• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Kiev 2014 – aggression

uflygare

• Regimskiftet i Ukraina i februari 2014 skedde inte på demokratisk väg, det var en kupp.

• Denna kupp genomfördes med hjälp av utländsk intervention.

• Den var dessutom våldsam.

Se även gårdagens text, om den geopolitiska bakgrunden.


Hur mycket är 5 miljarder dollar?

Det motsvarar 5.000 miljoner dollar.

Eller 42.000 miljoner kronor.

Ett belopp med många nollor.

pengabrygd

Fem miljarder dollar – det var den summa som USA investerade i att utbilda, beväpna och underhålla gatukämparna i Kiev. Uppgiften kommer från Victoria Nuland, USA-diplomat i Europa (7.40 in i denna film).

vneu

Så särskilt diplomatisk var hon dock inte alltid, denna Victoria Nuland. Hon blev ju känd för sitt uttalande «Fuck the EU!» i ett avlyssnat telefonsamtal, där hon och andra ombud för Washington diskuterade hur den nya Kievregeringen borde se ut.

Nuland ville ha Arsenij Jatsenjuk som ny premiärminister, medan hon ville slippa se  Vitaij Klytjko, partiledare för UDAR, i regeringen.

Så blev det sedan.


vjreg

President i Ukraina vid tidpunkten för kuppen var Viktor Janukovytj. Han hade tillträtt i februari 2010 efter ett val där han besegrade motkandidaten Julia Timosjenko. Han fick 49% av rösterna, hon fick 45% – nära 900.000 röster skilde dem åt. Stödet för Victor Janukovytj kom främst från östra och södra Ukraina.

uval10

Presidenten tillhörde «Regionernas parti», bildat 2001. I flera val till Duman (Ukrainas riksdag) var det Ukrainas största parti. Ett särskilt starkt stöd hade RP i Donbass i öster samt på Krim och i Odessa.

Det skulle visa sig att Viktor Janukovytj var en svag ledare. Inte bara levde han själv ett liv i extrem lyx. När det hettade till med USA-lejda gatukrigare 2013-14 stod han handfallen, gav just ingen ledning.

rp06


Kuppen i Kiev inleddes med demonstrationer i november 2013, efter att ett planerat associationsavtal med EU tills vidare hade lagts på is av president Janukovytj. Det blev många och allt våldsammare sammandrabbningar med kravallpolisen, Berkut. Snart byggdes barrikader, redan i december inträffade den första ockupationen av en myndighetsbyggnad.

I ett tidigt skede visade politiker från olika västländer intresse för utvecklingen. Till Maidantorget i Kiev – demonstrationernas centrum – kom en strid ström av besökare. De kom från USA, Polen, Litauen, Tyskland, Belgien och Frankrike – Sverige inte att förglömma. Utrikesminister Carl Bildt besökte Kiev vid ett halvdussin tillfällen inom loppet av ett halvår.

besokare


De flesta av demonstranterna på Maidan var fredliga, men de som inte var det blev efterhand alltmer aggressiva, uppträdde som en form av stadsgerilla. Dessa gatukrigare agerade med militär disciplin och var beväpnade med både gatsten och brandbomber, gas och faktiskt också en del skjutvapen.

Berkutpoliserna kunde vara brutala, men deras utrustning utgjordes i huvudsak av batonger och sköldar.  Brandbomber förvandlade gång på gång poliser till brinnande facklor. Obalansen blev också uppenbar när poliserna, stillastående bakom en mur av sköldar, försökte freda sig mot angreppen.

brandskold

Gatukrigarna hade en offensiv taktik som innebar att de inte nöjde sig med att kravallpoliser retirerade in i en byggnad – krigarna kom efter dem för att framtvinga kapitulationer, för att gripa enskilda polismän.  Inget stillestånd och inga kompromisser fick gälla – på varje eftergift följde nya framstötar.

Detta gällde även kring kraven i sak. En överenskommelse hade i slutet av februari förhandlats fram mellan å ena sidan tre oppositionspartier, å andra sidan presidenten och regeringen. Innebörden av denna var:

• en återgång till 2004 års konstitution (dvs återkallande av ändringar från jan-14)

• en konstitutionell reform att genomföras före september

• nya presidentval senast i december 

• bildandet av en samlingsregering

• stopp för ockupationer av offentliga byggnader

• inlämnande av vapen

• en förbindelse från båda sidor av avstå från våld.

