• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

”Obehagligt”, sa Borgström

”Den så kallade feminismen riskerar att allvarligt skada medborgare i Sverige med sin teoribildning och sina hypoteser, vars grundläggande dogm är att alla skillnader mellan kvinnors och män personligheter, intressen och förmågor enbart beror på social påverkan. Genom att med millimeterrättvisa tvinga människor att anpassa sig till konsekvenserna av denna dogm, lägger man en tvångströja på stora befolkningsgrupper.”

”Män är män och skall inte påverkas att bli kvinnliga (om de inte är det från början). Kvinnor är kvinnor och skall inte behöva uppträda som män (om de inte känner för det).”

”Begreppet ‘jämställdhet’ innebär inte att alla är likadana, utan att vi är lika mycket värda, och har samma rättigheter och skyldigheter. Detta har varit så självklart för mig att jag inte hade trott att det skulle behöva betonas. Det var först när jag stötte på patrull beträffande tolkningen som jag insåg att många missuppfattade ‘jämställdhet’ till att alla verkligen är likadana – och om inte så måste vi bli likadana.”


Annica Dahlström är hjärnforskare och har skrivit boken ”Könet sitter i hjärnan”. 260 kr på AdLibris.

Flera avsnitt i boken gäller hennes fackområde och kräver en del för att helt förstå, men det övertygar ändå mig om att hon kan sitt ämne och vet vad hon talar om.

Något hos Annica Dahlström ger mig associationer till Pippi Långstrump, och då menar jag detta som en komplimang. Hon kombinerar de egenskaper som vi behöver så mycket mer av i det svenska samhället: å ena sidan intelligens och kunnande, å andra sidan civilkurage, integritet och sunda värderingar.

Hon bangar inte vid mötet med politisk korrekthet. Tvärtom, Annica Dahlström utmanar pk-iterna. Hennes bok känns befriande att ta del av!

DAHLSTRÖMS GRUNDLÄGGANDE TES är att män och kvinnor skiljer sig åt redan från födseln i sina psyken. Inte så att där går en knivskarp gräns, utan så att män övervägande har vissa hållningar, kvinnor övervägande andra. Det kan dock lappa över, som på denna skiss.

Hennes teser väckte skarpa reaktioner, många såg henne som ”en förrädare mot alla kvinnor”:

”Det mest egendomliga telefonsamtalet fick jag från en kvinnlig kollega på en annan fakultet. Hon sade:  ‘Annica, det finns inga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor!’

Jag blev lite förvånad (vad visste hon om det?) och svarade: ‘Vad intressant, NN, jag skulle vilja ha litteraturreferenserna, eller har du kanske forskat själv?’ – ‘Nej, det har jag inte, men även om det skulle finnas skillnader får du aldrig säga det!’

– ‘Men NN, det är ju ett mycket egendomligt uttalande från en professor vid ett universitet, som skall värna om sanningen i forskningen!’ – ‘Ja, ja, det kan tyckas, men så är det i alla fall, du kan förstöra mycket om du fortsätter!’

Det var just vad Annica Dahlström gjorde. Hon fortsatte. Och ”förstörde” kanske en del, för inkrökta pk-iter.

Så småningom fick Dahlström möta  Claes Borgström  i TV.   Jämställdhetsombudsman, dvs han arbetade i ”sanningsbranschen”. Betald att försvara regimens  propaganda. Borgström har utmärkt sig bl.a. som försvarsadvokat för den morddömde Thomas Quick.

Vad hade Claes Borgström då att säga? Höll han med Annica Dahlström? Nej.

Anförde han några faktauppgifter, som talade emot hennes teser? Nej, inte det heller. Några sådana fanns tydligen inte. Hade så varit fallet, skulle han rimligen ha fört fram dessa.

