• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Beredskapsparti


”Vår beredskap är god”.

Så deklarerade statsminister Per-Albin Hansson vid utbrottet att Andra världskriget 1939.

Den typ av beredskap som Per Albin då syftade på kan ha varit både beredskap mot militärt angrepp och skydd av folkförsörjningen vid avspärrning.

En konkret åtgärd vad gäller det senare blev ransoneringar av vissa varor, för att förebygga spekulation som drev upp priserna (som förekommit under Första världskriget). En annan åtgärd var framställningen av gengasaggregat.

Vilken typ av beredskap kan Sverige behöva idag?

De mest påtagliga riskerna har samband med den förestående energikrisen och valutaoron, där både euron och dollarn kan komma att kollapsa. Innan så sker kan bidrag till ett antal ”räddningspaket” ha hunnit dränera den svenska statskassan, och framtvingat diverse åtstramningar.

Även om Sverige inte direkt drabbas av någon avspärrning kan en motsvarande effekt uppstå om högre transportkostnader gör utländska varor väsentligt dyrare. Detsamma gäller om den svenska ekonomin får problem genom vikande export, som ökar arbetslösheten och statsutgifterna. Resultatet kan bli höjda skatter, sänkta bidrag och/eller inflation.

Konkret kommer hushållen att märka av detta så att det blir svårt att få inkomsterna att täcka nödvändiga utgifter. I butikerna kan vi i princip mötas av antingen tomma hyllor eller dramatiskt dyrare varor.

Bilen måste vi förmodligen låta stå.

Men hur går det med el-försörjningen och husuppvärmningen?

I ett värsta-scenario blir kollapsen så grundlig att staten inte längre kan betala ut vare sig löner eller bidrag. Pensionsavier blir kanske urholkade eller upphör helt att komma.

Då kan vi inte längre betala våra räkningar.  Vad händer i en sådan situation? Ska människor vräkas från sina lägenheter? Kommer elektricitet och vatten att stängas av?

Sverige har en särskild myndighet, Myndigheten för samhällsberedskap – MSB -med just landets beredskap som sitt ansvarsområde.  Vilka situationer har MSB beredskap för?

MSB är tydligen på plats i Pridefestivalen, men…

David Jonstad ger i sin bok ”Kollaps” uttryck för oro kring MSB:

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp.”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

Sverige EU-medlemskap ger således ett sämre utgångsläge. Det har bidragit till att driva fram nuvarande sårbarhet, det kan snart visa sig stå i vägen för en lokalanpassad produktion utifrån lokala behov.


Invandringen har också skapat skapat ett sämre utgångsläge för Sverige vid en allvarlig kris:

1. Ju fler människor, desto fler munnar att mätta.

2. En omfattande invandring från fjärran kulturer kan bli till en komplikation, när det gäller att kunna agera disciplinerat och målmedvetet, samordnat och solidariskt.


Det här ger ytterligare en viktig funktion för Tredje Partiet: att vara ett beredskapsparti.

Ett parti som dels höjer medvetenheten om behovet av en bättre beredskap, dels för fram förslag på konkreta åtgärder.

Ekovisionen

Arbetet med filmprojektet Ekovisionen är nu påbörjat.

En första ekofilm är utlagd, ”Det finns ett problem”:

En andra kommer här:

• I varje fall till en början kommer innehållet i skriften ”Gilla läget!” att bilda underlag för filmmanus. Pdf-fil.

• Det kan också bli bokrecensioner. Närmast till ligger då Björn Forsbergs ”Omställning Sverige”.

• I förlängningen kan det bli fråga om även intervjuer och reportage. Där ska konkreta exempel på bra energi- och odlingslösningar, som kan förmedla idéer och inspiration,  lyftas fram.

Förnekare

Som uppföljning av min text ”Ställ om Sverige!”

låt mig här återge ett avsnitt ur min nu aktuella skrift ”Gilla läget!”.

