• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

”Ingen sanning kan döljas”

tolp

”Ingen sanning kan döljas, diktatorer kan ej gömma sig”.

Så deklarerade FN-ambassadör Jan Eliasson i TV4:s Nyhetsmorgon inför starten av NATO:s bombkrig mot Libyen våren 2011 och det mord på landets ledare Al-Gathafi som sedan följde.

natofrihet

Nog finns en hel del sanningar och anmärkningsvärda moment att här lyfta fram! 

Jag tänker på att:

• Var det rimligt att på detta sätt utnyttja FN-resolution 1973 om en ”flygförbudszon”?

• Libyen var Afrikas kanske bäst fungerande land.  Varför slå sönder detta samhälle?

• Som skäl angavs att Al-Gathafi var en diktator.

Vilka andra länder i Afrika eller arabvärlden var mer demokratiska?

• Som skäl angavs också att Al-Gathafi dödade individer ur sitt eget folk – hur mycket sanning låg i detta?

NATO:s halvårslånga bombkrig i Libyen dödade 700 personer och skadade 4000.

• I vilken utsträckning var kriget mot Al-Gathafi resultatet av ett folkligt upprop och i vilken utsträckning en utländsk intervention?

• Engagemanget var så stort från västländer när det skulle bombas, men så snart bomberna tystnat tystnade även intresset för situationen i Libyen.  På vad sätt har folket i Libyen nu en bättre situationen än innan bomberna började falla?

• Vilka lärdomar drar politiker och massmedia i Sverige av Libyenkriget 2001?

• Ingick Libyenkriget i en plan att underlätta ytterligare massinvandring till Europa från Afrika, eller blev detta bara en oavsiktlig konsekvens?

river

Framförallt förtjänar noteras att kriget mot Libyen och det där med våld framtvingade regimskiftet ingick i en plan från Washington, omfattande även en rad andra länder. Det ingår i en strävan efter världsdominans, där USA ska ha en ”exceptionell” roll.

På USA:s pluskonto kan sättas, att det finns framträdande amerikanska debattörer och politiker som motsätter sig denna politik.

Frågan blir dock: var finns de svenska debattörer och politiker som också gör det? Klart är att dit hör inte socialdemokraten Jan Eliasson.

Veckans fredagsbio heter  ”Toppdiplomaten och LIBYEN” och kommer här:


 

Mer:

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/failed-state-1-libyen/

http://www.bgf.nu/gb/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/15/hur-tanker-putin/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/10/karthago-och-libyen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/tv-om-libyen/


https://www.youtube.com/watch?v=xANMKj7Md0E

https://www.youtube.com/watch?v=xzeeYLoRY4k

https://www.youtube.com/watch?v=hTfewKWj9xA

https://www.youtube.com/watch?v=Iw5Ij_RFJ1Q

Annonser

Failed state 1: Libyen

 

democracy

Vi som är tillräckligt gamla kan fortfarande minnas NATO-kriget mot Libyen 2011. En av FN proklamerad ”flygförbudszon” utnyttjades av NATO för att flygbomba Al-Gathafi bort från makten i Tripolis. Ett halv år av allt intensivare bombningar behövde man för att gå i land med den uppgiften.

Sverige inte bara medverkade med stridsflygplan och piloter. Denna medverkan skedde dessutom i stor partipolitisk enighet – bara SD reste vissa invändningar.

Det inträffade väcker åtminstone tre frågor:

1.  Varför ingrep NATO och Sverige?

2.  Varför behövde man så mycket bombande för att lyckas?

3.  Vad var det man lyckades med – hur ser Libyen ut idag?!


msb1

Innan vi går in på dessa frågor och möjliga svar, låt oss ta del av en text på webbsidan ”säkerhetspolitik”, för vilken ansvarar MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

Den arabiska våren som svepte in över Nordafrika och Mellanöstern i början av 2011 ledde i Libyen till ett fullskaligt inbördeskrig. Konflikten började med ett folkligt uppror mot Gaddafi och hans odemokratiska styre och snart eskalerade händelserna. 

Den civila befolkningen led enormt under det utdragna ställningskriget då de varken hade tillgång till förnödenheter eller säkerhet. Då läget i landet länge varit instabilt var det svårt för humanitär hjälp att nå fram. Efter månader av stridigheter mellan Gaddafi och det Nationella Övergångsrådetkunde rebellerna den 23 oktober 2011 förklara Libyen befriat. Gaddafi hade dödats bara ett par dagar tidigare.

