• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Jag hade fel: SYDAFRIKA

tummened
Nu inne på mitt sjätte decennium som medborgaraktiv – har jag ibland haft fel?  Ja, i åtminstone tre fall:

1.  Sydafrika
2.  Sverigedemokraterna
3.  Saklighet.

”Sverigedemokraterna” och ”Saklighet” ska jag återkomma till – här kommer en text om Sydafrika.


sydafr

På 60-talet var det självklart att reagera mot apartheid i Sydafrika och kolonialism i övriga Afrika.  Då tillhörde jag dem som pläderade för svenskt stöd till alla möjliga motståndsrörelser. Det var mycket av ungdomlig känsla och en svart-vit verklighetsbild, kanske underlättat av avståndet.

Stödet gällde inte minst ANC i Sydafrika, som i ledningen hade Nelson Mandela. Denne fängslades dock redan på 60-talet och där fanns han kvar ännu på sin 70-årsdag, år 1988.

Då arrangerades en stor Free-Mandela-konsert i London. Där medverkade kända sångare och musiker från hela västvärlden. Konserten kunde ses av 600 miljoner människor i 67 länder.

Två år senare hölls en ny konsert i London, och denna gång medverkade även Mandela själv – han hade släppts ur fängelset i februari 1990.

År 1994 hölls allmänna val i Sydafrika, med rösträtt även för svarta.  ANC vann egen majoritet i parlamentet och Nelson Mandela blev landets president. Apartheidsystemet var därmed avskaffat.

Det kändes hoppfullt – utvecklingen gick åt rätt håll.

beware

Vad som nu står klart är dock tre moment:

a) ANC var inte bara en väpnad motståndsrörelse, den ägnade sig även åt att placera ut bomber, med många civila offer. Med andra ord:  Nelson Mandela var en terrorist.

b) Sverige gav ett omfattande stöd åt ANC, vilket bidrog till att möjliggöra dess verksamhet.

På besök i Stockholm i mars 1990 klargjorde Mandela att han hade en ”speciell relation” till Sverige. SvD:

”Sverige ensamt gav mer pengar än Europas stora länder tillsammans. Sverige var den stora ekonomiska och moraliska bidragsgivaren i kampen mot apartheid. Det var han helt klar över, säger Carlsson.

Det svenska engagemanget startade redan på 1950- och 60-talet och det fanns brett i samhället, i olika organisationer, partier, kyrkan, kulturlivet.”

c) Våldet i Sydafrika har inte upphört med apartheid. Tvärtom! Brottsligheten ökar dramatiskt, vilket drabbar både svarta och vita. Detsamma gäller en allt sämre ekonomi.

Framförallt förekommer ett våld av grymmaste slag och i en väldig omfattning, riktat mot vita lantbrukare. Rasismen har inte upphört med apartheid, den har blivit värre.

• Denna utveckling ställer ANC i ett nytt ljus, och därmed även Sveriges arbete för ”internationell solidaritet”.

• De sydafrikaner som nu drabbas av detta våld och denna förföljelse lever i en svår situation. Om Sverige framöver alls tar emot några flyktingar/migranter är det vita sydafrikaner som ska prioriteras!

• Till detta kommer reflexioner kring vår egen framtid.

Vavra Suk i Nya Tider 13/2016:

”Hur ser det då ut i Sydafrika, där rollerna är ombytta, där de som utgör en minoritet i västländer är i majoritet? Har de vita motsvarande privilegier där eller blir diskriminieringen mot oss ännu värre när vi inte längre är i majoritet?”

”Sydafrika är inte bara ett pittoreskt land där allt är upp-och-ned.  Det är ett levande exempel på hur det kan se ut när vita blir en försvarslös minoritet. Det handlar om hudfärg, och det är alltid vi som ska stå tillbaka, det är vi som förväntas ställa oss sist i kön och det är vi som ska straffas för olika påstådda oförrätter…”

 rasrisk

Stefan Löfven försäkrar att ”det finns inte vi och dom”, men även om etniska svenskar skulle kunna övertygas om att inga skillnader finns och att utseende är utan betydelse, så räcker inte detta.