Möjligheter skulle mao ges att under år 2014 på demokratisk väl åstadkomma att maktskifte.

I dessa förhandlingar hade utrikesministrar från Polen, Tyskland och Frankrike medverkat – dessa tre länder skulle stå som «garanter» för uppgörelsen.

garanter


Det visade sig dock att uppgörelsen förkastades av företrädare på Maidantorget och av «Högra sektorn». De nöjde sig inte med mindre än presidentens omedelbara avgång, dumans upplösning och bestraffning av ledningen för Berkut.

USA-president Obama hade tidigt krävt av Janukovytj att denna skulle dra tillbaka sina kravallpoliser från centrala Kiev. Ett orimligt krav redan därför att  den ukrainska presidentens säkerhet då skulle äventyras – se 4.30 in i denna film. Obama själv skulle naturligtvis inte överväga att i en motsvarande situation dra tillbaka skydd för sin egen säkerhet.

I slutet av februari skedde ändå detta, att kravallpolisen beordrades bort från centrala Kiev.

cbblod

Det hade föregåtts av att krypskyttar i Kiev, med början den 18-19 februari, skjutit ihjäl närmare hundra människor. Oppositionen såväl som västmedia höll Janukovytj ansvarig för detta, många i Kiev ville nu se honom död.

Expressen, den 26/2 2014:

«I onsdags var det få som trodde att aktivisterna skulle kunna stå emot länge till. Men sedan kom den historiska vändningen. Utplacerade krypskyttar dödade fler än 60 demonstranter vilket resulterade i stor ilska och allt fler demonstranter på gatorna som tog kontroll över Kiev.»

Vad som i efterhand framkommit beträffande krypskyttarna tyder på att de arbetat på uppdrag av krafter inom oppositionen. Skotten kom från positioner som behärskades av oppositionen och samma skyttar sköt på både demonstranter och poliser. De poliser som sedan sköt kan ha gjort det som svar på den beskjutning de först själva utsatts för.

Det var med andra ord fråga om en FALSE-FLAG-OPERATION. I media framställdes det som att skyttarna arbetade på uppdrag av president Janukovytj – i själva verket var det tvärtom. Snart framgick också vilka som tjänat på aktionen. Som Expressen konstaterade blev det en ”vändning”.

krypskyttar


I detta skede av upptrappat våld lämnade president Janukovytj Kiev. Först for han till Krim, sedan till Ryssland.

Duman förklarade honom avsatt och utsåg den nya talmannen – Oleksandr Turchynov – till tillförordnad ny president.

En ny regering tillsattes, med Arsenij Jatsenjuk som premiärminister.

Den nya regimen erkändes omedelbart av USA och andra västländer.

Ett associationsavtal med EU slöts den 21 mars.

trio

Omröstningarna i duman blev uppenbarligen «underlättade» av osäkerhetssituationen. Riksdagsledamöter som gjorde motstånd riskerade att drabbas av obehagligheter.  Vanliga medborgare som gav uttryck för missnöje med Kievkuppen kunde råka illa ut. Om detta har skrivits i denna vitbok.

Inte desto mindre har det förkommit en hel del manifestationer mot kuppen, främst i östra och södra Ukraina, men de har inte rönt mycket uppmärksamhet i västmedia.

Med kännedom om att det i praktiken var folket i östra och södra Ukraina som valde Janukovytj vore det underligt om man i de områdena skulle ha gillat kuppen i Kiev.

ryp

I Odessa förekom ansatser till protester från den ryssvänliga sidan, men de undertrycktes med extrem brutalitet. Detta inträffade den 2 maj. Ett tältläger med ryssar/ryssvänliga angreps så att dessa tog sin tillflykt till en byggnad i närheten, Fackföreningarnas hus.  Där inne blev de fortsatt angripna och instängda där var de försvarslösa.

På bilderna från Kiev i februari kunde ju ses hur man satte eld på poliser. Då fanns andra poliser som kunde komma till undsättning. Här blev det annorlunda, i Odessa kunde uppeldandet av motståndare fullföljas. Ett stort antal människor brändes ihjäl.

En tongivande parlamentsledamot för Svoboda, Irina Farion, applåderade illdåden:

”Låt de jävlarna stekas!”

