Jag hade fel: SYDAFRIKA

Nu inne på mitt sjätte decennium som medborgaraktiv – har jag ibland haft fel?  Ja, i åtminstone tre fall:

1.  Sydafrika
2.  Sverigedemokraterna
3.  Saklighet.

”Sverigedemokraterna” och ”Saklighet” ska jag återkomma till – här kommer en text om Sydafrika.

---

På 60-talet var det självklart att reagera mot apartheid i Sydafrika och kolonialism i övriga Afrika.  Då tillhörde jag dem som pläderade för svenskt stöd till alla möjliga motståndsrörelser. Det var mycket av ungdomlig känsla och en svart-vit verklighetsbild, kanske underlättat av avståndet.

Stödet gällde inte minst ANC i Sydafrika, som i ledningen hade Nelson Mandela. Denne fängslades dock redan på 60-talet och där fanns han kvar ännu på sin 70-årsdag, år 1988.

Då arrangerades en stor Free-Mandela-konsert i London. Där medverkade kända sångare och musiker från hela västvärlden. Konserten kunde ses av 600 miljoner människor i 67 länder.

Två år senare hölls en ny konsert i London, och denna gång medverkade även Mandela själv – han hade släppts ur fängelset i februari 1990.

År 1994 hölls allmänna val i Sydafrika, med rösträtt även för svarta.  ANC vann egen majoritet i parlamentet och Nelson Mandela blev landets president. Apartheidsystemet var därmed avskaffat.

Det kändes hoppfullt – utvecklingen gick åt rätt håll.

Vad som nu står klart är dock tre moment:

a) ANC var inte bara en väpnad motståndsrörelse, den ägnade sig även åt att placera ut bomber, med många civila offer. Med andra ord:  Nelson Mandela var en terrorist.

b) Sverige gav ett omfattande stöd åt ANC, vilket bidrog till att möjliggöra dess verksamhet.

På besök i Stockholm i mars 1990 klargjorde Mandela att han hade en ”speciell relation” till Sverige. SvD:

”Sverige ensamt gav mer pengar än Europas stora länder tillsammans. Sverige var den stora ekonomiska och moraliska bidragsgivaren i kampen mot apartheid. Det var han helt klar över, säger Carlsson.

Det svenska engagemanget startade redan på 1950- och 60-talet och det fanns brett i samhället, i olika organisationer, partier, kyrkan, kulturlivet.”

c) Våldet i Sydafrika har inte upphört med apartheid. Tvärtom! Brottsligheten ökar dramatiskt, vilket drabbar både svarta och vita. Detsamma gäller en allt sämre ekonomi.

Framförallt förekommer ett våld av grymmaste slag och i en väldig omfattning, riktat mot vita lantbrukare. Rasismen har inte upphört med apartheid, den har blivit värre.

• Denna utveckling ställer ANC i ett nytt ljus, och därmed även Sveriges arbete för ”internationell solidaritet”.

• De sydafrikaner som nu drabbas av detta våld och denna förföljelse lever i en svår situation. Om Sverige framöver alls tar emot några flyktingar/migranter är det vita sydafrikaner som ska prioriteras!

• Till detta kommer reflexioner kring vår egen framtid.

Vavra Suk i Nya Tider 13/2016:

”Hur ser det då ut i Sydafrika, där rollerna är ombytta, där de som utgör en minoritet i västländer är i majoritet? Har de vita motsvarande privilegier där eller blir diskriminieringen mot oss ännu värre när vi inte längre är i majoritet?”

”Sydafrika är inte bara ett pittoreskt land där allt är upp-och-ned.  Det är ett levande exempel på hur det kan se ut när vita blir en försvarslös minoritet. Det handlar om hudfärg, och det är alltid vi som ska stå tillbaka, det är vi som förväntas ställa oss sist i kön och det är vi som ska straffas för olika påstådda oförrätter…”

 

Stefan Löfven försäkrar att ”det finns inte vi och dom”, men även om etniska svenskar skulle kunna övertygas om att inga skillnader finns och att utseende är utan betydelse, så räcker inte detta.

Det finns nämligen andra som delar in människor i grupper och som har en påtagligt fientlig inställning till svenskar.

Sverige har något att lära av Sydafrika!

