• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Korrekthetens pris?

30x30

SVT hade i kväll ett program om den stora skogsbranden.

Också TV4:s ”Kalla fakta” har tidigare haft ett program om branden.

En människa omkom och en blev svårt skadad av branden.  Vad som framgick särskilt av SVT-programmet var hur nära det var att fler människor hade omkommit. Många fick just ingen varsel, tvingades fly i panik för att rädda livet.

Med mindre gynnsamma väderförhållanden i slutskedet kunde invånarna i hela Norberg kommun ha tvingats till evakuering.

Branden började på en yta av bara 30 x 30 meter, men fick alltså denna enorma spridning. Hur förklara det? En orsak var bristande ledning för brandbekämpningen, från första början.

Hade det med bristande fortbildning att göra?

Och kan det i sin tur ha haft samband med prioriteringen av jämställdhet och andra pk-målsättningar inom ledningen för MSB?

Det ska jag ta upp i en kommande bloggtext!

msbkat


Läs mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/pladderkulturens-pris/

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/08/sakerhetsintressen/

Beredskap

Åtminstone en av våra många myndigheter har till uppgift att ansvara för en krisbredskap. MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Klart är att MSB såg till att vara med på pk-tåget, när det pride-festivalades i Stockholm.

msb
David Jonstad ställer sig, i sin bok ”Kollaps”, skeptisk till MSB:

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskapen verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Förmågan hos samhället att motstå allvarliga störningar bedöms i MSB:s utvärdering vara ‘generellt sett bristfällig’.”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

stormfyr
Hur kan en allvarlig kris komma att ta sig uttryck? Det första som lär inträffa när euron och/eller dollarn kollapsar är att efterfrågan på svenska produkter från andra länder stannar av, med brant ökad arbetslöshet och påtagligt sämre ekonomi för stat och kommuner som resultat. På ena eller andra sättet får människor försörjningsproblem: pengarna räcker inte till det nödvändigaste eller hyllorna i butikerna gapar tomma.

En allvarlig kris kan betyda att det inte finns pengar att betala löner/bidrag och efterfrågan stannar av. Inte för att behov saknas, utan för att man inte har råd att köpa. Och människor fastnar i passivitet, trots att de inget hellre skulle önska, än att få arbeta. Marknadsekonomin går i baklås.

Detta blir ju en PARADOX!

En sådan situation skulle kunna lindras genom inslag av planekonomi, där människor beordras att utföra visa arbetsuppgifter i utbyte mot tillgång till basförnödenheter som föda och logi.

Inslag av sådan ekonomi kan åstadkommas genom allmän värnplikt. I det paketet ingår utrustning för transporter och utbildning på detta. Samt vapen och vapenträning – inte för att möta angrepp utifrån, utan för att kunna hjälpa polisen att upprätthålla lag och ordning.

Den allmänna värnplikten bör således återinföras, omgående. För både kvinnor och män. Det tar tid att bygga upp, men ju förr vi börjar, desto bättre.

Tidigare hade vi ett civilförsvar, där det ingick beredskapslager av olja mm, och system för ransoneringar.

Elementärt är också en nationell självförsörjning på livsmedel och energi.

I den utsträckning som självförsörjning kan uppnås även lokalt så minskar ju transportbehov och energikostnader

trygg

Läs mer:

Beredskapsparti

Svenskt-forsvar

Värnplikt

Kollapsbok (2)


Fortsatt recension av David Jonstads bok ”KOLLAPS – livet vid civilisationens slut”:

Vad skulle kunna krävas om vi med mänsklig muskelkraft försökte ersätta vad oljan eller andra nu använda energikällor presterar?

”…åttio cyklister, drypande av svett, högröda i ansiktet och febrilt trampande – för att tillgodose en västerländsk familjs högst ordinära förbrukning av energi.”

”För varje genomsnittssvensk skulle 75 personer trampa sig svettiga – dag och natt, året om – med att lysa upp och värma våra hus, knuffa fram våra bilar, lyfta flygplanen och frakta alla de varor som vi köper, inklusive all mat.”

”Industrisamhället har kunnat maximera sitt energiflöde genom att skaffa sig tillträde till naturens eget energilager. Jämfört med priset på slavarbetskraft i historien eller kostnaden för erövringskrig är energislavar i form av kol och olja nästan gratis.”