En annan anhängare av Kievkuppen, Carl Bildt, uttryckte sig mer måttfullt:

”Förr eller senare var det uppenbart att detta skulle komma. Den ryska agendan omfattar hela östra och södra Ukraina, .. att pro-ryska krafter förr snarare än senare skulle komma och börja sina aktiviteter.” ”Destabilisering och våld…”

umordare


Nytt presidentval i Ukraina genomfördes den 24 maj 2014.

Valdeltagandet blev 55%.

Med 55% av dessa 55% blev Petro Porosjenko vald.

Någon möjlighet för kuppkritiska kandidater att bedriva valrörelse förelåg inte, pga av en konstant hotbild. I Donbass bojkottades valet.

pval14


 Mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/16/vitbok-om-kievkuppen/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/23/kiev-2014-geopolitik/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/09/dessa-satans-mordare/

https://janmilld.wordpress.com/2014/03/07/blod-pa-sina-hander/

http://www.friatider.se/uppgifter-i-tysk-tv-oppositionens-prickskyttar-sk-t-demonstranter-i-kiev

http://www.friatider.se/lacka-krypskyttarna-i-kiev-hyrdes-in-av-oppositionen

https://www.youtube.com/watch?v=zQhuD4F1yJ0

https://www.youtube.com/watch?v=n2PTeUBCPAQ

UKRAINA-meny

Fy bubblan!

tjorven

Stefan Löfven har ju fått utstå mycken kritik för sitt uttalande om Sverigedemokraterna som ett «fascistiskt» parti. Det slår mig nu att dessa reaktioner förmodligen i grunden baserar sig på ett missförstånd.

Uttalandet har tolkats som en utsaga om verkligheten och sedan analyserats som en sådan.

När Stefan Löfven låtit förstå att han uppfattat Benito Mussolini som en demokrat eller att fascismen – till skillnad från nazismen – skulle ha varit rasistisk, då har andra med mig påpekat att detta inte stämmer med verkligheten.

Det blir dock att missa poängen med det som Stefan Löfven har sagt. När han här talar om «fascism» ska det inte uppfattas som en utsaga om ett sakförhållande, utan som ett uttryck för något han själv känner. «Fascism» är i sammanhanget bara ett epitet och som sådant utbytbart mot «nazism» eller andra epitet, med samma funktion.

Den funktion som det handlar om är att ge uttryck för Stefans reaktion och känslor –  som han vill förmedla till omvärlden.  Tjorven på Saltkråkan skulle ha kunnat uttrycka samma sak i termer av «Fy bubblan, vad de är dumma!»


Scenariots upprinnelse var alltså att Sverigedemokraterna fällde regeringens budgetförslag. Det tyckte Stefan var dumt gjort. SD:arna var dumma mot honom och hans muppkompisar.

Då ville han vara dum tillbaka, ville ge igen. Således kallade han SD:arna för det dummaste som han kunde komma på. Det blev «fascister».

Här blir också Stefans senare uttalanden i SVT:s Agenda konsekventa. Han förväntade sig där att journalisterna skulle tycka att Mattias Karlsson varit dum mot dem, genom att tvinga dem att på en presskonferens ta del av massa fakta kring invandringen (som de ändå aldrig skulle drömma om att själva förmedla vidare och därför inte hade användning för).

Det var dumt gjort av Karlsson och i Stefans värld blir det naturligt om journalisterna därför ville vara dumma tillbaka. Vad kunde då passa bättre än att ställa sig bakom honom, när han kallade SD för «ett fascistiskt parti»? (5.05 in i denna film)

sandlada

I dessa termer ska kanske även andra uttalanden av Stefan Löfven förstås. SD använde alltså sina riksdagsmandat för att befrämja sina väljares intressen och satte hinder i vägen för Löfvenregeringens politik.

När Stefan här använder epitetet «sandlåda» ska det återigen ses som dels ett uttryck för vad han själv känner, dels en maning till andra att känna detsamma, och att – än en gång – ta avstånd från SD.

Epiteten kan variera, men funktionen blir densamma. Ovidkommande blir därvid deras formella betydelse.

Stefan Löfven har egentligen aldrig – lika litet som Henrik Arnstad – kallat Sverigedemokraterna vare sig fascister eller någonting annat. De har bara stämt upp ett unisont  «Fy bubblan!»

fyb


Läs mer

Läkarna maktlösa

Vad är fascism?

