• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Partiledaren som försvann

frdecember

I gårdagens bloggtext lyfte jag fram ett ganska förbisett faktum i samband med DÖ (decemberöverenskommelsen), nämligen att de två regeringspartierna förfogar över färre riksdagsmandat än de fyra Allianspartierna – 137 mot 142.

Ett annat förbisett faktum är att Fredrik Reinfeldt ännu vid tidpunkten för DÖ var partiledare för Moderaterna. Det borde alltså ha sett ut som på montaget ovan, inte som på bilden nedan.

do

Efter riksdagsvalet i september 2014 och nederlaget för Moderaterna aviserade Fredrik Reinfeldt sin avgång som partiledare.

I varje fall formellt kunde detta inte betyda att han i samma ögonblick hade avgått. Rimligen innehar han posten intill dess att partiet kunna utse en efterträdare. Detta kan ske först efter att Moderaterna haft sin extrastämma nu den 10 januari. Fram tills dess är Fredrik Reinfeldt alltjämt Moderaternas partiordförande.

Som vi vet försvann Reinfeldt bara plötsligt. Man kan säga att han gick under jorden, även om han gjorde både en uppmärksammad flygtur och vissa mediaframträdanden med färgstarka uttalanden).

frjorden

I den reinfeldtska frånvaron lyftes moderaternas gruppledare i riksdagen, Anna Kinberg Batra, fram. Eller Reinfeldt föste henne framför sig, kan väl sägas.

I samband med Decemberöverenskommelsen blev detta särskilt tydligt. En så viktig och dessutom starkt kontroversiell överenskommelse borde ju för partiets del inte att ha träffats genom en person som ännu inte ens var vald till partiordförande!

En raktigenom absurd situation! Och ojuste mot den politiskt ändå relativt orutinerade Anna Kinberg Batra.

kulisser

Inte nog med detta. Sin frånvaro till trots har Fredrik Reinfeldt funnits med i kulisserna, som pådrivare och regissör av Decemberöverenskommelsen. Se här och här.

Utan ett  tryck från FR är det osäkert att AKB skulle ha gått med på denna moderata harakiri. Med Decemberöverenskommelsen lägger sig (M) platt för Stefan Löfven.


Samtidigt kan riksdagen sägas ha kapats av Sjupartiet. Vilket på ett sätt blir konsekvent. Demokrati och mångkultur går ju inte ihop.

piratkapat



 

Läs mer

Låt moderaterna driva Gröna lund

(M)-bekymmer

Ytligt

Sverige vinnare?

(M)-bekymmer

akb

Läget är bekymmersamt för Moderaterna.

Så skulle det egentligen inte behöva vara.

Med en portion flexibilitet, och förmåga att tänka nytt, med litet mer av självständighet från den tilltänkta partiledaren Anna Kinberg Batra, skulle Moderaterna kunna erövra en ny chans åt sig själva!

Först kan konstateras att det från  början var ett misstag av talmannen av ge i uppdrag åt Stefan Löfven att bilda regering. Uppdraget byggde på att Löfven skulle kunna få igenom en budget i riksdagen. Det var vad han ställde i utsikt.

Detta misslyckades, och det misslyckades pga Löfvens eget agerande eller brist på agerande. Han gjorde inga försök att förankra regeringens budgetförslag i riksdagen, innan det gick till omröstning.

När sedan regeringens budgetförslag förkastats av riksdagen borde regeringen ha avgått, redan därför att Stefan Löfven i förväg hade lovat göra så.

Framförallt – även bortsett från Löfvens löfte – hade det varit naturligt att efter nederlaget låta frågan återgå till talmannen att sondera möjligheterna för en ny regering.

Istället satt alltså muppregeringen kvar, samtidigt som Stefan Löfven avgav ett nytt löfte: extraval skulle komma att utlysas.

När även den utfästelsen frångicks skedde det med hänvisning till Decemberöverenskommelsen, som Alliansen medverkat till, genom sin utfästelse att fortsättningsvis hjälpa budgetförslag från den röd-gröna sidan igenom riksdagen.

Det var ju helt onödigt!

avpix

Kring detta skriver nu Jan Tullberg kristallklart på Avpixlat:

«Den avgående ledaren hävdar att det var otänkbart att bilda regering med stöd av SD. Men hans tabun och låsningar bör vara hans personliga, inte partiets. Ett nyktert sätt att se på problemet är att ställa frågan vad SD kräver för att stödja en alliansregering? De kanske inte kräver mer än den förnyelse av invandringspolitiken som Alliansen under alla förhållanden måste arbeta fram?