Nej, vad jämställdhetsombudsmannen kunde anföra var ungefär detsamma som en gång tidigare Maud Olofsson , när hon skulle debattera med Jimmie Åkesson. Det blev bara känslor av upprördhet:

”Jag tycker det är en oerhört obehaglig tes som du för fram,…struntprat, ..jag godtar inte tesen att män saknar den empati och omvårdnadsförmåga som kvinnor har, vilket är en förutsättning för att ta hand om små barn.”

Just användningen av begreppet ”obehaglig” känns väldigt bekant för mig – se vidare här, här, här, här, här och här.

Borgström ”slog fast”, att i Sverige finns en ”könsmaktsordning”, som måste ändras på.

Det finns alltså två vägar att etablera fakta:

• Den ena är att med myndig min och upprörda tonfall dra till med värdeladdade ord och intetsägande abstraktioner. Den som här representeras av Borgström.

• Den andra är att forska och nalkas frågeställningarna empiriskt och intellektuellt,  med vetenskapliga experiment och metoder. Den som representeras av Dahlström.

Jag tilltalas mer av den dahlströmska metoden.

Vad är då Annica Dalströms budskap?

Många andra varelser föds i ett mer färdigt tillstånd vid kläckningen, så att säga. Människohjärnan är vid födelsen relativt outvecklad, ett mänskligt spädbarn kräver således mycket att omvårdnad,  särskilt under de första månaderna och åren av vidare tillväxt.

Närheten mellan mamman och barnet får stor betydelse i formandet av barnets psyke.  Tidiga erfarenheter kan sätta spår i hjärnan för resten av livet.

”Vid förlossningen utsöndras i modern enorma mängder av nämnda hormon, liksom under amningen. Det underbygger och stärker moderskärleken, vilket ökar ungens möjligheter att överleva.”

”En ensam, nyfödd hjärna utan individer i omgivningen som tar hand om den och ger rätt kärleksfull fysisk stimulans, kommer inte att bli rätt byggd. Många områden i hjärnan kommer då inte att utvecklas korrekt utan bli ofullständiga.”

”I vårt genetiska arv finns nedlagt en förmåga till ett viktigt känslomässigt samspel, först mellan mor (primärvårdaren) och barn, som senare utvidgas till andra personer i omgivningen. Barnets mamma är den enda som fullt ut kan fylla behovet.”

”Ett samhälle som inte inser och tar hänsyn till sina nyfödda framtida försörjares omedelbara behov av omsorg, kärlek och trygghet, kan inte förvänta sig en god framtid.”

”Denna ‘disciplinering’ av de unga individerna är i naturen ett klokt system och har ett överlevnadsvärde. Till skillnad från vissa arter vilkas betingelser för överlevnaden är mer exakta och oförädlade, behöver varje nyfödd människa lära sig att uppföra sig ordentligt för att kunna ta sin plats i samhället.”

Det finns skillnader mellan män och kvinnor, som gör att kvinnor – i normalfallet – blir mer lämpade än män att fylla denna livsavgörande uppgift.

Detta konstaterande får betydelse för synen på mäns och kvinnors uppgifter och roller i samhället.

Det talar för att framförallt mamman ska finnas hos barnen under de första åren. Det kan också tala för ett system med dagmammor och barnflickor, för att avlasta kvinnor i yrkeskarriär.

”Det viktigaste som behövs är valfrihet i barntillsynen och möjlighet att köpa hjälp i hemmet till rimlig kostnad.”

”Nu försöker företrädare för den så kallade feministiska politiken att skjuta nyblivna mammors och spädbarns rättigheter i sank. Den millimeterrättvisa som feministerna kräver av pappor är vare sig konstruktiv eller praktisk. Framför allt är den inte realistisk. Män kan inte amma och vi vet att amningen är oerhört viktig för barnet, inte bara ur näringsperspektiv, utan även ur emotionell synvinkel, och den är viktig för både barnet och mamman!”