Det finns nämligen andra som delar in människor i grupper och som har en påtagligt fientlig inställning till svenskar.

Sverige har något att lära av Sydafrika!

snomos


Mer

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-skankte-miljoner-till-anc-i-hemlighet/

http://www.nyatider.nu/nya-tider-pa-plats-brutala-scener-i-farmarmordens-spar-i-sydafrika/

http://www.nyatider.nu/vad-hande-med-alla-minoriteters-lika-rattigheter/

https://janmilld.wordpress.com/2011/03/22/afrikanska-interventioner/

http://www.janmilld.se/ms00/v51.html


https://www.youtube.com/watch?v=SLLs_Fln8js

https://www.youtube.com/watch?v=jj84Sw1x2po

https://www.youtube.com/watch?v=W6ZtJjWUEd0

Polisens uppdrag?

 

degd
Sedan januari 2015 är Dan Eliasson rikspolischef i Sverige.

Sköter han sitt uppdrag?  Det beror på vem som är hans uppdragsgivare och vad denna uppdragsgivare vill!

Är Dan Eliassons uppdragsgivare den globala skuggregering som arbetar för en ”New World Order” och på den resan är redo att ödelägga länder?

•  Arabländer och andra länder i den muslimska världen förstör man genom ändlösa krig.

• Sverige och andra länder i Europa förstör man genom lämmeltåg av migranter.

Kaos ska skapas och nationerna avskaffas. Irak, Libyen och Syrien visar s.a.s. vägen. På tur står Ukraina, Tyskland och Sverige. Målet är uppenbarligen ett antal failed states.

Som FN-kommissionären Peter Sutherland uttryckt saken:

EU bör underminera nationell enhetlighet.


Asylkaos konstaterar:

”Migrationspolitiken har ett enda syfte. Det är inte att ’hjälpa flyktingar’, det är inte heller att ’rädda välfärden’ och det är inte för att vi behöver främmande arbetskraft. 

Syftet är att ta död på det svenska Sverige och ersätta den döende svenska befolkningen med kolonisatörer från tredje världen.

polisarbete
Om det är utgångspunkten, att svensk polis har en sådan skuggregering som sin uppdragsgivare…

… i så fall sköter Dan Eliasson nu sitt uppdrag helt utmärkt:

lamslagen polisorganisation, genom omorganisation

otillräckliga resurser och underbemanning

uppgivenhet bland poliser, som gör att många vill byta yrke

låg uppklaringsprocent av brott

mörkning av invandringsrelaterad brottslighet

förorter där poliser inte kan arbeta utan att riskera livet

undfallenhet mot förortsgäng

hög beredskap mot medborgargarden

medverkan till att invandringskritiska möten kan saboteras med oljud.

migranter

• Redan som GD på Migrationsverket 2007-2011 medverkade Dan Eliasson till att en redan ”generös flyktingpolitik” blev än mer gränslös.

• Sedan Eliasson blev rikspolischef den 1 januari 2015 har Sverige skickat kustbevakningsfartyget Poseidon till Medelhavet som fraktade mer än 5.000 afrikaner över till Italien.

• När den stora tsunamin via Turkiet-Balkan sköljde över oss i september lämnades våra gränser vidöppna. En presstalesman för polisen, Thomas Fuxborg,  deklarerade att ”man kan inte stirra sig blind på en lag”. Inte ens polisen brydde sig om lagar – vilka ska då göra det?

• Den 25 oktober uttalade sig Dan Eliasson själv i frågan – och ansåg då att bevakning av Sveriges gränser tillhörde en svunnen tid. Lyssna 7 minuter in i denna film:


Men gör tankeexperimentet att som Dan Eliassons uppdragsgivare ska istället ses det svenska folket.