Vad är fascism?

0.fascism

Ordet «fascism» är ju ett starkt negativt laddat begrepp och fungerar flitigt som tillmäle. Har det någon också en saklig innebörd?

I så fall: vilken?

Jag kan undra vilken definition som finansminister Andersson och statsminister Löfven skulle ge begreppet om någon journalist skulle vara fräck nog att fråga dem om den saken.

De har alltså kallat SD för ett «litet, nyfascistiskt parti» och de får stöd av TV4-historikern Henrik Arnstad, som menar att man «måste få kalla saker vid dess rätta namn». Det mest konkreta han anför beträffande SD blir dock «en viktig del av neofascismen är att man aktivt ska förneka och dementera att man är fascist».

arnstad

För mig låter det här påtagligt bekant.  När folkpartiledaren i Haninge, John Glas, 1997 anklagade Blågula frågor för att ha «starka fascistiska förtecken» och ombads underbygga detta blev svaret att BGF var för yttrandefrihet – det skulle även Adolf Hitler ha varit (se även här och här).


Nåväl, vare sig vi talar om fascism eller om nazism så vore det bra med mer av preciseringar. Särskilt beträffande «fascism», efter s-ledarnas och TV4:s användning av begreppet.

fascism

Historiskt förknippas ju fascism främst med Benito Mussolini, Italien och svartskjortornas maktövertagande  1922 genom marschen mot Rom.

Moment som jag har lärt mig att förknippa med fascism är:

• förkastande av demokrati, nej till opposition

• ledarkult

• likriktning och indoktrinering

• intolerans och bejakande av våld

• stark nationalism, kryddad med imperialism

• militarism och krig 

• antikommunism, antikonservatism och antiliberalism

Vad jag också påminns om genom litet googlande är:

korporatism, dvs samgående mellan stat och ledning för stora företag

individens underordning i relation till staten

Så här säger Wikipedia:

«…Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. … Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd korporativ… massmobilisering och ett militariserat politiskt liv, ofta inbegripande en partimilis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism och manschauvinism…. Fascismen motsätter sig alla ‘sektionsbaserade’ intressen till förmån för samhället som en organisk helhet och motsätter sig därför oberoende fackföreningar, strejker, lockouter, frihandel och fri företagsamhet. Då den fascistiska staten förväntas representera såväl gångna som framtida generationer, samt avvisar förnuftsresonemang och diskussioner, förnekas demokratins kvaliteter som styrelseskick, …»


Så hur bedöma s-ledningens anklagelser mot Sverigedemokraterna, för att vara «fascistiskt»?

Vilka av ovanstående kriterier kan kopplas till SD?

Vilka belägg finns då?

Hållningen till politiskt våld är central, men vilka belägg finns för att sverigedemokrater har gjort sig skyldiga till sådant? Mig veterligen finns inte ett enda fall.

antifa

Däremot finns exempel i överflöd på hur SD:are blivit utsatta för våld. De som stått för detta våld har vanligen betecknat sig själva som «antifascister», vilket ju väcker frågan om vilka kriterier vi ska gå efter i klassningen av människor. Ska det vara deras egna deklarationer, eller ska det vara deras faktiska agerande och de attityder som detta vittnar om?

Även om man personligen inte utövar våld så kan man bidraga till våldsdåd genom att hetsa mot andra människor och åsätta dem stämplar med starkt negativ laddning. Sådant kan medverka till våld och andra övergrepp.

Där ligger nu ledande socialdemokrater «på framkant». De politiskt korrekta har  «tolerans» som honnörsord, men i praktiken är de ändå intoleranta mot opposition.

rattsvarld

Jag tänker också på muppregeringens idéer om att svenska staten ska ha jurisdiktion över svenskar även när dess befinner sig utomlands. Påminner inte det om fascismens tankar om hur individerna tillhör staten?

Det är bra att Magdalena Andersson nu fört upp diskussionen om fascismen på dagordningen. Här finns mycket mer att säga, inte minst vad gäller parallellerna mellan fascism och politisk korrekthet!

fh


Läs/se även

Arnstad-Karlsson: debatt

Arnstads historia: en lögn

DN nekade genmäle på Arnstads anklagelser mot Norge

Forskning & framsteg: Forskarna eniga

Stefan Löfven stöder sig på Arnstad!