”Så mycket har ändrats på de senaste 40-50 åren, och man kan fundera på om hela denna negativa spiral beträffande människors relationer till varandra har sin orsak i att vi inte kunnat ta hand om den uppväxande generationen. I stället för att fostra harmoniska, generösa individer med god självkänsla, har vi skapat ett par generationer av osäkra, rädda, självhävdande och därför aggressiva, egoistiska ungdomar och vuxna.

Sparbeting på kort sikt ger enormt ökade kostnader i det långa loppet! Hur stora kostnader har inte samhället i dag för alla dessa störda ungdomar, med vandalism och personskador som följd?”

”Många av vårt samhälles tonårspojkar skulle behöva en liknande lärande förberedelserit. Förr hade vi i Sverige allmän värnplikt, som i någon mån kunde ge ynglingarna ett visst mått av självkontroll och regler för hur man skulle uppträda.”


Annica Dahlström stannar dock inte här. Hon vill göra upp även med andra pk-föreställningar – vilket jag  ska återkomma till i en senare bloggtext.

”Utan saklighet blir debatten om feminism mer som en religion! Inga uppgifter som kan störa de troendes dogm får ens diskuteras. Dogmen, som innebär att män och kvinnor är likadana och att vi föds som ett oskrivet blad (tabula rasa), som samhället sedan skall skriva på. ”

”… mellan 60 och 80% av våra personlighetsdrag är medfödda och ligger i generna.”

Annica Dahlströms jämställdhetsvision handlar om lika värde, om samma rättigheter och skyldigheter, för män och kvinnor:

”Men om denna vision skall kunna ha genomslagskraft måste vi inse och acceptera att män och kvinnor, i princip, INTE är lika varandra, utan har egenskaper, tänkande och prioriteringar som istället KOMPLETTERAR varandra!”

Här finns ju en logik.  Varför är det viktigt med kvinnlig representation i olika sammanhang? Jo, rimligen därför att det verkligen finns skillnader mellan män och kvinnor!

”Insikten om att kvinnor och män till vissa delar är olika innebär att kvinnor har något annat att bidra med i styrelser och andra beslutande organ än att vara en upprepning av manligt beteende och tänkande?!”

”Ett samhällsklimat som uppmuntrar människor att inte vara konforma (‘vara som Svensson’), utan att våga vara och uttrycka sig själva oavsett kön, könsidentitet och sexuella preferenser, kan berika samhället så att det blir mänskligare, både kulturellt och ekonomiskt.”

Heja,  Annica Dahlström!

Arv och miljö

När jag var ung på 60-talet rådde konsensus om att vi människor formas av i huvudsak två faktorer:
1.  Arvet, dvs våra gener, vårt påbrå.
2.  Miljön, dvs uppväxtvillkoren, de erfarenheter vi gör. 


Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt har det blivit politiskt inkorrekt och därmed kontroversiellt att hävda betydelsen av ett genetiskt arv.

Expressen hade för några år sedan en fet rubrik, som ”informerade” läsarna. Den löd ungefär:  ”Det finns fortfarande människor som tror att det finns raser”.

På så vis förmedlades ett dubbelt budskap:
1. Det finns inga raser.
2. De som hyser den uppfattningen är udda och efterblivna.

Här tvingas jag utan omsvep tillstå, att jag tillhör denna kategori som inte hänger med beträffande de nya ”rönen”. Som lantis är jag väl litet korkad, kantänka.

Jag har ju noterat att människor i olika delar av världen ser olika ut. Och föreställer mig då att när exempelvis en japan och en japanska frambringar ett barn, så är utseendet på detta barn i stora drag förutsägbart.  Det kommer inte få svart hudfärg. Det finns gener som styr.

Inte bara ser ”vita”, ”gula” och ”svarta” olika ut, vi har också olika egenskaper och kvalitéer, genomsnittligt sett.

Svarta är genomsnittligt duktigare att hoppa och springa, vilket manifesterats åtskilliga gånger vid friidrottstävlingar.