En nykter beskrivning av Alliansens invandringspolitik är att man inte haft någon sådan värd namnet. Politiken har varit att undvika konflikt med Miljöpartiet genom att successivt anpassa sig till dem – inte endast den märkliga uppgörelsen 2011, utan en serie eftergifter därutöver. «

En samverkan med SD förutsätter inte att Moderaterna helt tar över SD:s invandringspolitik, det kan räcka med ett steg i rätt riktning, menar Tullberg:

«Kravet på Alliansen blir inte större än att man överger miljöpartiets invandringspolitik och återgår till något som borgerliga väljare känner igen. SD framkallar inte längre en stark beröringsskräck. Opinionsundersökningar visar att 57% av alliansväljare är positiva till ett samarbete med SD

Ett regeringsövertagande vore «ett strategiskt vinnardrag mot socialdemokratin. «

Australia Muppet Movie Premier

»Moderaterna kan ta ett steg framåt som det ansvarsfulla partiet i centrum. Man vidtar de åtgärder som måste vidtas genom att pruta ner på SD:s mer radikala politik. Likaså framstår Alliansens politik som moderat i jämförelse med de rödgröna, vars miljöpartikramande statsminister nog fastnar med sin sambos extrema invandringspolitik.»

De flesta svenska regeringar sedan den allmänna rösträttens införande har ju varit minoritetsregeringar.  Till bilden hör dock att s-regeringar konsekvent haft kommunistpartiet som stödparti. Bildtregeringen 1991-94 hade Ny Demokrati som stödparti.

«…Liksom med Ny Demokrati kommer SD inte att ingå i regeringen och SD kommer inte att ses som ett eget regeringsalternativ om de inkluderas i regeringsunderlaget och invandringspolitiken blir mer återhållsam. En exkluderingslinje och fortsatt extrem invandringspolitik kommer däremot att göra SD till ett eget allt starkare regeringsalternativ.»

svampen

Här kan påpekas att punkt 1 i Decemberöverenskommelsen lyder:

«Den statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att övriga partier som står bakom överenskommelsen lägger ned sina röster.»

«Den största partikonstellationen».

Det kan tolkas på två olika sätt:

• Det parlamentariska underlaget för de två partier som ingår i regeringen, dvs (S) och (MP). Tillsammans har de 137 riksdagsmandat. Det kan jämföras med 142 mandat för de fyra partierna i Alliansen.

Inkluderas stödpartier blir antalet riksdagsmandat får de röd-gröna 158 mandat. Vid en samverkan från Alliansen med SD skulle motsvarande siffra på den sidan bli 191.

mandat

Tullberg:

«Det besynnerliga i dagens situation är dels oförmågan att hantera invandringspolitiken, men också att glömma regeringsfrågan. Det verkar troligt att många moderater är ljumma eller ointresserade av invandringsfrågan, men synnerligen intresserade av statsministerposten och anser den värd en ansträngning.

Det är kanske inte lämpligt att utvärdera Kinberg Batra ännu då hon är en protegé som står i Ledarens skugga. Det är dock dumt att tillskriva henne handlingskraft och förmåga att själv lägga om politiken i konstruktiv riktning. Det är därför av största vikt att stämman ger henne ett tydligt politiskt uppdrag: Att omvandla debaclet med decemberöverenskommelsen till en offensiv linje – sök regeringsmakten nu.»

Vad som talar emot att Anna Kinberg Batra skulle vilja lägga om den moderata kursen är inte bara att hon som moderatgruppledare i riksdagen är Reinfeldts adept, hon är sedan länge själv anhängare av fri invandring, vilket framgår av en riksdagsmotion från år 2001.

Hon har också uttalat sig om att Moderaterna «inte förhåller sig till Sverigedemokraterna».

batra2

I sammanfattning

majregeringar

Låt mig här först ge en historisk återblick kring svenska regeringar sedan införandet av allmän rösträtt 1921 (jag har ju ett obotligt intresse för svensk historia).

Sedan 1921 har Sverige haft trettio olika regeringar.  Av dessa har, utöver samlingsregeringen under kriget, bara fem varit majoritetsregeringar. 80% har varit minoritetsregeringar.