Skulle slaveriet i USA någonsin ha avskaffats, om inte oljan hade kommit?

Den ofrånkomliga frågan för envar som skriver i ämnet energi- och ekonomiväggen blir: hur är det möjligt att fortfarande så många människor sover, att så få reagerar, när situationen är både så uppenbar och så allvarlig!?

”Trots att det finns en stor sannolikhet att framtiden inte kommer att infria det gröna hoppet är det detta som de flesta planerar för. Eller riktigare, förträngningen av alla andra scenarier än det trevligaste leder till en uppenbar brist på planering över huvud taget.”


Jonstad går tillbaka till finanskrisen 2008:

”…Drottning Elizabeth II gavs möjlighet att ställa en fråga till de församlade experterna. Drottningen undrade:  Varför hade ingen kunnat se att en ekonomisk krasch var på väg?”

”…vissa varningar hade faktiskt förekommit innan finanskraschen. Problemet var att dessa varningar bara gällde enskilda delar av systemet.  Ingen hade lyckats se problemet med systemet i sin helhet.”

Ingen hade förmått se den stora bilden, pga en ”feel-good”-kultur:

”…det faktum att alla såg ut att vinna på systemet… Mest av alla tjänade bankerna som klappade sig själva på axeln med generösa bonusar.  ‘Det var som gjort för att skapa en psykologi av förnekelse…'”

”… den huvudsakliga förklaringen till varför ingen såg kraschen komma var ‘en brist i den kollektiva föreställningsförmågan’.”

”Andra människors passivitet verkar … få oss att underskatta hoten mot vår egen säkerhet.

Denna flockmentalitet gäller inte bara på individnivå… Framstegssagans feer förklarar förföriskt att vi inte har något att frukta.”

Den kollektiva föreställningsförmågan behöver alltså förbättras!

”En bra start är att erkänna sårbarheter och att utvärdera såväl de bästa som de värsta scenarierna. Då kan vi hoppas på det bästa, och planera för det värsta.”

”…när vi bestämmer oss för att förändra något behöver vi inte hoppas – vi gör det som behöver göras, av det vi kan göra.”

”… det är själva planerandet som sätter fart på kreativiteten och gör oss förberedda på olika scenarier.”

”…95 procent av beredskapen handlar om mental förberedelse. Saknar man sådan kan man lätt drabbas av handlingsförlamning eller aggressivitet.”

”Mental förberedelse handlar dessutom om att försöka överbrygga gapet mellan kunskap och handling.”

Formellt har Sverige en beredskap, med en särskild myndighet – MSB – med detta som sitt ansvarsområde. Kan vi därmed känna oss trygga? David Jonstad ställer sig kritisk!

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

”Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp.”

(Se även denna länk om Sverige obefintliga katastrofberedskap)

Ett centralt begrepp i boken ”Kollaps” är ”resiliens” – på svenska motståndskraft, uthållighet.

Jonstad åskådliggör genom att jämföra pingisbollar, som lätt går sönder, med tennisbollar, som kan ge efter, för att snart återta sin form.

”Pingisbollen har låg resiliens medan tennisbollens resiliens är hög.”

”… det resilienta samhället också har en förmåga till självorganisering och en kapacitet att lära nytt, att förändra sig och att anpassa sig.”

”Att bli mer resilient innebär helt enkelt en större förmåga att hjälpa andra. Och när delarna i systemet bättre klarar sig på egen hand växer också resiliensen i det övergripande systemet.”

Tillsammans med Björn Forsbergs två senaste böcker är David Jonstads ”Kollaps” de just nu mest relevanta böckerna på svenska kring omställningsfrågor. Rekommenderas!

En mer utförlig recension av ”Kollaps” finns här:
http://www.ekodemokraterna.se/bokrec/jonstad.html

Tillväxtbok på svenska!

”Låt oss tänka oss bilden av ringar på vattnet som gradvis utvidgas – från lokalsamhällen till regioner och så småningom till en globalt omspännande rörelse för hållbar utveckling.”

