• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Arbetarförakt

jg
Kulturmarxismens aktuella stridsrop lyder ”normkritik”. Detta rymmer ju kritik av ett antal tillhörigheter:

– vit ras

– svenskhet

– manligt kön

– hetereosexualitet.

Ett viktigt moment i den politiska korrektheten är också arbetarföraktet.

Ett uttryck för detta nu trendiga förakt utgör Jan Guillous artikel i Aftonbladet 21 augusti.

Under rubriken ”I brist på fakta formar rasisten sin falska värld” går han till angrepp mot vad han kallar ”sverigedemokrater”:

”Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, låg­utbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum.”

Antag att det faktiskt skulle vara just så. Än sen då?

Effekterna av mångkulturen drabbar inte alla svenskar lika hårt samtidigt. Värst utsatta är de fattigaste, som inte kunnat bosätta sig i skyddade reservat. Värst drabbade blir vi som har små egna ekonomiska marginaler eller är mer beroende av vård och omsorg. Det blir inte ett dugg konstigt om vi reagerar först och mest. Underligt vore  snarare motsatsen.

Sant är också att män i högre grad än kvinnor stöder sverigedemokraterna och invandringskritik överhuvudtaget. Det är inget att lägga män till last – tvärtom!

”… de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner.”

Det faktum att man tar steget att stödja ett så stigmatiserat parti som Sverigedemokraterna utgör i sig snarare en indikation på integritet och aktivt intresse.

”SD:arna föreställer sig att muslimska gäng drar runt från den ena rockfestivalen till den andra och gruppvåldtar, och att polisen låter det ske.”

Är det inte ungefär så det förhåller sig? De problem med sexuella trakasserier på festivaler som nu finns har ju inte funnits tidigare. De står helt klart att förövarna är så gott som bara unga män med utländsk bakgrund, mest från MENA-länder.

”Det vi faktiskt vet om utlänningars överrepresentation är inte mycket.”

En del vet vi, men mer skulle vi veta, om det inte funnits ett motstånd från etablissemanget att göra fakta tillgängliga. Beträffande BRÅ-undersökningen från 2005 om invandrares brottslighet så hemlighålls delar av resultatet.

Skulle mer offentliggöras skulle vi nog få en tydligare bild av att det finns stora skillnader mellan olika grupper av invandrare. Det stora problemet ligger i invandring från Afrika och västra Asien.

”Att fattiga män­niskor begår fler brott än rika män­niskor är förvisso en mycket gammal mänsklig erfarenhet.”

Vilken logik rymmer detta? Jo, att

• inte importera fler fattiga människor till Sverige!

• inte bedriva en politik som trycker ned fler svenskar i fattigdom!


För inte länge sedan hade svenska arbetare stort anseende.

Nu råder andra tider, nu är det minoriteter som det ska vurmas för. Över arbetarklassen i Sverige – eller ”småfolket”, som det kunde heta på en valaffisch 1911 från Socialdemokraterna – är nu fritt fram att ösa sitt förakt.

Och Jan Guillou flyter med.

1911


PS

Ungefär som i denna AB-artikel lät det i början av 90-talet från etablissemanget: kritik mot invandringen bottnade i okunskap och fördomar.  När vi sedan grävde fram fakta och Mona Sahlin år 2007 förlorade en TV-debatt mot Jimmie Åkesson började man istället klaga över att vi kritiker kom med för mycket fakta, siffror och statistik.

Nu är Jan Guillou tydligen tillbaka i ruta 1 igen.


Mer

http://avpixlat.info/2016/08/19/postdemokratin-pa-frammarsch/

http://www.exponerat.net/vit-arbetarklass-inkluderad-som-utsatt-minoritet/