehållet andra än svenskar.

Varför agerar inflytelserika judiska företrädare på detta sätt?  Varför driver de  en svenskfientlig agenda? Kan det handla om något annat än en vilja att härska genom söndring?

I Sverige finns cirka 20.000 judar, dvs bara två promille av befolkningen, ändå har de ett mycket stort inflytande över opinionsbildning och politik.


Detta gäller även globalt. Den judiska makten i USA illustrerades på ett övertydligt sätt när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu talade inför USA-kongressen våren 2011 och fick 29 stående ovationer.

Ett uttryck för denna makt är också hur Israels angrepp på USS Liberty 1967 kunde tystas ned så som skedde!


 1167px-Union_for_the_Mediterranean_(lambert_azimuthal_projection).svg

4. Oljestater, EU och islamisering

Som en punkt kan  sättas upp också samarbetet med och/eller påtryckningar från muslimska länder med stora ekonomiska resurser och en extremistisk agenda.

Jag tänker då främst på pengar från Saudiarabien för byggandet av moskéer i Sverige och andra västländer.

Jag tänker även på Medelhavsunionen – Barcelonaprocessen – om en sydutvidgning av EU.

Och på uttalanden av Libyens  Al-Gathafi.


a2030

5. Agenda 2030, godhet och nivellering

Förenta Nationerna har nu antagit ”Agenda 2030” – ett dokument med titeln Transforming our world: the 2030 agenda for Sustainable Development”.

Syftet är gott, av formuleringar att döma:

This Agenda is a plan of action for people, planet and prosperity. It also seeks to strengthen universal peace in larger freedom. We recognise that eradicating poverty in all its forms and dimensions, including extreme poverty, is the greatest global challenge and an indispensable requirement for sustainable development. All countries and all stakeholders, acting in collaborative partnership, will implement this plan.

We are resolved to free the human race from the tyranny of poverty and want to heal and secure our planet. We are determined to take the bold and transformative steps which are urgently needed to shift the world onto a sustainable and resilient path.

As we embark on this collective journey, we pledge that no one will be left behind… ”

Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är alltså ”hållbar utveckling”. Det handlar där inte bara om utsläpp och klimatfrågor, med den reglering, övervakning och styrning som detta kan påkalla.  FN vill samtidigt avskaffa fattigdom och skapa global jämlikhet.

Ett medel att komma dit är fortsatt massmigration.

Peter Krabbe har uppmärksammat Agenda 2030. I sin text ”Det sovande folket” skriver han:

”I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ’the effective implementation of our commitments’. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ’The Economic and Social Council’. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?

I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ’vi’ erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. … Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta!”

wg

Peter Krabbe tolkar det som att vi enligt FN år 2030 – alltså inom bara 15 år! – kommer att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig, med full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser:

“Genom media kommer ni inte att få mycket insyn, och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning.”

Julia Caesar fyller i:

”Agenda 2030 är program för en totalitär världsordning. Nationerna ska vara underordnade FN:s överhöghet.”

”Sveriges roll i den nya världsordningen är att vara pilotprojekt – en global modell för det nya utopiska världssamhället. Det är i det skenet vi ska se allt storvulet prat om Sverige som ’den humanitära stormakten’.”


Drivande bakom Agenda 2030 har varit ambitioner från företrädare för många u-länder. Av FN:s 193 medlemmar utgörs 85 procent av u-länder. Varje medlem har en röst, så när FN talar är det u-länder som talar.  De vill se en standardmässig nivellering mellan olika länder.

Låter detta sig genomföras utan inskränkningar av demokrati och yttrandefrihet i drabbade i-länder?

Bakom svenska myndigheters handlingsförlamning gentemot olagliga ockupationer från miljövandaliserande rumänska romer ligger åtaganden genom Agenda 2030 – bakom ryggen på svenska folket. FN har hört av sig med synpunkter inför svenska ansatser att ta itu med problemen.

godhet

Det handlar också om ett inflytande från ”hjälporganisationer”.

Krabbe:

 ”Mycket aktivt i processen kring 2030 Agenda i Sverige är den för de flesta okända organisationen CONCORD, som är en sammanslutning av ett stort antal politiskt korrekta hjälporganisationer i riktning vänster och kyrklighet, av sig själva kallade civilsamhället.”

På Concords webbsida uppges att där ingår ”57 svenska civilsamhällesorganisationer, ideella föreningar eller stiftelser och paraplyorganisationer som gemensamt vill arbeta med EU:s utvecklingspolitik”. Inte bara är det många organisationer – sammantaget lär de förfoga över en hel del skattemedel för sin lobbyverksamhet.

Om ett militär-industriellt komplex kan förklara mycket av rustningar och krig så har vi här att göra med ett annat mäktigt intressekomplex, för satsningar under godhetens banér.  Ett godhets-politiskt komplex.


 

sorossyrien

6. George Soros, pengar och makt.

På samma spår som FN:s Agenda 2030 är den judiske finansoligarken George Soros inne. Han fanns ju med bakom de valutaspekulationer som drabbade svensk ekonomi så hårt i början av 1990-talet.