Då blir bedömningen naturligtvis en annan, av vad som är hans uppdrag!

Vårt intresse gäller till att börja med en fysisk trygghet.  Vi behöver en polismakt som kan gripa brottslingar och nedbringa våldsbrottsligheten.  Vi behöver ett rättssystem som beivrar brott och skipar rättvisa.

Vi vill slippa att bli offer för våldsbrott eller egendomsbrott.

Vi vill inte uppleva en offentlighet som abdikerat.

Veckans fredagsbio, ”Polisarbete”, handlar om detta:

Dan Eliasson deklarerar (2.30 in i filmen) att han är överraskad och bekymrad över hur allvarligt läget är, syftande på de mer än femtio ”no-go-zoner” som nu etablerats för svenskar i Sverige, och där det är mycket farligt att vistas även för poliser.

Hur kan det komma som en överraskning för honom? Det har väl varit uppenbart under lång tid, för envar som intresserat sig för situationen i det svenska samhället!

Av alla människor väljer regeringen denne Eliasson till ny rikspolischef! Så onödigt okunnig, och helt utan egen erfarenhet av polisarbete.

Eliasson har surfat omkring på olika toppjobb, följt av skandaler och misslyckanden. Ändå utses han till ett nytt toppjobb och blir än mer välavlönad!

Det har också framkommit att Dan Eliasson varit ovetande om att det är polisen som har ledningsansvar vid ett terrordåd i Sverige.


Ytterligare en film som speglar de aktuella läget – en svensk polis säger som det är:


En film till. Den som visar hur inte heller massmedia – svenska eller utländska – kan arbeta i sådana mångfaldsområden:

Där var det ett TV-team från Australien, som fick bekanta sig med aktuell verklighet i Sverige.

Överhuvudtaget sätter sig Sverige nu alltmer på världskartan, även om begreppet ”Den svenska modellen” därvid får en ny innebörd.

– Vårt land framstår som ett avskräckande exempel.

– Vad vi internationellt drar på oss är förundran och löje.

Så här kan det bli i ett längre inslag från RT (Russia Today) – lyssna t ex 22 minuter in på Ingrid Carlqvist:


Slutligen ett av de dråpliga inslag om Sverige som kanadensaren Ezra Levant nyligen gjort för sin ”The Rebell”:



 

PS

Vad prioriteras av polisen? Kolla 4.40 in i denna film:

https://www.youtube.com/watch?v=U-NbcLNWcdY


Mer

https://vimeo.com/159671084

http://www.informationskriget.se/2016/03/22/viktor-orban-tiden-for-motstand-ar-kommen/

http://www.friatider.se/rektorns-uppmaning-till-klassens-enda-svenska-elev-byt-skola

http://avpixlat.info/2016/03/12/polisens-etiska-riktlinjer-baddar-for-fortsatt-morkande/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/poliser-sagar-den-egna-omorganisationen/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/siffrorna-stoder-inte-eliassons-ord/

http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/03/regeringen-tillsatter-delegation-for-sveriges-genomforande-av-agenda-2030/

http://demokratbloggen.blogspot.se/2016/03/politikerna-har-vant-polisen-mot-sitt.html

http://www.smp.se/ledare/polisen-lagens-for-korta-arm/

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2888#.VxPJYVLa9ad


https://janmilld.wordpress.com/2016/01/12/till-botten-med-eliasson/

https://janmilld.wordpress.com/2016/01/27/tillagg-om-polischefen/

https://janmilld.wordpress.com/2015/10/28/polisiara-fragor/

Arenas analys

tvabocker

Min erfarenhet genom Blågula frågor sedan början av 1990-talet och överhuvudtaget som invandringskritiker i Sverige är ju att det i stort sett var omöjligt att komma till tals på ett demokratiskt rimligt sätt i stora massmedia. De gånger vi blivit omnämnda har i huvudsak varit i samband med drev – dvs som ljusskygga skummisar, för hjältemodiga journalister att avslöja.