---

Mer

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-skankte-miljoner-till-anc-i-hemlighet/

http://www.nyatider.nu/nya-tider-pa-plats-brutala-scener-i-farmarmordens-spar-i-sydafrika/

http://www.nyatider.nu/vad-hande-med-alla-minoriteters-lika-rattigheter/

https://janmilld.wordpress.com/2011/03/22/afrikanska-interventioner/

http://www.janmilld.se/ms00/v51.html

---

https://www.youtube.com/watch?v=SLLs_Fln8js

https://www.youtube.com/watch?v=jj84Sw1x2po

https://www.youtube.com/watch?v=W6ZtJjWUEd0

4 x klassförakt

Veckans fredagsbio, nr 30, heter ”Klassförakt” och tar upp hur svenskar från arbetarklassen,  på landsbygden och ur den äldre generationen har hamnat i strykklass i det nya Sverige.

Fyra exempel tas upp:

1. TV4

2. Röda Korset

3. Socialdemokraterna

4. Bilden av BSS/SD

---

 

1. TV4

Rapparen Adam Tensta är en person med resurser. Samma dag som han reste sig ur morgonsoffan hos TV4 hade han fått in en stor artikel i Aftonbladet. Hur använder han sin makt?

Jo, genom att ikläda sig och odla en offerroll, genom att angripa och provocera svenskar.

Rapparen kunde driva TV4 framför sig och se till att en ung kvinna från Grums, Louise Andersson Bodin, blev bestraffad för att hon använt ordet ”neger”.

I sin AB-artikel argumenterar Adam Tensta om ”strukturell rasism” och anser att vi svenskar ska skämmas: ”…denna skam är inte min. Ni äger den, som individer och som individer i en struktur som är byggd för vita svenskar. Det är så klart nära till hands att ta TV4 som ett exempel.”

Vad han kräver är inte diskussion, utan underkastelse från de svenskar som inte har samma ”hud-ton” som Adam Tensta:

”Problemet blir här att majoriteten av svenskarna inte kan relatera till denna typ av diskriminering. Säkert för att dom själva inte har upplevt den, eller för att dom faktiskt inte vet att den existerar. Det blir därför svårt att relatera till problemet.”

Bara personer med den ”rätta” hudtonen har förutsättningar att begripa vad det handlar om, således inget att diskutera.

Joakim Andersson på Motpol kommenterar:

”Plötsligt ’äger’ jag som vit ’denna skam’? Tensta kräver också av den vita läsaren att denna ska kapitulera symboliskt, inse att han eller hon alltid är mindre förtryckt än människor med Tenstas ”hudton” och aldrig kan förstå hur det är att inte vara vit. Vilket i förlängningen naturligtvis innebär att man som vit aldrig kan debattera med Tensta eller människor med hans hudton, man får bara tiga och acceptera det han påstår:

’Och just detta faktum, att en grupp personer inte kan relatera till vad som drabbar andra, är djupt problematiskt.’

Detta innebär alltså att det demokratiska samtalet inte längre är aktuellt…”

Andersson gör också en mycket viktig observation kring vad Per Gudmundson skrivit:

”Gudmundson menar att Tenstas tal om ’strukturell rasism’ är felaktigt och farligt. Men Gudmundsons artikel har också brister. Så hänvisar han till World Value Survey för att visa att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Bland annat svarar bara 4% av svenskarna att de har något emot en granne av annan etnicitet. Men just detta påstående är det som sänker Gudmundsons resonemang. För ’white flight’ är en realitet även i Sverige, svenskarna flyttar ut när invandrarna flyttar in. Oavsett vad de lärt sig att svara i enkäter.”

”…ett otal stereotyper finns också riktade mot just sådana ’vita svenskar’, bland annat att de som grupp är priviligierade och inte kan relatera. Och att alla former av kollektiva intressen de kan ha är illegitima att ens tala om (det senare illustrerar den grundläggande bristen i Gudmundsons text, han analyserar inte kopplingen mellan rasismdiskursen och det faktum att infödda svenskars eventuella kollektiva intressen alltid demoniseras i debatten).”

Till frågan om svenskar som vill slippa bo i problemområden – se även nedan, om Bunkeflostrand!

---

2. Röda Korset

Barbro Feldt avled den 17 juni 2014 sedan hon efter nio års ideellt arbete tvingats bort från Svenska Röda Korset och hängts ut som “rasist” i media.

När hon som vanligt gick till sitt oavlönade arbete i Röda korsets butik Kupan i Falun fredagen den 4 april 2014 hade hon ingen aning om att hon hade fel ”värdegrund”.

Personerna i Röda Korsets ledning  säger sig hylla ”alla människors lika värde”. Stämmer detta, gör de verkligen det? Har etniska svenskar för dem samma värde som utlänningar?

I Chang Fricks utomordentliga intervju med Ulrika Årehed Kågström, generalsekretare med 86.000 kr i månadslön, säger hon att Röda Korset står för ”Nolltolerans mot intolerans”.