Sedan decennier har Soros, ganska ”framgångsrikt”, utvecklat en modell för att påverka händelseutvecklingen i olika länder samtidigt som han kunde undgå beskattning. Där ingår bildande av opinionsorganisationer med snälla namn, typ ”Human Rights Watch” eller ”National Endowment for Democracy”. Där slussas sedan pengar in och genom dem kan demonstrationer och protestaktioner organiseras.

Det kan också handla om att få redan existerande organisationer med godhetsframtoning att agera i linje med Soros-agendan.  T ex Amnesty International och Svenska Freds.

Peter Krabbe:

Soros har en direkt påverkan på migrationen genom att finansiera många av de organisationer som arbetar inom den frivilliga sektorn, när Ungern stängde sina gränser för invandrare nyligen obstruerades detta i hög grad av frivilligorganisationer finansierade av Soros.”

Soros har medverkat till en handbok till migranter, ”The Rough Guide”, med instruktioner och kontaktadresser för att lättare ta sig vidare. Distributionen har skett genom bl.a. gruppen ”Welcome to Europé”.

George Soros är alltså en del av förklaringen till de plötsligt så massiva migrantströmmarna via Turkiet och Grekland och sedan norrut i Europa. Han bidrog med en organisering och finansiering.

welcome

Det recept som Soros nu ordinerar ligger i linje med vad som kommer ur t ex Stefan Löfvens mun: det ska vara ordning och reda i flyktingmottagandet” och ”alla länder måste ta sitt ansvar.

Eller ur Jan Eliassons mun:

”- Det handlar om en miljon människor som har kommit hit…. Men det är en miljon utav 500 miljoner. Och skulle man haft en hyfsat bra fördelning på detta hade det kunnat absorberas mycket lättare.” 

Lika litet som någon enskild kommun i Sverige ska slippa undan ska något enskilt land inom EU få göra det. Dublin och första-asyllandsprincipen ska överges till förmån för en tvingande kvotering.

Massmigrationen i sig och utbytet av folken i Europa får inte ifrågasättas.


 Positivt för en finansman som George Soros blir att denna politik resulterar i att nationer tvingas skuldsätta sig genom stora lån. Dessa måste senare betalas tillbaka, med ränta – till dem som beviljat lånen. Dvs de till banker som fått licens att tillverka pengar ur tomma luften.

Krabbe:

”Soros anser att EU måste acceptera minst en miljon migranter årligen under överskådlig framtid. … Kostnaderna beräknar Soros uppgå till c:a 150.000 kronor per invandrare under de första två åren för att därefter minska. Han nämner dock inte att till det första årets 150 miljarder läggs varje år ytterligare 150 miljarder för varje nytt år – under överskådlig tid. Som tidsbegrepp kan vi möjligen använda Agendans 15 år, vi får då ett behov om 2.250 miljarder för perioden.

Till detta kommer att kostnaden för att ta emot invandrare i Sverige är betydligt högre än i övriga Europa på grund av våra standardkrav och bidragsnivåer.

Finansieringen föreslår Soros skall ske genom att nationerna eller EU ger ut statsobligationer, d.v.s. lånar upp kapitalet och därmed ökar sin utlandsskuld.”


Noteras kan vidare George Soros dubbla roll i Syrien.

Först medverkade han till att trigga igång detta krig.

Sedan har krigandet drivit fram flyktingströmmar, som  Soros och andra finansoligarker kan dra fördel av.

Peter Harold skriver om hur så många migranter lockats till just Tyskland:

”…migranterna lockats till Tyskland genom de synnerligen positiva omdömen som spridits via sociala medier, t.ex. Twitter. 80% av alla tweets som beskrev positivt mottagande handlade om Tyskland.”

”…majoriteten av alla tweets som handlade om hur tyskar välkomnar migranterna med öppna armar hade skickats främst från USA och Storbritannien, alltså två av de länder som bedriver proxykrig i Syrien och som är allierade med den forna dödsfienden al-Qaida i Syrien! Endast 6% av de positiva tweets som lagts upp kom från Tyskland.

George Soros verktyg i Syrien är en organisation som heter Avaaz. Samma organisation var tongivande för att upprätta en flygförbudszon i Libyen år 2011 så att Khadaffi inte skulle kunna stoppa rebellerna i hans land, med kända konsekvenser.”

Soros organisation ”Open Society” har varit pådrivande för att även i Syrien försöka få fram en ”flygförbudszon”.

libyen


kalergi

7. Greve Kalergi och hans rasistiska plan

Av intresse är också idéer om rasblandning från greve Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi för snart ett sekel sedan.

Kristoffer Hell skriver, i sin nya bok Västs mörka hjärta”, om Kalergiplanen.

Ur avsnittet ”EU som rasbiologiskt experiment”:

”… Kalergi, vars aktivism började långt före kriget, och för vilken EU aldrig handlade om fred, utan är ett rasbiologiskt experiment med följande två huvudpunkter.