”Den officiella miljöretoriken ger idag sken av att samhället prioriterar miljöutmaningarna långt mer än vad som faktiskt sker, och inpräglar dessutom felaktigt uppfattningen att miljömålen kan uppnås i konsensus och största harmoni med andra politiska mål och intressen. Den gröna litteraturen har kort sagt en uppgift att skingra retoriska dimridåer i dagens miljöpolitik…”

”Den mest dramatiska effekten av den nödvändiga reträtten ut ur fossilsamhället är de livsstilsförändringar denna kommer att framtvinga… befinner sig dock det officiella samhället på många sätt i en förnekelsefas.”


I höstas beklagade jag mig över situationen vad gäller böcker om Peak Oil: många böcker finns på engelska, men få på svenska.

Nu är detta på väg att förändras. Nyligen har jag kommit över fyra intressanta böcker eller skrifter på svenska. Två av dem är skrivna av Björn Forsberg, som imponerar – framförallt genom sin senaste bok.

Låt mig här börja med att recensera hans näst senaste bok, ”TILLVÄXTENS SISTA DAGAR – miljökamp om världsbilder”.

Björn Forsberg ger mig associationer till en terrier – envis och påstridig kring de teser han driver. Det blir i sammanhanget en komplimang, eftersom Forsberg är påläst, vet vad han talar om.


En självskriven utgångspunkt, för en bok med denna titel, är:

A. Exponentiellt ökad tillväxt – oavsett vad saken gäller – blir i längden en omöjlighet.

B.  Världens resurser av olja och andra fossila bränslen är ändliga. Ekonomiskt brytbara tillgångar kommer att vara slut inom en generation, med nuvarande takt av ökad efterfrågan.

Vad Björn Forsberg fokuserar på är den utbredda benägenheten att vilja bedra sig själv och andra, att sticka huvudet i sanden för målkonflikter. Hyckleriet. Det gör han bra!

Mer konkret handlar det om hur etablissemanget lyckats smyga in en helt ny innebörd åt begreppet ”hållbar utveckling”.

• Dess egentliga innebörd är naturligtvis en utveckling inom ramarna för naturen, inom kretsloppet. Ett sätt att leva som möjliggör liv även för kommande generationer.

• PK-innebörden är raka motsatsen: en fortsatt stabil tillväxt, fortsättning på samma spår som hittills, av konsumism och resursslöseri.

Ett annat centralt begrepp i boken ”Tillväxtens sista dagar” är ”tilläggshandlingar”.

”Alltjämt ser vi på miljöhandlingar som tilläggshandlingar, ett slags punktinsatser som invaggar oss i föreställningen att samhället faktiskt tar miljöutmaningarna på allvar.”

Miljövänlighet manifesteras som något ovanpå det dagliga mönstret av konsumism, t ex att man köper den ena eller andra miljömärkta produkten. Kör man exempelvis varje dag långa sträckor i en ”miljöbil”, istället för att gå, cykla eller ta tåget, så har man gjort insatser för miljön – med denna logik.

Inga motsättningar och inga målkonflikter, alltså. Fortsatt tillväxt kan gå hand i hand med miljövärn. Man kan vara miljövän utan att det behöver kosta något i konsumtionsmönster och bekvämlighet. En mycket tilltalande tanke, som många visat sig benägna att ”köpa”…

Till ”köparna” av detta hör även Miljöpartiet. Partiet som kallar sig miljöparti, men som i praktiken är något annat.

Så totalt fjärran från att vara ett miljöparti är MP, att man i senaste valrörelsen lanserade en idé om ”snabbtåg”!

BF konstaterar att bakom förslaget ligger en ideologi om dels behov av mycket resande, dels brist på tid och att resorna måste gå snabbt:

”Tanken att tåget ska konkurrera med flyget om resenärerna är ur miljösynpunkt … defensiv; poängen är alltså att genom att så långt som möjligt efterlikna trafikflyget attrahera resenärer som annars valt att resa med flyg. Nya snabbtågskorridorer skänker oss inte incitament att minska transportvolymerna i samhället, utan leder tvärtom till en ökad transportkapacitet… och i slutändan ökade transportvolymer.”

”Ser man dagens transportideologi – grundad på att tid är pengar, att transportslagen som sådana inte får ifrågasättas, liksom inte heller de ständigt växande transportvolymerna – som någonting en gång för alla givet, då är snabbtågskorridoren en ypperlig idé!”