I juli 2012 hölls val till parlamentet, men strax därefter blossade våldet återigen upp i Tripoli. Läget i Libyen är idag fortfarande mycket osäkert, och även om Gaddafis styre har avskaffats så står landet nu inför en mängd utmaningar.”

msb2


1.  Varför ingrep NATO och Sverige?

a) De officiella motiven var ädla:

– Al-Gathafi var en nyckfull diktator

– han dödade sitt eget folk, eller hotade göra så i Benghazi

– väst ville ge Libyen demokrati

b) Olja

Libyen har mer tillgångar av olja än något annat land i Afrika.

Dess olja är dessutom ovanligt lättillgänglig, varför utvinningen blir särskilt lönsam.

c)  Valuta

Ett annat antagande är att främsta orsaken till ingripandet låg i Al-Gathafis planer på införande av en afrikansk guld-dinar, för handeln med olja. Ett hot mot USA-dollarns ställning som Den Internationella Valutan.

dinar

Mot de ädla motiven talar åtminstone tre moment:

• Tidigare var Al-Gathafi en OK partner för väst.

• Få eller inga andra afrikanska eller arabiska länder har/hade demokrati – vilka förutsättningar fanns att utifrån fixa till det i Libyen?

• Brutala övergrepp och dödande pågick samtidigt (och fortfarande) i Bahrein – utan någon västreaktion.


2.  Varför behövde man så mycket bombande för att lyckas?

Det visar att folket i huvudsak stod bakom Al-Gathafi. Trots alla sina jeepar och skjutvapen kom rebellerna ingenvart, de drevs tillbaka. Endast NATO-flygets insatser räddade dem undan nederlag.

Stödet för Al-Gathafi var helt naturligt: hans styre hade givit ett bra fungerande samhälle med kanske mer av välfärdssamhälle än något annat land i Afrika.


3.  Vad var det man lyckades med – hur ser Libyen ut idag?!

Skulle man ta de proklamerade ädla motiven på allvar så blev interventionen från NATO och Sverige ett fullständigt fiasko.

reseinfo

Så här meddelar nu svenska myndigheter:

”RESEINFORMATION LIBYEN

Avrådan

Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Libyen.

Utrikesdepartementet uppmanar även svenska medborgare att lämna landet.”


svd

SvD den 2/8 2014:

”Drömmen om en demokratisk pånyttfödelse präglade Libyen under den arabiska våren. I dag ser verkligheten annorlunda ut. När olika rebellgrupper slåss om herraväldet hotar i stället ett totalt sönderfall.”

”Under den senaste tiden har striden om flygplatsen, som också är en kamp om huvudstaden, pågått nästan utan uppehåll. Kaoset hotar att göra Libyen till en så kallad failed state’ – ett laglöst land där statsapparaten kollapsat fullständigt.

Allt fler länder har evakuerat sina ambassader de senaste dagarna, och även civilbefolkningen flyr. Somliga menar att det rentav var bättre förr, på den störtade ledaren och diktatorn Muammar Gaddafis tid.

– Vi har varit med om krig förut, med Gaddafi, men nu är det mycket värre, säger Paraskevi Athineou, en grekiska som har bott i Libyen men som just har lämnat landet och rest tillbaka till Grekland.”

”- Det råder kaos. Det finns ingen regering, vi har ingen mat, inget bränsle, ingen elektricitet under timmar i sträck, …”

”…alla slåss mot alla: federalister mot anhängare av centralmakten, islamister mot nationalister, grupperingar från Gaddafis forna styre mot före detta revolutionära…”

gladhillary


 

Efter en så omfattande militär insats som den mot Libyen 2011, till så höga kostnader och i ett så högstämt moraliserande tonläge – borde det inte ske en utvärdering så här tre år efteråt?

När misslyckandet blivit så uppenbart – bör inte detta ge anledning till kritiska reflexioner och självrannsakan?

Eller blev det alls ett misslyckande i Libyen? Var ett totalt kaos vad man i själva verket hade tänkt sig?

En failed state?


 

PS

Vad säger MSB om detta?

En ”utmaning” att anta?

branden


 

 

PPS


 

Läs mer

Gröna boken

Nationell.nu om Libyen

Ingen bryr sig längre om Libyen och NATO:s brott mot mänskligheten där

Livräddande insatser?

omvarlden

Om Kievregimens av vår svenske utrikesminister påhejade militära insatser i östra Ukraina syftar till att rädda människoliv så är det ingenting nytt.

Detsamma gällde t ex år 1999, under NATO:s månadslånga bombkrig över Serbien.

Detsamma gällde också år 2011 under NATO:s halvårslånga bombkrig över Libyen.