Här finns tydligen två olika sätt att förkasta tolerans!

Eller så handlar det om vem som gör det.

Människor i maktpositioner kan visa nolltolerans.  Och det är fint!

Andra, längre ned, visar däremot intolerans. Det är inte fint, då är det inte ”rumsrena”.

Det är alltså skillnad på folk och folk.

Barbro Feldt, den 71-åriga voluntären i Falun, överlevde inte det drev som hon utsattes för av media och RK-ledningen.

Hon var en människa för vilken heder, etik och moral var viktiga värden, som hon levt efter i hela sitt liv. Att bli fråntagen heder och ära på det sätt som skedde måste ha varit en chock för henne.

En del av chocken kan ha berott på att hon saknade dator och inte kunnat följa med i utvecklingen på nätet. Barbro Feldt hade inte förstått vilka krav den politiska korrektheten ställer kring vad man inte får känna, tänka och säga.

Mer om denna skandal har skrivits både av Julia Caesar och på denna blogg.

---

3. Socialdemokraterna

Ett mejl från en boende i Bunkeflostrand 2001 till ett socialdemokratiskt kommunalråd resulterade alltså i åtal och dom. Man hade protesterat mot en planerad inflyttning i villaområdet av en bidragsfamilj från Asien.

Detta hade följt på signaler från s-.minister Pierre Schori riksdagen fyra år tidigare, om att ”främlingsfientligheten” skulle ”kriminaliseras och jagas”.

Vad mannen skrivit i sitt mejl var:

”Bunkeflostrand är en av de få sista utposterna i närheten av Malmö att fly till om man vill slippa araber inpå knutarna.

Vad är det för mening med att flytta hit en hoper araber som inte kan försörja sig själva, sannolikt är kriminellt belastade och inte har ett uns av vilja att anpassa sig utan endast kräver saker.”

Hade han kunnat klara sig om han i sak skrivit ungefär detsamma, men med andra formuleringar?

Eller ville makthavarna inom ”Arbetarpartiet” statuera ett exempel kring ”integration”:

vanliga svenskar ska inte kunna slippa mångkulturen.

De får inte ens uttrycka önskemål i den riktningen.

---

4. Bilden av BSS/SD

Den negativa bilden i media kring Sverigedemokraternas första år är nu etablerad: det var ”en mörk tid”.

Så långt har denna propaganda nått, att även SD-företrädare ibland accepterar denna historieskrivning!

Men hur väl stämmer den med verkligheten?  Vilka belägg finns för att vare sig partiets material i form av program och flygblad eller dess ledande företrädare någonsin skulle ha motsvarat den bilden?

Efter erfarenheten med Blågula frågor fick ju ett tydligt besked, redan inom ett år: man behövde inte ens en liten spik att koka sin soppa på. Även över BGF vräktes en kaskad av epitet, det började direkt!

”Felet” med Sverigedemokraterna – utöver att man drivit ”olämpliga” krav kring invandringen – var nog att partiet till stor del utgjordes av män med arbetarbakgrund.

Här kommer filmen:

https://youtu.be/y0MEOFgmtb0

---

PS

Nasrin Sjögren på Samtiden:

”…För vet du vad? Jag delar dina erfarenheter. Jag vet vad det är du går igenom. Jag och många riktiga svenskar, med rötter både från Sverige och annorstädes, har fortfarande kvar både hjärta, hjärna och integritet nog att se skillnad på en genuin ung tjej med fötterna på jorden och ett varmt hjärta som slår för sin hemort å ena sidan och en kallhamrad cynisk karriärist som är beredd att känga brutalt neråt alltmedan han försöker framställa sig som ett patetiskt offer å andra sidan.

Stå på dig, Louise Andersson Bodin. Jag står bakom dig, tillsammans med hundratusentals andra i Sverige.”

 

---

Mer

Ultima Thule

Löfven ljuger om SD:s historia

Organiserat förtal av svenskar = ”integration”?

Öppet brev till Louise

 

Viljans triumf?

Finansminister Magdalena Andersson blev ju ifrågasatt efter sitt tal på s-kongressen nyligen. Hade hon verkligen gått på skola Palo Alto i USA, som hon uppgav,  och där kunnat göra de erfarenheter som hon hävdade?

Oavsett har det verkligen förhöll sig med den saken så hävdade hon väl aldrig något annat än att den segregering som förekom mellan olika etniska grupper av elever på skolan där hon uppgav sig ha gått var självvald – inte på något sätt påtvingad genom lagstiftning eller förbud.