Avsnittet heter ”FÖRNEKELSER”:


Grundproblemet är inte brist på kunskap, utan oviljan att ta till sig redan tillgänglig kunskap. Psykologiska försvarsmekanismer som är livsfarliga!

Peak Oil är ju dåliga nyheter att ta del av. Många har svårt att ta till sig ett så bistert budskap – att vi står inför dessa drastiska samhällsförändringar, så snart.

Detta underlättas och förstärks av fem fenomen:

A. Tillvänjning

Man har vant sig vid det som är, lärt sig att betrakta sakernas tillstånd som en normalitet, kan inte föreställa sig något annat.

B. Auktoritetstro

Uppifrån – från ledande personer inom politik, näringsliv och media – kommer lugnande besked, ingen fara: tillväxten kommer att fortsätta. Fortsätt bara konsumera!

C. Flockmentalitet

De flesta andra människor lever i en föreställning av att allt kommer att fortsätta som hittills. Man känner en (falsk!) trygghet i massan.

D. Önsketänkande

Man tror vad man vill tro, undviker det obehagliga.

E. Icke-alternativ

Man ser inget realistiskt alternativ.

EN FÖRNEKELSE uppifrån – från politiker och övrigt samhällsetablissemang – ligger inbyggd i systemet. Den kapitalistiska markandsekonomin kräver optimism och tillförsikt om framtiden för att kunna fungera:

• Den dag människor slutar konsumera börjar hjulen stanna av, med lägre vinster, lägre skatteintäkter och ökad arbetslöshet som följd.

• Den dag det blir rusning till bankerna och kunderna vill ta ut sina besparingar kommer det att visa sig att de pengarna inte finns i bankvalven. Bankerna kommer då att tvingas hålla stängt, och människor blir utan kontanter.

Några av försvarsmekanismerna:

1.
Nya och hittills oupptäckta fyndigheter av olja kommer att göras, så stora att det räcker långt in i framtiden.

Svar:
Om mot förmodan nya stora fyndigheter skulle göras, som skulle räcka ytterligare ett sekel så är det inget argument för att inte ta vara på den extra nådatid som detta skulle ge, och förbereda oss för den omställning som ändå måste ske.

2.
Nya tekniska genombrott kommer att lösa problemen. Nya energislag frambringas, som ersätter oljan.

Svar:
Det vore naturligtvis bra, om så sker. Men vilken saklig grund finns att förutsätta detta? Det blir ansvarslöst att bygga vår framtid på bara lösa förhoppningar.

3.
Marknadsmekanismerna kommer att lösa det hela med automatik. Med stigande priser skapas incitament både för att utvinna svårtillgängligare olja och att hitta andra energilösningar.

Svar:
Svårtillgängligare olja bli dyr, till sist krävs mer energi för att nå den, än vad den kan ge igen. Även andra energilösningar kan kräva tillgång till olja för att framställas.

4.
Alternativ finns redan utvecklade, men de stora företagen håller detta tillbaka, för att först få ut mesta möjliga vinst från oljan.

Svar:
Återigen bara lösa förhoppningar, utan saklig grund.

5.
Fordon kan drivas på t ex etanol eller rapsolja. Detta är imer än en gissning eller förhoppnng, det är verklighet.

Svar:
Javisst, men all odlingsbar jord kommer att behövas för mer angelägna ändamål: framställning av mat till svältande människor.

6.
Tidigare prognoser om Peak Oil har slagit fel, så kommer det att vara även i fortsättningen.

Svar:
Tidigare prognoser har slagit fel bara på några år. Idag har Peak Oil redan passerats, både i USA och globalt.

7.
Vårt industrisamhälle går visserligen mot ett sammanbrott, men det sker ”efter min tid”.

Svar:
Inget garanterar att sammanbrottet inte kommer redan inom ett decennium eller ett par år.

Ställ om Sverige!