I fokus för Forsbergs kritik står vad han kallar ”ekomodernisterna”, där Gro Harlem Bruntland och hennes miljörapport från 1987 står som en trendsättare. Ekomodernister erkänner existensen av miljöproblev, men föreställer sig att de kan lösas genom tekniska framsteg och tekniska satsningar. I slutänden förespråkar ekomodernisterna mer tillväxt – ”grön” sådan.

”Låt oss betrakta svårt missbrukade uttryck som ‘miljövänlig’ eller ‘bra för miljön’. Att någonting är bra eller vänligt för miljön skulle rent logiskt innebära att det förbättrar miljön – eller i varje fall inte försämrar den. Ju mer miljövänligt tvättmedel som Östersjön får ta emot, desto bättre för miljön! Närmare sanningen är vanligen att den ‘miljövänliga’ varan relativt sett belastar miljön mindre än andra jämförbara alternativ.”

En logik som kan ge reklamslogans som dessa:
”Gör en insats för miljön. Tanka diesel!”
”Bli miljöaktivist. Köp ny bil!”

Men det är ju själva tillväxten och den typ av ”utveckling” som kopplas till denna – omsättning av alltmer resurser – som från början orsakat miljöproblemen, menar BF.

Han pekar på hur begrepp som ”utveckling” och ”framsteg” i propagandan har gjorts synonymt med just fortsatt ökad tillväxt. Den utveckling som BF propagerar för är av annat slag: förmågan att leva bra inom ramarna för det ekologiska kretsloppet.

”Kraven på tillväxt inskränker sig inte till ekonomiska aktiviteter utan yttrar sig även i hoppet om fler munnar att mätta. När Sveriges befolkning i augusti 2004 passerar 9-miljonerstrecket presenteras det i media entydigt som en positiv nyhet. Och allt fler kommuner formulerar mål och förhoppningar om en drastisk befolkningstillväxt.”

”Den globala befolkningsökningen har blivit ett tabu och en icke-fråga i samhällsdebatten.”

”…har den etablerade miljörörelsen sedan decennier tillbaka lämpat all tillväxtkritik över bord, för att visa anpasslighet eller för att man faktiskt tror på den ekonomiska tillväxten som en väg till ett hållbart samhälle.”

”Tillväxtens sista dagar” bjuder på ett antal ”underbara” citat från vänner av traditionell tillväxt.

En av dem är Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv (SvD 28/2 2007):

”Sverige bör sluta satsa flera miljarder kronor varje år på lokal miljömässig hållbarhet, och istället satsa pengarna på de större tekniksprången som verkligen kan ersätta fossil energi. På vägen dit bör Sverige bejaka tillväxt, ökad handel och transporter.”

Marian Radetzki, i SNS-skrift 1990:

”Möjligheten att substituera miljönyttigheter [skogar, ren luft, jordbruksmark etc.] mot tjänster från fysiskt eller humant kapital… är utomordentligt stora. Reduceringen i miljöresursbasen framstår följaktligen varken som ett aktuellt eller potentiellt hinder för långsiktig ekonomisk tillväxt.”

”Om det är något som det finns skäl att varna för i sammanhanget så är det de s.k. miljöekonomerna.  Att under täckmantel av sin miljökompetens föra fram denna typ av antimiljö-budskap är inte bara vilseledande. Det ger också anledning till oro. För med en sådan agenda är det knappast en ekologisk omställning av det svenska samhället som dessa av Reinfeldtregeringen handplockade miljöekonomer kommer att bidra till.”

En som BF här syftar på är Bengt Kriström, som i Neo nr 1/07 säger:

”Om oljan blir knaprare, blir den ju dyrare och det kommer då fram substitut. Liksom många andra domedagsprofeter har Romklubben fel i sina dystra spådomar.”

Den reinfeldska linjen lyder: ”Sverige har redan kommit långt i omställningsarbetet, ansvaret ligger huvudsakligen på omvärlden.”

Björn Forsbergs kommentar:

”För det första är svenskarnas miljöpåverkan förmodligen större än någonsin. Detta framgår dock inte av officiella data av det enkla skälet att mycket av tillverkningsindustrin har lämnat landet och att våra konsumtionsvaror numera i hög grad produceras i låglöneländer som Kina.”