Häromdagen påminde jag om uppropet från 1999 om ett medborgerligt samtal och upprepade min kritik av medias reaktion på detta. Man stämplade uppropet som ”rasistiskt” – utan att ens nämna något om dess innehåll för sina läsare.

Under något decennium har jag fått vänja mig vid att vara icke-existerande i stora massmedia, och har fått förstå att det är kontroversiellt att ens ”länka till Milld”, dvs till denna blogg.  Igår inträffade en liten avvikelse från mönstret av förtigande.

arena
Det var när Malena Rydell i Dagens Arena reagerat på Peter Esaiassons aningen mediekritiska artikel på DN Debatt den 14 februari och gav även mig en ”släng av sleven”:

”Många rasistsajter ropade ’äntligen!’ åt Esaiassons artikel. Det är vind i seglen när inte bara de vanliga ledarskribenterna som talar om kaos och flyktingpaus bekräftar dem, utan även en universitetets man.

Rasisten Jan Milld var en av dem som jublade. I slutet av 90-talet lanserade hans förening ’Blågula frågor’ uppropet ’För ett medborgerligt samtal’, som skrevs under av ökända högerextremister och moderata riksdagsmannen Sten Andersson, och handlade om att man inte får säga vad man vill i det här landet.

När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av ’det politiska etablissemanget’ och som handlar om hur åsiktskorridoren hämmar människor att tala.

Nya gränser för vilka grovheter som kan sägas om invandring passeras varje dag, men vad gäller myten om åsiktskorridormartyrerna har inte mycket förändrats sedan ’Kör ut dem’-löpet.”

samtal

Sände detta mejl till Malena Rydell:

I polemik mot Peter Esaiassons artikel ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag” nämner du BGF-uppropet ”För ett medborgerligt samtal” från 1999, och skriver:

”När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av ’det politiska etablissemanget’ …”

Kan inte det lika gärna tolkas i omvänd riktning? Dvs att innehållet i detta upprop var helt rimligt, att det borde vara okontroversiellt?

Inte heller du återger något ur uppropets text, men påstår att det ”handlade om att man inte får säga vad man vill i det här landet.”

Därmed  missar du – och därmed även dina läsare – det centrala budskapet med uppropet. Det centrala gäller behovet av dialog – att vi från olika åsiktsriktningar kan mötas och lyssna på varandra. Detta för att fakta och argument ska kunna prövas.

• Sker inte det, då finns risken att den förda politiken går vilse, och att Sverige får onödigtvis stora problem.

• Det handlar också om ett demokratiskt värde i sig, att människor kan känna sig respekterade och lyssnade på.

Din formulering om att vi invandringskritiker egentligen vill säga en massa mer än vad vi får tillfälle till kan ge associationer att vi skulle ha åsikter som inte riktigt tål dagens ljus. ”Nya gränser för vilka grovheter som kan sägas om invandring passeras varje dag,..”

På min blogg får jag säga precis vad jag vill, och det är vad jag gör. Problemet är att dessa åsikter inte når ut i stora massmedia och att det under år och decennier just inte blivit någon offentlig debatt kring dem i Sverige.

Konkret gäller det ståndpunkter som att:

• volymer har betydelse och det finns en gräns för vad Sverige tål

• nuvarande invandring medför ekonomiska kostnader

• den påverkar vår fysiska trygghet

• den är på tok för kravlös

• den rymmer orättvisor – svenskar särbehandlas negativt

• det är skillnad på olika slags invandring – andra européer integreras lättare än afrikaner

• vi har en rätt att reglera invandringen

• denna fråga ska kunna diskuteras sakligt, utan tillgripande av epitet.

• där epitet ändå används måste dess innebörd kunna preciseras.

vadrap

Som vi skrev i vårt upprop för 16 år sedan:

”Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.”

Man blir inte en ond människa för att man bryr sig om Sveriges framtid.