”STÄLL OM SVERIGE!” Så lyder namnet på en A4-skrift, nedtankningsbar som pdf-fil från denna adress: http://transitionsweden.ning.com/page/boken-staell-om-sverige

Undertiteln lyder ”Inspiration och handledning för omställningsgrupper, den är skriven av ett antal personer och utgiven av Hela Sverige ska leva”.

I ett förord skriver Karl-Erik Nilssons och Inez Abrahamzon:
”Vår ambition är att den här skriften ska stötta den nya folkrörelsen, där du och jag är en viktig del. Politikens roll blir att möta upp med beslut och lagar som stärker att utvecklingen går åt rätt håll – det långsiktigt hållbara.”

En ny folkrörelse är vad som nu måste till för att:
– minska samhällets sårbarhet
– få bättre balans mellan tillgång på och användning av energi
– skapa mer av lokal produktion för lokala behov
– övergå till kretsloppsjordbruk
– återupprätta en fungerande demokrati.


Just för att det här ska kunna utvecklas till en folkrörelse måste den bli inkluderande, dvs fokusera på rörelsens centrala uppgift. Det betyder att

a) alla är välkomna att deltaga i arbetet, oavsett politiska åsikter i olika sidofrågor, oavsett etnicitet, födelseort, osv.

b) sidofrågor ska hållas utanför verksamheten.

Detta skriver jag på förekommen anledning.  Som helhet är skriften ”Ställ om Sverige!” mycket bra, men låt mig först konstatera vad som på sidan 61 fick mig att reagera.

Under rubriken ”Tema: Mångfald. Hur kan vi integrera mera?” talar man om att se mångfald som en resurs och ställer detta mot ”enfald”. Det är ju ett ofta använt propagandagrepp från pk-kretsar, där man på ett demagogiskt sätt rider på ordets negativa laddning.

Det är inte enfaldigt att se problem till följd av den förda invandringspolitiken – om något är enfaldigt så är det att blunda för verkligheten!

Visst är många invandrare resurser men så är verkligen inte alltid fallet. Där finns ingen automatik. Det är skillnad på invandrare och invandrare. Enfaldigt och korkat blir att generalisera och skönmåla.

Vi måste naturligtvis utgå från dagens verklighet och försöka göra det bästa möjliga av situationen. Se de problem som finns och agera rationellt för att så långt möjligt lösa dem.  Inte ducka för det obehagliga – ta sig ur stadiet av förnekelse. Gilla läget!

En sak till: på sidan 29 skriver man ”För att klara den omställning som vi står inför måste vi arbeta för en ökad jämställdhet i vårt samhälle.”

Detta kan stämma eller inte stämma – helt beroende på vad man lägger in i begreppet ”jämställdhet”! Menar man lika möjligheter för män och kvinnor, nej till diskriminering, då är jag med.


BOKEN LEVER I ÖVRIGT upp till sin ambition, tycker jag. Den förmedlar viktig kunskap och inspiration i det livsviktiga omställningsarbete som nu skulle behöva komma igång snabbt över hela vårt land.

Låt mig förmedla ett antal citat ur ”Ställ om Sverige!”:

”En vision är inte bara en tanke, det är kanske ännu mera känsla och innehåller en stor portion längtan. Det är därför visionen är så kraftfull.”

”Vårt nuvarande ekonomiska system fungerar bara så länge det växer. Det är en allvarlig brist eftersom vi inte kan ha en permanent tillväxt i ett slutet system som jorden.”

”Ständig ekonomisk tillväxt på ett begränsat klot är inte bara en ekologisk omöjlighet. Ekonomisk rikedom över en viss nivå framstår inte ens som önskvärd mänskligt och socialt.”

”Nuvarande kris har en existentiell dimension och väcker frågor om vad det innebär att vara människa.”

”För de lokala omställningsgrupperna som nu bildas i många länder handlar det om att skapa en bred medvetenhet om vår situation och gemensamt ta fram en vision för den egna byn, bygden, staden… En vision som handlar om en tillvaro med social samvaro, ökad samverkan, närproducerade livsmedel, förändrade transportmönster och en radikalt minskad energikonsumtion utan innehåll av fossila bränslen.”