De fem majoritetsregeringarna var:

Hansson II, 1936-39. koalition med (C)

Erlander II, 1951-57, koalition med (C)

Fälldin I, 1976-78, borgerlig trepartiregering

Fälldin II, 1979-81, borgerlig trepartiregering

Reinfeldt I, 2006-10, borgerlig fyrpartiregering

Under 20-talet satt inte mindre än tio olika regeringar, varav två rena ämbetsmannaregeringar 1920-21.

Kortast tid av alla satt regeringen Pehrsson (C) 1936. Den satt i bara tre månader under sommaren.

Svagast, i bemärkelsen parlamentariskt stöd, var regeringen Ullsten  (FP) 1978-79. Den förfogade över bara 39 av riksdagen 349 mandat.

Regeringen Bildt (M) 1991 var en koalitionsregering med inte mindre än fyra olika partier, men var likväl en minoritetsregering.

Regeringar kan dock ha stödpartier.

– Olika s-regeringar i minoritet har konsekvent haft  Vänsterpartiet som stödparti.

– Regeringen Ullsten hade övriga borgerliga partier som stödpartier.

– Regeringen Bildt hade Ny Demokrati som stödparti.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Resultat_i_val_till_Sveriges_riksdag

En märklighet är att regeringen Hansson IV som 1945 avlöste samlingsregeringen blev en minoritetsregering. Socialdemokraterna hade i riksdagsvalet 1940 fått 53,8% av rösterna och egen majoritet. När partiet i valet 1994 gick tillbaka med sju procentenheter motsvarades dock detta av att SKP (dåvarande Vänsterpartiet) ökade lika mycket.

Vid tre tillfällen avled statsministrar under sin ämbetsperiod:

Hjalmar Branting 1925

Per-Albin Hansson 1946

Olof Palme 1986


drottningakb

Över till dagspolitiken

Här kommer en fortsättning på gårdagens bloggtext om DÖK.

«Sverige är vinnare» på överenskommelsen, försäkrar Sjupartiets ännu okrönta drottning, Anna Kinberg Batra.  Vårt land räddades ur en svår situation. Genom att hon och hennes partikollegor tar ansvar  blir Sverige åter möjligt att regera.

Med andra ord ska en sittande regering – om än bara en minoritetsregering – kunna få igenom sin politik i riksdagen.

Min första fråga blir då: 

• vad vill regeringen Löfven i sakfrågorna?

• vad är det man vill få igenom? vilken politik har man?

• vilken är regeringens linje i migrationspolitiken?

slfragan


Min andra fråga blir:

• Vad är problemet?

Jo, att Sverigedemokraterna finns som ett stort parti i riksdagen, med vågmästarställning, svarar Sjupartiet (SP).

• Men hur gick det till?

Hur kunde SD få ett sådant väljarstöd?

Vid riksdagsvalet i september 2014 lade 800.000 väljare sina röster på Sverigedemokraterna. Vid ett extraval i mars 2015 skulle antalet förmodligen med god marginal passera en miljon.

Förklaringen till det stora SD-stödet är uppenbar: Sverigedemokraterna är ensamt om att ta upp migrationspolitiken på ett vettigt sätt.

Och väljarna upplever migrationspolitiken som viktig, känner att här finns allvarliga problem – vilka inte kan bara viftas bort som ”utmaningar”, alltmedan man fortsätter att öka på problemen.

Hur kan det komma sig att väljarna känner så? Naturligtvis därför att upplevelsen motsvaras av en verklighet.  Här finns verkliga problem, som är både akuta och omfattande!


sdval

Nu är läget som det är, oavsett vad man inom SP anser om saken.

Sverigedemokraterna är invalda, och sitter sedan valet 2010 i riksdagen, partiet har nu 49 mandat.

Behöver det vara ett problem?

Nej, inte om minoritetsregeringen Löfven gör som minoritetsregeringar alltid gjort tidigare:

a) bestämmer sig för en politik som man vill driva

b) söker parlamentariskt stöd för detta, dvs

c) samtalar med företrädare för riksdagens olika partier och förhandlar för att försöka nå nödvändiga kompromisser

d) kompletterar detta med ett folkbildnings- och opinionsarbete för sin politiska linje.

Problemet uppstår först när man inte längre vill göra så, det uppstår genom att man vägrar behandla SD som ett riksdagsparti.

Det är ett av Sjupartiet skapat och egentligen helt onödigt problem!


 51

Uppenbarligen krävs nu inget mindre än att SP försätts i minoritet.

