Dalmas?

Efter några år i Dalarna fortskrider mina ansatser till assimilering.

Eller snarare ”integration”. Kommer man till Dalarna från Stockholm i vuxen ålder, ja rentav som pensionär, då  är utsikterna realistiskt sett små att någonsin kunna bli en riktig dalmas. Stockholmskan lär sitta kvar, när jag uttrycker mig i tal.

Inte heller kommer jag att skaffa någon snöskoter och tuffa runt med ute i skogen. Där är jag så konservativ, att mer tystgående och långsamma skidor får duga.

Men det finns ju annat man kan göra för att anpassa sig – utan att det behöver röra sig om en uppoffring! Det kan gälla att ta vara på de möjligheter som ett boende nära naturen kan erbjuda.

I helgen begav jag mig således ut tillsammans med min kompis Karin som guide (på bilden rustad mot knott och mygg). Vi hittade ett verkligt ”hjortronland” bara några kilometer från min bostad och lyckades plocka ihop många liter för sylttillverkning.

Ett bevis för hur man som främling kan hitta på något att göra. Och inte behövde vi för verksamheten någon särskild lokal, det gick bra ändå.

Karin filosoferade mycket kring varför vi måste importera bärplockare från Thailand, när det finns så många arbetslösa i Sverige. En del av dessa är ju dessutom redan ändamålsenligt klädda, för att kunna värja sig mot knott och mygg.