Detta senare sanktionerat av FN så långt att man skulle upprätthålla en ”flygförbudszon” för Al-Gathafis flyg. Sedan tog NATO det hela ett par steg längre, genom att inte bara själva flyga över Libyen, utan dessutom släppa bomber och avfyra raketer.

delegation

I NATO-insatsen mot Libyen deltog även Sverige. Så här beskrivs detta på webbsidan ”Sweden abroad”, för ”Sveriges delegation vid NATO”:

Sverige deltog under 2011 i den Nato-ledda flyginsatsen Operation Unified Protector (OUP) över Libyen. Insatsen utgjordes utöver Sverige av 17 andra länder, både Natomedlemmar och partnerländer. Insatsen byggde på ett FN-mandat att skydda den libyska civilbefolkningen

FNs säkerhetsråd antog den 17 mars 2011 resolution 1973 som gav befogenhet till det internationella samfundet att upprätta en flygförbudszon över Libyen för att skydda landets civilbefolkning. Efter en inledande amerikansk ledning av insatsen övertog Nato den 31 mars 2011 ledningsansvaret under Operation Unified Protector (OUP). Nato-insatsen utformades till att upprätthålla en flygförbudszon, säkerställa det rådande vapenembargot mot landet och att värna om civilbefolkningens säkerhet. Insatsen i Libyen pågick i sju månader och avslutades i oktober 2011. 

Det svenska bidraget bestod som mest av åtta Gripenplan, spanings- och stödresurser, personal för informationsoperationer samt en enhet för lufttankning. Majoriteten av den svenska personalen på ca. 140 personer var baserade vid Naval Air Station, Sigonella, på Sicilien medan ett mindre antal ur personalen tjänstgjorde vid olika Nato-staber.

Huvuduppgiften för de svenska Gripenplanen var att inhämta information och underrättelse till stöd för insatsen. Under och efter insatsen uttrycktes uppskattning för hur väl det svenska bidraget genomförde sina uppgifter och vilken viktig tillgång det varit för den Nato-ledda insatsen.”

oup

”Operation Unified Protector” blir i svensk översättning ”Operation Förenade Beskyddare”.

Även om vi begränsar perspektivet till de sju månader som bombkriget pågick: räddades fler människor undan skador eller död än vad bombandet orsakade i skadade och döda?

• Hur många som skulle ha skadats eller dödats av Al Gathafis styrkor utan ett ingripande kan ingen veta, där kan vi bara spekulera. Själv misstror jag NATO-propagandan.  Al-Gathafi var väl att beteckna som en diktator, men vilken ledare i något arabland kan inte betecknas som sådan? Det är inte detsamma som att vederbörande i största allmänhet är blodtörstig och vill ta livet av sitt eget folk.

• Hur många libyer dödades genom bombandet och striderna fram till oktober 2011? Där varierar uppskattningarna, men som högst rör det sig – enligt  Wikipedia – om 30.000 dödsoffer.

natovingar

Dödandet har dock inte upphört efter bombkrigets avslutning.

NATO-insatsen hade som uttalat syfte att ”värna om civilbefolkningens säkerhet”. Har det lyckats? Nej!

För merparten av libyerna har förändringen blivit drastisk.  Vapenembargot må ha gällt regeringsstyrkorna, men de olika rebellstyrkor som nu tagit över har mycket vapen – mer än vad de klarar att hantera.

Tidigare var Libyen Afrikas kanske mest välorganiserade och bäst fungerande land. Nu har lag och ordning fullständigt brutit samman och ingen går säker. Infrastrukturen är till stor del raserad.

Sverige gjorde med sin spaning och info-insamling enligt NATO en viktig insats.  Var det kanske svenska piloter som lokaliserade Al-Gathafi när han slutligen flydde för livet och möjliggjorde att han kunde gripas och sedan torteras ihjäl?

rebeller2

Varför var det så viktigt att störta Al-Gathafi?

Föregivna syften var höga ideal som demokrati, frihet och trygghet. NATO sade sig ingripa för  befolkningens bästa i Libyen.

Om det verkligen var så, då måste nu konstateras att man kapitalt misslyckades!

NATO tycks dock inte ha lärt något av sitt ”misslyckande”.