Vita är i gengäld vanligare bland nobelpristagare inom olika vetenskaper, vilket jag föreställer mig återspeglar inte bara skillnader i miljömässiga förutsättningar, utan också olikheter i arvsanlag.

Alla människor må ha lika värde i ett mänskliga-rättigheters-perspektiv, men de är inte likadana!


Inte heller vittnar det om någon extra hög moral att vilja verka för en utjämning, så att hela mänskligheten blir en enda blandras.

Man kan också uttrycka sig mer rakt på sak, som Julia Caesar gör i sin senaste krönika, om ”Låtsaslandet”: intelligensen är påtagligt lägre bland svarta än bland vita eller gula.

”Invandrare från Mellanöstern, Sydamerika, Syd- och Sydostasien har i snitt IQ 86. Invandrare från Afrika skiljer ut sig från alla andra invandrargrupper. De har en genomsnittlig IQ kring 70. Gränsen för utvecklingsstörning eller begåvningshandikapp går just där, vid IQ 70. Under IQ 70 betraktas man som utvecklingsstörd. 

När Låtsaslandet massimporterar människor från Afrika importerar vi alltså tiotusentals utvecklingsstörda individer från samhällen med en utvecklingsnivå som ligger hundratals år tillbaka i tiden jämfört med vår, människor som kommer från stamsamhällen och i många fall är funktionella analfabeter.”

Många av invandrarna från Mellanöstern och Afrika har dessutom psykiska och fysiska handikapp som en följd av inavel sedan flera generationer, fortsätter JC.

”Hela 80 procent av intelligensen är ärftlig och påverkas inte nämnvärt av uppfostran eller utbildning. Den är stabil över generationer.” 

”Utifrån den generella intelligensen kan en persons utbildningslängd, förvärvsstatus och inkomst senare i livet förutsägas med stor precision. Den naiva tron på att social ingenjörskonst i form av välvilliga välfärdsförmåner och möjligheter till vuxenutbildning kan kompensera för låg IQ och förvandla alla invandrare till produktiva medborgare faller platt till marken. Afrikanska invandrare med en genomsnittlig IQ på 70 har allvarliga problem i alla länder som de har utvandrat till och löper, precis som andra människor med låg IQ, risk att leva på försörjningsstöd livet ut.”

”Invandring från länder med låg genomsnittlig IQ bäddar dessutom för ökad kriminalitet och mer utbrett asocialt beteende. Sambanden mellan intelligenskvot och kriminalitet är starka.”

Naturkatastroferna i å ena sidan Japan och Nya Zealand, å andra sidan Haiti och New Orleans, aktualiserar detta moment: förmågan att uppträda altruistiskt och disciplinerat. Som vi vet är kontrasten här total. 


Jag tänker också på Sydafrika.

PK-iter vill i det längsta hålla vita ansvariga även för den rasism och de övergrepp som pågår i Sydafrika idag, där förövarna är svarta. Men inte ingick dagens scenario i kalkylen hos dem som tryckte på för apartheids avskaffande?!

Jag kan här tala för egen del: nej, det ingick inte i min kalkyl. Som motståndare till apartheid föreställde jag mig 1994 att resultatet skulle bli ett fredligt och försonligt samhälle. Det blev sedan raka motsatsen.

ANC-företrädare konstaterar att vita fortfarande i genomsnitt har det materiellt bättre än svarta i Sydafrika och drar därav slutsatsen att detta vittnar om en orättvisa.

De vill eller förmår inte tänka tanken att Sydafrika blev ett ekonomiskt utvecklat land just genom de vitas insatser och att deras fortfarande högre standard – i genomsnitt – har samband med deras intelligens och företagsamhet, arbetsmoral och prestationer.

Det här ger, eller borde i varje fall ge, en tankeställare: hur blir tillvaron för oss etniska svenskar, om vi hamnar i minoritet i Sverige?

Kommer de nya makthavarna anse sig ha en moralisk rätt att ta ifrån oss det vi har, inklusive våra liv?

Sydafrika utgör en varningssignal!