
Klargörande om diskriminering har både Susanna Popova och Thomas Gür skrivit.
För pk-iter är det viktiga att det i varje sammanhang finns en viss andel invandrare, kvinnor osv – inte att individer ges rättvisa chanser genom att bedömas utifrån sina kvalifikationer och prestationer.
Det här har man fört över även på partipolitiken. Invandrare ska således vara representerade inom partier och i riksdagen i proportion till sin andel av väljarkåren eller befolkningen.
Detta väcker flera frågetecken:
För det första:
Hur avgränsa denna grupp? Blir en somalier representerad av att en norrman sitter i riksdagen, en polack representerad av en chilenare, osv?
För det andra:
Är inte tanken med olika partier att de ska företräda olika idéprogram och åsiktsriktningar? Inte etniciteter.
Olika länder i Afrika kan där utgöra avskräckande exempel. Om en viss stam utgör majoritet så kan ingen växling ske vid makten, det parti som företräder denna grupp får ett permanent övertag.
Var det inte just sådant som många utlänningar skulle ha sökt sig bort ifrån, när de tagit sig till Sverige och begärt asyl?

Vad betyder i verkligheten sjuklöverpolitikers återkommande tal om ”värdegrund”?
x
Jag tänker i det här sammanhanget särskilt på två partier:
1. Moderaterna
Islamisten Abdirisak Waberi invaldes 2010 i riksdagen för Moderaterna. Han handhar nu försvarsfrågor.

”…nytillträdd riksdagsledamot blev Waberi suppleant i försvarsutskottet där man bereder bland annat militära frågor, samhällets krisberedskap och landets säkerhet. Inom moderaternas försvarskommitté har han ansvaret för, bland annat, Försvarshögskolan och militärhögskolorna.
Waberi har tidigare varit ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, som tillhör The Federation of Islamic Organisations in Europe.”

Inte bara plockar moderaterna in en muslim, det blir därtill en extrem sådan. Varför?
Den moderata cirkusen är dock inte slut med detta. Här finns även erfarenheter av blockröstande, eller hur ledare för grupperingar av invandrare kan erbjuda ett större antal pålitliga röstande till hugade spekulantpartier.
Till de hugade har moderaterna tydligen hört. Vad man då möjligen förbisåg är att sådana äventyr i förlängningen kan få betydelse även för makten inom partiet. Makt och inflytande genom pengar eller genom hot om våld.
”Staden, Familjen & Makten
Rättegången mot Södertäljenätverket har chockat Sverige. Processen kastar ljus på den företagarfamilj som är en av stadens allra mäktigaste, med representation till och med i riksdagen.
Det brukar sägas att syrianerna är den mest väletablerade invandrargruppen i Sverige, i kraft av sina många företagare men också: skådespelare, fotbollsspelare, advokater, riksdagsmän, journalister, akademiker. Metin Ataseven, 40, är definitivt en av dem. Sedan 2010 sitter han på plats 248 i Sveriges riksdag, för moderaterna,..”
”När det i januari 2006 offentliggjordes att Metin Ataseven skulle engagera sig partipolitiskt kallades han »röstmagnet« av Länstidningen i Södertälje. Alltså tog han inte med sig erfarenheter från politiskt basarbete i ungdomsförbund eller föreningsliv – styrelsearbete, fackliga förhandlingar, flygbladsutdelning, torgmöten – han kom till partiet med sina röster. Han hade värvat etthundrafemtio röster, sa han till tidningen.”
”I en TV 4-film om Södertälje av Göran Rosenberg inför valet 2010 berättade Metin Ataseven att familjen tidigare varit socialdemokrater och därför hade ryktet uppstått: »Många blev skrämda.«”
” – Vi värvade cirka hundra nya röster. Jag fick femhundra röster. Det skrämde väl socialdemokraterna.
Rosenberg:
– Rösterna gick alltså från socialdemokraterna till dig?
Ataseven:
– Det gjorde de. Rakt av.
Det där kanske låter lite konstigt i mångas öron, ovana som de flesta är vid att en röst förknippas med en person och inte med ett parti, att en mans vandring från vänster till höger betyder att hela släkten följer honom.”
”Kenan Yüksel, med mångårig erfarenhet av arbete med flykting- och integrationsfrågor i Södertälje kommun och var den förste syrianen i kommunfullmäktige, för kristdemokraterna i början av nittiotalet, förklarar detta med släktens starka band bland syrianer och assyrier…:
– Hos oss går släkten, klanen, före allt annat. Klanmentaliteten genomsyrar hela kommunen, från botten och hela vägen upp till toppskiktet. Och så har det också blivit inom politiken. Man förhandlar om rösterna. Man förhandlar fram en plats, en position. Om jag går med i partiet kommer jag inte ensam utan med flera hundra röster. Det har påverkat den svenska politiken. Tyvärr har man släppt in klantänkandet i politiken. På så sätt har man satt demokratin ur spel.
– Partiet blir ett redskap för att ha kvar min makt inom gruppen. Ideologin betyder ingenting. Främsta målet är inte att förändra Sverige. Genom politiken befäster man sin makt. Det är det viktiga.”
Peter Harold har skrivit om ett ”moderat inbördeskrig”, mellan ”sydmoderater” och ”nordmoderater”:
”Jag läser i DN att försöksnomineringen hos moderaterna i Stockholm för landstinget stoppats. I vart fall har man lagt resultaten från Botkyrka, Salem, Södertälje och Nykvarn åt sidan. Anledningen uppges vara ett valdeltagande på 80% inom vissa lokalföreningar jämfört med den normala nivån på 30%.”
En aktuell falangstrid i Södertälje vanns av Edip Noyan, riksdagsledamot (M), med syrianskt ursprung.
”Förloraren Jimmy Baker var besviken.
– Jag hoppas att förbundsstyrelsen ingriper. Annars visar det här att man med stor släkt och en stor plånbok kan köpa sig till makten i ett parti i en kommun, säger han.
Misstankar om att medlemmars medlemsavgifter ska ha betalats av den förmögne Edip Noyan har utretts av Stockholmskansliet för Moderaterna. Några belägg för detta har inte hittats, uppger Sverker Eriksson.”
”Fria Tider rapporterade i september om hur den moderata lokalpolitikern Jimmy Baker tvingas leva med polisbeskydd efter att ha hamnat i en dispyt med den syrianske riksdagsmannen Edip Noyan (M).
’Enligt polisen finns en hotbild mot Baker från Noyan och hans anhängare. TV4 rapporterar att anhängarna utgörs av ‘kända kriminella’ varav många är dömda för grova våldsbrott, vilket i praktiken betyder torpeder ur den mäktiga syrianska maffian i Södertälje- och Stockholmsområdet’, skrev Fria Tider då.”