Nu är det Ukraina som står på menyn.

natomenyu

Därtill hägrar väl fortfarande Syrien och Iran.

dubbelmeny

I dessa kretsar av neokonservativa förekommer kanske även drömmar om Ryssland.

natory

PS

Al-Gathafi hade sin ”Gröna bok” i vilken han bl.a. förklarar varför han misstror demokratin som styresform. Man måste nog ändå fastslå att han var en ganska progressiv diktator som i stor utsträckning använde statens inkomster till saker som var bra för landet och dess befolkning – som fri sjukvård, fri utbildning, och ett stort penningbidrag till bostad åt nybildade familjer.

http://www.globalresearch.ca/nato-s-war-on-libya-is-directed-against-china-africom-and-the-threat-to-china-s-national-energy-security/26763
http://openanthropology.org/libya/gaddafi-green-book.pdf
http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Man-Made_River

Läs mer:

Europas största stridsövningsplats

Karthago och Libyen

TV om Libyen

Libyen i riksdagen

Motiv för Libyenangreppet?

Libyenmysteriet

Frågor kring Libyen

Filmer:

Recept för framgång

Libyen, NATO och Sverige

TV-nyheter

Husbondens röst


Ett halvt år av intensivt bombande tog det för NATO, innan man lyckades besegra Muammar Al Gathafis styrkor.

FN-mandatet för Nato gällde att upprätthålla en zon där Gathafis stridsflyg inte kunde agera. För att skydda människoliv. Snart blev uppenbart att Natos ingripande handlade om att driva igenom ett regimskifte.

Insatsen påstods alltså  ske för att rädda människoliv. Hur hög den totala dödssiffran för kriget? Jag har sett uppgifter på 50.000. Det blir inget djärvt påstående, att fler som omkom eller skadades pga bombningarna än pga eld från Gathafi-styrkor.

Klart var att civilbefolkningen i Tripoli drabbades hårt av det särskilt intensiva bombandet av huvudstaden mot slutet. Detsamma gäller Sirte.

Helt ovedersägligt är att landets infrastruktur smulats sönder, vilket ofrånkomligen resulterar i lidande för civilbefolkningen, för lång tid framöver.

Om vad vittnar det långvariga och hårdnackade motståndet, trots Natos militärt-tekniska övertag, om inte ett starkt stöd för Gathafi?

En förklaring till detta stöd ligger rimligen i att Libyen under hans ledning var ett välskött land.

Någon demokrati i västerländsk mening erbjöd han knappast, och förmodligen fanns där ett förtryck, men vad väntar nu? Vad representerar dessa rebeller? Militärt förmådde det just ingenting utan Nato. Ideologiskt representerar de knappast demokratiska värden – något som med eftertryck manifesterades genom lynchningen av Gathafi.

MAN MÅSTE VARA MER ÄN LOVLIGT NAIV, om man tror att Natos angrepp på Libyen gjordes av ideella skäl.

Naturligtvis handlade det om energiresurser och ekonomi, om inflytande i regionen. Tillgångarna av olja och naturgas sinar i världen och det pågår en intensiv konkurrens mellan framförallt USA och Kina.

Nato-bombandet och markkriget kastade direkt ut 30.000 kineser ur Libyen. Det blir ingen djärv gissning att Nato framöver kan komma att visa intresse för även resten av Afrika. Det lär inte bli svårt att hitta vare sig diktatorer att avsätta/lyncha eller ”frihetskämpar” att stödja.

Något problem att få västerländska massmedia att presentera den önskade verklighetsbilden lär heller inte föreligga. Det visar de aktuella Libyen-erfarenheterna med all önskvärd tydlighet!

Det blir ju en välvillig tolkning, att våra media är naiva. Närmare sanningen ligger nog en medveten lögnaktighet.

Eller så blir det där med sanning och lögn ovidkommande, det gäller bara att vara lyhörd för vilket budskap som husbonden vill få ut. Lyssna noga i sin öronsnäcka och läsa rätt från sin teleprompter.

I söndagens SVT-Agenda nämndes Hillary Clinton beträffande mordet på Al Gathafi.

• Inte för att hon före mordet uttalat ett önskemål om att se honom dödad.

• Inte heller för hennes jubel efter att mordbeställningen verkställts.

• Nej, vad Agendajournalisten förmedlade var att Hillary Clinton nu ”ville se en utredning kring omständigheterna”  bakom mordet…  (22.35 in på denna film)

”We hope he can be captured or killed soon”, hade Clinton tidigare uttalat inför libyer vid ett besök i Tripoli.


När det gäller den svenska ”vänstern” stämmer det kanske bättre att tala om naivitet. Där har ett uppskruvat moraliskt tonläge fått ersätta analys.

Mer om denna bombvänster i morgon.

Se även:

http://www.youtube.com/watch?v=AbtWhXeiK6Q

http://www.youtube.com/watch?v=Yguf0Hpsi7I