Men med Anderssons synsätt var denna självvalda segregering illa nog. Där låg ett allvarligt problem, som fick henne att reagera.

Och det som man ”misslyckats” med i USA, det vill Andersson arbeta för att Sverige ska lyckas med. Här ska olika etniska grupper blandas!

Men hur ska det gå till?

Uppenbarligen tänker sig finansministern en form av tvåstegsraket:

1. Massinvandring till Sverige av svarta och araber.

2. Mobilisering av alla goda krafter (hon själv och andra socialdemokrater), för att göra svenskarna tillräckligt fördomsfria och generösa, öppna och positiva. Social ingenjörskonst ska lösa varje ”utmaning”.

Inga problem kring invandringen är med hennes synsätt på riktigt. De skulle inte behöva finnas där, om ett antal förutsättningar förelåg.

Se även denna film:

Mina associationer går till titeln på en film av Leni Riefenstahl, om hur en stark vilja ska kunna besegra alla hinder och i slutänden triumfera.

---

En annan association går till Malcolm X, svart ledare  i USA fram till sin död 1965, men med en helt annan inriktning än t ex Martin Luther King. Medan MLK arbetade mot segregering arbetade Malcolm X snarare för motsatsen: svarta i USA skulle finna sina egna rötter, sin egen identitet och en stolthet. De skulle lära sig att klara sig på egen hand, utan att behöva luta sig mot det vita samhället.

Jag hittade just ett kort tal av Malcolm X på Youtube, där delar skulle kunna vara riktat till oss svenskar idag,  känns det som:

---

 

Det som Magdalena Andersson förfasade sig över – att människor helst umgås med andra människor av samma etnicitet – det är nog ett historiskt faktum och en del av vår mänskliga natur.

Låt mig återge några citat ur boken ”Sapiens”, skriven av Yuval Noah Harari:

”Tillförlitlig information om vem man kunde lita på innebar att små grupper kunde slås ihop till större grupper och att sapiens kunde utveckla närmare och mer sofistikerade typer av samarbete.”

”Rykesspridare är den ursprungliga tredje statsmakten. De informerar samhället om, och skyddar det därmed mot, bedragare och snyltare.”

”Alfahannen erövrar vanligtvis sin ledarposition för att han leder en stor och stabil koalition, inte för att han är fysiskt starkare.”

”Liksom schimpanser har människor sociala instinkter som gjorde det möjligt för våra förfäder att knyta vänskapsband och skapa hierarkier, och att jaga eller slåss tillsammans.”

”Alla storskaliga mänskliga organisationer – oavsett om det rör sig om en modern stat, en medeltida kyrka, en antik stad eller en förhistorisk stam – grundas på gemensamma myter som existerar enbart i människors kollektiva föreställningsvärld.”

”…inget annat djur än sapiens idkar handel, och det är mycket svårt att lita på främlingar. … När två främlingar i ett stamsamhälle vill handla med varandra kommer de ofta att skapa förtroende genom att åberopa en gemensam gud, en mytisk förfader eller ett totemdjur.”

---

Mer

Föraktet för det egna

När Alliansen körde i diket

Även svenskar vill bo nära sina landsmän

Malexander och Wolodarski

Så här skrev Peter Wolodarski i DN den 22/12 2013:

”…den 30 november 1999 var läget speciellt. .. Och i Malexander sköts två poliser till döds efter ett bankrån.

Det handlade om högerextremt våld som riktade sig mot demokratins kärna: rättsstaten, det politiska engagemanget, den fria opinionsbildningen och journalistiken.”

Jag vill påstå att agendamannen Wolodarski här slirar på orden.

För vad var det mer exakt som hände i Malexander?

Wikipedia om Malexandermorden:

”Under jakten på bankrånarna Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jacki Arklöv den 28 maj 1999 sköts polismännen Olle Borén och Robert Karlström till döds på nära håll med sina egna tjänstevapen.”

”Arklöv hävdade länge att han inte varit med vare sig vid rånen eller morden, men i juni 2001 erkände han att det var han som avlossade de dödande skotten mot polismännen. Han berättade för kriminalinspektör Eiler Augustsson från länskriminalen i Stockholm och kollegan Benniet Henrichson från Linköping att han tagit ett av polismännens tjänstevapen och skjutit båda.”

”Olsson, Axelsson och Arklöv var grundare av den nynazistiska organisationen NRA (troligtvis Nationella Revolutionära Armén)…”

– Vem har någonsin hört talas om denna föregivna organisation, ”NRA”?

– När bildades den och hur länge fanns den?