2. Socialdemokraterna
För socialdemokraternas del blev det ju ”turbulens”, efter att islamisten Omar Mustafa nominerats till partistyrelsen.
En av dem som kritiserade denna nominering var socialdemokraten Carina Hägg.
Det skulle hon s.a.s. ”inte ha gjort”. Det verkar som att muslimer efteråt kunnat ta ut hämnd, något som vittnar om deras redan stora inflytande inom socialdemokratin i Sverige. Hägg flyttas nu bort från valbara platser på partilistor, kanske helt strykas från riksdagslistan.

”Socialdemokraterna har i en skriven överenskommelse lovat Sveriges muslimska råd, SMR, att få in muslimer på riksdagslistor, landstingslistor och kommunala fullmäktigelistor.
I dokumentet som Expressen.se i dag kan visa finns också specificerat vilka politiska frågor som S-föreningen Tro och solidaritet ska hjälpa SMR att få igenom – bland annat lagstiftade muslimska helgdagar och statlig imamutbildning.”
”När P4 Jönköping i december avslöjade att Carina Hägg misstänkte att nedflyttningen av henne på riksdagslistan berodde på att Islamiska förbundet påverkat valberedningen avvisades det av både Socialdemokraterna och Islamiska förbundet. Bakgrunden skulle enligt Hägg vara att hon kritiserade valet av Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa till partistyrelsen på S-kongressen förra året.”

”Förklaringen till flirten med muslimerna är enkel. Tiden och väljarna har sprungit ifrån socialdemokraterna. När det stora folkhemsbygget var avslutat drabbades partiet av ideologisk pyspunka. ”
”Socialdemokraterna tappar tiotusentals medlemmar varje år.”
”I det läget ses nyrekrytering av medlemmar bland landets stora invandrade muslimska befolkning som en räddningsplanka. 70-75 procent av Sveriges cirka en halv miljon muslimer röstar på socialdemokraterna. Men partiet vill ha mer. Det är bland importerade muslimer som socialdemokraterna hoppas få ny valboskap …”
”Enligt ordföranden i Tro och solidaritet, Peter Weiderud, är stödet för socialdemokraterna större bland muslimer än bland metallare och andra LO-förbund.”