”Reinfeldt framställer här sin uppfattning om ett ‘globalt förhållningssätt’ – att sitta vid ett internationellt förhandlingsbord och diskutera policyformuleringar, kvoter och andra länders ansvar – som vidsynt och i skarp kontrast till den inskränkta tanken att vi alla kan påverka och har ett delat ansvar att arbeta med problemet där vi står.”

På en punkt ställer jag mig starkt kritisk till vad Forsberg skriver:

”En aggressiv jaktlobby piskar upp ett rovdjurshat…”

”Jag vill reagera mot jaktlobbyn och dess mäktiga beskyddare, i dras naturfientliga vendetta mot våra rovdjur.”

Bortsett från att beskrivningen knappast stämmer, vare sig om ”hat” eller ”mäktiga beskyddare”:

I det scenario som boken till stor del handlar om har vi att möta en försörjningskris beträffande inte bara energi, utan även föda. Jordbruk och boskapsskötsel kom för ca 10.000 år sedan. Dessförinnan – dvs 99% av den tid människor levt på jorden – livnärde vi oss genom jakt, fiske och samlande.

En mer utförlig recension finns här:
http://www.ekodemokraterna.se/bokrec/bf1.html

Historisk parentes

”Vi lever i en ficka i tiden”.

Julia Caesar i sin senaste söndagskrönika, under rubriken ”Landet som försvann”:

”Vi lever i en ficka i tiden. I tron att vi är garanterade evigt välstånd från ständigt vidöppna kranar har vi vänt ryggen åt det Fattigsverige vi nyss har lämnat bakom oss.  Vi ser på epoken och dess människor med överseende och ibland förakt.  Vi kapar banden bakåt och tror högmodigt att den lilla grupp människor som just vi utgör just här och nu är alltings fullkomning.  … inga träd kan växa om man kapar deras rötter. Inga hus kan byggas på en ihålig grund.  Allting bygger på tidigare generationers erfarenheter.”

”All utveckling är cyklisk. Civilisationer föds, når sin kulmen – och går under. Oftast på grund av ledarnas storhetsvansinne och destruktivitet. Både romarriket och antikens Grekland var högtstående kulturer som störtade samman i grus och aska.”

JC citerar sedan Richard Swartz i DN, som under rubriken ”Ett halvsekels paus går mot sitt slut” skriver utifrån finansoron i världen:

”…som Ernst Rolf sjunger i visan är vi övertygade om att allting blir bättre och bättre dag för dag. Krig, massarbetslöshet och orostider i största allmänhet är något som hör det förgångna till.

Denna i grunden naiva historieoptimism är i vår samtid djupt förankrad, tas som självklar, är oftast omedveten och – som varje ideologi eller försök att förutsäga framtiden – farlig.Men den kan också leverera övertygande fakta. Sedan 1945 har i västvärlden flera generationer vuxit upp som förskonats från de bakslag och katastrofer som måste gälla som normala inslag i människans historia.”

”Den materiella levnadsstandarden har ideligen höjts och vetenskapliga framsteg förlängt själva livet, så till den grad att denna eviga ‘boom’ numera betraktas som vårt normaltillstånd.”

”Det kan verka som om med andra världskrigets slut en lucka öppnade sig i västvärldens historia som först nu håller på att stängas igen.”

”Ty denna paus i historien går raskt mot sitt slut. Konkret innebär det att västvärldens gigantiska livsstilsbubbla kommer att krackelera och till sist lär spricka…”


Julia Caesar fortsätter:

”Målmedvetet och i största samförstånd för de svenska politikerna en politik som systematiskt monterar ner välfärden … Med egenintresset och maktlystnaden som främsta drivkrafter sätter de sina egna landsmän i strykklass för att leva upp till en rosa fluffillusion om ‘universell solidaritet’ med alla jordens folk. De skänker bort Sverige till lägstbjudande och skyr inga medel för att tvinga svenskarna att acceptera bedrägeriet, betala plundringen och till på köpet helst se glada ut.”