Eller?

mvh
Jan Milld

tummenupp


Mer

Bojkottad dialog

Obesvarad öppenhet

Min politiska resa (fredagsbio)

Levande historia?


Historieundervisning i Sverige bedrivs inte bara i skolan. För ändamålet finns dessutom en särskild myndighet: ”Forum för levande historia”.

Denna myndighet har nu funnits i 12 år och har 36 personer anställda. För år 2006 har Levande Historia tilldelats ett anslag på 45 miljoner kronor, och ytterligare 5 miljoner för en särskild utbildningssatsning ”mot rasism och intolerans”.

Det är dock inte fråga om en heltäckande historieundervisning, utan inriktningen är valda delar av europeisk historia under mitten av 1900-talet.  Kopplat till detta ska ske en påverkan av åsikter.

Så här formuleras uppdraget:

”Forum för levande historia är en myndighet under Kulturdepartementet. Vårt uppdrag är att, med utgångspunkt i Förintelsen, främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde.
Myndigheten har särskilt till uppgift att

•    informera om Förintelsen och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten

•       stärka människors vilja att arbeta för alla människors lika värde

Beslutet att inrätta en myndighet med det här uppdraget har sin bakgrund i att Sverige år 2000 anslöt sig till Stockholmsdeklarationen. Den antogs av 51 stater som deltog i en konferens i Stockholm samma år. Enligt deklarationen ska staten stödja minneshållande, undervisning och studier av Förintelsen. Syftet är att kunskaper om Förintelsen ska motivera människor att arbeta för alla människors lika värde.”

Uppdraget sträcker sig alltså båda bakåt och framåt:

•  En verklighetsbild ska förmedlas, om vad som hänt under vissa perioder och i vissa länder.

•  Attityder och normer ska förmedlas till ungdomar i Sverige idag.


nyd

För Levande Historia har webbtidningen Nya Dagbladet intresserat sig – och sätter frågetecken på båda punkterna.

Bakåt menar Nya Dagbladet att det är fel att, beträffande Andra världskriget,  så ensidigt fokusera bara på det lidande som drabbade just judar.

I artikeln ”Det judiska lidandet är inte exklusivt” skriver NyD:

”…Majoriteten av dem som våldtogs, mördades eller svalt ihjäl under andra världskriget var inte av judisk börd. Skulle det vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer?”

Till detta vill jag för min del foga en annan reservation:

Historiska skeenden får inte upphöjas till några slags religiösa trosartiklar. Fakta kring ”Förintelsen” måste kunna diskuteras och studeras på samma sätt som andra händelser eller skeenden i historien. Den återkommande sifferuppgiften om just 6 miljoner dödade judar är ju uppenbart oriktig.

ff

Vad gäller normer tar NyD upp frågan om främlingsfientlighet ur två perspektiv:

1. Rätt eller fel?
Kan inte viss försiktighet och skepsis mot främlingar rentav vara sunt och naturligt?

Så resoneras i artikeln ”Främlingsfientlighet- – ett nödvändigt ont”.

2. Enkelriktat eller ömsesidigt?
Finns inte även negativa hållningar från invandrare mot svenskar, en svenskfientlighet?

Ska inte det då ses som ett problem?

När Nya Dagbladet skrapar på ytan och kontaktar företrädare för ”Forum för levande historia” blir det här klara besked! Det där med ”alla människors lika värde” omfattar inte svenskar i Sverige!

”Antisemitism” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.
”Antiziganism” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.
”Islamofobi” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.

Men negativa attityder mot etniska svenskar eller sammanhängande negativ behandling, det har man inga synpunkter på och inget intresse för.

Nya Dagbladet gjorde ett radioreportage:
https://www.youtube.com/watch?v=e84wCvz20-E

Nya Dagbladet skriver, den 27/1 2016:

”Svenska myndigheten om övergrepp mot svenskar: ’Det är inte allvarligt’.