”Det finns de som menar att en människa inte kan ‘ta in’ ett problem som hon inte känner att hon själv kan göra något åt. Därför kan det vara bra … att på ett tidigt stadium ha förslag på någonting som man kan göra som går i rätt riktning. För många människor börjar ökad medvetenhet faktiskt med att göra.  Välj gärna något ni kan göra tillsammans i bygden, eftersom ökat lokalt samarbete är en viktig del av omställningen.”

”För att skapa ett starkt och fossilfritt lokalsamhälle behöver vi komma över vanliga trösklar mot engagemang, som känslan av maktlöshet, isolering och att hållbarhetsfrågan är för stor att greppa.”

”Omställningen är knappast möjlig om inte många i ett lokalsamhälle är engagerade. Därför behövs lång tid av möten, kontaktskapande och medvetandegörande innan tiden är mogen för en officiell lansering.”

”Totnes utropade sig till Englands första Transition Town i september 2006… tog arbetsgrupper form inom områden som boende och byggande, ekonomi och försörjning, energi, mat, hälsa, själ och hjärta, förändringens psykologi samt transporter…. En rad projekt… mat- och hälsoträdgård på gångavstånd från Totnes, matchning av oanvänd trädgårdsmark med odlare utan jord… kollektiva inköp av solpaneler… Ett av de mer uppmärksammade projekten är den lokala valutan, Totnespundet.”

”Om visionen handlar om ökad lokal försörjning kanske vi behöver skaffa en överblick över hur resurser flödar ut och in ur lokalsamhället idag.”

”Ekonomin i de flesta lokalsamhällen är som en trasig hink. Istället för att hälla i mer vatten borde vi täta läckorna. En Bygdebalans visar på potentialen för att få pengarna att rotera flera varv i lokalsamhället istället för att flöda ut från det.”

”Att återta förlorad kunskap stärker lokalsamhället och dess förmåga att hitta praktiska lösningar. Vad kan/kunde dina mor- och farföräldrar som du inte kan? Ett sätt att både använda mindre energi och stärka gemenskapen i bygden är att tillsammans med äldre lära sig att reparera och underhålla kläder, cyklar och bostäder, liksom att odla utan konstgödsel och jordfräs. Laga och konservera mer är en annan konst.”

”Ett resilient lokalsamhälle klarar att stå emot tuffa förändringar och snabbt komma på fötter igen, som en tallskog efter brand. Hur många ben står lokalsamhället på för sin försörjning?… Ett resilient lokalsamhälle har många olika näringar… Är lokalsamhället t.ex självförsörjande på mat?”

”Hållbar utveckling handlar enkelt uttryckt om att tillgodose människors grundläggande behov utan att förstöra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.”

”Kom ihåg att denna rörelse är för någonting och inte emot.”

Det är nu som vi fortfarande har ett FÖNSTER AV HANDLINGSUTRYMME  öppet – innan oljepriserna hunnit stiga kraftigt och innan samhällets ekonomi gått i baklås.

”… ju längre vi väntar med den nödvändiga omställningen av samhället, desto dyrare blir det och desto färre valmöjligheter har vi.”

Kollapsbok (2)


Fortsatt recension av David Jonstads bok ”KOLLAPS – livet vid civilisationens slut”:

Vad skulle kunna krävas om vi med mänsklig muskelkraft försökte ersätta vad oljan eller andra nu använda energikällor presterar?

”…åttio cyklister, drypande av svett, högröda i ansiktet och febrilt trampande – för att tillgodose en västerländsk familjs högst ordinära förbrukning av energi.”

”För varje genomsnittssvensk skulle 75 personer trampa sig svettiga – dag och natt, året om – med att lysa upp och värma våra hus, knuffa fram våra bilar, lyfta flygplanen och frakta alla de varor som vi köper, inklusive all mat.”