”Avtalet skrevs 1999 mellan dåvarande Broderskapsrörelsen och Sveriges Muslimska råd, SMR, som är en paraplyorganisation för ett tiotal av Sveriges muslimska förbund och representerar omkring 75 000 muslimer. I avtalet förbinder sig Broderskapsrörelsen att hjälpa Sveriges muslimska råd att få ökat inflytande över svensk politik. Man slår till och med fast exakt hur många muslimer det ska finnas på listor för val till kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Enligt avtalet ska alltså muslimer kvoteras in på politiska förtroendeuppdrag – inte på grund av politisk skicklighet eller andra relevanta kvalifikationer, utan enbart på grund av sin religiösa tillhörighet, att de är muslimer. I dokumentet står det:
’Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst fem län.’
Det är naturligtvis oerhört uppseendeväckande att en avdelning av Sveriges största parti med partiledningens godkännande förbinder sig att hjälpa fram en viss kategori människor till ökat politiskt inflytande enbart utifrån deras religionstillhörighet. ”
”Men det är värre än så. Broderskapsrörelsen förbinder sig dessutom att hjälpa Sveriges muslimska råd att driva specifika politiska frågor med koppling till islam. Broderskaparna åtar sig att “intensifiera arbetet med politiska frågor som särskilt pekats ut av SMR”, alltså att ge muslimerna vad de kräver. Det handlar om speciella favörer enbart för muslimer:
Lagstiftning, eller avtal, vad gäller muslimska helgdagar.
Statlig imamutbildning.
Överenskommelser på arbetsplatser avseende fredagsbönen.
Halalslaktat kött
Här faller allt tal om muslimers integration i det svenska samhället platt till marken. I avtalet finns svart på vitt på att muslimska organisationer – med socialdemokraternas goda minne – i själva verket motarbetar integration genom att kräva särskilda regler och förmåner som enbart ska gälla muslimer. Socialdemokraterna rullar genom Tro och solidaritet ut röda mattan för islams inflytande på svensk politik – och säger sig samtidigt arbeta för demokrati. Det går inte ihop. Socialdemokraterna talar med dubbla tungor och hoppas att ingen ska upptäcka det.”
”Enligt koranen är det både tillåtet och tillrådligt att vinna de ’otrognas’ tillit för att sedan utnyttja deras sårbarhet och besegra dem.”
x

Låt mig avslutningsvis ta med även ett citat ur Ingrid Björkmans bok ”De olärdas kunskap”, utgiven 1989:
”Som vi sett var tribalismen under kolonialtiden ett mäktigt politiskt vapen. Så har det förblivit även efter frigörelsen. Tribalismen under sextiotalet, hävdar Leys
hade som funktion både att upplösa det framväxande klassmedvetandet hos de mest utsugna skikten i samhället, särskilt i Gikuyuland, och att hindra KPU från att kanalisera den framväxande klassantagonismen i form av en landsomfattande oppositionsrörelse.
Leys syn på tribalismen delas av samtliga kenyaner, som jag diskuterade fenomenet med, såväl Ngugi wa Thiong’o som dem jag intervjuade under fältarbetet; liksom tidigare kolonialmakten, manipulerar dagens makthavare stamkänslorna; dels härskar de på klassiskt manér genom att söndra, dels spelar de i valtider på klansträngarna. Den i alla sammanhang starka betoningen av stamtillhörigheten hindrar framväxten av politiska grupperingar, som med tanke på den stora ojämlikheten i landet skulle kunna få en oerhörd sprängkraft. De etniska motsättningarna tjänar därför ett bestämt syfte: de bevarar det rådande politiska systemet.”

Till Ingrid Björkmans bok räknar jag med att kunna återkomma i nästa bloggtext.
Där finns en del intressanta paralleller mellan Kenya under andra halvan av 1900-talet och Sverige i början av 2000-talet.
Filed under: anpassning, assimilering, avsvenskning, böcker, bok, demografi, demokrati, diskriminering, extremism, feminism, folkhem, frihet, genus, globalisering, godhet, integration, invandring, islam, judar, kostnader, krig, kultur, mångkultur, moderater, Moderaterna, pk, riksdagen, säkerhet, självutplåning, slapphet, Socialdemokraterna, svenskfientlighet, utland, våld | Tagged: bok, demografi, demokrati, extremism, integration, invandring, judar, mångkultur, muslimer, pk, säkerhet, sd, svenskhet | 1 Comment »