Nya Dagbladet kan avslöja hur den svenska myndighet som är ansvarig för att arbeta mot rasism och intolerans, brutit mot sitt uppdrag och tesen om alla människors lika värde och ignorerar alla former av rasistiska övergrepp som infödda svenskar utsätts för.”

”…Nya Dagbladet kan avslöja att myndigheten inte jämställer alla människor utan helt exkluderar rasism och hatbrott mot en folkgrupp – svenskar.

Joakim von Scheele, som är projektledare på myndigheten, säger att han inte ens har klart för sig vad hatbrott mot svenskar innebär.
– Vi har inte tittat på det. Det är frågan vad ett hatbrott mot en svensk är? Det vet inte jag hur man definierar.

”Trots att myndigheten säger att de inte har något forskningsunderlag återkommer de till att rasism mot svenskar inte är något nämnvärt problem.
– Det största problemet idag är ju inte fientligheten mot svenskar, säger projektledaren.”

”I reportaget hör vi också en annan projektledare på Forum för levande historia, Karin Wiström, uttrycka hur man är närmast likgiltigt inför rasism och övergrepp på svenskar.
– Vi ser inte alarmistiskt på det, på något sätt, överhuvudtaget. Vi har inga incitament att jobba med det heller, säger Wiström.”

Jag tolkar hållningen från myndigheten, när det gäller förekomsten av svenskfientlighet, som att man
a) inte vet
b) heller inte vill veta.

Antag att man ändå på något sätt skulle få veta och få klart för sig att det i Sverige idag förekommer en djup och utbredd svenskfientlighet. Som tar sig uttryck inte bara i 55 no-go-zoner och handgranater mot polisbilar, utan också i våldsbrottslighet mot vanliga svenskar.

Om den kunskapen och insikten skulle nå denna myndighet – skulle det göra någon skillnad?

Eller är det så att man inte – trots allt tal om ”alla människors lika värde” – inte betraktar svenskar som lika skyddsvärda som individer ur minoriteter? Kan det vara så att man överhuvudtaget inte ser svenskar som individer, utan bara som delar av ett stort kollektiv? Dvs att en svensk, som ingående i en majoritetsgrupp med automatik förutsätts ha ett övertag och vara mindre utsatt, mindre sårbar?

Är det fråga om en ”antirasism” som kan gå i bara en riktning, och som blir till anti-vithet?


aktivist
Nya Dagbladet följde upp sin granskning.

Man gick igenom vilka som fanns anställda och vilka kopplingar de hade till olika godhets-organisationer:

”Bakom myndigheten hittar vi anställda som är djupt politiskt engagerade och aktiva med starka särintressen. Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack, Refugees welcome, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, etniska lobbygrupper och nära band till tveksamma antirasistiska och svenskfientliga grupper är bara några av de kopplingar vi hittar bland myndighetens anställda.

I onsdags kunde NyD i ett reportage avslöja hur den statliga myndigheten konsekvent ignorerat rasistiska övergrepp mot svenskar och exkluderat allt arbete med intolerans och attityder bland invandrargrupper. Myndigheten säger sig arbeta efter tesen om alla människors lika värde, vilket visade sig helt sakna motsvarighet i verkligheten i myndighetens arbete.

Hur kan en statlig myndighet med 35 anställda som finansieras med mångmiljonbelopp fått arbeta vidare utan granskning i mer än tolv års tid och samtidigt helt sakna kunskap om rasism och intolerans som riktats mot ursprungsbefolkningen? För att ta reda på det tittar vi närmare på vilka som arbetar på myndigheten.

Det visar sig att det bland de anställda döljer sig djupt personliga politiska engagemang. Myndigheten har rekryterat personer med starka särintressen och kopplingar till radikala politiska vänstergrupperingar och etniska lobbygrupper.

Den gemensamma nämnaren är uteslutande starka engagemang för icke-europeiska folkgrupper, selektiv antirasism, HBTQ-organisationer, men vi finner även kopplingar till romska särintressen och judisk-makt rörelsen.