I nuläget har partiet 87% av mandaten i riksdagen.

Detta måste pressas ned till under 50%

En opposition måste mao erövra minst 175 riksdagsmandat.


 

Detta kommer att kräva många valarbetare!

Men några (omedvetna om denna sin funktion) finns ju redan på plats…

valarbetare

 




 

PS

frvoice

Jan Tullberg på Avpixlat:

”Påläggskalven Batra har inte visat någon förmåga till självständighet utan förblivit her master’s voice. Reflektion, interndemokrati och rationellt tänkande tycks obefintligt. Alliansen tycks ha ersatt arbetslinjen med ‘största konstellationsregeln’ som bärande idé. Att den är demokratiskt sett ytterst tvivelaktig är något som parterna i decemberöverenskommelsen lyckats undvika att diskutera. Det är naturligtvis inte en struntfråga, som kan avfärdas med att den tyvärr inte hann diskuteras.

Att riksdagen flyttar över makt från riksdagen till regeringen och oppositionen övergår till ett symboliskt motstånd är en avdemokratisering. Motivet bakom detta är de envetna ansträngningarna att avdemokratisera invandringsfrågan. En rad beslut plockas bort från den politiska processen och beslut fattas av byråkrater och jurister istället för av folkvalda representanter.

Det mest flagranta beslutet hittills av denna postdemokratiska typ är när en hög tjänsteman på Migrationsverket 2013 fattade beslutet att syrier inte längre skulle få temporära uppehållstillstånd i tre år utan permanenta uppehållstillstånd. Ett principiellt och kostsamt multimiljardbeslut slussas igenom utanför riksdagen. Den politiska maktens samtycke kamoufleras; de politiskt ansvariga är osynliga och den politiska debatten är obefintlig.

Kampen för massinvandringen och mobbningen av SD tar sig allt mer odemokratiska former. Det är i sig ett universellt fenomen att när folkets entusiasm för etablissemangets politik svalnar, så svalnar också etablissemangets entusiasm för demokrati.

Sverige har börjat halka nerför ett sluttande plan. Det är dags att tänka till nu, decemberuppgörelsens rätta plats är i papperskorgen. Den är en dålig metod för ett dåligt syfte. Sverige för en extrem, destruktiv och impopulär invandringspolitik och det finns stor risk att ett sådant syfte också leder till synnerligen diskutabla metoder.

Prins Hamlet summerar: There is something rotten in the state of Sweden.”

rotten

DÖK

dok

Decemberöverenskommelsen (DÖK) var nödvändig för att Sverige ska kunna styras, säger man från Sjupartiet.

Gunnar Hökmark (M) levererade en träffsäker kommentar:

«Sverige har haft många minoritetsregeringar. De har lyckats överleva genom att föra en politik som anpassat sig till de parlamentariska förutsättningarna. Det gjorde inte Löfven. Det var inget nytt med minoritetsregeringar. De har kunnat fungera väl. Det nya var att Löfven misslyckades. De rödgröna fick inget ökat väljarstöd men väl regeringsmakten.

gh

Nu blir paradoxen att ingen tidigare minoritetsregering har haft den makt som Löfvenregeringen nu får, i första hand till 2018 men möjligtvis också till 2022.

Samtidigt har ingen tidigare minoritetsregering varit så beroende av Vänsterpartiet som denna. För att vara det största blocket måste Löfven nämligen tillmötesgå Vänsterpartiets krav men då får man i gengäld de fyra oppositionspartiernas stöd för den budgeten, oavsett innehåll. Det är milt talat en paradox.»


Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn är också kritisk:

”Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.» 

ua

Förutom att Sverigedemokraterna får mindre möjligheter till politiskt inflytande blir konsekvenserna av DÖK både en cementerad blockpolitik och ett försvagat inflytande för riksdagen.


 

PROBLEMET som man hänvisar till är att varken det rödgröna blocket eller Alliansen kan mönstra en egen riksdagsmajoritet. Det är ju helt självförvållat, genom att man från båda sidor vägrar att «förhålla sig till» Sverigedemokraterna.

Hur smart var det?

smart


Min kritik är att man är opolitisk i sitt sätt att bedriva politik.

Antag att Sverigedemokraterna inte hade funnits.  Med eller utan SD i riksdagen så finns mycket allvarliga samhällsproblem, relaterade till den förda migrationspolitiken.