Alla folkslag på planeten skall blandas ihop till en enda röra som Kalergi beskriver som en ’eurasisk-negroid ras’

Enda undantaget för det planetära rasbiologiska experimentet judar – som Kalergi anser vara ’Europas andliga överklass’.”

Kalergis idéer har sedan fångats upp och förts vidare av kretsar med makt.

Nya Tider:

”Greve Kalergi var en märklig man med sjukliga visioner. Liksom många andra galningar skulle han ha fallit i historiens glömska, om det inte vore för att vissa herrar med mycket inflytande och obegränsat med pengar fann hans visioner tilltalande. Det är utifrån hans idéer, nedtecknade i boken Praktischer Idealismus, som EU har tagit form, en process som enligt dess tillskyndare ännu är långtifrån fullbordad.”

Hell:

”Den vördnad med vilken Kalergi betraktas av EU:s toppskikt bekräftas av det senaste decenniets mottagare av Kalergipriset:

Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande (2014)

Herman Von Rompuy, EU-rådets ordförande (2012)

Angela Merkel, Tysklands förbundskansler (2010)…”

khNya Tider:

”Denna strävan finns väl synlig redan i hans tidigaste texter, där han inte heller hymlar om hur det ska gå till. Ur Kalergis bok Praktischer Idealismus del 1 Adel, från 1925, framgår att en förutsättning är att genomföra vad som kanske är den största etniska rensningen någonsin. Europas olika folkslag skall genom mångkultur ersättas, vilket han redogör för på sidan 22:

‘Den fjärran framtidens människa kommer att vara en hybrid. Dagens raser och kast skall falla offer för den tilltagande övervinningen av rum, tid och fördom. Den eurasisk-negroida framtidsrasen, till det yttre lik den gammalegyptiska, skall ersätta folkens mångfald med personlighetens mångfald.’

Framtidens blandade befolkning förväntas alltså enligt detta scenario att mista sin mångfald och istället bli en homogen massa, en process som åtminstone i Västvärlden är i full gång i den omtalade framtid vi nu lever i.”

”På sidan 51 finner vi:

‘Judendomen är skötet, ur vilket en ny, Europas Adel framträder; kärnan, kring vilken en ny, andlig adel grupperar sig. En andlig-urban härskarras håller på att bildas…’

Kalergi förordar visserligen inte att det judiska folket skulle vara den ‘nya adeln’, utan att religionen är den inspirationskälla kring vilken de bildade och upplysta européerna ska samlas, men det kanske ändå är här vi ska söka efter de fyra tidigare nämnda bankirernas stora intresse för Kalergi – alla hade rötter i just denna religion.”


 jorden

Det som nu sker i världen – av krig och migrantströmmar, folkutbyte och nedmonterad trygghet, terrorhot och ökad övervakning – är det sådant som sker av tillfälligheter? Eller finns där en plan?

Jag kan se är bakom finns olika krafter och impulser, som drar åt samma håll:

• Maktgruppers intressen, av mer enhetlighet och likriktning, av ökad central kontroll.

• U-länders intressen, av ekonomisk utjämning mellan länder och folk.

• Ideologiska intressen, av antidemokratisk och rasistisk karaktär.

Må vara att så mycket makt ligger utanför Sverige, hos instanser utanför demokratisk kontroll. Må vara att dessa krafters intressen rimmar illa med våra intressen. Klart är ju att deras inflytande får för vårt land helt förödande konsekvenser.

Varifrån kommer alla deras medlöpare och samarbetsfigurer, här i Sverige?!

Hur kan så många svenskar inom massmedia, politik och förvaltning förmås att så okritiskt, ofta direkt entusiastiskt, deltaga i dödgrävandet?

Det går ju så på tvärs mot uppenbara fakta och sunt förnuft, mot demokratiska principer och medborgerliga rättigheter, mot  elementärt rättvisetänkande och ren medmänsklighet.

invpolitik-s

Hur lyckas de bortse från vilken roll som de själva spelar?

Två möjliga tolkningar:

I. De förstår vad de gör, men är cyniker och medvetna hycklare. De är villiga att sälja sig, är som  prostituerade.

II. De är själva lurade, tror uppriktigt på galenskaperna. De har blivit offer för sin egen propaganda, fångar i sin egen retorik. De  fungerar som nyttiga idioter.

Thoralf Alfsson:

”Hur kan man leva i den villfarelsen att Sverige skall vara hela världens socialbyrå och hata alla som ifrågasätter det.”


 Vad kan vi då göra framöver, vi som inte är vare sig prostituerade eller idioter?

Hur kan vi slippa dessa floskelmaskiner?

Den här texten har redan blivit lång – till det temat jag får återkomma i en senare text.

ledarskap


power

 


 Mer

Rolf Malm: Avgå, Löfven!

Merit Wager: Sverige

FN-prio 1

Obama och Syrien

Amerikansk utrikespolitik

Etniskt inbördeskrig som hotar

Dokument utifrån 1 – de superrika

The Shock Doctrine

Lars Bern: Matrismodellen