De tveksamt antirasistiska, antidemokratiska och svenskfientliga kopplingarna vi hittar bland de anställdas personliga engagemang skulle kanske kunna ses som en möjlig förklaring till myndighetens agerande och ignorans mot rasism och övergrepp mot svenskar.”

Några anställda med särskilt många kopplingar var:

Ola Nilsson, projektledare

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,

– Stiftelsen Expo,

– Miljöpartiet de gröna,
– Feministiskt initiativ,
– Refugees Welcome Sverige,
– RFSL,
– Queera Örnar,
– Recycle the Rainbow –
– RFSL Second Hand,
– Fight Racism Now Sweden,
– Malmö Pride,
– BlatteQueers i film,
– Låt Stå – Antirasism på Schemat,
– Sápmi Pride,
– Svenska HBTQ-Initiativ,
– Lås Upp – normutmanande metoder,
– Musiker Mot Rasism,
– Inte rasist, men,
– Slutpixlat,
– Refugees Welcome #Fryshuset,
– Aktion mot deportation,
– Genusfolket,
Jämställ.nu

Karin Wiström, projektledare

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,
– Stiftelsen Expo,
– PussyRiot,
– Teskedsorden,
– Judisk Krönika
– Judiska Teatern,
– RFSL Ungdom,
– Positiv antirasism,
– Women’s Rights News

Lisa Nilsson, presskontakt

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,
– Lady Dahmer // postpatriarkal feministfitta,
– Refugees Welcome Stockholm,
– Sluta normalisera nazism och fascism

Mia Taikon

– Vi som börjar tröttna på alla inskränkta Sverigedemokrater,
– Stiftelsen Expo,
– Miljöpartiet de gröna,
– Feministiskt initiativ,
– Socialdemokraterna i Stockholm,
– Ingen rasist i Sveriges riksdag,
– Ingen rasistisk talman i Sveriges riksdag,
– Trolltyg i SD-skogen,
– Nätverket Mot Rasism,
– Ungdom Mot Rasism,
– Inte rasist men, 
– Antirasistisk vårdpersonal,
– Poliser mot rasism,
– Vi gillar olika

Ingrid Lomfors, överintendent

– JA TACK till synagogor i Sverige,
– Judiska Församlingen i Stockholm,
– Judiska Församlingen i Göteborg,
– Judiska Teatern

lomfors

Ingrid Lomfors gjorde hösten 2015 ett framträdande inför den svenska ”eliten” – däribland kungaparet och olika ministrar – för att hjälpa dem att ”höja blicken” och för att ”ge ett historiskt perspektiv”.

”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”, fick åhörarna lära sig:

Avslutningsvis konstaterar Nya Dagbladet att det finns ett mönster, kopplat till etnicitet och engagemang:

”De personer med exempelvis judisk och romsk bakgrund är särskilt engagerade i sina egna etniska gruppers särintressen och föreningar.

Hatet eller avståndstagandet mot Sverigedemokraterna är dock ett återkommande tema bland de anställda. Ingen försvarar lika rättigheter för européer eller svenskar. Alla icke-vita grupper tillåts ha egna föreningar och särintressen, medan motsvarande rättigheter nekas för etniska svenskar… Måste den svenska ursprungsbefolkningen vänta tills att man liksom samerna fått minoritetsstatus i staten Sverige innan myndigheten bryr sig om övergrepp mot gruppen?”

Ingrid Lomfors har tidigare gjort sig bemärkt, både genom att skriva negativt om Folke Bernadotte och genom att deltaga i drev mot drottning Silvia. Kolla 7.30 in i filmen:


 

Apropå svenskfientlighet:

Om situation för svenska hemlösa har jag skrivit tidigare här på bloggen.