Helt bortsett från SD borde riksdagens alla partier se dessa problem och bry sig. Dvs diskutera dessa och försöka formulera lösningar.

Nu finns SD i riksdagen, som ett stort parti. Då borde det vara självklart att kunna samtala även med SD-företrädare, om både invandringen och andra frågor.

De förevändningar som givits till att inte kunna samtala med SD-företrädare har varit mycket tunna!


Lars Bern har på sin blogg Antropocene  skrivit bra om detta:

«Det ödesdigra misstag som det politiska etablissemanget begår, är att man på detta sätt stänger ute nästan en miljon väljare från allt inflytande, istället för att övertyga dem om att den egna politiken är bättre och få dem att ändra sig.

Man ger helt enkelt upp demokratin och erkänner samtidigt SD i exakt den roll som partiet vill ha – att vara det enda alternativet i svensk politik till den politiskt korrekta värdegrund, som är det politiska etablissemangets gemensamma program. SD är nu i realiteten den enda fungerande politiska oppositionen i landet.»

»Mitt stalltips när jag ser hur de övriga partierna nu valt att agera är att SD fortsätter sin frammarsch och nog blir större än både M och S i valet år 2018. Flera av de tynade småpartierna har skrivit under sin dödsdom. Minst två av V, Mp, C, Fp och Kd kommer att tvingas lämna riksdagen. Dvs om inte de etablerade yrkespolitiska partierna träffar en ny ohelig överenskommelse som fjärmar landet ännu mer från parlamentarisk demokrati, när man likt idag inser vartåt det barkar.

Jag kan nu bara se en realistisk utväg för etablissemanget att långsiktigt stoppa SD:s roll som en i framtiden ledande politisk kraft och det är att börja bedriva delar av deras mer nationalistiska och kulturkonservativa politik, så att de inte har tillräckligt att opponera mot.»

svampen


Jan Tullberg skriver på Fria Tider om «Kartellen och folkviljan»:

«Riksdagens ledamöter har dels en uppgift att företräda svenska folkets intresse efter bästa förmåga, men de har också en uppgift att representera folkviljan. Väjarnas åsikter är centrala för en demokratiskt sinnad ledamot. Ett parti behöver inte ha samma åsikt som folkmajoriteten, men när så inte är fallet bör politikerna ange goda argument för sin åsikt och visa ödmjukhet inför väljarnas uppfattning.

Den demokratiska gången är att partiet först ska påverka folkviljan och först om de lyckas kan den politiken sedan genomföras. Vad som kan ses som mindre demokratiskt är att genomföra en politik mot folkviljan och därutöver förmana väljarna med moraliska pekpinnar. Ett sådant beteende är åtminstone auktoritärt och kanske även totalitärt.

Kritik mot invandringspolitiken avfärdas med att den inte är ‘anständig’ och att det är en ‘extrem’ uppfattning att vilja minska migrationen. Sju av riksdagens partier har slutit en kartell som exkluderar en restriktiv invandringspolitik och det parti som förespråkar en sådan. Vad anser då svenska folket om de tabubelagda ‘volymerna’?»

 maktkartellen

Detta inspirerade mig till montaget ovan, men även andra har gjort montage på temat:

ledarskapet



1933

Exponerat jämför med Fullmaktslagen från Tyskland 1933, och citerar ur Wikipedia:

”Fullmaktslagen (tyska Ermächtigungsgesetz) var en lag som antogs av den tyska riksdagen den 23 mars 1933 och som trädde i kraft dagen därpå. Lagen, vars formella titel var Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich (‘Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd’), innebar att Tysklands rikskansler Adolf Hitler blev högsta lagstiftande organ. Hitler blev därmed Tysklands diktator.

Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) hade tillsammans med Tysknationella folkpartiet (DNVP) absolut majoritet för lagens antagande, men man behövde två tredjedels majoritet. Genom att förbjuda Tysklands kommunistiska parti (KPD), hota socialdemokratiska ledamöter och ge lösa löften till Centrumpartiet (Z) kunde lagen antas med 441 röster för och 94 emot. I och med detta var Weimarrepublikens tid definitivt slut.”

ful

Vilket påminner mig om Stefan Löfvens uttalande från mars 2014 om kuppregimen i Kiev, som en «vald regering». Kolla 0.30 in i denna film.