”Själv lever jag i ett försvunnet land. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Under min livstid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet, och det har skett utan folkets tillstånd.  Vi blir allt fler som lever i exil i vårt eget land. …

Jag lever i ständig protest och avgrundsdjup sorg över allt som har tagits ifrån mig, från oss alla. Jag rasar över den politiskt korrekta elitens besudlande och vanhedrande av de miljoner människor som byggde Sverige till vad det en gång var. De förbryter sig grovt mot något som inte tillkommer dem. Vi lever i en gigantisk påtvingad lögn. Och en dag kommer den att spricka. Som alla lögner.”

Historien igenom har olika imperier växt fram:
•  Det romerska imperiet för ca 2000 år sedan.
•  Mongolimperiet ca tusen år senare.
•  Brittiska imperiet på 1800-talet.
•  Sovjetimperiet på 1900-talet.

När de stod på sina höjdpunkter framstod de rimligen för sina invånare som det normala, självklara och eviga. Men de genomgick alla sin uppgång och sitt fall, deras tid var begränsad.

Så är det också med USA-imperiet, med alla sina angreppskrig och helt sanslösa militära satsningar.


Det räcker med att se till vårt svenska samhälle idag för att kunna se de mekanismer som gör situationen långsiktigt ohållbar.

A. IMPERIEFÖRLOPP

Först har vi det cykliska – faktorer som mer eller mindre går igen för imperier i allmänhet.

1.  Växande utgifter

– parasitär nomenklatura

– ökad byråkrati

– stor bidragsförsörjd underklass

– expanderande maffiabrottslighet.

Detta ger ett allt högre skattetryck.
Alltfler ska försörjas av allt färre.

Samtidigt undergrävs förutsättningarna för produktion på olika sätt:

2. Minskad produktion

– Orimliga bördor på dem som ägnar sig åt företagande och förvärvsarbete.

– Allt sämre kunskapsbas genom en havererad skola.

– Allt mindre av arbetslivserfarenhet för unga genom mekanismer som stänger dem ute från arbetsmarknaden.

– Allt sämre folkhälsa genom diverse skadliga miljöfaktorer.

Precis som för tidigare imperier rasar våra västliga industrisamhällen ihop av sin egen tyngd.

B: EXTRA KRYDDA

Som en extra ”krydda” – särskilt för svenskt vidkommande – tillkommer den massiva bidrags- och probleminvandringen.

Sverige har alltmer balkaniserats. Samhällskittet, homogeniteten – det som binder oss samman av en gemenskap – finns inte på samma vis i ett samhälle med många kulturer.

Fjärrinvandringen påskyndar processen av förfall, samtidigt som den försvårar en överlevnad och en återhämtning.

C. UNIKT I VÄRLDSHISTORIEN

Till detta kommer en faktor som gör vår tid helt unik, nämligen resursfrågan.

Vårt välstånd bygger inte bara arbete och uppfinningar, det skulle inte varit möjligt utan riklig tillgång på billig energi. Men tillgångarna av olja och andra fossila bränslen, liksom mineraler, är ändliga.

Under de senaste 100 åren har dessa förbrukats i en svindlande hastighet och omfattning. Sett till mänsklighetens historia handlar det om bara några ögonblick.

Peak Oil innebär att nya upptäckter av olja är mindre än vad som konsumeras. Denna punkt passerades i USA kring 1970. Den är nu passerad även för världen som helhet.

Finansoron skulle nog ha funnits även Peak Oil förutan,  genom ett bank- och penningsystem som förutsätter exponentiell tillväxt. Med Peak Oil kan denna tillväxt inte längre fortsätta – hur ska då alla skulder någonsin kunna betalas igen?

Systemet verkar inte ha någon backväxel, eller ens ett neutralläge.

Det blir därför hög tid för oss i Sverige att ”se om vårt hus”, dvs förbereda oss inför bistra tider, så att vi i möjligaste mån kan mjuklanda.

TV-programmet ”Världens bästa skitskola” visade hur dåligt vårt utbildningssystem är anpassat för det som arbetsmarknaden idag efterfrågar, och än mindre till vad som kan komma att efterfrågas i framtiden.  Vad vi behöver är fler människor som vet hur man odlar mat, på ett manuellt och ekologiskt hållbart sätt.

Utan dröjsmål bör också den allmänna värnplikten återinföras – för såväl kvinnor som män.

Sverige måste bygga upp en krisberedskap och sikta in sig på nationell självförsörjning beträffande mat och energi.