– Hur många medlemmar hade den och vilken verksamhet bedrevs? 

– Vilken funktion hade Jacki Arklöv i ”NRA”?

Blir inte det en underlig ”nazi-organisation”, som har mulatter bland sina medlemmar?

I Wikipediatexten om Jacki Arklöv nämns ingenting om ”NRA”.

Däremot nämns att hans mor är afrikanska, från Liberia, och att han vid tre års ålder adopterades av en svensk familj.

Arklöv utvecklade tidigt intresse för vapen, våld och nazism. Han gjorde värnplikt i Arvidsjaur och sökte sig sedan till Främlingslegionen, men fann sig inte tillrätta där.

1992 for Arklöv till krigets Bosnien, enrollerade sig i bosnien-kroatiska armén och begick ett antal krigsförbrytelser. Greps 1995 och dömdes till åtta års fängelse för sina illdåd.

Röda Korset lyckades dock snart få loss Arklöv i en fångutväxling så att han kunde återvända till Sverige. Väl här lades förundersökningen om hans krigsbrott ned 1997.  Arklöv fick dessutom ett skadestånd på 23.000 kr.

Två år senare kunde han mörda de två polismännen i Malexander.

Hade  ”högerextremisters” vilja fått råda, då skulle Jacki Arklöv inte ha befunnit sig på fri fot i Sverige 1999, och inte haft tillfälle att avrätta några poliser i Malexander.

I krönika år 2000 skrev jag, under rubriken ”Varvet runt”:

”Priset för de svenska myndigheternas hemtagning och frikännande av Arklöv blev nu att två polismän fick sätta livet till i Malexander.

Med detta polismord kopplar man sedan, om än indirekt, ihop sådana som vi. Hur går man där tilllväga, vilken teknik används?

Det handlar om språkbehandling, i tre steg:

A. Mördarna klassas som politiskt medvetna, deras dåd tolkas som utfört av ‘högerextremister’ eller ‘nazister’.

B. Alla invandringskritiker klassas som ‘flyktingfientliga’, ‘invandrarfientliga’ eller ‘främlingsfientliga’. Sedan sker en glidning, över till ‘rasister’, ‘högerextremister’ och ‘nazister’.

C. På så vis skapas en samlingsrubrik, under vilken man kan placera såväl rent kriminella som politiska motståndare av olika slag.  Guilt-by-association.

Med detta har man gått varvet runt och är tillbaka i det ursprungliga spåret, nämligen ‘anti-nazismen’.

Propagandan blir alltså allt grövre, det tycks inte finnas några spärrar intellektuellt eller moraliskt. Vi är Arklövs direkta motpol – ändå associeras vi med sådana som han!

Vinsten för makthavarna med detta blir dubbel. Samtidigt som de vänder bort uppmärksamheten från sin egen skuld i polismorden lyckas de fläcka ned invandringskritiker.”

Läs mer

Slaget om orden

För övrigt anser jag att Karthago…

Problematisering om Sydafrika

Hela världen hyllar nu Nelson Mandela. Jag tillhör själv dem som livligt applåderade hans frigivning ur fängelset 1990 och sedan avskaffandet av apartheid.

Det gjorde även den vita sydafrikanen Dan Roodt, när det begav sig. Han intervjuas av Sanna Hill i Nya Tider 48/13.

Nu har Roodt tvingats göra erfarenheter – i likhet med så många andra sydafrikaner – som fått honom att tänka om.

Också jag sätter s.a.s. frågetecken kring den nu pågående utvecklingen i Sydafrika, även om jag fortfarande kan känna en sympati för Nelson Mandela som person.

Situationen i Sydafrika inbjuder, tycker jag, till  jämförelser.

Precis som etniska svenskar idag utgör majoritet i Sverige utgör svarta majoritet i Sydafrika. Antag att vi svenskar skulle ha agerat mot invandrare i Sverige på samma sätt som svarta agerar mot vita i Sydafrika. Hur skulle tidningsrubrikerna bli?

Kontrasten mellan våra två länder, hur majoritetsbefolkningen använder sin majoritetsposition, blir skarp. Hur kommer det sig?

Samtidigt finns en uppenbar likhet:

Det makthavande skiktet av svenskar i Sverige struntar i hur vanliga svenskar har det. Vet inte, vill inte veta.

Detsamma gäller det makthavande skiktet av svarta i Sydafrika, i relation till vanliga svarta.

Läs mer

Afrikanska interventioner

Dabrowski om Mandela

Hatbrotten mot vita sydafrikaner

Mattias Karlsson om nyanser