Nya Tider hade i höstas en artikel om hjälp till dessa utsatta svenskar:

”…har vår reporter talat med två kvinnor som engagerar sig för de hemlösa svenskarna i Stockholm. De sade att de ofta får höra hur rasistiska de är, eftersom de fokuserar på att ge svenskar hjälp. Ironiskt nog går det tydligen bra att fokusera på vilken folkgrupp som helst när det kommer till att hjälpa – bara det inte är svenskar. Då är det inte godhet längre, utan diskriminering.

Eftersom det politiska klimatet ser ut som det gör i dag, är våra reportage om Sveriges hemlösa extra viktiga. Det ska inte vara tabu att hjälpa våra egna. Någonting är skevt när våra svenska uteliggare får blankt nej av volontärer som delar ut mat och dryck till de migranter som kommit för att söka asyl. När vår reporter frågade varför man nekat svenskar, fick han som svar att ‘de klarar sig själva’. Det är en skrämmande syn, särskilt som den verkar vara vanligt förekommande hos den så kallade godhetsmaffian.”

hemlosa

Nu skriver Sanna Hill åter om detta i Nya Tider:

”I dagens Sverige värnar vi minoriteter. Vi har Afrosvenskarns riksförbund, vi har RFSL, Judiska Ungdomsförbundet i Sverige, Unga Muslimer – listan kan göras lång med diverse intressegrupper. När migrantvågen var som störst till Sverige hjälpte invandrare sina landsmän när de anlände till T-Centralen i Stockholm. Unga Muslimer vänder sig, ganska så givet, till unga muslimer i Sverige och på Afrosvenskarnas riksförbund är det inget konstigt att afrosvenskarna sätter, just det, afrosvenskarnas intressen i främsta rummet. Så varför blir det ett ramaskri när två kvinnor väljer att fokusera på svenska hemlösa?

Tidningen Aktuellt Fokus går till och med så långt att de säger att hela syftet med att arbeta för de svenska hemlösa är att spä på en etnisk konflikt. Man får det att låta som att utdelning av kappor och mat till svenskar kommer att bli det som triggar ett blodigt raskrig. Är detta vad medierna har att säga om Afrosvenskarnas riksförbund – att de spär på etniska konflikter i samhället när de hjälper de sina?”
 
”När volontärer med ursprung i Mellanöstern hjälper sina landsmän med mat och pappersarbete på Centralen ses detta som hedervärt och beundransvärt. Nya Tider kunde avslöja att svenska hemlösa inte fick äta av den mat som delades ut till flyktingar. I tidningen Dagen skrevs ett hyllningsreportage med rubriken ‘Kristna hjälper romer i Ungern’, och i SR poserade två glada ungdomar under rubriken ‘De reser till Rumänien för att hjälpa romer på plats’. Där var det okej att bara hjälpa en specifik grupp. Varför ses inte svenskars hjälp till svenska hemlösa på samma sätt? Varför är det något fult och skämmigt att hjälpa de sina?”

”Nej, all heder till de som vågar hjälpa de sina i tider då allt för många vänder bort blicken. Kvinnorna i Björns trädgård är många svenska hemlösas skyddsänglar och hjältar. Kapporna, mössorna, omtanken och maten räddar liv. Det är inte hat eller ondska, vad media är väljer att benämna det som.”


Mer

http://www.dn.se/nyheter/sverige/invandrare-krigar-mot-svenskar-med-ran/

http://motargument.se/2012/10/10/omvand-rasism/

http://www.dn.se/debatt/aven-rasism-mot-etniska-svenskar-maste-bekampas/

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Intensifierat-arbete-mot-svens_H2022606/?text=true

http://www.deogan.com/2015/08/16/fientlighet-foder-fientlighet-svenskar-tjejer-utsatta-for-rasism-av-trakasserier/

http://www.svd.se/fordom-aven-rasism-mot-etniska-svenskar

http://www.svd.se/aven-vita-drabbas-av-hat/i/senaste/om/ledare

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/28/estelle-och-folke/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/19/avklippt/