Magnus Söderman skriver på Motgift:

«Decemberöverenskommelsen handlar alltså om att säkerställa att ”rätt” partier håller sig kvar vid makten, även om de säger sig stå långt ifrån varandra ideologiskt. Och detta gäller fram till 2022.

Så, vad har hänt i Sverige fram till år 2022?

Jag tittar på Affes statistikblogg och konstaterar att om demografin fortsätter att förändras på samma sätt som under Reinfeldt, så kommer andelen personer i Sverige mellan 0-44 år med utländsk bakgrund, utgöra 39,8 procent år 2022. Och där har vi svaret. För övrigt kan vi antaga att dessa siffror ligger i underkant.»

Se vidare här.

demografi

Vilket leder över till frågan om argument och motiv för den folkfientliga invandringspolitik som bedrivs.

Lyssnar man på Fredriks Reinfeldt och hans adepter Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson så rymmer den bara fördelar, för alla parter. Den hjälper Sverige att bli en humanitär stormakt samtidigt som vår ekonomi räddas.

De verkliga skälen måste vara andra! Klart är i varje fall effekterna: välfärdsstaten nedmonteras och svenska folket byts ut.

Med detta som strävan blir det också konsekvent att man gör stor skandal av att Björn Söder hävdat existensen av svenskar som en etnisk grupp.

skuggregering

skojare

Uppe i det blå

skyer på blå himmel
Fredrik «exet» Reinfeldt passade ju på att filosofera om invandring och arealer när han var uppe på en flygtur och blickade ner på Sverige. Den kvarvarande moderatledningen verkar även den vara uppe i det blå.

Det blir åtminstone två fredagsbiofilmer. Dels denna veckas «När ska (M) landa?», dels den påföljande och första fredagsbion år 2015 – «Moderater i analys».

Moderaterna står otvivelaktigen inför ett vägval och det är en öppen fråga vilken väg partiet väljer. I ena vågskålen finns partiledningen på riksnivå – verbal och fast i sin tro på invandringens välsignelse för Sverige.

mintegration
Destillerar man ur svadan från partiets migrationsansvariga Elisabeth Svantesson så framgår att det skulle kunna röra sig om en win-win-situation:
a) Sverige hjälper skyddsbehövande
b) de skyddsbehövande hjälper Sverige, räddar oss i en besvärlig arbetsmarknadssituation.

Bara fördelar för alla med den förda migrationspolitiken, alltså!

Varför ändra ett så vinnande koncept?

De problem som anförs i sammanhanget är inte på riktigt, de är bara skenbara – låter sig trollas bort genom en «bättre integration».
vagskal

I den andra vågskålen finns verkligheten runtom i landet och en stor grupp moderata kommunpolitiker, som inte kan trolla…

De lever i – och får ta ansvar för – den verklighet som deras kolleger i Riksdagen skapar. De förväntas att omedelbart finna bostäder åt Migrationsverkets plötsliga busslaster med asylsökande, och direkt ordna med skolgång för stora barnaskaror. Till det kommer akuta behov för sjukvård och tandvård, där redan resursknappa enheter också ska klara de nyanländas behov. Och dessa nyanlända bedöms ofta ha mycket större behov än den ursprungliga befolkningen, som därför hamnar långt bak i kön.

Den 10 januari ska Moderaterna alltså hålla en extra stämma:

• Där kommer Anna Kinberg Batra med största sannolikhet att väljas till ny partiordförande.

• Kommer hon att insistera på sin extrema linje kring ett öppet Sverige,  ska den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet «hedras»?

• Kommer Kinberg Batra dessutom  att lyckas trumfa igenom detta?

Australia Muppet Movie Premier
I så fall står Moderaterna inför svåra prövningar!

•  förtroendevalda och aktiva partimedlemmar kan komma att passiviseras eller byta parti

  fler väljare kommer att gå över till Sverigedemokraterna.

Skulle det av Stefan Löfven aviserade extravalet verkligen bli av under våren, då kommer (M) där att gå tillbaka och tappa ytterligare riksdagsmandat, det är min övertygelse.

Klarar 7-klövern att backa från extravalet kan Moderaternas fall uppskjutas till 2018, men blir då kanske så mycket tyngre, verkligheten talar ju för oppositionen.

Här kommer fredagsbio 9:


 

PS

I TV4:s morgonsoffa har Fredrik Reinfeldt än en gång uttalat sitt förakt för etniska svenskar.

Varmed han gör sig än mer till ett sänke för sitt parti.

Se vidare här och här.

sankem