”Industrisamhället har kunnat maximera sitt energiflöde genom att skaffa sig tillträde till naturens eget energilager. Jämfört med priset på slavarbetskraft i historien eller kostnaden för erövringskrig är energislavar i form av kol och olja nästan gratis.”

Skulle slaveriet i USA någonsin ha avskaffats, om inte oljan hade kommit?

Den ofrånkomliga frågan för envar som skriver i ämnet energi- och ekonomiväggen blir: hur är det möjligt att fortfarande så många människor sover, att så få reagerar, när situationen är både så uppenbar och så allvarlig!?

”Trots att det finns en stor sannolikhet att framtiden inte kommer att infria det gröna hoppet är det detta som de flesta planerar för. Eller riktigare, förträngningen av alla andra scenarier än det trevligaste leder till en uppenbar brist på planering över huvud taget.”


Jonstad går tillbaka till finanskrisen 2008:

”…Drottning Elizabeth II gavs möjlighet att ställa en fråga till de församlade experterna. Drottningen undrade:  Varför hade ingen kunnat se att en ekonomisk krasch var på väg?”

”…vissa varningar hade faktiskt förekommit innan finanskraschen. Problemet var att dessa varningar bara gällde enskilda delar av systemet.  Ingen hade lyckats se problemet med systemet i sin helhet.”

Ingen hade förmått se den stora bilden, pga en ”feel-good”-kultur:

”…det faktum att alla såg ut att vinna på systemet… Mest av alla tjänade bankerna som klappade sig själva på axeln med generösa bonusar.  ‘Det var som gjort för att skapa en psykologi av förnekelse…'”

”… den huvudsakliga förklaringen till varför ingen såg kraschen komma var ‘en brist i den kollektiva föreställningsförmågan’.”

”Andra människors passivitet verkar … få oss att underskatta hoten mot vår egen säkerhet.

Denna flockmentalitet gäller inte bara på individnivå… Framstegssagans feer förklarar förföriskt att vi inte har något att frukta.”

Den kollektiva föreställningsförmågan behöver alltså förbättras!

”En bra start är att erkänna sårbarheter och att utvärdera såväl de bästa som de värsta scenarierna. Då kan vi hoppas på det bästa, och planera för det värsta.”

”…när vi bestämmer oss för att förändra något behöver vi inte hoppas – vi gör det som behöver göras, av det vi kan göra.”

”… det är själva planerandet som sätter fart på kreativiteten och gör oss förberedda på olika scenarier.”

”…95 procent av beredskapen handlar om mental förberedelse. Saknar man sådan kan man lätt drabbas av handlingsförlamning eller aggressivitet.”

”Mental förberedelse handlar dessutom om att försöka överbrygga gapet mellan kunskap och handling.”

Formellt har Sverige en beredskap, med en särskild myndighet – MSB – med detta som sitt ansvarsområde. Kan vi därmed känna oss trygga? David Jonstad ställer sig kritisk!

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

”Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp.”

(Se även denna länk om Sverige obefintliga katastrofberedskap)

Ett centralt begrepp i boken ”Kollaps” är ”resiliens” – på svenska motståndskraft, uthållighet.

Jonstad åskådliggör genom att jämföra pingisbollar, som lätt går sönder, med tennisbollar, som kan ge efter, för att snart återta sin form.

”Pingisbollen har låg resiliens medan tennisbollens resiliens är hög.”

”… det resilienta samhället också har en förmåga till självorganisering och en kapacitet att lära nytt, att förändra sig och att anpassa sig.”

”Att bli mer resilient innebär helt enkelt en större förmåga att hjälpa andra. Och när delarna i systemet bättre klarar sig på egen hand växer också resiliensen i det övergripande systemet.”

Tillsammans med Björn Forsbergs två senaste böcker är David Jonstads ”Kollaps” de just nu mest relevanta böckerna på svenska kring omställningsfrågor. Rekommenderas!

En mer utförlig recension av ”Kollaps” finns här:
http://www.ekodemokraterna.se/bokrec/jonstad.html